Svårt att svara på när man sätter upp teoretiska scenario tycker jag. För mig handlar det mycket om situationen runt omkring, VEM den andre parten är kanske, varför situationen uppstod mm mm.

Om min man skulle vara otrogen skulle jag - förmodligen - slänga ut honom. (Om han är otrogen så är det förmodligen det han vill?)

Vad skulle krävas för att jag skulle välja att slänga ut honom, avsluta vårt långa liv tillsammans, splittra familjen och sätta mig som ensamstående med tre barn (förutsatt att han nu inte vill skiljas alltså) trots att jag fortfarande älskar honom?

En flirt? Nej. En flirt kan vara hur oskyldig som helst, själv kan jag tycka att lite fladder med ögonfransarna och flams med en annan karl kan lyfta mig som person ganska högt. Uppskattning från andra kan vara en kick, så även för maken förutsätter jag.

Hångel med någon annan? Nej, förmodligen inte om han inte själv vill flytta. Men jag skulle starkt ifrågasätta hans engagemang i vårt förhållande, och det skulle blir ganska iskallt härhemma ett tag. Jag skulle nog gå till botten med anledningen till att det hände.

Hoppa i säng med någon annan? Definitivt. Där går nog min gräns. Inte bara för att han bedragit mig, utan lika mycket för att han inte respekterar mig mer än så, och för att jag aldrig skulle kunna lita på honom mer. Inga bra förutsättningar att bygga vidare på. Känner man att man måste ligga med andra så ska man nog se till att man är fri och göra det, inte vara gift med mig i alla fall…

Summa sumarium - otrohet för mig går nog vid att han hoppar i säng med någon annan. Tror jag.

jag ser inte på flirt som otrohet. Flirt kan va oskuldig, en lek, men jag skulle kjänna mig otrygg om min mann skulle flirta med andra. Nog skulle jag be honom att inte flirta om han va av den flirtiga typen, men det är enbart för att det är obekvämt för mig att se honom "leka" med nån annan enn mig.
För mig, personlig, går gränsen vid tunga, händer, kön. Hans tunga skall enbart i min munn, hans händer skall inte röra annan flicka/mann och inte hans kön heller.

#2…resonerar som dig …o även att man ä så ärlig mot varann att man kan tala om det för varann ..det handlar ju om att man visar den andre respekt …o inte drar ut på tiden o "dubbelkör" då detta bara förvärrar saken …

ärlighet varar längst!

Ok.. Men med flirt menar jag att man sitter och talar om för en annan människa hur otroligt vacker hon är osv. Visst, man kan ju säga att någon är fin men man behöver inte gå längre än så. 

När jag kollade igenom mitt ex mobiltelefon så hittade jag meddelanden där han beskrev hur han skulle sätta på en tjej, ser ni det som otrohet?

#5 nej …det gör jag inte …men jag skulle verkligen ifrågasätta ..o kräva honom på en bra förklaring…vad han vill o hur han tänkt …om detta va tänkt att genomföras IRL så att säga …

#6 Jag vet att detta genomfördes IRL senare under vårat förhållande och han köpte till och med tjejer.. Han var ett riktigt svin…

Hur ser alla ifokusmänniskor på cybersex och camshower, är det otrohet tycker ni?
Jag gillar det absolut inte. C6 sitter man ju och beskriver vad man vill göra med den andra personen och i camshow betalar man ju oftast för att se och man kan snacka med den som man kollar på, det är inte samma sak som en porrfilm då man inte kan snacka med personerna, tycker jag iaf. Dock ser inte jag detta som otrohet, igentligen inte flirt heller men jag tycker inte att man håller på så när man har partner

#7 svin va bara förnamnet !…o vad det gäller den andra frågan så håller jag med dig..

#8 Ahh, då är det inte så att jag bara är förbaskat svartis. Jag har gått och trott att jag är onormal i flera år då jag inte hört många som tyckt så, om camshow och C6 alltså. Men nu vet jag att jag är fullt frisk =P

puss på munnen där drar jag gränsen.

#9 c6 o camshow har man inte om man har en partner ..varför?..men otrohet nej det tycker jag inte att det ä..men man gör det inte när det finns nån hemma som man kan ha mysigt med istället….jo jag anser att det ä sunt o friskt men visst finns det säkert många som tycker helt annorlunda om saken …o visst får man respektera vad andra tycker o tänker men det ä ju bra om man ä överens i ett förhållande om vad man kan o inte kan göra …

#9 det är ju ett annat allternativ för porr?! Inte vet jag, jag kollar inte ens på porrfilm så jag vet inte vadför folk håller på med sådant i ett förhållande

#12 tja nu blev det svårt.. porr?…jo men det ä väl en typ av porr men den kan säkert användas på ett bra sätt med ..tror jag för en del människor ….men i ett förhållande med c6 brevid ..nej!…men det ä ju bättre folk sitter på datorn o porrar sig än går ut o porrar sig på på nån på gatan…iallafall

otrohet tycker jag ä när den ene går o lägger sig med nån annan utan resp. vetskap (det finns ju de som lever iett öppet förhållande med)   …sexchatt ..bilder …camshow (tror inte att det pratas så mycket då tid o pengar ä viktigt ) ..ä ju en typ av ny porrtidning….men just c6 ä väl nåt lite mer än en porrtidning …o det ä klart om det  samma person hela tiden då kan man ju undra lite .. (har de nån typ av förhållande eller? )

sen så tror jag att Kvinnor o män ser väldigt olika på porr! det kan man nog diskutera hur länge som helst…

Jag tycker ändå inte att det är så kul när min sambo är på sexdejtingsidor på nätet ( inte "vanliga" dejtingsidor eller chat sidor) och pratar med andra tjejer. Porr har jag inget emot, han och jag kan se på porrfilm tillsammans…. Det är det att han börjar söka sig till andra när han har chansen.

#14 nej kan förstå det ..men om ni nu ser film så kan du ju chocka honom o säga att vi surfar ihop då istället ..fördå blir det ju på dina villkor med …ler  misstänker att han skulle bli  lite paff…o dessutom kanske han skulle gilla det ännu mer om du va med …inte vet jag .. det ä ju inge kul om han börjar söka efter annat …samtidigt kan du spana in vad han söker efter …o få lite mer kontroll på läget…

Jag säger som DrPhil i frågan.

"Den som inte har något att dölja - döljer inget."

Först och främst bör man komma överens om vad man känner är okej och inte okej i ett förhållande. Man kan ha olika gränser för vad man klarar av att hantera, och det är viktigt att båda respekterar detta.

En kille/tjej som håller på med cybersex/nätdejting m.m. utan sin partners vetskap, bör först och främst fråga sig själv om vad man själv skulle tycka var okej att ens partner gjorde. Sen får man fråga sig, vad skulle min partner tycka om att jag gör det här? Känner jag instinktivt att jag gör något "fel" eller något som skulle såra min partner oerhört om denne fick veta, då bör man ju lägga ner hela projektet ganska omgående.

Om jag skulle acceptera att ha min man på dejtingsidor?
Nej, absolut inte. Dejtingsidor är till för singlar. Skulle han vilja hålla till där, så anser jag att han inte skulle behöva mig heller och då packar jag hellre väskan. Men sån är jag.

#16 precis…..

