Nu ska du inte lyssna så mycket på vad jag säger, men jag kommer på en gång att tänka på:

Narcissistisk personlighetsstörning

Grandios personlighet, överdriver framgångar och talanger - Besatt av fantasier om framgång, makt, skönhet, briljans och den perfekta kärleken - Anser sig vara speciell och unik och kan bara förstås av människor med hög status - Kräver beundran från andra - Har höga krav och alltid rätt - Drar sig inte för att utnyttja andra för att nå sina mål - Empatisvårigheter - Är avundsjuk på andra och tror att andra är avundsjuka på hen - Arrogant, högdragen attityd. 

Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning

Säg upp bekantskapen? Hon är verkligen inte frisk 😮 Nästan något som man kan göra en skräckfilm på!

#1 Oj!! Ja det satte ju verkligen perspektiv på saken! Hon prickar ju verkligen in varenda punkt i din lista!

Speciellt avundjukan. När J försökte prata med A om situationen så hävdade bara A att J var avundsjuk och aldrig kunde förstå henne. Det har även blivit klart att den enda anledningen till att hon bjöd in mig på tjejmiddagen var för att hon ville att jag skulle bli kompis med J och L så att hon därmed kunde besöka Js lägenhet som hon bor i med P.

Som sagt, en helt sjuk historia om man bara börjar nysta i den. Så många underliga händelser att de helt enkelt inte kan vara normala..

#2 Hahaha, ja verkligen! Jag har tänkt den tanken med.. Men jag vill ju helst att hon ska förstå hur "sjuk" hon verkligen är och att vi kan jobba med det.. Jag vill ju inte se henne i fängelse t.ex. om hon börjar förfölja den här polisen..

#3 En sådan sjuk människa kan aldrig förstå att hon är sjuk 😉

Tro mig… Jag har försökt att förklara för en mytoman att hon är "sjuk" men hon blev så aggressiv och tyckte jag kunde dra åt skogen i stort sätt för det var inte sant! Men detta är snäppet värre 😐 

Hon har nog betett sig så här hela sitt liv och jag tror nog att folk har berättat för henne hur sjuk hon är, hon har nog inte förstått då heller

#3 Frågan är hur man går vidare med denna informationen, om den kan hjälpa dig/er/henne någonting? Om ni 4(?) kan sätta er ner ner tillsammans och prata med henne vänner emellan…

Fast det är ju som Sweelin säger, väldigt sårt att få en sådan person att inse att det är en "störning" hon har när det är så hon är i hennes personlighet…

Fungerar inte att resonera med en såndär människa, för hon är nog sjuk. Hon ebhöver professionell hjälp. Men låt henne tabba sig med polisne så får hon nog dne hjälp hon behöver. Det behöver inte bli  fängelse. Hjälper inte att bli arg på henne eftersom hon faktiskt är sjuk, men du måste inte fortsätta låta henne vara en del av ditt liv- men som vän kanske du också kan välja att finnas där för henne. Råka bara inte själv illa ut. Rationellt tänkande styr inte här…

Jag såg en tjej i filmen "a la folie.. pas du tout" som verkar lite som du beskriver. Folk som inbillar sig hela förhållanden. Ett hej kan i deras huvud bli "Jag ska lämna min fru om du ber mig". Erotomani heter det visst.

Ja, det är inte ett friskt beteende, då menar jag inte på ett nedvärderande sätt utan uttrycker oro för TS väninna.

#8 Åh, det är ju en bra film! Tack för att du nämnde den :)

