Jag förstår att det måste vara oerhört svårt. Kanske kan du skriva ett brev där du uttrycker din kärlek och oro och att du skulle bli betydligt lugnare om ni gick till en läkare för att utesluta något allvarligare. Kanske funderar hon på det du sagt, men kanske är det för smärtsamt att ta in det till fullo. En rädsla för att bli beroende av andra, att inte få bestämma över sig själv. Så länge hon kan sköta sitt liv, så kan du inte tvinga henne. Hon måste ju få styra över sitt liv, kanske kan de här tankarna behöva mogna hos henne.

Känner igen mig.
en när släkting oroar hel familjen, för denne upprepar sig, glömmer saker man berättar och glömmer helt vardagliga saker, mer och mer. Men Personen vägrar erkänna att något är på gång, trots att vi talar om för personen när den glömt saker.

Det är riktigt jobbigt att inte kunna göra något, att inte kunna få personen att gå till undersökning.

#1 hade ett bra förslag. Skriv ett brev där du verkligen uttrycker din oro. Då kan din mamma sitta i lugn och ro och fundera på det utan att känna sig klämd/utsatt

ok tack. Jag ska prova med att skriva ett brev

Berätta gärna hur det går! Håller tummarna för dig/er!

Förnekelse och "mörkande" är rätt vanligt bland människor som får demens, sen är det även naturligt att få sämre minne med åren. Du har fått bra råd, din mor, om hon är så säker på sin sak, kan ju gå dit för att minska din oro om inte annat :) Min mormor bor själv med trädgård och hus och är 70. Hon kan upprepa och glömma saker men sköter sitt eget utmärkt i övrigt. Att få sköta om sitt hem och liv håller äldre "fräschare" och friskare så länge de klarar av det utan att bränna ner huset eller liknande ;S Min mormor bär ett larm när hon är utomhus, det har ju hjälpt om hon råkat låsa ut sig eller ramlat.

Hoppas din mamma ställer upp på undersökning så du slipper oroa dig och hon eventuellt får den hjälp hon kanske behöver. Känns ju som att ju tidigare man blir medveten om sjukdomen, desto bättre?

Lycka till!

Jag kan tycka att 67 år och märkbart dåligt minne inte har med det normala åldrandet att göra. Det känns ganska tidigt.

Hon verkar också leva ganska isolerat vilket kan göra att hon inte är lika koncentrerad som man är när man är aktiv arbetar, umgås med flera osv.

Det enda du kan göra i detta tidiga läge är att berätta om din oro och kanske få henne till läkare för "din" skull. Att det skulle lugna din oro. Vilket är alldeles sant.

Förstår din oro för din mamma, men tyvärr kan du inte tvinga henne till något hon inte vill. Givetvis kan du uttrycka din oro, men det är inte säkert hon tar in det, förnekelse är ett stort problem. Ofta tas inte demens på allvar innan man märker att personen börjar minnas allt sämre, ofta hinner det gå så långt att den demente börjar skriva lite påminnelselappar lite här o var. Den demente förstår ju inte själv att denna är mer glömsk än normalt, därför får många demenssjuka sin diagnos när det gått ganska långt in i sin sjukdom. Dock behöver inte din mor lida av demens, kan vara en så enkel sak som att hon har brist på vitamin b12, det kan ge liknande symtom, börja med att köpa b12 tabletter eller b-vitaminer innehållande b12 o se om det hjälper, kan även behövas folsyra (också ett b-vitamin), många idag lider av b12 brist o detta är nått man ser nästan alla dementa få tillskott i tablettform av. Skulle rekommendera dig att prova det iaf, inget som är farligt även om det överdoseras lite, överskottet följer med urinen ut.

Har lite erfarenhet av demensvård då jag jobbat med det de senaste 15 åren

Demens är ett stort område och det finns flera sorters olika demenssjukdomar och insikt kan saknas men inte alltid.

#6 tänkte stress osv kan ju också påverka sånt. Även en pensionär kan ju stressas. En arbetslös kan lida av stress.

Folsyra och B12 blev jag nästan sugen på att prova, jag har periodvis ett urdåligt minne, känns som man bara "ränner runt" i jakt på saker och ändå glömmer hälften, men det är jobbstress. Lite OT men.

Även en urinvägsinfektion hos en lite äldre person kan ge demensliknande symtom. Lika så depression. Det är viktigt att din mamma kommer till läkare snarast då hon har allt att vinna på det. Skulle det vara en demens finns möjlighet att sätta in bromsmediciner. Varför inte visa din mamma denna tråd .? Lycka till❤️

10 på vilket sätt kan en uvi påverka minnet?