Nu vart det mycket att svara på =P Men jag ser inte C6 och camshow som otrohet, men jag skulle heller inte gilla att min nuvarande pojkvän höll på med sådant.
Angående dejtingsidor så vet jag redan vad jag skulle ha gjort, jag skulle trott på hans lögner. Men nu har jag lärt mig så igfall jag hittar min kille igen på en sådan åker han ut!

om jag skulle anse C6 som otrohet skule även fantasier va otrohet tycker jag själv. Så jag anser det inte otrohet. Det är inte fysisk. Men jag skulle fortfarande inte uppskatta om han gjorde så bak min rygg, och skulle säga att där går min gräns. Varför skulle han ha et behov för att dela fantasier via C6 med en främmande/annan enn mig? Då är nåt fel i vårat förhållande skulle jag tycka
camshower har jag inte hört om för, inte med det ordet iaf, men ajg gissar det har med erotik/webcam och det anser jag fortfarande att va för mycket för att jag anser det även om det inte räknas som otrohet. För mig innebär otrohet en fysisk handling med en annan person, viket internet inte ger. Men det är fortfarande inte okej för mig. Vad andra godtar i sina förhållande tar jag inte så tungt, det är inte min sak, och angår inte mig, men ingen grabb kan komma och säga till mig "men min förra tyckte det är okej ju" för det ger jag F*n i. Jag är mig själv, och jag sätter reglerna för vad jag accepterar i eget förhållande. Om grabben inte tycker om det, får han hitta nån annan ;)

Jag tror inte att Kvinnor och män ser olika på porr. Jag tror att olika personligheter ser olika på porr. Det är kanske vanligare att män erkänner att de kan tända på att titta på porr, camsex eller hålla på med c6, men jag vet många män som inte bryr sig alls om det och som tycker att det är något ganska vedervärdigt.

Och jag vet ett par tjejer som tycker om att kolla porr, hålla på med c6 och liknande fantasiutbyten.

Otrohet? För mig är det när man bedrar någon annan fysiskt, men även mentalt. Fantasier räknar jag inte - jag förutsätter att min partner fantiserar om saker vi kanske inte gör, och jag tar för givet att det inte enbart är jag som finns i hennes fantasier. Men en nära relation med någon som inte bara är kompis, där det finns känslor även om de inte gör något fysiskt kan för mig vara otrohet, om hon inte berättar om det.

Snackade med en kvinnlig kollega om just detta på vårt senaste nattpass när det var rätt lite att göra. Vi kom fram till att fysisk attraktion är svårt att komma ifrån, hur förälskade vi än är i någon annan kan vi alltid attraheras av en tredje person. Men det är en attraktion som det är ganska lätt att avstå. Vi var dock helt överens om att om attraktionen istället ligger på det mentala planet, gentemot personligheten mer än det fysiska utseendet - då är det fara å färde för det är inte lika enkelt att värja sig mot.

#16 Ja det är jag fullt med på efter att jag fick veta vad han gjorde idag…:)

#21 Vad var det du fick veta vad han gjorde idag? Nu blir jag ju nyfiken och då får du gärna berätta mer… ja, om du vill alltså.

#22 Jo att han kollar på porrfilm klagar jag inte på…det kan vara ganska trevligt. Han har suttit på sexchatter, och camshows…alltså inte en eller två utan över 40 sajter på en förmiddag. Det roliga (eller kanske inte så roliga) är att man kan ju kolla precis vad som skrivs….och att se det var mindre kul.. Och han har träffat en tjej han strulat med precis innan vi träffades…alltså nu träffas dom igen. Gissa om jag blev förbannad…

För mig så är kanske ren otrohet att gå isäng med en annan - så som #2 skrev. Men sen om det flirtas - o då menar jag inte lite oskyldigt på ett lätt sätt, utan om det skickas mail, planeras att träffas, pratas sex. kanske låtsas vara singel o ragga andra på dejtingsajter osv… det är ju inte ren otrohet för mig, MEN det är helt klart signal att något är jätte fel o frågan är om det går att fixa om det gått så långt…

Sen är det svårt att säga att man kommer att agera på si eller så sätt i vissa situationer - för man vet inte alls. Och det kan variera från tid punkt till tidpunkt i livet.

Men jag skulle inte scceptera det. Tyvärr så finns det så många som gör det. Som blundar. Som går på alla lönger, som inte vill se. Dom gapar o skäller o hotar, men sen när dom får möjligheten att avslöja att få bevis så backar dom för det vill dom inte …

#23 Jag håller med dig, porr i sig självt känns ju helt okej, eftersom jag gillar det själv. Men - hade jag varit i din situation, där han träffat någon bakom ens rygg, så hade jag brutit omgående för det hade jag aldrig kunnat förlåta. Men jag är ju en svår jävel på det där, min stolthet är hårdare än sten och jag skulle bara iskallt bryta. Rakt av. Inga ord, tårar eller försök till förklaringar. Bara finito direkt.

Finns liksom inget att diskutera, förklara eller reda ut. Varför han gjort det är uppenbart och det är bara att sätta sig själv och sitt/sina barn i första rummet och börja om för egen del. Men som sagt, det är jag.

#25 Jo det är avklarat nu. Det som var så underbart var han nekade till allt i över två timmar!!! Tillslut frågade jag hur dum han trodde jag var och la fram bevisen svart på vitt. Då erkände han. Det som känns värst med hela grejen är att han helt oberörd kunde stå och ljuga för mig.

Otrohet är för bevisen på att det inte finns kärlek längre. Att ha nära kontakt med någon där det finns känslor inblandade är för mig otrohet. Har man hamnat i säng med någon när man är i ett förhållande visar bara hur mycket den andra tycker om dig. Den som påstår något annat ljuger. Själv skulle jag aldrig förlåta otrohet. Mvh/Mandrakonian.

#26 Så ni har gjkort slut nu alltså? Hur som helt är det de bästa, då du skulle få mer problem med den killen framöver..

ååh, otrohet är svårt. mycket svårt.
jag har nog varit utsatt för det ena och det tredje, dock vet jag inte om något av det var sant, och det skiter jag i nu.
men när min fd. bästa kompis var i kroatien en sommar, och det var ett jädrans liv mellan henne och hennes kompis, och det sakta sakta kröp ut helt oförklarliga saker, som gjorde mig så paff, det bara blev mer svart på vitt att det var MIG det handlade om, det var MIG dom pratade om, det var min pojkvän min bästa kompis hade satt på x-antal gånger..

och helt plötsligt kom alla pusselbitar på plats, hon som skällde på mig för att jag var svartsjuk, jag hade ju uppenbarligen all rätt i världen att vara svartsjuk på dom, eftersom att dom låg med varann?!? dock visste jag inte det då, men det fick jag ju reda på.
usch. jag har väldigt svårt för otrogna slynglar.
och jag drar nog mina gränser väldigt hårt. inte vid en kram eller så, nej nej, men när det börjar pussas. big no no !

pomperipossa, jag hoppas det känns bättre för dig nu, du är värd nån bättre.

