Måste man få veta allt som hänt innan man träffades för att det ska vara ett ärligt förhållande?

Det handlar väl om hur det är nu när ni är tillsammans och har startat på ny kula. Det som hänt förr kan väl få stanna kvar där. Det är ju du och din partner och vad ni gör idag som är det viktiga.

Skulle aldrig tjata och tvinga en partner att berätta allt som hänt innan vi träffades och bli sur ifall han inte ville göra det, det ska vara frivilligt att berätta sånt.

Skulle nån partner utsätta mig för att tvingas berätta allt som hänt förr så skulle jag få en riktigt dålig varningskänsla att detta nog är en person med kontrollbehov och svartsjuka och såna kan vara svåra ha ett bra förhållande med så då skulle nog mina känslor svalna en hel del.

Han kunde ju vara så pass ärlig att han kunde säga att han inte vill prata om sina ex eller vad som hände under dessa år. Det låter ju bara som en dålig ursäkt att han inget minns.

Varför tjatar du så på honom om att berätta något han uppenbarligen inte vill? Det har antagligen varit en jobbig period i hans liv som han inte vill tala om, så varför har du inte accepterat det från början?

Man lever väl knappast i en lögn bara för att man inte vet allt om sin partner och dennes tidigare liv?

Du kommer förmodligen inte att få fram någon information genom att ideligen fråga utan det måste få komma från honom själv och på hans villkor.

Älska honom här och nu och låt honom själv bestämma takten i vad han berättar om sitt liv.

Säger som ovanstående, låt hans tidigare liv vara.
Det är ju meningen att du och han ska starta ett "nytt" tillsammans.
Du kan inte börja gräva upp hans förflutna.
Vill han tala med dig om det, så gör han det.

Det är inget du kan begära utav honom, det är bara så fel gjort från din sida.

Det ska ske på dina vilkor TS, annars duger det inte. Du säger i princip att du ger "allt", efterosm du berättar allt för honom. Men du gör det för att du valt det, har han bett om det? Har han tvingat eller tjatat om det?

Som andra redan sagt, man måste inte veta allt om sin partner, speciellt inte hans ex. Det är faktiskt privat som man väljer själv om man vill/VAD man vill dela med sig av. Så kan du inte acceptera det får du väl göra slut men gör inte honom till en stor bov.

Han berättar när han är redo, var inte så nyfiken ;) fokusera på er och ditt eget. Vad är du orolig för att det ska dyka upp från hans förflutna?

Beter han sig likadant nu, inne i relationen. Kör han "jag mins inte" när det kommer till ER relation, er tid tillsammans? För DET skulle ju vara otroligt irriterande. Låter som småbarn som kör "jag mins inte " eller "Jag skojjade ju bara" när de slagit lillasyster i huvudet med en planka eller stulit kakor från skafferiet.

Men här tycker jag att det är du som kanske ska försöka omvärdera situationen lite och försöka förändra din inställning mot hans "inte rata om mina ex-status". Att inte berätta är inte att ljuga. Man delar mycket när man är ettpar men det är ju inte som att ni är gifta, har tre barn och varit tillsammans för evigt. Jag berättade inte allt för min pojkvän, har fortfarande saker kvar att berätta efter 5 år tillsammans. Det viktiga är ju det man är här och nu. ÄR du rädd att han suttit i fängelse?  Vilket som så är det sådant du nog får vänta snällt på att han blir redo att berätta det…. Han är inte en dålig människa för att han väljer när och om han vill ta upp om sitt förflutna.

Men handlar detta om rädsla inför att han kasnke gjort något hemskt som du inte kan hantera när det kommer ut- så gör slut. Handlar det bara om nyfikenhet och "rättvist ska va rättvist- jag har ju berättat allt!" så gör slut då med, han förtjänar bättre ;/ Själv hoppas jag, utifrån det du berättade- att ni i övrigt har en bra relation, att du kan finna tålamod och låta honom göra detta i sin egen takt (om han vill) istället för att försöka manipulera fram det.

Håller med övriga, man behöver inte veta allt och bara för att du fått för dig att du ska säga allt som varit så behöver inte det betyda att han vill eller ska säga allt. Respektera att han vill ha delar av sitt liv i fred.

Värt att kämpa frågar du? Det är ju fel fråga, han gör inget fel, du borde kämpa med dig själv och den osäkerhet du visar här, inte med att tjata sönder honom om sådant du inte har med att göra.

Han behöver inte ljuga för att han säger att han inte minns något. 

Jag har ärligt talat inte många minnen att tänka tillbaka på från min barndom och tonår. Jag minns helt enkelt inte. Jag kan inte ta ett minne från ingenting utan för att mina minnen ska komma fram måste jag prata med folk som var med eller så får dom berätta för mig och då minns jag, kanske.

Varför ska du veta hans förflutna?

Jag har förstått att det har med min inre osäkerhet o göra. Att jag jämför mig så mycket med alla tidigare han varit med liksom och så går det ut över honom. Jag förstår att mitt beteende är fel. Vi pratade om detta igår då det blev bråk. Han förklarade att han inte ville prata om sånt för att det är förflutet och att vi ska leva i nuet och jag tror jag vaknade upp lite och insåg att det är ju mig han vill vara med och det finns en anledning till varför tjejerna innan inte finns kvar i hans liv. 

Jag förklarade för honom att jag jämför mig med de andra tjejerna och han sa att jag inte får göra det mer. Han förstår mig, men vi delar inte samma åsikt om att prata om förflutet och det måste jag respektera. 

Allt har med min osäkerhet att göra och tack för att ni också ändrat min uppfattning om det hela. Jag ska börja jobba med mig själv och fokusera på framtiden istället för det förflutna. 

Jag förstår att det är jobbigt för honom men jag gör så stor grej av det, tusen tankar börjar snurra, "är det någon han ljuger om, Varför vill han inte berätta? Var hon bättre än mig?

Det enda jag egentligen vill höra är hur dåliga alla andra var för att jag själv ska känna mig säker. Det är ett sjukt betende och skadar mer än jag trodde. 

Jag kommer jobba med detta och min pojkvän kommer hjälpa mig med det. 

Tack för det ni skrivit, jag är glad att jag fick kritik för mitt beteende, för detta är inte okej. 

Han säger att han förstår mig och har inga tankar på att lämna mig för att jag är så jobbig utan han vill hjälpa mig igenom detta så att vi kan fortsätta våra liv och fokusera på oss två. Det känns bra och det känns verkligen som att det är mig han vill vara med. 

Jag kanske inte är hans första, men jag kanske blir hans sista!

TS Skönt att höra :) Bra att han stöttar dig, men vilken partner skulle inte göra det när du verkligne verkar inse ditt problem och vilja försöka ändra på det? Jättebra av dig, ja er båda två. Du verkar ha en jättefin kille där så lycka till!!🌈

TS: Du är helt på rätt väg nu :)
Jag vill bara önska erat förhållande ett stort lycka till :) och menar det från hjärtat.
Alla är inte perfekta, alla har sina brister.
Det bästa är när en människa så som du ser dem och gör något åt de brister som man faktiskt kan fixa till.

Att du tar åt dig av kritiken och inte stirrar blint och blir arg :) många tummar upp!

Samt…

Många kramar!

Lycka till :)

Tack så mycket! 🌺