Tala om för dina arbetskamrater hur du mår - de är förmodligen inte medvetna om hur du känner.

Var ärlig och säg hur det ligger till! Tala om att du tar illa upp av deras skämtsamma jargong. Ge dina arbetskamrater en chans till bättring och förståelse INNAN du bryter ihop och ingen begriper någonting.

Vad gäller dina övriga bekymmer med sorgen efter din pappa så finns det hjälp att få, du kanske behöver söka professionell hjälp för att bearbeta sorgen.

Annars är det ingen "konstig" reaktion efter att mist någon anhörig. Det tar tid att komma över, vilket är fullt normalt och likadant för de flesta av oss som mist någon. Min mamma dog -95 - jag drömmer fortfarande om henne med jämna mellanrum, att hon kommer tillbaka och sånt.

Men orkar man inte hantera det själv så, som sagt, måste man få hjälp.

Lycka till.

ja mår ju inte så dåligt att ja inte orkar på så sätt… utan de ä ju bara set att nu när mina arbetskamrater håller på.. de blir för mycket helt enkelt… jo ja vet att ja borde berätta hur ja mår men klarar knappt prata om pappa utan att gråta å då ja jobbar på en flygplats finns väldigt mycket folk runt omkring nästan jämt…

Så jobbigt för dig! Jag beklagar sorgen efter din pappa! Det är svårt att mista en kär anhörig.När det gäller jobbet, så säger jag som Sajberlena, att du ska vara ärlig och tala om att du tar illa upp och att du inte mår bra.

Kram

Håller med de andra, att du måste prata med dina arbetskamrater.

Men samtidigt vill jag säga att fasaden får brista! Man får gråta öppet, även på en arbetsplats! Man måste inte vara stark hela tiden =)

men du behöver ju inte prata om din pappa, alt du behöver säga är att du är förlovad med en annan och att du skulle uppskatta om dom skulle lägga bort sådana skämt om en "annan kille" då du inte uppskattar dessa skämt, mer behöver du inte säga! :)

Om dom tycker att det är ju bara skämt, så säg som sant är.. vad om någon som inte fattar skämtet skulle höra, prata vidare om det och din förlovade skulle få höra det, det skulle inte alls va snäll mot honom..

min kille vet att dom skämtar om de.. han bryr sig inte..¨å skulle int ja sagt de skulle han nog inte fått veta då jag bor å jobbar i norge å han i sverige… men de ä ju igentligen inte det skämtet i sig som gör att de ä jobbigt utan det är ju just det om pappa.. de kan va alls möjliga små skämt dom drar å ja jobbar med två väldigt skämtsamma grabbar men den ena vet ja ä väldigt omtänksam också så skulle jag bara förklara så skulle han fixa så skämten upphörde men nu ä de ju just det att ja vet inte hur ja ska orka förklara för han hur de ligger till va på väg en gång när han fråga hur ja mådde å ja svara då inge vidare så han undra ju va de va men kände tt ja inte skulle orka förklara så ja sa bara inge speciellt å han respekterade ju att ja inte orka svara så han fortsatte inte att fråga. han har frågat mig efter det men då svara ja bara att de går å han fråga inte mer längre…

men hur ska ja få orken att förklara för honom?? för klarar ja bara det skulle jag få slut på skämten iallafall då ä de bara all sorg kvar men den är ju helt naturlig bara att leva med…