Ja, jag får nog låta henne göra sina misstag och hoppas på att hon nångång lär sig av dem, eller att någon annan lär henne.. Är bara så frustrerande att försöka prata med henne när hon viftar bort allt som "bagateller". Så här såg våran konversation ut sist jag pratade med henne:
A: Jag tror jag ska prata med J och förklara för henne varför det blev som det blev med P.
Jag: Fast det var ju typ 4 månader sen nu, och hon har ju försökt få dig att förklara… Hon vill inte ha kontakt med dig mer för du kommer bara med en massa undanflykter.
A: Jaaaaaaa…. Fast jag tar med mig Honom till henne, så kan hon se att jag gått vidare, så behöver hon inte vara arg längre.
Jag: Vet du ens vad han heter? Och bara för att du "gått vidare" så betyder ju inte det att ditt beteende mot henne under 3 år vad OK.
A: Nä, men jag ska prata med honom! Jag har gett honom en lapp med mitt nummer och så skrev jag att mitt hyreskontrakt går ut den 12e så han borde skynda på lite med oss. Jag är i trubbel på jobbet också. Jag kan inte koncentrera mig när han inte är där, så chefen har sagt att jag kanske får sparken.
Jag: Du måste ju sköta dig på jobbet även om han inte kommer in! Hur ska du kunna betala hyran och hitta något nytt ställe om du inte har kvar jobbet?
A: Fast Han får ju lov att försörja mig om jag mister jobbet. Och jag väntar bara på att han ska ringa så att jag kan flytta in. Han kan ju alltid betala mig för att vara barnvakt åt hans dotter. Jag är ju så bra med barn.
Jag: Du vet att det är helt sjukt vad du säger va? Du tänker flytta in med en kille som du inte ens vet vad han heter, och förväntar sig att han ska försörja dig om du blir av med jobbet?
A: Men sluta var så dryg! Vi har sett varandras själar och han älskar mig, varför skulle han annars luta sig mot väggen så där? Eller komma in på lunchen så ofta? Jag väntar bara på att han ska ringa!

Jobbig situation! Jag tycker nästan hon låter psykotisk. Kan hon vara bipolär? Tycker att det låter lite som en bipolär människa som är inne i en hypomanisk eller manisk fas. Isåfall behöver hon medicinsk hjälp. Sådanan personer kan vara hopplösa att prata med och kan lätt ge intrycket av att vara narcissistiska när de är inne i sina "skov". Har själv mött en person som var hypomanisk och jag skulle säga att den personen uppfyllde samtliga kriterier för naricissistisk personlighetsstörning som listades i #1. Vet dock att personen inte är någon narcissist i vanliga fall utan "bara" biopolär. Den här personen hade också långtgående planer gällande en kärleksrelation, en relation som dock endast existerade i dennes huvud.

Hon nästan garanterat inte bipolär. Det där är någon form av vanföreställning, och människan behöver hjälp, professionell sådan:/

#11 Det tror jag inte. Ett skov varar inte i 3 år.

Tycker inte att vi fått tillräckligt med information för att utesluta en bipolär diagnos. Visst, nu är det inte vi som skall ställa diagnosen, men ändå… Huvudsaken är iaf att hon behöver hjälp, för hon har helt klart inte grepp om verkligheten. Vad hon sedan lider av för störning eller sjukdom får mer kunniga utreda. Blir dock svårt när hon själv inte vill ta emot någon hjälp eller inse att hon är sjuk. Och vem skall egentligen ta ansvar för att hon får hjälp? Förstår att det är ett jättesvårt läge.

Na, bipolar ar hon inte. Jobbar med flera och de ar en barnlek jamfort med henne aven nar de ar inlagda for grova skov! Och ja, vem ska egentligen gora det? Jag kan ju inte dra med henne till psykavdelningen och saga "hej det har ar min kompis, kan ni ta en titt pa henne" direkt 🤪

Kontakta släkt till henne. Det kanske finns en historik du inte vet om, så de vet hur de ska hantera det/Hjälpa henne.

Jag skulle aldrig kontakta en bekants familj på det viset. Tror det kan göra kompisen välfigt arg och det är fullt förståeligt. Det enda jag anser att man kan göra är att prata med kompisen och försöka få den att söka hjälp själv.

Kompisen kan bli väldigt arg…men hur ska man hjälpa om man ändå är på vippen att säga upp bekantskapen. Här handlar det om att TS "kompis" inte är frisk. Hur får man en med vanföreställningar som inte inser problemet i sitt eget beteende- att söka hjälp frivilligt? :)

Prata "vett" i en person i den sitsen är nog inget som en vanlig människa klarar av. Jag är inte så insatt i hur sådant hanteras, är bara övertygad om att hon behöver hjälp.

18 det är inte ts uppgift att "rädda" personen. Och det går inte heller.

#19, vems uppgift är det då?! vi vet inget om personens kontaktnät, kanske det inte ens finns någon familj. Är det då meningen att TS bara ska strunta i vad som händer? Såklart ska inte bördan att "rädda" en person ligga på den enskilde men självklart så kan ju olika möjligheter diskuteras!

Jag håller med gällande familjen. TS har du träffat någon ur din väns familj (om hon har någon?) Finns det någon möjlighet till kontakt? Personen i fråga behöver solklart hjälp i någon form, en vän eller en annan anhörig. Hade det varit en vän till mig så hade jag gjort det som var möjligt för att hjälpa till!

