Hej, är en kille på 23 år och har för lite mer än två veckor sen brutit upp med min tjej som jag älskar mest av allt.

Hur jag ska börja utveckla mina tankar så kan jag säga att jag själv vet och är uppväxt på att behandla andra bra, speciellt den jag älskar. Denna tjej gav jag allting till, både känslomässigt, saker som skulle göra henne glad, kan vara parfym, godis och göra saker för henne som hon tyckte om, ex massage eller dylikt. Försökte alltid säga till henne att jag älskar henne och tycker om henne samt ge henne pussar och kramar så fort jag kände för det. Just i dessa stunder så gav hon mig tillbaka det jag vill ha, för jag kräver mycket kärlek i ett förhållande, sådant gillar jag.

Första veckorna vi träffades, så gjorde vi hur mycket som helst, vi var nästan ämnade för varandra kändes det som, och vänner höll med om att vi passade bra ihop, vi hade helt enkelt väldigt kul ihop och vi tycker om att mysa och pussa på varandra medans vi försöker ha kul.

Det första som hände när det började bli mer seriöst så ville hon inte ha en pojkvän, hur hon förklarade detta är lite konstigt men att hon inte vill känna tvång att ses eller ha det "ansvaret" hon tyckte sig få när man väl blir ihop, bara detta visade på en del omogenhet hos henne eller osäkerhet hos sig själv och kunde inte riktigt styra hennes tankar. Jag vet att hon tyckte om mig väldigt mycket och tillslut efter många "göra-slut" situationer hos henne för att hon inte s.k "orkade" eller så var det något annat, så blev vi ihop. Men under tiden vi varit ihop så har det varit många gånger som hon helt enkelt ångrat sig eller kommit på något som gjort att hon gör slut, men hon har alltid kommit tillbaka, och nej det finns ingen annan kille som varit där för henne utan hennes föräldrar, eller hennes pappa har något psykiskt när det gäller att behandla folk som skit ena dagen och nästa dag vara snäll som få. Detta pratade hon mycket med mig om, och var ledsen över, men behandlade mig på samma sätt.

Jag försökte få bort henne från hemmet för att skapa något eget, och när det väl kom på tal var hon väldigt glad för att få vara med mig. Men efter att jag skaffat en lägenhet till oss och faktiskt betalat för henne och gjort allt för att hon ska må bra, har hon många gånger gjort likadant som farsan, fått olika s.k vändningar som fått henne att åka hem eller dylikt och sen skrivit massa till mig om att hon inte vill vara med mig, eller inte tycker vi passar ihop, för att sedan när hon hmm… "lugnat" ned sig skrivit att hon saknar en och älskar en, och jag har levt på att hon ångrat sig hela tiden men mått dåligt som in i helvete under tiden hon ändrat sig.

Den lägenhet vi skaffade var bara under några månader så vi sökte en annan lägenhet som jag fick, men dagen innan påskrivningen bråkade hon med mig och ville inte flytta, men eftersom hon har ändrat sig så många gånger så tog jag ett mer vuxet beslut om att ta den lägenheten iaf, för jag trodde hon skulle ändra sig. Som sagt så ändrade hon sig och ville flytta med, hade många snack om att jag inte lät henne göra saker med vänner för att jag saknade henne för mycket, men det hade att göra med att varje gång hon åkte hem förut och innan har det nästan alltid blivit problem och hon sagt att hon inte vill längre…vilket får mig att må dåligt varje gång hon åker iväg…men det hade lättat under tiden i lägenheten då hon bodde med mig, för att jag litade mer på henne.

Hur som helst så gick tiden lite och det var fram och tillbaka med att hon ville flytta hem igen i den första lägenheten. En gång så hyrde hon hyrbil och packade sina saker och åkte, fick ringa min mamma som hjälpte mig hem ett tag, men under dagen som detta "bråk" från hennes sida höll på, så skrev hon massa taskiga saker och sa saker till mig som gjorde mig ledsen, för att den jag älskade skulle lämna mig. Men bara senare på kvällen när vi båda var hemma, och jag låg i sängen och grät och hade tagit sömntabletter, så skrev hon att hon älskade en, och dagen efter så var vi tillbaka i lägenheten och jag hade förlåtit henne. Jag var väll blind och såg bara den jag älskade lämna mig för att sedan komma tillbaka och göra mig glad, istället för att bli sur och lämna henne, hur ont det än gör.

