Wow, det var den jobbigaste trådstarten att läsa någonsin. Ber om ursäkt. Är som sagt rätt virrig.

Man kämpar väl i proportion till det man har att förlora, (i vissa fall)!?

Läste ett citat (någon gång) som löd ungefär: Det vackraste med livet är illusionerna om livet. 😎

Hoppas att ni får pusselbitarna att passa! 🙂

"Men kärlek och lojalitet är det enda vi har just nu." (Vaddå, "men"?)

Kan inte låta bli att länka till språk, angående ordet "men". 🤓

http://sprak.ifokus.se/discussions/51c5e7468e0e743d14001bf0-vad-ar-ordet-men-bra-for?discussions-1

Kärlek och lojalitet låter väl som en bra grund, då de tär mycket mer än många andra trådar jag läser här på relationer. :)

Har något hänt? Eller har ni bara börjat glida isär och ingen orkar/kan riktigt ta tag i det? Har en annan intressant människa dykt upp och visat intresse för dig?

#3

MEN kan jag få välja mina ord själv?

#:4

Det är en jätte fin grund, men tiden går och jag funderar på om det verkligen är allt som krävs för att få det att fundera.

#6 vad är det du saknar. :)

Hänger inte riktigt med i om ni har problem eller vad?
"Men utan att kunna visa den kärleken på det vis vi gör nu (och som skulle vara olämpligt om vi inte var tillsammans), hur ska vi kunna hålla ihop? "

Kan ni visa er kärlek eller inte? 🤔

Jag förstår heller inte riktigt den meningen?

Du lär inte kunna få några tips/råd/tankar/synpunkter/hjälp om du inte beskriver vad som är problem.

Känner som att en vidareförklaring av citatet i #2 kan behövas:
Man kan ha en idealbild om hur ett förhållande "ska" vara.
Man måste inse att ett förhållande kanske inte alltid blir som så, eller "måste" bli som så.

#3 - Ja. Det får du.
(Det får inte jag, tydligen.)

😎

Är det bara jag som inte förstår problematiken i det TS skriver?

Jag hänger inte heller med.

"Kärlek och lojalitet är det enda vi har"

Vad mer behöver man än det?

12 läs tex 8

Funderar…:

Kan det inte i vissa fall (när man beskriver sitt förhållande nära nog som perfekt, fast det ändå finns något suddigt/oklart problem som man försöka att hitta en "lösning" på) faktiskt finnas en vilja (innerst inne) att bryta förhållandet (fast man inte själv, för tillfället,  vill/kan se det).

Då hamnar trådtiteln i lite ny belysning:
Man är van vid den andre/a.
Den man har nu, känner ju en. Vilket gör att man slipper att anstränga sig. Bekvämt!
Att "skaffa" en ny och få den nya/e att känna en som den man har känner en, kräver ju lite jobb och tid.
Så "Hur ska man klara av livet utan den andre" (som man ju känner sig bekväm med?)

Som sagt, funderar bara lite…

🤔

Jag brukar tänka "hur skulle mitt liv vara utan min partner" liksom "är gräset grönare någon annanstans". Är svaret nej så får man kanske försöka vårda sin relation om svaret är kanske Tja då kanske man ska prova annat gräs och riskera att förlora det man har. En relation är inget som sköter sig själv men man får själv avgöra hur man vill leva. Vill man inte leva på ett visst sätt får man antingen acceptera läget eller förändra det.

#16 ja precis. Jag upplever att ävne i en "bra" relation kan det bli "dåligt" om man inte vårdar den rätt. Man har kanske en period där man inte kan umgås så mycket, eller där jobb, skola, stress tar upp för mycket och man tar varandra lite för givet- men kärleken och "det som är bra" finns ändå där i grunden. PReics som en vacker buske kan bli vildväxt…och man helt enkelt måste klippa ner den en del för att börja om eller låta något nytt växa fram igen.

Jag har 5 år med min pojkvän och vår start var jättefin och bra men det har varit turbulent ibland men vi håller kvar i varandra- kan inte tala för honom men för mig själv är det inte av någon "rädsla" för det okända, eller rädsla att misslyckas eller rädsla att vara ensam-Inte stannar jag av gammal vana heller- jag har däremot många erfarenheter av tidigare relationer. Gånger jag lämnat för grönare gräs som var minst lika usla betesmarker som de jag lämnade, efterklok, och att känslor inte är statiska, snarare pulserande, levande sak som kan förändras både till det bättre och det sämre. 

 Har man jobbat med relationen en tid utan att uppnå några resultat- jobba så menar jag tillsammans med partnern, inte att på egen hand försöka manipulera fram eller tvinga fram olika saker man själv vill uppnå- så kanske det är läge att gå vidare. Intresset att behålla relationen måste finnas hos båda någon gång, man kan inte kämpa helt ensam för relationen hela tiden (tidvis går det ju- speciellt om partnern är på en dålig plats).

Om min pojkvän släppt mig under perioden jag tvivlade på oss (eller relationen över huvudtaget- mer än på just honom) så skulle vi gjort slut. Nu fanns han där för mig och gav mig det jag behövde, precis som jag försöker ge honom ibland- när jag själv inte är 100% nöjd. Men jag gör det för de där stunderna när jag är 99.9% nöjd. Han gör min tillvaro till en bättre plats. 

Så ts, vad är det som saknas er relation? :)
Eller har du blivit lämnad?

Ja man måste vårda en relation. Gäller alla relationer. Kan handla om vänskap eller kärlek men vårdas måste det. Jag har i stunder när jag mår dåligt tvekat lite. Men det är bara någon dag eller minut. Tanken på att leva utan min sambo är outhärdlig. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill ha honom vid min sida och vara vid hans sida.

Förstår att ni blev förvirrade av texten. Känner att det blev lite för krångligt här. Tack för att ni försökte förstå er på i alla fall 😃

Om det är värt att kämpa eller inte beror på vad du får igen av relationen.. för mig spelar pengar och materiella ting ytterst lite om jag får vara med den jag bryr mig mest om. Vart din gräns går och vad du vill offra för att uppnå/behålla det kan bara du komma fram till.
Men låter som om du har en bra partner så kanske är resten av ditt liv du behöver se över och förbättra så att du inte saknar något?