Familjen bor pa andra sidan landet, sa det blir lite svart med kontakt. Men nar jag sagt till henne att hennes tankar skrammer mig sa har hon sagt att jag later som hennes mamma, sa jag antar att hon inte heller tycker att det ar helt normalt beteende.. Har forsokt fa ivag henne till en psykolog ocksa da hon var stressad ett tag, sa tankte att det kunde vara en bra portal och "ursakt" till att fa in henne i varden, men hon litar inte pa att de ska forsta henne och vagrar ga 😐

#20 Det är ingen uppgift.
Hon klarar uppenbarligen sig ute i samhället. Och gör hon det lär hon inte få hjälp om hon inte säker den själv.

Man kan inte tvinga någon till hjälp om det inte är så allvarligt att man kan tvångsomhändertas.

#19 det är klart att det är lättast att blunda för alla problem och strunta i vänner och bekanta, låta de som helt klart lider av vanföreställningar leva sitt liv i sin egen värld tills det att de hamnar på gatan utan jobb och boende (som TS kompis riskerar att göra nu).. Att gå så långt så att man kontaktar kompisens familj tyder på att TS letar efter lösningar för att hjälpa en vän som är i stort behov av hjälp, det är ingenting man gör som första åtgärd vilket man även förstår av TS text. Jag tycker du ska ha en eloge TS som faktiskt vill hjälpa din vän till ett friskare liv :) Du behöver hjälp för att kunna hjälpa TS och att prata med din väns familj tycker jag är ett steg i rätt riktning :)

#23 Du ser det som att blunda, jag ser det som att vara realistisk.
Att man tror att man är tillsammans med någon behöver verkligen inte sluta med att man hamnar på gatan. Personen i detta fallet har ju ett jobb.

Låter som att den här personen kommer att gå rejält på pumpen förr eller senare. Har svårt att se att det skulle sluta med fängelse, iaf på det som beskrivits hittills, men någon typ av rättsliga efterverkingar kan det ju bli. Kanske uppmärksammas personens problem i samband med detta och hon kan få hjälp på det sättet. Men det är ju otroligt synd om det skulle behöva gå så långt, både för henne själv och de som drabbas.

Det är nog inte så mycket man kan göra i ett sådant här läge, annat än att försöka prata med henne och försöka få henne att söka hjälp. Kan också möjligen funka att söka upp hennes familj och be om råd. Visst, det är känsligt, men det kan också vara värt det. Fortsätter hon på det spår hon är inne på kan hon ställa till med en jäkla massa bekymmer för sig själv och andra i omgivningen.

#22,  för att tvångsomhänderstas krävs ganska dratistiska situationer (är utbildad socionom). Men det betyder ju inte att en person inte behöver hjälp bara för att denne inte söker detta själv. Te.x kan jag av egen erfarenhet säga att möjligheten finns att min pappa skulle vara vid liv idag om fler åtgärder gjorts, även om han hade grovare problem. Jag tycket inte man ska "avfärda" problemet som du verkar göra, vem ska ta hand om det? Personen i fråga är för "sjuk" för att göra det, familjen finns långt borta, ska alla i omgivningen bara titta bort och hoppas på att problemet försvinner? Helt galet..

#25 Antagligen är det på det viset problemen kommer uppmärksammas på, genom att någon till slut anmäler hennes förföljelse.

Kanske skulle det vara bra om du rådfrågade en licensierad psykolog om hur du som anhörig/vän ska hantera den här situationen. Det är svårt att hjälpa människor som inte vill bli hjälpta, om det ens går att hjälpa dem. Möjligen så finns det inget du kan göra förutom att vara där för henne, om du känner att du har orken att vara där för henne.

#26 Ingenstans har jag skrivit att personen inte behöver hjälp.
Däremot inser jag också problemet i att det faktiskt inte går att göra något i en sådan här situation. Vill personen inte, så kan ingen tvinga den.

Har inte heller skrivit att någon ska titta bort. Det TS kan göra är att fortsätta försöka prata med henne om det. Det är det enda jag tror kan fungera.

#27 jo jag håller väl delvis med dig :) Nu finns ju dock en överhängande risk, om jag inte läste med rumpan så tyckte jag att det stod att hon 1. inte skött sitt jobb så hon hotas att sparkas, 2. sagt upp lägenheten men inte har ett nytt ställe att bo- eftersom hon förlitar sig på sin "pojkvän".

