Vad du ska göra, Sara, är att släppa taget om honom och inse att du klarar dig utan honom. Hade det varit meningen att du inte skulle leva utan honom hade du fötts som siamesisk tvilling med honom, eller hur????

Ett gott råd:. Ta TAG i ditt liv, skärp till dig. Ha lite stolthet. Finn andra glädjeämnen i livet. Vännen. Det FINNS andra män. Det finns en hel värld utanför vad du kan se just nu.

Jag önskar dig all lycka. Ge det tid. Fokusera mindre på honom och mer på dig själv. Bli stark!

*kram*

Håller fullständigt med SharpMissy. Försök att bli stark istället Sara, fast det inte är lätt. Jag har oxå varit i den situationen:( Så jag kan förstå dig på ett sätt. Men som sagt Om inte han vill att ni ska vara ihop mer så tänk på dig själv i  stället och gör ngt roligt, kanske med ngt kompis eller så. Det vinner du i längden på. Ge det all tid som sagt. Finns så mycket man kan göra utan karlar. Dom behöver inte "hänga" efter en i "hasorna" jämt.  Det fins säkert dom som gillar dig bättre.  

Kram/

Se till och gö något ricktigt kul bara du och dina barn, åk på resor ut och gå ja vad som hällst… jag vet själlv.. min mamma va i den situvationen och jag fick stötta henne… det var enormt på frästande… men värt det.. när man väl blir glade igen, min mamma är nu lyckligt förlovad och har en ny liten sån på 3, 5 mån snart..

se där det finns andra män, kanske en väntar bakom krönet på dig. inget blir bra av att su sårar och plågar dig själlv se till och ha kul man lever ju bara en gång.. se till och ut och dejta om inte annat ha kul och gör din gammla patner svart sjuk hihi finns inget mer roligare…

Det går över, låter som ett hån när man är där du nu är. Men, jag vet det går över.

Något jag tog hjälp av var mantrat kommer inte alltid känna såhär!. Det var till stor hjälp för mig iallafall, även om det var otroligt jobbigt. Jag läste också orden här på sidan, om hur länge det tar att få ur 'exet' ur systemet. Någon sa just 7 veckor. För mig blev det betydligt lindrigare efter 2 veckor cirka, då var jag inte i konstant kaos, utan började få stunder under dagen när jag inte alls tänkte på honom. Jag räknade stunderna och såg ju längre tiden gick att de blev fler och fler.

Idag får jag räkna stunderna när jag tänker på honom :)

Människan är ett vanedjur, så kan du, så ha ingen kontakt whatsover med honom. Även om det är det enda man vill, så förlänger det plågan otroligt.

Jag önskar dig alldeles lycka till.

ps. Glöm inte att du kanske sitter här vid datorn i september och skriver om dina erfarenheter ds.

Hjälp!! Sharp missy om ni andra.´. Jag vet inte var jag jag skall ta vägen. Vi har ju bestämt att vi skall separer efter det att min sambo inte har käsnlosrna så det räcker.. Vi har bråkat rätt så mycket och han har menat på att han inte har orkat med det.. Han har tvivlst på vårt förhållande någon gång innan också… Vi harine varit ifrån varandra sen vi träffades bi bodde grannar från början och alltid sett varnadra varje dag… Nu är han på semester har varit borta i 4 dagar han säger att han saknar mig redan och önskar att jag vore där han skickar gulliga sms mm.. Om ca 1 månad skall han hyra ett hus av en kompis ett halvår… Jag vill inget hellre än att leva med honom skulle gärna vilja att det skulel bli bra… Men kan man ta tillbaka en sådan kille??? Tror att det är bra att vi bor ifrån varandra ibörjan även fall vi blir ett par igen… Jag älskar verkligen honom.. Förstör jag min heder om jag tar tillbaka honom???? snälla hjälp!!!!

#5 Nej, du förlorar ingen "heder" om du tar tillbaka honom. Så länge han inte bedragit dig med någon annan eller i övrigt behandlat dig som skit.

Att han varit ärlig mot dig och säger att han inte har känt de rätta känslorna är ju inget fult att göra. Att han nu känner att han saknar dig, låter väl okej? Han behövde en paus och jag tror också att ni i fortsättningen ska leva ett tag som särbos och på det stora hela gå försiktigt fram i relationen.

Att man älskar någon väldigt mycket, behöver inte innebära att man kväver denna med all sin kärlek. Jag tror helt enkelt att killen har behövt lite utrymme och distans, och kanske gör till viss del i fortsättningen framöver också… Det är ju kanske så att ni kan/vill/orkar bli sambos om något år, om man känner att man klarar det då. Jag vet många som lever i särboförhållanden så länge de inte har gemensamma barn och det funkar för dem.

Så mitt svar till dig Sara är att du mycket väl kan fortsätta i en relation med den här killen, men behåll gärna en del av din stolthet så till vida att du ger både honom och dig själv utrymme och viss distans i er relation.

*kram*

Men om han skickar ett gulligt sms till mig ikväll kan jag då utan problem svara något gulligt tillbaka??? han skall ju verkligen inte tro att han båda kan ha kakan och äta den.. Men gud vad jag älskar denna kille…. Kan man skriva något så att man ändå håller lite distans? Måste också fråga var faktsikt på lunch hos hans ex idag.. Vi träffades på en fest för ca 1 vecka sedan och då sa vi att det hade varit kul att prata"ut" vi sa inget dumt om honom men vi båda tyckte att det var kul att träffas… Borde jag vara ärlig och berätta det för honom? Känns lite som man sviker honom annars… Och isåfall hur skall man säga det?

kram!!!!

Du ska inte svara alls. Låt honom skicka sina sms och han ska inte behöva veta att du har träffat hans ex. Du är klar där med honom, det är slut. Avslutat mellan er två och båda två behöver gå vidare. Du låter väldigt beroende av vad han tycker om att du gör si och så. Så ska det inte vara, du ska kunna leva och träffa människor utan att ringa och fråga om lov hela tiden. Han äger inte dig, du är din egen ägare och du kommer att klara att av att sköta dig själv.

#8 håller fullständigt med dig Sara_Elis.  Sara10, låt honom vara ifred! Du ska INTE ringa eller skicka några som helst sms till honom. Bry dig om dig själv istället  nu!!   Ingen äger ingen.

Sara10, jag vet hur du känner dig, min pojkvän gjorde slut i fredags. Vi har tidigare varit sambos, och skulle skaffa ny lägenhet efter sommaren (han är i Norrland nu) men alla mina drömmar gick i kras och mitt hjärta brast. Jag känner också att jag verkligen vill leva med denna kille, och jag älskar honom mer än ord kan beskriva..  
Jag vet precis hur du känner dig… :(

Förstår dig, men ibland måste man släppa taget och låta dem gå. Lev ditt eget liv istället, gör roliga saker, umgås med dina vänner och dina barn. Bryt beroendet du har av honom, du behöver inte svara på hans sms. Dem skickar han för att veta vad du gör och att han vill att du ska tänka på honom. Låt honom undra istället!

Massor av uppmuntrande kramar

En separation kan liknas en sorg efter någon och den blir då jobbigare eftersom personen finns kvar. Man får gå igenom en separationssorg och den behöver tid för att läkas, man kan bara inte glömma osv. Det enda man kan göra är att göra det bästa av situationen, fundera på vad du själv känner att du vill göra. Träffa kompisar och hitta på något t.e.x. Om du väljer att bara tänka på honom och det ni hade tillsammans hela tiden så förtär du dig själv istället. Se det här som en nystart i ditt liv, en förändring till något som kommer att bli bra för dig framåt.