Det gör nog dom flesta då och då. Jag har haft ett skitkul singelliv och varit med om fantastiska saker tillsammans med ex men skulle aldrig byta ut min man. Fördelarna med honom väger över enormt mycket mot vad som har varit.

Jag har varit gift i över 30 år och kan tänka tillbaka på min vilda tonårstid med både saknad och nostalgi så jag tror det är helt normalt.

Livet brukar vara indelat i olika faser när man ser tillbaka.

Jag kan även sakna åren när vår son var liten och åren när han var tonåring.

Jag saknar åren mellan 21 och 35 oerhört mycket. Och önskar jag kunde gjort om många av valen man gjorde då.

Men egentligen tror jag att det är en släng av åldersångest. Vetskapen om att man aldrig kan komma tillbaka är väl skrämmande i sig själv.

Jag har inte tänkt så under detta 1,5 året i alla fall. Och har svårt att tro att det kommer ske eftersom det livet inte är något jag saknar.

Strul har aldrig varit kul för mig. Mina ex är inget att hänga i granen ,ed tanke på att ett par var otrogna och en annan bara inte något för mig.

okej skönt att veta att jag inte är ensam:)

ibland blir frestelsen väldigt stor och är orolig att jag skulle göra ett dumt beslut eller så.. är rädd för mig själv typ:(

Har aldrig tänkt så då jag verkligen tyckte det var trist att vara singel så det hoppas jag att jag slipper bli mer. Några ex har jag inte heller som jag kan sakna.

Har aldrig tänkt så, är gift med min stora kärlek och innan honom hade jag ett par förhållanden och även flera roliga och lite galna singelår. Visst var singellivet jäkligt kul och jag skulle inte vilja ha det ogjort, men inget slår att få vara med den man älskar.

TS jag har känt så men det är ävne så att jag vet att jag har bra saker nu, i nutiden alltså. Det är okje att sakna saker men om du rent av är rädd att du ska vara otrogen pga denna längtan- att du inte kan säga nej, kanske du ska se över vad som saknas i er relation som ni kan tillföra på något sätt :) Handlar väl oftast om spänning skulle jag tro, men jag kna bara tala för mig själv.

Jag gillar singellivet men har även varit med en del nötter och vet verkligen vilken pärla jag har. JAg har slutat tråna efter "gröna gräset på andra sidan" för jag vet att det gräset oftast bara är en synvilla, numera. Jag har gett upp nötter för att dejta ännu större nötter ;S

Men att ibland undra över hur livet skulle sett ut annars, eller sakna vissa saker från "singellivet" om man hade kul då är fullkoligt normalt anser jag.

Inte att jag ska vara otrogen bara att jag ska välja mitt gamla liv typ. Okej skönt att jag inte är knäpp.. Vill verkligen inte ha någon annan eller ha singellivet men det va så sjukt kul vissa fester eller strul osv men vet att mitt liv förutom det va as trist och jag saknade det jag har nu.. Skulle aldrig göra slut.. Vet inte om det är för att jag har add som gör att jag tänker för mycket och tror att jag ska göra dumma saker.. Älskar min kille så mycket så jag inte vågar vara full längre.. Tror att jag ska göra något dumt eller säga något dumt som kan förstöra.. finns ingen anledning till att tro det men jag är så nojjig för allt:/

#5 Om du är rädd att göra något dumt har jag svårt att se att allt är bra i er relation. Så ta dig en funderare på vad det är som är fel och försök ordna det. Sätt dig inte i några situationer som är riskabla innan dess.

Det är en sak att sakna, en helt annan att blir frestad och orolig över att faktiskt göra något.

nej vi har det fruktansvärt bra.. så något sånt är det inte.. kanske är fel forum .. kanske skulle ha skrivit på ADHD sidan….

Varför skulle det vara fel forum? ADHD lever jag själv med, bland annat.

Sidan handlar om alla slags relationer. Så nej, det är inte fel sida.

Men min erfarenhet säger mig att otrohet inte är något man oroar sig över om allt verkligen är bra i relationen och om man verkligen älskar personen.

Visst att man kan vara impulsiv med diagnosen, men r man vuxen brukar man ha lärt sig knepen för att undvika detta.

# jag har också ADHD ^_^ Men tror inte den här känslan du uplever är speciellt kopplad till själva diagnosen, tror jag. Men eftersom jag har ADHD och delar din upplevelse så är jag nog inte rätt person att säga så-…efterosm jag inte vet hur en utan ADHD känner  ;D haha..men det är iallafall vad jag upplevt när jag pratat med vänner, både killar och tjejer. Jag skulle även mena att det är lite av en mognadsfråga. Inte "åldersmognad" nödvändigt, men en mognad inför att vara i ett stadigt, bra förhållande som j är ganska olikt (om än bra) från livet man levde innan det…

Ja visst kan jag sakna den tiden, jättemycket! Jag kan bli frestad, men inget skulle få mig att äventyra det jag har. Handlar inte om att vi har det dåligt på ngt sätt, utan bara att det var ett liv jag trivdes med. Fanns så många vackra män att ta på :P

Jag har varit tillsammans med totalt en person, jag har inte så mycket vilt singelliv att längta tillbaka till för jag var ganska ledsen över att vara singel då och jag blev tillsamans med min nuvarande pojkvän när jag var 15.
Jag får istället problemet att alla pratar om det härliga flörtiga singel-livet och talar varmt om one-night-stands osv, men ha ingen aning om vad folk menar och oroar mig ibland för att jag eventuellt missar något då jag nu varit med min kille hela mitt vuxna liv och vi är fortfarande jättekära och har livsplaner tillsammans och det känns inte som att den här relationen kommer att ta slut innom någon snar framtid, 7 år gick fort snart har det väl gått 7 år till utan att man inser något  … och jag blir ju inte yngre under den tiden >.<

Men samtidigt så inser jag att sakerna som folk beskriver är inte saker som jag är intresserad av, jag har alldrig varit mycket av en utåtriktad person eller så och har svårt att tänka mig att jag skulle vara bekväm med flörtandet eller engångs möten, utan jag trivs med att ha mitt stabila liv med min partner som jag redan anser är den mest fantastiska männsika på denna jord, ser inte hur någon annan skulle kunna jämföras med honom i mina ögon, och i slutet av dagen är ju det jag har nu som jag ändå skulle sträva efter, ibland känner jag mig gammal på förtid men jag har ingen lust att leva det "ungdomslivet" =P

#15 ne alltså…handenpå hjärtat, om d har ett skönt, kärleksfullt frhållande redan så missar du ingeting. :) Singellivet har sina baksidor det med, precis som relationer kan ha (trots att man även kan uppleva dem som bra också). Men lart du missar något men alla vi som inte lyckades hitta vår kärlek redan som 15åring har ju också missat något.

Jag kan tänka så ibland. Inte ofta. Men det förekommer oftast när vi har bråkat eller liknande. Men skulle aldrig vilja byta bort honom mot något i hela världen <3