Det är sorgligt hela grejen. Så länge hon inte får hjälp så är hon ju kvar i denna bubbla av föreställningar.

#24 jag vet inte hur mycket du har läst i tråden men TS vän har alltså ingenstans att bo nu när hyreskontraktet går ut och hon riskerar att få sparken då hon inte kan koncentrera sig på jobbet. Det kallar jag för att riskera att hamna på gatan pga sin sjukdom. Att vara realistisk? Innebär det alltså att man ska strunta i att försöka hjälpa en vän som helt uppenbart är sjuk för att det inte hjälper att prata med henne?

Tror ni det finns en chans att om hon slår i botten och tvingas möta den hårda verkligheten att hon kommer ur sin vanföreställning?

#30 Sagt upp hade hon väl inte, däremot så går kontraktet snart ut.
Och ja, det är sorligt och frustrerande att man är maktlös i sådana situationer.

#31 Visa mig var jag sagt att man ska strunta i att hjälpa.

#32 Kanske. I alla fall lär hon behöva söka någon typ av hjälp.

#32 Om hon är allvarligt psykiskt sjuk så tror jag inte att hon kommer att komma ur sina vanföreställningar på grund av detta, det fungerar inte så vad jag vet. Isåfall kommer hon nog bara att förvränga det som händer så att det passar hennes verklighet.

Men det är ju bara spekulationer. Vi vet ju inte vad det är för slags problem hon lider av eller hur allvarligt det är. Är det inte någon allvarlig sjukdom det handlar om och hon kan få kontakt med verkligheten så kommer hon nog att få ett mycket brutalt uppvaknande.

I vilket fall som helst så låter det som att hon har en jobbig tid framför sig. Men har hon hållit på så tidigare så har hon säkert redan varit med om ett och annat…

Hur gammal är hon?

#34 om du observerar frågetecknet så ser du att jag ställt en fråga till dig; "Innebär det alltså att man ska strunta i att försöka hjälpa en vän som helt uppenbart är sjuk för att det inte hjälper att prata med henne?" Om du läser lite mer noggrant så har jag ingenstans påstått att du har sagt att man inte ska hjälpa, men jag har frågat dig om det är du menar med "realistiskt".

Ta kontakt med de sociala myndigheterna så lämnar du över "ansvaret" till dom. 

Att strunta i en psykiskt sjuk människa tycker jag inte man ska göra, då hon kan råka rejält illa ut om hon tex blir kär i en mindre samvetsgrann person.

Man får fortsätta prata. Inte ge upp. Annat finns det tyvärr inte att göra.

Hon ar 26, och ja, hon har misskott jobbet till den grad att hon hotas att sparkas, och har ingenstans att bo efter den 12e… Och jag vet inte om det skulle hjalpa henne med att "sla i botten". Hon gjorde 3 forsok pa sin universitetsutbildning, men lyckades aldrig fa godkant. Istallet for att acceptera det sa pratade hon om hur ingen forstod hennes visioner eller tankegangar och att lararna var sa ointelligenta jamfort med henne. Sa antar att om hon far sparken sa ar det chefens fel, och blir hon hemlos sa ar det Hans fel etc. Och hittar hon verklige ingenstans att bo sa ja… hon vet att det finns ett ledigt rum i mitt hus, och jag kan ju inte "forbjuda" henne att flytta in direkt…

inte kul…med en svår sits. Hoppas det ordnar sig! Kanske socialen kan hjälpa henne.

Jag kom på om J kanske inte kunde träffa A en dag och berätta rakt ut till henne att han inte har känslor för henne. Så A får sin svar och får bearbeta genom det än att gå runt och tro..

Hon lär väl inte söka hjälp så länge hon inte själv ser att hon inte är riktigt frisk. Och med den störningen hon verkar ha så låter det svårt att komma till insikt.

Socialen kanske kan hjälpa med lägenhet, men det hon mest behöver är nog någon sorts samtalsterapi där hon kan få insikt om sin störning.Hon verkar skapa sin egen version av verkligheten inne i huvudet, en version som inte riktigt är förankrat i verkligheten.  Går det att få henne att se detta genom att ta upp ett par tydliga exempel?  Be henne läsa om narcissistisk personlighetsstörning?

Har lyckats få henne att inse att hon måste fixa boende åtminstonde och fått ett rum tack och lov!