Jo det känns skönt att det är klart…. Enda jobbiga är ju lillan då. Han tillhör tyvärr inte kategorin ansvarstagande fäder så jag vet inte om jag vågar låta hon bo hos honom varannan vecka… Så nu funderar jag ju på att sterelisera mig då så att jag inte lyckas hitta en till idiot att skaffa barn med…:)

# 29 Ja, det är jobbigt när ens pojkvän har legat med folk i närheten., alltså extra jobbigt. Min fd låg med 2 av hand bröders flickvänner (alltså två pers), betalade tjejer för att få ett ligg och var tillsammans med flera andra på andra orter medans vi var tillsammans. Det ä'r jätte jobbigt när sådant händer och man mår jättedåligt även när man kommit över denna dumma idiot!

# 30 Ja, jo, det kan ju vara jobbigt att ha barn ihop med någon som betet sig illa, även fast det är otrohet eller något annat då barnet binder en samman hur man än vrider och vänder på det. Om du känner att du absolut inte vill ha fler barn och har råd (vet dock ej om det kostar eller inte) så tycker jag att du ska göra det, om du känner för det dvs. Fördelen är ju att man slipper preventivmedel för att blir gravid, nackdelen är att man fortfarande kan få sjukdommar =(

#31 Jo men för min del är det lättare att skydda mig mot sjukdomar…. Har ännu inte hittat nåt preventivmedel som funkat till 100% för mig. Inte ens hormonspiral ger ett fullgott skydd. Lite jobbigt..:(

#32 Hmm, ja, det verkar jobbigt. Så då har du mesta andvänt kondom då eller, bara en gissning.. Ja, då blir det ju inte stor skillnad i sådant fall. Förutom mensen? För man får väl inte mens då, rent logiskt. Är tyvärr inte så insatt.

Kan informera att man efter en sterilisering har mens precis som vanligt, och att jag personligen tycker det är en fullkomligt suverän preventivmetod - förutsatt att man verkligen VET att man inte vill ha flera barn och att man inte kommer att ångra sig framgent.

# 34 Aha, ok.. Tack för informationen =) Ja, om man har fast sexpartner och man båda har kollat sig så är det ju förbaskat bra iaf. Om man nu är SÄKER på aytt man itne vill ha fler barn, precis som du säger.

Vid hysterektomi, dvs borttagande av hela livmodern, försvinner menstruationen. Detta görs vid sjukdom.

Vid sterilisering sätts antingen titanklämmor över äggledarna alternativt skär man av äggledarna helt och hållet. Båda sätten omöjliggör befruktning och man kan inte ångra detta ingrepp och på något sätt "operera tillbaka" igen.

Jag instämmer med min kära svägerska Sajberlena i frågan, då jag också steriliserade mig för tre år sedan. Jag har tre barn och inga önskemål om fler och tycker att denna metod passar mig alldeles utmärkt.

#36 Aha, tack för informationen. Men ja, jag visste vad man gjorde vi sterilisering men ej ifall man hade mens eller så. Kostar det mycket att göra detta ingrepp?

#37 Kostnaden för ett sådant ingrepp varierar beroende på vart i landet man bor, här där vi bor i kronoberg var det vid tillfälle då Kära frugan gjorde det gratis. Sen vet jag att det kostar en massa i vissa landsting och en mängd i andra.

Jag har redan två ungar vars båda fäder varit otrogna och är inte intresserad av ännu en repris… Kondomer funkar ju ganska bra såvida dom håller….även det kan vara ett problem…

#38 Ok. Tack, då vet jag =)

#39 Jo, precis, dom måste ju hålla oxå =P

# 39 Sådär gjorde mitt X också, han satt på sexchatter med webbcam och på singelsajter och träffade damer i flera månader innan ja kom på honom,Det jävliga var att båda ungarna visste innan jag visste.

Vi hann inte komma fram till att vi skulle gå isär förrens han tog hem ett fruntimmer till huset som sov över i VÅR SÄNG när jag och ungarna var borta.

Sen hittade jag VIAGRA i en väska som var hans…….men GUUUUD nej inte var det HANS inte …. nejdå det var någon annans vems vet i faaan men HANS var det inte.Tänkte fråga om han trodde att det var sonens kanske (då 14 år) lite ironiskt.

Jag fick senare veta av just henne att hon sovit över, och hon lät väldigt överlägsen mot mig i telefonen, han var minsann så kääääär i henne och svartsjuk på allt hon gjorde när han inte var med.

Jodu tänkte jag : Jag har levt med kräket i 16 år jag vet nog fan vad han går för.Vifta lite mer med plånboken bara och fortsätt vara lika naiv och tro att man kan älska någon efter två veckor så får vi se vart det slutar.

Han bor numera ihop med detta fruntimmer , men somliga straffar gud ordentligt =)

I Julas fick han svår kärlkramp som han aldrig haft förut och fick opereras akut, nu är han visst sjuk igen, har visst fått hjärtflimmer också ……………kan inte låta bli att småle och njuta lite skadeglatt fast jag vet att det låter hämskt.

Glömde jag bort att tala om att hon har en jävla massa pengar ??? och han har i flera år velat bli skuldfri ???'

Kan inte låta bli att undra hur lyckliga dom är ….. och varför han blivit dålig från att ha varit så frisk, sportig och alert helt plötsligt.

Anar en orm i paradiset.

Skitsamma jag är fri och lever livet och mår bättre än på många många år, och är oerhört tacksam att slippa ha en sjuk egoistisk självupptagen karl att dras med.

Så # 39 Mitt råd till dig blir du kan skratta dig lycklig för nu börjar livet =)

Från en som vet ;)

#41 Jo det är ju inte första gången… Även sonens pappa bedrog mig. Han blev också ordentligt straffad och sitter nu med tre småttingar…. Nä det är bara att samla ihop sig och gå vidare…. Måste erkänna att jag börjar känna mig lite pessimistisk ( annars är jag den mest uppåt och positiva människa som finns)… Kommer sluta med att man blir en riktig hagga och hatar karlar..:(

#42 Hur kommer man bara ÖVER ett sånt svek då?? Och inte bara EN gång utan två, i ditt fall? Jag hade aldrig vågat lita på en man igen. Det måste ju ändå göra oerhört ont att uppleva den förnedring och förorättelse det innebär att bli bedragen. Jag blir upprörd och far känslomässigt illa bara jag hör talas om sånt här, jag har i min närhet någon som tvingats genomleva ett sådan här svek. Jag hyser den allra största medkänsla för henne och för alla som blir bedragna på detta vis.

#41 Det måste väl ändå kännas frustrerande att inte få människan att erkänna? (Jag syftar på det där med Viagran). Hur kan någon stå och ljuga med en sån enkelhet inför den man levt med i så många år? Jag har svårt att förstå det där, men min enda förklaring måste bli att de ljuger så de tror sig själva, dvs, de är själva övertygade om att de talar sanning. De har förträngt vad som hänt och tror på sin egen uppdiktade historia. Klassiskt, när människan vill rädda sitt eget skinn.

Till er båda, för vad det är värt, jag känner med er i er ilska/sorg och även er kalla lättnad i efterhand. Hämden smakar visst bäst kall, säger de som vet. Jaja, de här människorna som gjort detta med berått mod och under längre tid, har själva dragit på sig sitt straff. Instant karma. Kommer antingen förr eller senare.

*kram*

# 41 Jag tror endå man får ha lite hopp och inte ge upp, problemet är kanske att vi får tänka om helt enkelt. Börja fundera på varför man faller för idioter, för alla är ju inte idioter även om alla dom bra verkar vara upptagna tyvärr *L*

Sen får man inte ha för bråttom, utan ge sig tid att bara vara själv och njuta av friheten ett tag innan man börjar en ny relation.Det är där jag är nu, varken vill ha eller saknar någon just nu , känner att jag har så himmla mycket att ta igen.

