Jag har inte varit med om otrohet själv men har många kompisar som varit med om det… Det mest extrema fallet hände en av mina bästa kompisar. Hans tjej hade engång (före de blivit ihop) blivit grovt våldtagen och han tog hand om henne i 2år och lärde henne att tro på sigsjälv igen, sluta skära sig etc… och ja… sen gick hon och hade sex med hans bästa kompis… Han blev utom sig av sorg och förlorade nästan halva sin vikt, spydde upp allt han försökte äta to.m hans ögon skiftade i färg.

Otrohet är väldigt vanligt men tyvärr underskattar väldigt många otrohet och vissa sajter och dylikt uppmuntrar till det med diverse argument som att :det är inte ditt fel om du e otrogen etc etc… är ens förhålande dåligt ska man jobba på det och inte vara otrogen enligt mig ialafall.

Har inte varit med om otrohet men vet att jag inte skulle kunna fortsätta förhållandet efter en otrohet. Då är det definitivt slut

jag blev rasande; skrek vrålade och sprang ut och kom inte tillbaka förrän sent på natten. Då packade jag en väska och flyttade hem till en väninna.

Om han ångrade sig? gjorde han säkert men jag ville aldrig mer se honom.

#2 Det trodde jag också…

Jag har blivit "bedragen", fast ändå inte.
Jag trodde inte detta skulle hända mig.
Jag och min partner hade varit tsm i 2.5 år, vi gjorde slut för vi kände båda att det är nog bäst så - ingen av oss hade starka känslor för varandra, vi fortsatte dock umgås. "Friends with benefits". Gjorde typ allt som flickvän/pojkvän gör ihop. Det var ingen större skillnad mer än att vi inte var sambos längre och att våra känslor inte var lika starka, vi sa inte att vi sakna varandra eller älskade varandra längre. Vi träffades mest på kvällarna. Men vi hade fortfarande mer än vänskap. Jag sa tydligt att jag inte ville att vi skulle ligga med andra så länge vi gjorde det med varandra. Vi kom överens om att vi skulle berätta till varandra om vi skulle börja träffa någon ny.

Det gick 5 månader.

Men så åkte jag utomlands en vecka. Det var bra mellan oss. När jag kommer hem från semestern får jag höra av en vän att enligt hans ex ska de ha träffats och legat med varandra.

Jag frågar han. Han nekar. Jag litade på han. Dels för att hans ex har ljugit om mycket. Lång historia. Kort och gott har detta ex försökt "få tillbaka" han i 3 år och haft känslor för han under hela tiden, hon har ljugit om mkt, en hel del bråk. Hon är nästan besatt av han. De har haft sporadisk kontakt under de 2.5 åren vi var tsm, träffats ute med gemensamma vänner men inget mer. Sedan när det tog slut har de haft kontakt nästan konstant. De har varit på samma fest osv.

Iaf. så åker jag hem från honom, träffar min vän som avslöjar en del detaljer som exet enbart kan veta om hon varit hemma hos han. Jag konfronterar han med detta och han erkänner.

Jag blev chockad! Jag blev inte ledsen. Bara äcklad och arg. Han ångrade sig enormt mkt, det var det värsta han hade gjort i hela sitt liv. Han grät länge och insåg hur fel det han hade gjort var.
Jag blev mest besviken och arg över att han gav exet tillfredsställelsen att få som hon ville pga allt som hänt. För hon sa till sina vänner innan jag åkte utomlands att "när hon är borta kommer han höra av sig till mig" och det gjorde han ju… hon fick som hon ville.
Men nu har de ingen kontakt mer. Hon blev utnyttjad, det vet även hon. Allt han var ute efter var sex. Han har inga känslor för henne.

Så det gick en kort tid, jag tänkte lite… och vet ni - jag orkar inte bry mig faktiskt. Vi har pratat och jag retar han för det han gjort. Haha. Jag blir bara äcklad och förstår inte vad han tänkte med. Hade detta hänt för ett år sedan skulle jag nog bli mest ledsen och haft svårare att förlåta han. Det skulle tagit hårdare på mig. Men nu känner jag liksom inte mycket alls. Visst det var jätte onödigt gjort av honom, det erkänner han. Jag vet att han väljer mig före henne. Vi har kul ihop. Visst vi vill inte se varandra med andra än, men ingen av oss vill bli tillsammans igen och då kan vi inte straffa varandra för att vi sover med andra osv. Men samtidigt känner jag han så väl och vet att hans ånger är äkta.

Jag har inte varit med om otrohet vad jag vet.

Jag har råkat ut för otrohet med mitt ex, vi var förlovade o bröllopet skulle stå nån vecka efter. Vaknade en nat av en del konstiga ljud i sovrummet, då låg mitt ex i min säng, bervid mig där jag låg o sov o runkade i webbcam, det visade sig att de träffats en del när jag jobbade(jobbar natt), hemma i min lägnheto i min säng. Men som sagt han blev snabbt mitt ex

Detta är med ett ex. Vi hade en ganska krånglig start på förhållandet då vi båda hade en pojkvän/flickvän hemma medan vi var och studerade utomlands. I alla fall bodde vi ihop och fick känslor för varandra. Kysstes och "blev tillsammans" ungefär samtidigt som vi gjorde slut med de där hemma.