Och vi har försökt få henne att förstå, men det går bara inte. Hon vidhåller att det är VI som missuppfattat situationen. Vet inte hur hon skulle reagera om jag skulle skicka en länk.. Filmen "He's just not that into you" visades på TVn igår och jag skickade ett sms och tipsade henne och hon blev skitsur och sa att jag skulle sluta vara så taskig för hon antog att det var en pik, och jag har minsann ingen aning om hur han känner för henne.. 🤐

Du kan inte försöka prata med han tror du? Om hon nu lämnat en lapp med sitt nummer till han så borde han ju iallafall förstå att det är någonting? Fast det går kanske inte om du inte träffat honom.

En väldigt svår situation är det iaf! Vet inte vad jag själv skulle göra om jag var i samma situation faktiskt.

J har jobbat ihop med killen vi TROR det är (ex?)fru, så hon kanske kan gå den vägen? Men samtidigt så VET vi ju inte vem det är… Inte ens A vet vad han heter!

Skulle det vara helt galet och chansa?

Vad är det värsta som kan hända egentligen, om ni försöker prata med han (när du vet vem det är)? Han kanske anmäler A som nån stalker, men då kanske hon kan få hjälp iaf.

Vet inte riktigt hur man ska gå till väga, det är ju kanske inte så bra att chansa och ta fel person.. Antar att du inte heller kan kolla vem det är när han kommer till A:s jobb.

Nää, så mycket fritid har jag inte att jag kan sitta där hela dagarna 😎

hehe nej tänkte nästan det! ;) Hoppas det löser sig så småningom iaf! :)

Hur har det gått nu, såhär efter några dagar?

ojojoj ja när jag läser allt detta och funderar en stund inser jag att det är väldigt likt mitt ex i personligheten iaf den som jag får fram och hon va riktigt sjuk inser man nu efteråt jag lämnade henne och jag vet inte att hon va besatt i flera år efter det alla killar hon fick skulle göra om sin utsida och se ut som mig jag hade även glömt en tvål som dom skulle använda för att lukta som mig ja hon va sjuk och jag försökte inte änns hjälpa hon och denna A mår inte bra kan jag bara säga. jag skulle rekommendera att du inte någonsin mer ser henne typ för det blir jobbigt för dig och hon e konstig på alla sätt och vis

Situationen är oförändrad! På jobbet är hon på sista varningen nu.. Killen har varit och köpt sin vanliga mat, men hon har inte fått någon mer respons och hon är nu ottålig och irriterad. Hon går runt och väntar på att han ska fråga ut henne på en dejt..

Ramlade in på den här tråden, måste bara fråga hur det har gått?

Fortfarande oförändrat läge! Hon börjar bli väldigt påfrestande med sitt gnäll över att han inte har frågat ut henne på dejt än.. Hon har fixat ett nytt rum och har på håret kvar jobbet, men det är verkligen på håret.

Är så himla trött på henne att jag inte ens orkar vara trevlig längre. Försöker tala klarspråk och få henne att inse att hon inte tänker klart, men det är som att tala till döva öron..

Nu har hon blivit av med jobbet.. Hon tror att folk har "spionerat" på henne för att hitta anledningar till att sparka henne. Hon tror även att killen har sänt in "kompisar" som ska fiska efter information och "prata med henne genom dem". Hon har nu bestämt att spendera varje dag i parken, en timme om dagen, och hoppas att han kommer och tar kontakt med henne.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Pratade med min chef och han sa att vi borde låsa in hennne haha…

Alltså jag hade flytt fältet. Tror såna människor kan bli väldigt farliga. Hade varit livrädd

vad folk är säger, det där är stalker-betéende. Det kan bli farligt, men försök få någon ordentlig/viktig person i hennes liv att förstå att det inte är okej. Många slutar inte, vissa har uppehåll men får återfall.
Radera allt som har med personen att göra och polisanmäl, och se till att personen får prata med någon (om det nu är möjligt).

Är du fortfarande vän med henne?

tja… svår fråga.. Hon har min kamera i sin ägo, och jag har hennes… Vi pratar sporadiskt, men det är jobbigt. Senast så sa hon att hon varit hos läkaren igen, och att denne bett henne att göra ett psykologiskt test. Då jag jobbar som mentalvårdare så antog jag (utifrån vad hon berättade om frågorna) att hon fått ett formulär om paranoid schizofreni. Då jag jobbar med flertalet människor inom samma sektor så har jag helt enkelt adapterat samma "metod" att "hantera" dem, som jag har med henne.. Och det gör vårt förhållande helt klart mer uthålligt, men samtidigt så känner jag att hon behöver hjälp. Men rent krasst så är det så att såvidare hon inte försöker skada sig själv eller någon i hennes närhet så kommer hon ALDRIG att tas in för en närmare psykologisk undersökning.. Jag vet helt ärligt inte om det är bäst att "hjälpa" eller "stjälpa" i detta fall, så jag håller en låg profil.