Men men det är ju jag alla är vi olika men lycka till endå jag vet vad du går igenom.Håll huvudet högt det är inte DU som har gjort bort dig glöm inte det när det känns som jävligast.

#41 Frustrerande är milt *S* jag trodde ärligt att han fått en hjärnblödning eller liknande för han var helt plötsligt personlighetförändrad.

Det var väldigt läskigt att helt plötsligt förstå att man egentligen inte vet vem man levt med i alla dessa år.Men men det kan ju ha varit viagran som slog sig på fel ställe ……blev väl hårt i hjärnan i stället för där det var menat kanske *ASG*

Utöver att det är ytterst tragiskt med falska människor (jag är också drabbad) så noterar jag intressanta saker i den här tråden.

Folk ler skadeglatt åt att deras barns ena förälder är mer eller mindre svårt sjuk. Och en annan anser att barn är en bestraffning.

Jag är själv barnlös, men trodde i min enfald varken att man såg barn som bestraffning eller att man önskade barnets andra förälder ur livet.

Skall dock inte uttala mig om dessa fallen, för jag vet att det finns fall där det finns bättre förebilder för barnen än de biologiska föräldrarna. Men jag har träffat så många barn på glid, som har gemensamt att de har saknat minst en förebild som vuxen, antingen mamman eller pappan.

Tilägg: Inser att det låter som att jag ironiserar eller förminskar problem. Det är inte min avsikt, avsikten var att belysa hur enkelt det är att ta till i mitt tycke väldigt grova och allvarliga ord, när vi är svikna och känner hat mot någon. Det är lätt att det flödar över och går ut över oskyldiga. Något vi bör försöka bära med oss och tänka på.

Hehe., ja, orkar inte svara på allt separat. men det verkart som att de flesta har tagit sig ur skiten och ni förtjänar en klapp på axeln, ni förtjänar defenetivt mycket bättre!
Hoppas att ert liv utan kräcken kommer att bli bra!

Lyckoönskningar från mig, Lyllan

#45 Du tror väl inte på fullaste allvar att jag inför barnen på något vis skulle visa skadeglädje över att deras pappa är sjuk ???

Mer vett en så har jag allt, men hur han under denna tide behandlade mig och barnen det är en annan sak.

Kunde tex stå och säga rent ut som dom hörde att han ville ha dom varannan vecka för att slippa betala underhåll, sa att det skulle bli skönt när vi flyttade så han fick prata ifred med sin nya i telefonen,kallade mig fet och att jag luktade illa, sa att vi fick inte ta med barnens möbler för då hade hennes ungar ingenstans att sova när dom kom på besök…mm mm och ALLT detta sa han helt öppet så dom hörde.

Sen sprang han runt till alla och sade att JAG hade vänt barnen emot han , att det var derför dom inte ville bo hos honom varannan vecka utan ville bo hos mig hela tiden.Det klarade han av jävligt bra själv.

och sen då vad hände sen jo då blev dom helt plötsligt obekväma då ville han inte ens ha dom varannan helg helt plötsligt för då kunde han ju inte åka till henne.

Nu träffar han dom kanske en typ 2 gånger om året högst.

Och då ska ni veta att detta är inga bittra ord från en sviken föredetting utan vart enda ord är sant.

#45 Jag har aldrig sagt att jag anser att barn är en bestraffning!!!! Jag älskar mina ungar över allt annat i denna värld men jag är av den åsikten att om man har barn så ska man ta hand om dem tillsammans också!!! Båda har ett ansvar för att barnen ska må bra! Inte en gång att jag och min sons far bråkade inför honom. Jag har inte ens idag berättat sanningen om varför vi separerade för jag vill att han ska kunna ha ett bra förhållande till sin far.

Jag skaffade inte barn och trodde jag skulle bli ensam med dom. Förstår att det kanske känns jobbigt för dig att inte kunna få barn, men jag blir med barn bara jag tänker på en karl och det är inte heller kul. Jag fick missfall för 6 månader sedan och trots att jag i så fall skulle varit i den situationen med en stor, en liten och en på väg så skulle jag gärna behållit barnet om jag kunnat.

#47 Nej, det tror jag inte, men likväl som har du tankarna och jag skrev också i mitt förtydligande att det inte var meningen att varken ironisera eller förminska ett problem. Jag har förstått att mannen ifråga inte har betett sig på ett sätt som man kan förvänta sig av en partner, och pappa tillika. Men likväl är min uppfattning att barn behöver båda föräldrarna, eller någon som kan agera som förälder (båda sidor). Dock, behöver barnen inte en dålig pappa eller mamma, utan då är det bättre med ett "substitut" för den som är dålig. Det är min uppfattning och den står jag för.
Jag inbillar mig dock att barn märker mycket mer än vad vi vet. Det är min erfarenhet när man pratar med barn som varit i olika former av dåliga familjer.
Och, oavsett om du säger det så att dina barn hör det eller inte, så tycker du uppenbarligen likväl att det är lika gott åt mannen ifråga att han är dålig/sjuk, och det är trots allt dina barns pappa du pratar om. Hur hanterar barnen om han går bort? Har de en bra relation till honom, älskar de honom, behandlar han dem bra?

#48 Jag kanske missförstod dig. Du skrev i #42 "Han blev också ordentligt straffad och sitter nu med tre småttingar…."

Jag tolkade det som att du menade att han blev ordentligt bestraffad och nu sitter med tre barn, och att du alltså menade att de var ett straff åt honom.

Och du missförstod mig, jag har (vad jag vet) inga problem att bli med barn. Jag har bara inte träffat rätt person, jag är singel idag och har under de förhållanden inte känt att vi kommit så långt att vi skulle skaffa barn, vilket jag är nöjd med eftersom att förhållandena inte har hållt.

#50 För honom är det ett straff men för mig skulle det inte vara det. Jag har inget emot barn, men han har. Tjejjen som han bedrog mig med blev gravid ganska snabbt och nu har dom tre små barn….. Han tycker det är jobbigt med barn och tyckte det var jättejobbigt när våran son var liten. Nu är han 4 barnsfar…..

#51 Då förstår jag bättre hur du menade.

Realationen kan väl inte vara mycket att tala om eftersom han inte bor kvar här utan 15 mil härifrån.Han har som sagt viktigare saker att tänka på än sina barn, som han träffar högst 2 gånger på ett år ungefär.Om dom älskar honom låter jag vara osagt det kan inte jag yttra mig om , självklart skulle dom bli ledsna om han gick bort, det säger väl sig självt.

Du måste förstå att båda ungaran stod och hörde allt skit han kastade ur sig mot mig, och sonen fullkomligt hatade honom och vägrade vara i samma hus så han bodde hos en vän fram tills vi flyttade.

Jag fick kämpa länge för att deras relation skulle fungera igen, jo jag sa JAG för han själv gjorde inga ansträngningar minnsan men jag gjorde det, för min sons skull och inte för mitt x.

Mina barn är nu 17 och 14 år  och har bildat sig en egen uppfattning om sin Far och ska jag vara ärlig så mår dom nog  bättre utan honom, han är av den sorten som skriker och domderar och talar om för andra hur dom ska vara, göra och tänka.