#11 Vet faktiskt inte hur. Men jag vet att det är ganska vanligt att en uvi kan vara orsaken till förvirringstillstånd/minnesproblematik hos en lite äldre person. Har träffat på åtskilliga, oftast kvinnliga individer, under mina år som uska i hemvården. Efter en antibiotikakur blir personen "sig själv" igen.

#6 Det kan slå till tidigt. Min mans mormor hade så allvarlig demens ungefär vid 60 att hon inte kände igen sina barn och det började redan vid 50.

Svärmor är 51 nu och har börjat upprepa samma historier flera gånger redan. däremot inte vid samma tillfälle än så länge men det är inte helt ovanligt att det sker under samma dag. och ingen vet hur man ska hantera det eftersom hon vet ju mycket väl hur det blev för hennes mamma.

#13 Det är ju precis det jag menar. Det är inte ett normalt åldrande som många tycks tro.

Att glömma nycklar osv är inte så oroväckande i sig. Man brukar ju säga att glömma nycklarna är normalt, att glömma vad man ska göra med nyckeln tyder på demens. Men däremot att hon säger samma sak flera gånger och verkar omedveten om att hon gjort det låter oroväckande. (Det vore skillnad om hon kom på sig själv när du påpekade det och sa "javisst ja, det sa jag ju".)

En annan väg, om du inte tror att du kommer att nå fram till henne alls med den här oron, är att försöka förmå henne att gå till vårdcentralen för något annat, en allmän hälsokontroll eller så. Sen kontaktar du dem och berättar om din oro och ber att doktorn passar på att kolla hennes kognitiva funktion när hon är där. Hen kan ju lägga fram det som en rutinkoll och t.ex. köra ett MMT (MiniMentalTest). Märks det då något kan läkaren med lite auktoritet gå vidare och kolla B12, infektioner osv som nämnts men också remittera till neuropsykologisk undersökning.

Demenssjukdomar som börjar tidigt blir ofta snabbare och värre än när man får det i högre ålder, så om det är en sådan hon drabbats av vore det bra om det upptäcks så fort som möjligt.

Inte bara uvi utan infektioner över huvud taget och även andra kroppsliga åkommor samt mediciner kan göra en äldre människa helt personlighetsförändrad.

Det som hänt är att hjärnan har blivit överbelastad.

Ja, sjukdom utsätter ju också kroppen för "stress". Man tänker ofta på stress som en person som gör tusen saker samtidigt och slutligen bryter samman i gråt men långvarig stress är också jobbigt för kroppen. 

TS lycka till! :)

Givetvis kan även UVI ge dessa symtom, inte alls ovanligt, även andra infektionssjukdomar, men att gå med UVI i ett år tycker jag låter lite långsökt om man inte haft några besvär av det under tiden

#14 ok missförstod dig helt, trodde att du menade att det var aldeles för tidigt för demens

#19 Så kan det bli🙂

Jag menar bara att många ser demens som ett slags naturligt åldrande vilket det inte är och absolut inte i så tidig ålder.

Nej, jag menar inte att demens är naturligt åldrande (men vi talar ändå om en person som är över 60 och detta har pågått under ett års tid), men att glömma t.ex nycklarna är "naturligt åldrande". dvs alla gör det ibland men många gör det mer och mer med åldern. Man får kanske svårare att minnas vissa saker men mins fortfarande andra saker glasklart.

Däremot är det ju farligt för ens egen hälsa om man börjar glömma sitt namn, går vilse där man bott hela sitt liv, glömmer att stänga av spisen, ljus eller t.ex somnar med en cigg i munnen. Sådant som dementa personer kan göra (mer ofta) än en som inte är dement, som är direkt farligt. 

Jag är ung men har perioder då jag tänkt "jag måste vara dement" eftersom jag haft problem med närminnet och ibland glömt både det ena och det andra, men det har skett när man varit under stress eller perioder där jag varit arbetslös. Jag tycker absolut att man ska kolla upp sig i ett sådant läge, om inte annat för att röja alla tvivel och att omgivningen slipper oroa sig i onödan. :)

21 60 är ingen ålder och absolut inte en ålder då man plötslugt börjar glömma nycklar. Man brukar märka om det handlar om ålder och när det faktiskt handlar om annat. Personen i min närhet är tyvärr inte ens 60 år ännu och det började redan vid 54.