Precis samma tänk som folk som stalkar. Mkt allvarligt psykiskt sjuk person det där. Det är alltså såhär hon alltid är som person, och inte en psykos? Bryt med henne, tycker jag.

Fy fan vad fruktansvärt jävla obehagligt. Jag hade varit rädd, uppriktigt rädd. Ge henne tid och ingen professionell hjälp och jag håller det inte för osannolikt att hon blir jävligt farlig.

Nu har allt eskalerat till bristningsgransen! Hon sov over hos mig igar da hon har panik-attacker osv och inte vagar vara ensam. Hon var uppe hela natten. Pratade med nagon "Bob" (sig sjalv) och stokade runt och drog pa stereon pa hogsta volym mitt i natten. Sa idag tog jag henne till doktorn. Hon har redan varit 4 ggr under lika manga veckor och dessutom ringt SOS for att hon tror att hon ska do av brustet hjarta da hon inte sett "pojkvannen" pa sa lange, utan bara last hans "hemliga meddelanden" som han "skickar" genom Youtubevideos hon tittar pa. Men idag sa forde jag talan. Jag berattade allt och jag tror doktorn trodde jag skamtade med henne forst. Men nar hon forsokte prata med min kompis sa forstod hon snart allvaret. Hon ska nu laggas in pa psyket om ett par veckor. Det tog mycket overtalning, men nar jag sa att jag inte kan halla kontakten med henne om hon inte accepterar hjalp nar hon far den sa gick hon motvilligt med pa det. Verkar troligast att hon lider av en psykos eller liknande. Nu galler det bara att forsoka halla henne flytande tills hon far sin tid…

#60 du är en bra vän, ville bara säga det.

61, tack! 😊

Gud vad bra att hon kommer att få hjälp nu! Hon har ju bara blivit sjukare och sjukare med tiden 😕 Håller med Gur4m1 att du är en bra vän 🙂

Bra gjort av dig! Skönt att hon äntligen kommer få hjälp! Håller med dom andra, du är en bra vän!

Senaste uppdateringen för er som undrar hur det går för henne:

Samma kväll som vi gick till läkaren (jag är så trött och orkar inte tänka, men typ i förrgår) så brast allt. Hon var totalt osammanhängande, skrev otaliga skrämmande statusar på Facebook och när min kompis J pratade med henne så var hon övertygad om att hon skulle hamna i fängelse för vad hon gjort mot henne och P. När jag sedan pratade med henne så bad hon mig hela tiden att be J ringa polisen och säga åt dem att ta bort helikoptern(?) som cirkulerade hennes hus. Hon var så rädd och grät hysteriskt för hon trodde att hon skulle bli skjuten när polisen hittade henne. Vi ringde kris-teamet, men när de anlände så hade hon klättrat ut genom sovrumsfönstret (på andra våningen!) och sprungit iväg. 2h senare hade hon gått barfota ca 10km till polisstationen och överlämnat sig själv så att de kunde skjuta henne!! De tog henne till psyket och vi blev uppkallade dit ett par timmar senare. Då hade hon redan blivit flyttad till en högsäkerhetsavdelning 2,5h bort. Läkaren intervjuade oss om hennes tillstånd då de inte kunnat få några vettiga svar från henne. Allt hon hade rabblat om var hur trött hon var, de hemliga meddelandena hon fått i Youtube-klippen och hur trött hon var på filmen de gjorde om henne(?!).

Pratade med hennes mamma också, och hon är totalt uppriven. Hon hade ingen aning om att hon blivit av med jobbet eller något alls som hänt här. Så idag så kör de 8h tvärs över landet för att se henne, och jag sätter mig på ett tåg i 2,5h för att ta upp lite kläder och skor åt henne. Har knappt sovit en blund på några dagar nu och är helt slut! Men nu får hon iaf den hjälp hon behöver.

Bra att det kpmmer fram i ljuset nu! Du ör en bra vän!

Hon behövde verkligen hjälp! Vilken tur att hon har dig som vän, bra gjort!

Skönt att hon får hjälp nu!

OJ, hoppas hon får den hjälp hon behöver nu.