Men själv kan han bete sig som fan själv, det värsta är att han har fortfarande inte insett hur dumt han betett sig.Har inte ens pratat med ungarna om vad som hände eller något.

#47 Min mamma har nästan exakt samma problem som dig. Fast dom bor i samma hyreshus, men ej tillsammans och är bara kompisar nu förtiden, om knappt det. Min far är alkis men innan det vart som värst, när jag och minsyster var små så stod han och talade om hur fet, ful och dum i huvudet min mor var. Att hon var knarkare och världens sämsta mor, vilket ej är sant.

Min mor har alltid låtit mig och min syster bildat våran egen uppfattning om våran far, hon har aldrig sagt något dum om honom i närheten av oss förutom när han har varit extremt taskig i närheten av oss. Och pappa har alltid varit den som snackat skit om mamma och till och med min syster när jag har varit med för att få över mig på hans sida.

Nu på senare dagar har han märkt att inte detta fungerar så ett tag försökte han köpa mig och min syster, det är bara min syster som låter sig köpas. Så nu tycker han bara att jag är dum och när han är full och kommer ner till mig och mamma så har han även börja sagt att jag är fet, ful och äcklig. Och då är jag faktiskt inte fet, utan normalbyggd.

Jag förstår inte vadför vissa föräldrar andvänder sinna barn som vapen när det inte är så bra mellan båda föräldrarna. Det är ju taskigt.
Dessutom har jag oxå fått en uppfattning om att ungdommarna och branen nu för tiden har av något slag "annorlunda" föräldrar, anitingen är någon av dom knarkare, alkolist, deppresiva och självmordsbenägna, väldigt aggresiva osv. Iaf så är det så häromkring där jag bor, för det mesta.. Va det så när ni va yngre? 30 +

# 54 Stackars lilla du sänder en varm kram till dig, ett barn ska inte behöva höra sina föräldrar smutskasta varandra, men framför allt inte bli smutskastade själva av sina föräldrar, så gör man bara inte.

Jag tycker nog att familjeförhållandena i dag är en hel del annorlunda än när jag var liten, då var det mer vanligt med kärnfamiljer.

Nu kan en familj i stort sett se ut hur som helst .

Jag anser att otrohet är när en part bryter mot det som de gemensamt kommit överens om, Innebär en relation att man är överens om exklusivitet, så får man också definiera vad exklusiviteten innebär och var gränsen går. Allt som bryter mot det är då otrohet.

Det är dock inte alla som lever i exklusiva relationer, och jag funderar över om det går att vara otrogen i en öppen relation eller i relationsanarkistiska relationer. Kan man vara otrogen om man båda är överens om att man får träffa andra och även ha relationer med flera? Och mitt svar måste ändå bli samma sak där; den dag man bryter mot det man kommit överens om i den relationen, så är det otrohet. Om man går bakom ryggen och bryter förtroenden eller inte respekterar en annan människa.

Ärlighet och respekt är vad jag tror på. Om man är öppna mot varandra så behöver saker inte vara ett problem. Den dag man undanhåller saker för varandra, så blir det till slut hemligheter, och den dag man har hemligheter för varandra så kanske man ska fundera över vad man har för relation och vad man bör ha framledes.

#55 Jag har vant mig, men i början var det jobbigt. Jag vet att det dom gör är fel men jag kan inte göra så mycket åt det än att försöka ignorera. Fyller ju trotts allt snart 18 och får flyga ur boet.

 #56 Ja, finns ju något som heter polly rellationer ;) Jo, men man ska helt klart visa sin partner respekt, annars behöver man inte ha någon alls. Tack för svaret =)

#57 Jo, jag är mycket medveten om att det finns polyrelationer, och det var just kring polyperspektivet jag funderade. Om det går att vara otrogen i en flersam/anarkistisk relation.

#58 Hmm, ja.. Det var ju en bra fundering, vi får fråga någon som håller på med det =P Nej, jag tror nog man bara kan såra sinna parters där igenom att inte visa respekt.

Jag har funderat en del över förhållanden och sånt, känner vissa som har öppna förhållande och vissa som har polyamoriska relationer.

Otrohet tycker jag är när man bryter mot de reglar man själv satt upp, de som är inblandade. Det tycker jag är en rätt bra generell förklaring.

För min del är det svårt att definiera. Att vara otrogen med hjärtat eller med kroppen är inte samma sak. Att vara otrogen kanske kan vara att svika en när man behöver det som mest? Då är man otrogen på ett känslomässigt plan. Eller så…

Om man kan förlåta är en annan sak. Det beror på många olika saker, tycker jag. hur mycket man älskar någon, hur den personen beter sig både innan och efter händelsen.

#58 Jag har hört att vissa polyamorösa har s k trepartsrelationer och om någon av de inblandade är med någon utanför relationen kan det således ses som otrohet. Alla definierar det som sagt olika, men jag tycker att en bra regel - som också är ganska generell - är att otrohet handlar om att bryta mot de regler som man satt upp eller att man helt enkelt gör ngt man inte kan stå för inför sin/-a partner/-s.

#60 Jag gillar ditt tankesätt, jag har faktiskt inte tänkt så att man kan vara otrogen rent känslomässigt. Jo, tycker att det låter vettigt att sätta upp regler och ifall de bryts så är det otrohet.

#61 Jo, jo.. Men kan man inte vara fler än 3 i en polyrellation?

#62 Naturligtvis kan man vara fler än så, men det är ju fortfarande en relation mellan flera individer med sina förhållningssätt. Annars kallas de relationsanarkister.

Det är så svårt att dra den där gränsen. Mitt ex pussade sin arbetskamrat på munnen under en mistel för att de råkade hamna där, det ser jag inte som otrohet. Skulle han däremot stå och pussas med henne bakom hyllorna skulle jag se det som otrohet.

Att min partner satt på porrchatter och tog camshows och var på dejtingsidor skulle jag inte se som otrohet men jag skulle göra slut i alla fall för sådant sysselsätter man sig inte med om man har ett förhållande. Jag gillar heller inte det här med porrtidningar, Slitz och så vidare.. jag blir inte tillsammans med killar som läser sånt, jag tycker det är otroligt barnsligt. Att se en porrfilm tillsammans för att det är en kryddig insats i sexlivet ser jag inget fel i.

Skojflörtar och ret gör inte så mycket om det är mellan två vänner. Skulle han däremot börja flörta med en okänd kassörska på konsum skulle jag inte gilla det. Min förra pojkvän skojflörtade med sin kollega (samma som han pussade) och det var bara som vänner och det var okej. När deras kunder började fråga om de bodde ihop och hur länge de varit tillsammans så tyckte jag det hade gått lite väl långt. Det kändes respektlöst mot mig att han höll på och skoj-flörta så mycket med henne att folk började tro att de var tillsammans och att han var otrogen. Vill man vara i ett förhållande måste man vara rädd om varandra :)

Om min partner blev kär i någon annan och inte sa något och jag fick veta det på annat håll (utan att de gjort något med varandra) skulle jag också göra slut, det är inte otrohet så men likväl känslomässigt. Det skulle bli en för stor psykisk smärta för mig.

#64 Jag kan bara nicka instämmande och hålla med till fullo!

