Jo det är en balansgång att få/ge bekräftelse och att inte kväva/känna sig kvävd. Jag kunde lika gärna vara singel, alla gånger jag mött mina pojkvänner- men sen blir man kär och det bildas nya stigar. Resan blir annorlunda, inte nödvändigtvist alltid bättre men jag tror att om man hittar rätt person och verkligen är ärlig mot sig själv främst så är en partner väldigt bra att ha, men inte nödvändigt om man är lycklig utan.

Tja, om du trivs med din situation nu varför ändra den? Tycker absolut inte att du ska träffa någon om du inte känner för det. Och en kille som skriver igen för att han inte får svar på en gång är nog inget att ha, du har väl mer saker för dig än att sitta vid datorn/mobilen 24/7?

#1 Men precis.. man måste hitta rätt. Och jag börjar inse hur svårt det verkligen är, haha. Inte för att jag har någon brådska direkt, trivs ju bra som det är. Men man har sina stunder sällskap vore mysigt!

#2 Jag har nog svårt att njuta av mitt liv här och nu :). Är alltid ute efter något mer.. måste jobba på det där, haha. Men annars håller jag med, jag trivs och då finns det inget att ändra.. bara massa tankar i huvudet som sagt, hehe.
Så känner jag med.. har ju trots allt en hund som kräver sitt så mobilen och datorn är ju något som aldrig går i första hand.

Tack att ni svarar på mitt knasiga inlägg om knasiga tankar.. :)

Inte knasigt alls. Been there, done that :D Tusen gånger och lite till!

#4 Åh, skönt att inte vara ensam :) Haha

Just nu njuter jag av singellivet, så känner med dig typ😃
Har dock aldrig varit speciellt aktiv på kill-fronten så jag knappast är en snubbest 1a val, men det stör mig inte heller🙂
Jag har all tid i världen😂+ att ett förhållande behöver inte göra en lyckligare. Njuter av tiden hemma på helgerna(dötid m. djuren jag inte hade tidigare, saknade det) dom lata dagarna man inte känner för att göra någonting + att det inte e ngn som 'bokar upp en' så gått som hela tiden🙂

… Jösses vad jag e bra på att motivera😛

#3 - Finns inga knasiga frågor!

#6 Ska också försöka njuta mer :). Är väldigt dålig på det.

#7 :)

#8 Det va jag med😂

Men som du sa i min tråd: 
Varför behöver man kärlek när man har hund?😊

Jag älskar singellivet. Oavsett om det handlar om att springa runt och träffa folk eller bara sitta hemma och umgås med mig själv. Kan inte tänka mig att vara i ett förhållande igen, men då har jag lite andra anledningar till den biten också för jag har inte tänkt gå igenom livet helt ensam bara för det. Men jag håller saker enkla och ser till att alltid ha kvar min känsla av frihet.

Har varit helt nöjd hela hösten/vinter/våren på egen hand och när jag saknar närhet så har jag vänner att krama på och det räcker för mig just nu. Jag tror att det är nyttigt att kunna känna sig nöjd med att vara själv.

#9 Ja, precis :) Glad att du minns, hihi

#10 Åh, härligt! Ja, jag måste jobba på det :). Varit singel i 1 år, om man bortser från min usla romans, och i början trivdes jag bra.. tog för mig och så. Sen började jag må dåligt men repade mig, köpte hund och sen kom min usla romans in i bilden och förstörde och nu mår jag bra igen och nu måste jag väl lära mig att njuta av mitt egna sällskap :). Har ju min hund, så är aldrig riktigt ensam så.. men måste ändå lära mig njuta av livet lite bättre.

Behöver lite råd om någon vill ge mig det..

Pratar ju som sagt med en rätt härlig kille men jag stressar inte fram ett möte, jag ses när det känns rätt. Och sedan har jag stött på killar som vill bli tillsammans så fort man ses, så fungerar inte jag alls.
Detta sa denna kille till mig igår kväll: ''dina sidor och dina intressen du har visat mig är iaf allt jag söker hos en framtida partner.''

Kanske bara låter helt random men han har sagt massa annat som tyder på att han gillar mig… genom en datorskärm.

Hur har ni agerat på sådana här killar? Som inte kan ta en sak i taget utan fattar intresse fast man inte har möts? Eller hur skulle ni ha agerat? Vad är era åsikter?
Jag ogillar sånt här enormt.. min förra romans var likadant och det sket ju sig totalt. Jag anser man inte kan sitta och häva ur sig massa privata känslor när man inte träffat människan öga mot öga så att säga.

Att fatta intresse är inte märkligt eller ovanligt alls. Däremot bör man alltid vara, låt oss säga, lite skeptisk :> Man HAR faktiskt inte mötts. Men det hindrar ju inte honom från att tycka om det han ser över nätet. Dvs dina foton, det du skriver, ditt sätt att formulera dig och dina tankar. Man visar ofta mer av vissa saker över nätet än vid ett krogbesök eller på en dejt. Men å andra sidan försvinner ju andra saker… Du vet ju inte om du attraheras av honom "Irl"

Han har kanske jättekonstiga ticks och pratar en ful dialekt och när han väl uttrycker sig irl kanske han inte alls klarar av att göra det på samma sätt som över datorn. Min pojkvn är lite så- över nätet kan han skriva mycket som han aldrig någonsin kan säga rakt till mig eller andra.