I alla fall hade han en annan "flickvän" under tiden innan mig, som var godkänd av hans flickvän hemma. Denna tjej bröt han med innan jag och han började ett förhållande. En kväll när vi var ute alla kompisar blev han upprörd över nåt och gick hem tidigt. Jag orkade inte trösta eftersom det han var upprörd över var så fånigt, så jag gjorde det bästa av kvällen och gick sen hem. I dörren mötte jag den andra tjejen som gav mig en så föraktful blick att jag blev alldeles kall.

Jag konfronterade honom och han sa att han inte gjort något. Det tog en månad innan han fick ur sig att han ringt upp henne och haft sex med henne bara för att få utlopp för… tja, nånting. Jag blev arg och vägrade prata med honom. Mest var jag arg för lögnen. Han kunde faktiskt bara ha sagt från början att något hänt så jag kunnat gå in i förhållandet med öppna ögon, men i stället ljög han.

Jag förlät honom tillslut, officiellt i alla fall. Efteråt hade jag stora problem att lita på honom. Såhär i efterhand skulle jag säga att jag skulle kunna förlåta igen, men att jag skulle ta professionell hjälp. I vilket fall som helst var det lögnen som gjorde ondast för mig, och själva sexet var inte en så stor sak.

Jag har inte varit med om fysiskt otrohet men jag råkade se en del sms min sambo skickat till en gammal flickvän/ kk o det var vidriga sms, jag blev helt knäckt o det var under den tiden jag fick missfall så det gjorde extra ont att han gjort så då, jag funderade o grät men bestämde mig till slut för att försöka förlåta honom o bygga upp vårt förhållande igen, e nu ca 2 år sen det hände o taggen sitter ändå kvar o jag har lovat mig själv att gör han nåt sånt igen så lämnar jag honom

Inte med nuvarande partner, men 2 ex till mig var otrogna.
Försökte komma förbi det båda gångerna för jag var rädd att vara ensam. Men det gick inte. Kunde aldrig mer lita på dom och såret de hade gjort var alldeles för stort. Hur jag hantera det?

Ilska, sorg.. Hanterade det inte alls.
Den ena ångrade sig, den andra var ett as.

Första gången hanterade jag det med att kontakta den han varit otrogen med samt kasta saker på mitt nuvarande ex. :P Skällde ut honom, skrek lite osv. Ansåg mig ha rätten att bli jävligt arg och ledsen. Han svek mig så brutalt, inte för sexet utan…för allt omkting. Löften. Jag hatade honom, gjorde slut där och då men han övertalade mig att stanna- Vi hade precis fått vår gemensamma lägenhet och att flytta isär kändes för stort och svårt.

Sen hade jag lite ensamtid, åkte bort till släkt. Förlät honom men kunde aldrig glömma sveket. Han ångrade sig, jag förlät honom,sen gjorde han om samma sak ett år senare, så höll det på så. Förlät honom 2 gånger, han bedrog mig tre gånger- Trejde gången brydde jag mig inte mer och vi var över. Det gjorde så ont att jag till slut helt enkelt stängde av. Han sa att jag var väldigt kall när jag gjorde slut och han förstod inte alls hur jag kunde "bete" mig som jag gjorde, så plötsligt- Jag gjorde slut, flyttade ut, mötte en ny kärlek. Han som var van att kunna styra mig blev ganska paff och sedan blev han ganska förstörd i några månader men det var nog en nyttig läxa även för honom.

Finns inget bra sätt att hantera otrohet, otrohet gör ont. SVek gör ont.

Vi hade varit tillsammans i 9 månader. 
Det var en blixtförälskelse kan man säga. Det sa *klick*. En månad senare hade vi inte längre något förhållande utan höll på med varann. 

Vi bodde ihop i ett halvår och några gånger drog han iväg mitt i natten och ibland kom han inte hem förrens väldigt sent. Han är psykiskt instabil så antog att det var för att han var ute och gick promenader eller åkte i sin bil. 

Men sen lämnade han sin hund hemma oftare och oftare och tillslut flyttade han till egen lägenhet.

Betedde sig konstigt och tog avstånd. 

 Kort därefter ville han ha paus så att vi kunde lappa igen, eller som han uttryckte det "Bättre såhär. Jag vill inte göra dig ledsen, men det här får inte bli bara pannkaka". Jag litade ju på honom så jag gick med på det. 

Någon dag senare hade han ett förhållande med en annan, vilket jag fick se via facebook och skrev stolt till mig på msn att hon var gravid med hans barn. 

Tog knäcken på mig och jag höll på att gå i en miljard bitar. Han använde mina känslor och kom ständigt tillbaka för att ligga med mig och ibland visa lite känslor, men gick alltid tillbaka till henne fast de alltid "precis hade gjort slut" eller så misstolkade jag signalerna pga. att jag så gärna ville. Tillslut bad jag honom fara för sista gången och blev tillsammans med en annan kille kort därefter. 

Idag kan jag gå rakryggad när jag ser honom. Han ser förjävlig ut (han blev så otroligt ful när jag såg vem han egentligen är) och hon kryper ner i marken när hon ser mig. 
Hon har även skickat ett antal vänförfrågningar till mig på facebook. 

Idag är jag inte ens arg längre. Jag bara skakar på huvudet när jag tänker på det.