Det finns ju olika grader av otrohet. och känslomässig samt kroppslig otrohet. Man är ju otrogen rent känslomässigt om man är intresserad av nån annan förutom en själv, men det kan man nog inte undvika, världen är full med trevliga människor. Sina känslor kan man inte styra över. Men om dom går åt två olika håll måste oftast man välja.

Och den rent kroppsliga otroheten vet jag inte riktigt inte vart den börjar. kanske vid en kyss, eller kanske vid mer intima grejer. jag vet inte. det beror på.

Jag är så jävla svartsjuk! så… *skönt*

Alltså, jag har försökt svara på den här tråden otaliga gånger. Det slutar med att jag skriver nått i stil med-" efter att jag kört in hans jäkla bil i husväggen skulle jag se till att repa den ordentligt också, efter det skulle jag gå in i vardagsrummet med släggan och slå sönder kakelugnen och tv:n, roffa åt mig katterna och dra!!!!"

Jag ska försöka skriva mitt väldigt genomtänkta svar lite längre fram då jag lugnat ner mig. =)

och, tro det eller ej, men jag är inte våldsam, bara i fantasiernas värld och dessa kommer jag aldrig ge utlopp för, om han inte är otrogen mot mig vill säga.. ;)

För mig är otrohet, då man befinner sig i en relation, att en av parterna bryter mot den andres önskningar och behov ved gäller trohet. Jag tycker att man tidigt i förhållandet ska prata om det och visa tydligt vad man har för behov av trohet och hur man definierar trohet. Om en partner bryter mot detta är det otrohet.

Sen tycker jag också att man kan vara otrogen som singel om man är med någon annans partner. Jag har inte lovat denna männiksa trohet, men jag är moraliskt otrogen. Ingen människa förtjänar att bli bedragen och det är även viktigt att tänka på som singel.

 åsa

#67 *skrattar* Det måste väl ändå få erkännas som väldigt skönt att få tänka sådär, även om du inte skulle genomföra det på riktigt?

Jag har tidigare varit med på ett diskussionsforum där frågan om svartsjuka tagits upp, men av någon konstig slump så har faktiskt alla skribenter i tråden varit så duktiga och rejäla, som aldrig känt ett enda styng av svartsjuka, som bara helt rätt och redigt kunnat unna sin livskamrat att få ha nästan hur intima relationer som helst, så länge han inte stoppat in den.
(Lite överdrivet kanske, men närapå).

Svartsjuka ses som en primitiv och avskyvärd egenskap hos en människa. Att man är en väldigt lågt stående primat som inte utvecklats en enda gnutta, utan fortfarande frotterar sig i den fula sjukans sällskap.

Jag tror det är ganska mycket bullshit från skribenternas sida. Man vågar inte erkänna för någon att man faktiskt inte är så säker på sig själv, att man faktiskt inte sätter full tillit till sin egen person och kvinnlighet så man reagerar med oroliga fjärilar i magen om mannen skämtsamt flirtar med någon annan.

Herregud, den dagen jag inte alls bryr mig om vad min man gör eller inte gör, den dagen så har jag inga känslor kvar. Jag påstår inte alls att man äger sin partner, denne är fri att göra sina egna val, men jag måste väl ändå få välja själv hur jag vill förhålla mig till det, utan att bli utdömd av mina medsystrar på ett diskussionsforum.

Därför blev jag så glad av ditt inlägg pjuck1, även om du självklart hade överdrivit det med glimten i ögat, men man får vara rabiat, man får känna alla negativa känslor också. Det är en del av den mänskliga naturen och inget att skämmas för.

(Däremot reserverar jag mig emot sjuklig svartsjuka, den som gått för långt, den som kontrollerar, bevakar och stänger inne)
Dvs. alla beteenden som går till överdrift, är ju något man behöver få hjälp med. Om det så är ett beroende av en drog eller ett överdrivet tvättande av händerna eller ett kontrollbehov.

#67 och #69 , jag tror definitivt fler känner sig svartsjuka än de vill erkänna. Det finns inget värre än folk som är skenheliga och säger att vissa känslor är egoistiska och "fel". :)

Själv är jag väldigt ärlig redan från början med att jag inte vill ha något öppet förhållande och det har funkat rätt bra. :) Jag har sällan haft anledning till att vara svartsjuk men när man är det är det ju lite tråkigt.

Tack för alla bra svar, man får se denna sak i från många olika håll =) Tack att ni har tagit er tid att skrivit.

Det är lätt att veta hur man ska agera i frågan om otrohet om man själv aldrig varit i närheten av sådant i verkliga livet. Och om man aldrig blivit "frestad".

Jag har inte varit otrogen i fysisk mening men har i tre års tid kämpat emot känslor som uppstått mellan mig och en man jag möter i jobbet. Vi har aldrig gått över gränsen utan har snarare försökt hitta sätt att klara situationen genom att inte sitta nära varandra, inte ha ensamma möten osv. Just därför att vi båda märker att något känns trots att vi ALDRIG har nämnt det till varandra.

Vi har båda varsin partner som vi vill vara med. Vi har ingen önskan om att inleda ett förhållande - som jag tror i alla fall. Men det som känns fortsätter att kännas.

Min man känner den här mannen och tycker att det är kul att vi möts i jobbet. Min man litar på mig till 100%, vilket gör att jag skäms, trots att jag egentligen inte gjort något.

När jag då läser här i forumet om "känslomässig otrohet" blir jag lite ställd. Jag vet inte hur jag på något sätt skulle kunna undvika att känna som jag gör. Just för att jag värderar min relation med min partner högt, så håller jag tyst om vad jag känner för den andre mannen och har kämpat hårt för att klara att leva med den här situationen då jag inte ser hur jag skulle kunna undvika den andre mannen.

Att då bedöma mig som känslomässigt otrogen, att anse att mina känslor är tillräckligt för att en partner skulle slänga ut mig - det förefaller mig absurbt. Från mitt perspektiv visar jag tydligt var min lojalitet finns, vem jag vill tilhöra. Jag tycker att jag varit duktig som kämpat på så som jag har gjort under de här åren. För mig är det stor skillnad på att göra och att känna eller tänka.

#72 Jag är inte så säker på att din situation är riktigt vad många anser vara känslomässig otrohet. Eller jo, det kanske det är. Det är väl en graderingsfråga…

Man kan ju aldrig styra över en annan människas känslor, och man kan inte ens styra över sina egna känslor. Man känner ju det man känner, varken mer eller mindre.

Beundransvärt av dig att inte låta det utvecklas till något mer, att bara acceptera det för vad det är. Strongt!

Hade man, i den situation du är, gått vidare, samtalat om attraktionen med den andra inblandade, börjat sms:a, fört relationen in i en djupare vänskap och mental närhet, så hade gränsen för otrohet kommit allt närmare.

Men - jag kan ändå inte låta bli att fundera
**(ur mitt eget perspektiv gällande mig själv)…
**Om jag skulle känna så starkt för en annan man, då skulle jag ändå ta mig en funderare på om jag verkligen valt rätt i livet. För min egen del skulle jag starkt känna att något inte stod rätt till i min relation, om någon annan kan väcka sådana tankar och känslor hos mig, i synnerhet under en så lång tid som flera år.

Observera att jag inte dömer någon, jag vill inte ens lägga några värderingar i vad andra gör och tänker och känner.