Döm inte den här romansen utifrån dina tidigare erfarenheter- men det är dock erfarenheter. Låt honom hållas och när ni träffas, se till att verkligen umgås- låt honom inte hoppadirekt från skärmen på digoch låtsas att du är exakt samma person. Man måste få lära känna varandra "utanför datorn" också. Känns det bra för dig och intresset kvarstår- efter ert första möte, be honom då att helt enkelt lugna ner sig. Att det krävs tid att lära känna varandra.

Jag har inga problem att häva ur mig privata känslor för främlingar på nätet. Däremot skulle jag nog inte göra det inför någon jag är romantiskt intresserad av, det skulle jag ta öga för öga. Du vet ju som sagt inte ännu om han är rätt för dig och sen skadar det inte att ha saker att upptäcka hos varandra…

#13 Tack :)

#14 min erfarenhet är att många killar har lättare däremot, att uttrycka sig mer öppet över just skrift/nätet (gäller säkert även många tjejer). Så det kan vara därför han passar på att säga allt detta innan ni ses ^_^ för då kanske han får tunghäfta ;) haha. Nej men försök ses, då märks det rätt fort ändå om det är någonting värt att satsa på.

#15 Får se hur det känns framöver :). Sa till han idag att det troligen inte blir nåt mellan oss, för jag känner helt enkelt så.. och att han kan lägga av med sitt snack. Stötte på han på väg hem och jisses vad han blängde ner mig riktigt surt.. nå väl, får se vad som händer och sker! Trivs trotsallt bra själv..

Aha så ni har kontakt även irl redan, men han snackar helt över nätet? :D Låter ju som att du sköt ner han rätt brutalt där så lär nog inte hända specielltmycket mer där ;)

Men ja, du har ingen anledning att påbörja något som inte känns helt rätt. Den känslan är jättebra.

#17 Nja,vi har bara stött på varandra lite smått.. jag har inte känt nåt intresse att träffa han än på ett tag liksom.
Ja, men jag var lite snällare i tonen och vi hade diskuterat ut det hela bra via sms så hans sura blick var lite onödig tyckte jag.

Äh, bara släppa och gå vidare :)

Det finns väl inget som hindrar dig från att dejta, träffa killar och ha kul utan att bli seriös? Jag var helt inställd på att inte ha ngt förhållande på jättelänge då jag träffade min kille. Jag hade varit lyckligt singel i ett år,  dejtade mycket och dejtade honom i ca 3 månader innan jag kom fram till att jag ville ha ett förhållande. Varför stressa?

mm…när jag säger "singel och lycklig"… så skulle jag fortf dejta killar ;) Sen hittar man rätt, då känns det inte jobbigt eller speciellt svårt att lämna singellivet bakom sig.

precis :)

För jag vill inte ens dejta :) Jag vill ''ta hand om mig själv''. Men jag pratar med killar då och då, men oftast är det dom som gör det seriösare än jag tänkt mig. Och då blir det kaos ibland, som nu.

#22 aah….du får vara tydlig från början :D Tror man ibland antar att tjejen är dne som vill ha seriösa killar, men ja. Det är ju inte alltid så ^_^

Åh, jag har varit singel i…6 år. Och detta har varit den bästa tiden i mitt liv! Jag har mött så många fina människor. Både män jag dejtat, som förblivit vänner - såväl som kvinnliga arbetskamrater och andra som funnits på olika mötesplatser. Haft fantastiska upplevelser, som aldrig någonsin skulle hänt som 'flickvän'. Ett par kortare förhållanden har jag haft mellan på några månader, men inget som fastnade som borde kallas förhållande egentligen - utan dejtande. 

Jag kan nog ses som väldigt bitter utåt, för jag blev så bränd i senaste förhållandet (och innan med för den delen) - så jag vill inte ens ta chansen mer. Å andra sedan trivs jag ju som sagt alldeles för bra singel med. Om jag behöver ömhet och sex, så finns män nära. 

Män kommer aldrig så snabbt hem till mig, som vid ett bootycall - jämnfört om man står och slavar en hel dag framför spisen. 😉

Man ska vara kräsen för sin egen skull, men om man känner för det så ska man absolut ta chansen till en dejt. Det är ju inget mer än en träff med en förhoppningsvis ny spännande människa - oavsett om gnistror slår. 

Det är väldigt svårt att hantera av andra, att man väljer singellivet frivilligt. Många ggr har man hört "Hur kan Du vara singel, är det något fel på dig?". Nej, fan - jag är fantastisk och delar det bara med ett fåtal fina människor i mitt liv!

#24 Tack! 🌺