En tid gick och hennes pappa och mamma bråkade och skulle separera, och dem som aldrig stöttat min tjej och många många gånger varit taskiga under vårt förhållande och innan, så ville min tjej bo med sin mamma för att stötta henne. Pappan är sjuk och det vet jag, ingen empati för andra och "switchar" sina känslor mot folk hela tiden, och jag vet att tjejen jag hade var likadan. Och det gör ont.

Så jag tyckte det var OK att hon bodde hos henne och kom till den nya lägenheten när hon ville, men när vi väl pratade om pengarna, för den nya lägenheten ville hon säga upp, och det gjorde jag, för en hyra på 10.000:- helt själv långt från stan är inget jag ville ha helt själv, utan ordnade båda lägenheterna för oss som ett par. Kan också säga att jag skaffade ett jobb till henne som gav henne 16.000:- efter skatt och att lämna mig i sticket sådär och  bara skita i allt fick mig att bli så besviken på henne.

När hon väl bråkat om hyran så gav jag mig, orkade inte bråka, hon gav också ett ultimatum att antingen betalar hon inte, eller så raderar hon sitt nr och byter. Kär och som jag älskar henne, orkade jag inte bry mig.

Tiden gick lite och hon skrev ofta att hon älskade mig och saknade mig, och denna vecka jag kommer till nu, när stora bråket var, så var hon sjukt gullig och snäll, allt var så bra. Bjöd med min familj med hennes mamma till skansen och gröna lund, allt var underbart, jag var sjukt glad. Men när hon kom på besök och var gullig och snäll så ringde min mamma om att hon tyckte det var sjukt dåligt att hon inte betalade eller brydde sig alls, så jag tog upp det med min tjej och det jag sa var att jag inte kunde förstå hur hon kan behandla en så. Men det första hon gjorde var att stiga upp ur sängen och börja packa sina saker. Jag blev inte chokad, för det har hänt flera gånger, men blir så ledsen varje gång, gick runt henne i lägenheten och frågade vad som händer, vad hon höll på med, men fick inget svar, utan tillslut så sa hon att allt bara handlade om pengarna, det var därför jag bjöd dit henne….men så har det aldrig varit, utan jag har lagt ner oerhört mycket pengar på henne, det som var är att jag blev sviken av henne med en uppsägningstid och en hyra som var en lägenhet vi skulle bygga upp vårt liv med, som hon inte ville vara delaktig i, bara det har sårat mig så mycket.

Jag blev tillslut så frustrerad och arg på henne att jag skrek som aldrig förr och kastade ut henne ur lägenheten. Och vad jag förstår nu i efterhand är att hon blir rädd av att hennes farsa är på samma sätt, aggressiv och arg så när hon blivit utkastad och "arg på", så kom de känslorna upp som gjorde att hon nästan hyperventilerade och tyckte att jag var ett "monster".

Bara några timmar tidigare låg vi i sängen och  sa att vi aldrig skulle lämna varandra, och vi hade varit o köpt mat till senare och chips och sådant.

När hon hon lämnat så försökte jag skriva till henne men allt blev som att jag var problemet hela tiden, fast jag alltid bara försökt vara snäll mot henne, och hon elak mot mig och "switchar". Så skrev hon att hon inte kände något för mig, träffat en ny på en dag(lögn för att såra mig :/).

Såg henne på en datingsida dagen efter och mina tankar kring detta är att hon försöker glömma mig…men det sårar mig så mycket. Jag är en sånn som skriver mycket när vi väl bråkat, och hon har alltid kommit tillbaka, men nu känns det annorlunda, för att hon bråkat så mycket om hyran och hennes mamma som aldrig stöttat henne och pratat skit om mig för att hon ska göra slut med mig, för att familjen aldrig tar in några vänner, ringer mig och frågar hur jag kan sova om nätterna för att jag misshandlat henne…den personen jag brytt mig om mest av allt och gjor allt för. Det kändes kan jag säga.

Nu har hon inte svarat på några dagar och alltid när hon är sur eller vill ha gjort slut, skriver hon otaligt mycket taskiga saker, och jag undrar hur man kan säga att man älskar någon jättemycket, för att sedan inte känna något alls sen när man bråkat. Kommer detta lägga sig eller kommer jag aldrig få ett svar av henne något mer? Vill jag ens det?