SharpMissy: självklart har jag haft alla tankar och funderingar som du skriver om. Jag har under de här åren hunnit gå igenom det mesta kors och tvärs och kommit fram till att jag vill vara med min partner.

Sen är det väldigt svårt att definiera vad "djupare vänskap och mental närhet" är. Utan att man måste beröra just "förälskelse-känslor" så finns det ändå mycket jag och den andre mannen delar, just därför att vi har lätt att känna in den andre. Det är just därför det är så svårt. Vi har en slags "mental gemensam zon" som vi kan kliva in i på ett ögonblick. Det har hänt väldigt mycket runt omkring oss under de här tre åren, så det har helt naturligt funnits känsliga saker som måste förklaras om man ska kunna samarbeta. Grejen är väl att även om jag förklarat samma sak för andra jag jobbar med, så uppstår inte den här mentala kontakten.

Jag kan tänka att om vi båda hade varit singlar så hade vi kanske testat att gå längre - men även då har jag svårt att tro att det skulle bli långvarigt, därför att vi också har mycket som är olika, jag kan se vad som skulle bli konflikthärdar. Det är skälet till att jag tappert står emot. Det är inte värt att riskera två parrelationer bara för att vi skulle ha en "kortare affär".

#72 Jag kan bara svara för mig själv och jag tycker INTE att det är känslomässig otrohet om man blir attraherad eller tycker väldigt mycket om en annan person än ens partner.

Känslomässig otrohet för mig är om man känner starkt för en person OCH agerar utifrån det.

Ta som exempel att jag sitter i timtal en hel natt och utbyter tankar, känslor och har ett väldigt intimt samtal med en annan än min partner. För mig är det känslomässig otrohet. Vi har inte sex, vi behöver inte ens röra vid varandra MEN jag öppnar mig ju på ett sätt som är väldigt intimt. Vänskap eller något mer? Jag vet inte.

Frågan är var gränsen går för otrohet och det måste vara upp till var och en individ samt deras partner. :) Men att bara ha känslor och inte agera efter dem, det är inte otrohet för mig. Samma sako m jag drömmer om någon annan, det är inte otrohet för mig.

Jag ser det heller inte som otrohet att du känner som du känner och försöker gör det bästa av situationen. Däremot är det också en sak som skulle få mig att avsluta min relation. Om jag fick reda på att min partner hade så starka känslor för någon annan skulle jag göra slut, jag skulle inte orka leva med det och låtsas som ingenting.

Sedan filosoferar jag som SharpMissy att om jag känt så för någon annan skulle jag starkt ifrågasätta mina verkliga känslor för min man.

Etteko: jag antar att du menar att om du vore min partner så skulle du avsluta vår relation? Det är ju den stora skräcken. Jag har inte bett om att de här känslorna skulle dyka upp, men de kom i alla fall. Eftersom jag möter mannen i mitt jobb och det är viktigt att jag har den jobbrelationen har jag funderat massor på om jag kan avbryta den relationen, men ser inte hur det skulle gå till.

Innan det här hände mig har jag alltid tänkt strikt monogamt, har aldrig reflekterat över att jag skulle kunna fungera på något annat vis. Men den här erfarenheten har fått mig att fundera över polyamorösa relationer och jag förstår att under andra förutsättningar hade det kunnat vara en lösning. Den här grejen med att en man inte kan svara mot alla ens behov har blivit tydligare. Jag kan dock inte föreställa mig att min man skulle tycka att  det vore en bra lösning…

Men den här monogama synen på relationer gjorde att jag inledningsvis fick panik och antog att jag måste bryta mig loss från min man om jag kände så här för någon annan. Det var ett mycket ångestfyllt halvår innan jag bestämde mig för att visst kunde fortsätta min relation med min man, under förutsättning att jag såg till att jag och den andre mannen fortsatte med att hålla oss på "rätt sida".

Jag tycker att det finns mycket kärlek och lojalitet i mitt beslut, men inser att om min man skulle komma på sanningen, så skulle han bli mycket upprörd och besviken. Jag har ibland funderat på att ta upp det här med den andre mannen med hopp om att det ska bli lättare att hantera den relationen - men då är risken att den relationen blir ännu starkare. Grejen är ju att vi så lätt kopplar ihop våra tankespår och förstår vad den andre känner och tänker, ibland är det som att våra tankar är gemensamma, vi kan ha nästan telepatisk synkronisering när vi är koncentrerade på att lösa en uppgift.

Med min man är jag samkörd "som en gammal parhäst". Vår erfarenhet och rutin gör att vi kan förutse varandras reaktioner - men jag tror nog att vi i mycket högre grad framstår som mysterium för varandra. Vilket också gör att vi behöver varandra så mycket. Vi kan stötta varandra just genom att vi är olika. I längden tror jag att det är en bättre grund för en utvecklande relation än att man "läser varandra som en öppen bok".

I vilket fall så har den andre mannen också en partner. Om jag skulle använda den här situationen på ett helt ärligt sätt och min man skulle reagera så som jag tror, så skulle jag sålunda hamna i läget att jag och min man bryter upp och jag skulle stå där ensam. Från det läget skulle min man också kunna fatta ett beslut baserat på det som jag känner - men jag vet inte om det skulle göra någon av oss gladare. Jo, om min man sa "det är okej att du har en relation med ännu en man, jag litar på att vår relation består ändå" - men det känns ju som en utopi. Plus att det skulle vara helt meningslöst om inte den andre mannens kvinna också kände på det viset.

Så, jag har vänt och vridit på det här ur alla möjliga aspekter. Jag kommer inte på något annat sätt än att fortsätta att leva med min man som jag älskar och att i jobbet fortsätta att möta den andre mannen som jag vare sig jag vill eller inte, har starka känslor för. Ja ja, jag vet, man talar om att man styr sina känslor med viljan, men jag fattar inte den grejen. Jag tror mer att det är en kemisk reaktion och om jag kunde styra över den vore det finemang. Men det kan jag inte.

Nu kommer vi ju inte lite på den här frågan, om man kan älska flera personer? Jag är inte en av dem som tror att det finns EN person som är rätt för en, utan att det finns flera som är kompatibla. Jag har ingen partner just nu, men jag älskar mina vänner, flera samtidigt. De är olika och jag gillar olika saker hos dem.

Jag kan vara attraherad av flera män vid samma tid. Det är väl alltid en gradskillnad.

Om man sen har en partner och möter någon annan som man är attraherad av, så har man ett val, och det är detta val som avgör om vi är otrogna eller inte. Vad vi gör av känslorna. Man kan inte styra över vem man blir attraherad av.

Bara några tankar…

#75 Ett sätt att fundera på ifall det skulle vara känslomässig otrohet kan jag tycka är: Om du hade haft samma öppna och intima diskussion med en vän av motsatt kön, som du INTE känner de här känslorna för. Hade du sett det också som otrohet då? Om du inte hade det, så tycker jag inte det är det.

Jag är förvisso singel, men har ett par tjejkompisar som jag kan diskutera väldigt personliga saker med, både om deras relationer men även egna funderingar. Jag ser det inte som att de är otrogna sin partner när vi har de här diskussionerna, och jag skulle inte se mig som otrogen om jag hade dem när jag har en partner.

#79 Precis! Håller helt med dig. :)

Sen är det ju en fråga om hur ens partner reagerar… Det kan vara svårt också. För visst kan man vara svartsjuk på någns vänner om man själv känner att man inte får samma förtroenden som hans vänner?

Självklart. Men - det ena utesluter inte det andra. Man kan ha samma dialog med sin partner. Tycekr jag i alla fall.

Tanken är god marnyman. Att jämföra med om jag hade öppna och intima diskussioner med tjejkompisar. Men, det är alltså något helt annat.

Om vi säger så här: det är inte bara i hjärnan det hettar till med den andre mannen TROTS att vi aldrig gjort något förbjudet. Vi har oskrivna, outtalade regler som styr umgänget, men trots det har det ibland uppstått ögonblick då det inte går att tänka alls - men än paniktanken "hur stoppar jag den här känslan?"

Inför varandra upprätthåller vi maskerna och "erkänner" inte att något känns, just därför att vi båda inte vill riskera våra resp relationer. Men ibland uppstår situationer då vi skämtar och råkar bli lite vågade - det är nog det närmaste vi kommer att uttala något, men grejen är att vi nästan kan skämta likadant även om någon av våra resp partners är med, så det går bra att lura oss själva att det bara är en "jargong"…

Varje gång tänker jag "men varför besvarar jag skämtet?" - men det är som att hjärnan går igång av sig själv och tungan talar utanför min kontroll. Så sjukt. Jag bara måste ge svar på tal.

#82 Nu är mitt svar att jämföra med kompisar inte riktigt anpassat till det du beskrev utan ett svar som någon annan skrev. Jag förstår vad det är du känner, och det måste vara väldigt svårt. Som sharpmissy skrev, hade jag tagit en rejäl funderare på om jag är i rätt relation. Det har du gjort, och du har kommit fram till att du är i rätt relation.

Jag förstår att det måste vara jäkligt svårt att vara i den situationen du är - jag hade varit livrädd för att förr eller senare falla för frestelsen, och jag hade varit lika rädd att min partner skulle få reda på vad jag kände för den andra (om jag nu valt att inte berätta något). Jag hade dessutom nog precis som du, valt att inte berätta något.

Det går nog inte riktigt att jämföra med fantasier heller, för jag tror att vi alla fantiserar om andra ibland, eller om sådant vi inte gör / har med vår partner. Men - ändå, den fysiska attraktionen är något helt annat. För min egen del - jag har snackat rätt mycket om det här med en tjejkompis - så tycker jag att fysisk attraktion är en sak. Den kan jag tygla, den kan jag säga nej till - hur läcker än tjejen ifråga är.

Men - om jag attraheras även mentalt av henne. Då är det inte bra alls…

Som jag förstår det på det du beskriver, så är det mer än bara det fysiska. Det räcker med att ni ser eller hör varandra, så slår det gnistor. Jag inbillar mig att detta syns i omgivningen, även om ni anser att ni är diskreta.

Gränsen mellan att berätta, eller riskera ett otrohetsrykte som förr eller senare når din partner är hårfin. Jag har tvyvärr ingen bra lösning, för jag tror det kan bli lika fel båda två.

Ja jösses. Jag trampar fortfarande runt i min kluvna värld. Dök in i den här gamla tråden för att se om det kanske fick lite ordning på tankarna. Men det står kvar på samma ruta som innan.

Om man vänder på tänket, om jag tänker att det vore min man som kände starkt för en annan kvinna, så skulle jag nog (särskilt med nuvarande erfarenheter) känna mig stolt över att han trots det väljer att leva med mig. Och jag anser inte att man måste ha total tillgång till sin partners tankar, så jag skulle inte må dåligt av att han tänkte på henne.

Om han däremot började prata om henne, så där som förälskade gör, och  jämförde oss och kanske rent av började bli irriterad på mig - då skulle jag bli arg.

Om det var han som kom med ett förslag om att vi skulle ha en relation där det är tillåtet att träffa andra - oj, det kräver mycket mod och tillit. Det känns mycket konstigt att han skulle tänka ut något sådant. Jag kan inte se att han någonsin skulle få för sig att tänka så, fast, ur hans synvinkel är det antagligen lika konstigt att tänka sig att jag skulle tänka så.

Nej fy, det här är inte lätt. Det enklaste vore om känslorna bara gick att stänga av. Det verkar som att jag i jobbet får mer och mer att göra med den här andre mannen också. Kanske dags att emigrera snart?

tycker det blir otrohet om ens partner kysser en annan. Flirtar kan ju vara helt oskyldigt, men kyss/puss är inte okej. (och mer än det självklart)

#85 Jag är starkt emot att min kille flirtar med en annan, att han kyssen någon annan är jag oxå emot, men jag tycker igentligen inte det är otrohet, men han skulle åka ifall han gjorde det.

Om min man (jag har ingen, men om jag hade en) låg med någon annan skulle jag bli svartsjuk, och arg.

om min sambo låg med en annan så skulle jag slå ihjäl han( skämt o sido) men han skulle inte ha sin sambo kvar det är säkert, han skulle inte heller vara min sambo om han kysste ngn annan lr var överdrivet flörtig mot andra tjejer,

självklart har man fortfarande en attraktion till andra männiksor, fast man har partner, men jag tycker att det ska stanna där.

#88 Instämmer.

#88 Mycket bra skrivet. Kan hålla med dig till punkt och prickar

Jag blev bedragen i mitt första förhållande och jag tror att det har gjort mig till den jag är idag. Under alla år med honom så hade jag starka principer om att man höll sig till sin partner. Sen gick han och var otrogen. Det satte djupa spår i mig och efter det så förändrades hela min syn på allt var trohet och otrohet är.

Jag med mina fasta principer sökte helt plöstligt vägar som jag tidigare förnekade att de överhuvudtaget existerade. Jag träffade en underbar kille som var allt min tidigare pojkvän inte var. Men i det här förhållandet så var det jag som hade hornen i pannan. Han fick aldrig reda på någonting, men efter 4 år tog förhållandet slut.

Av egna erfarenheter så tycker jag att otrohet börjar redan vid tankar för en annan när man redan har en partner. Jag gjorde det för att få bekräftelse och dessa stunder gav mig en kick som gjorde att jag tillförde energi i mitt förhållande till min pojkvän.
Jag hade aldrig samlag med andra killar, men gosade gärna.

Nu är jag inne på mitt tredje förhållande och kommer att köra med helt öppna kort. Jag har absolut inga planer på att roa mig med någon annan och jag hoppas innerligt att jag har mognat.

/Cecilia

Jag tycker som du, trådskapar'n, att det är när man flörtar med nåon annan. Sen kan de ju gå längre också.

Själv skulle det aldrig falla mig in att vara otrogen, hellre berättar jag för min kille/tjej att jaghar fått intresse för någon annan. Tror den man är ihop med uppskattar det mera faktiskt. ^^

#92 Hmm, jo, men jag har ångrat mig lite. Otrohet är nog när man gör något med någon annan, tex pussar. Och flirta är något jag absolut inte skulle tolerera.

Jo, ärlighet varar längst, det anser jag iaf.

jag tycker otrohet är då man tänker på en annan typ. och sen de "fysiska" är kyssar smek o allt.. Kram är ok faktist :) men inge sexuellt eller nått sånt

#94 Kramar är ofta helt oskyldiga, så det håller jag med om.