Jag har dilemma! Långt inlägg…

Har stött på så konstiga personer i mitt liv som jag kallat vänner fast dom bara borde ha varit bekanta. En människa som var intresserad av droger och skapade drama om all uppmärksamhet inte var mot dom. En människa som skulle bli pappa och var förlovad men ändå frågade regelbundet hur vårt sexliv skulle se ut om det var vi två (och som inte lyssnade när jag sa till). En människa som kollade på mina använda underkläder och hade mycket snack och liten verkstad: öste på med känslor och om jag frågade om vi skulle ses så hade människan inte tid för han var upptagen med sin familj fast det visade sig att han låg på stranden med sina andra vänner istället. En människa som mobbade mig på min blogg anonymt och sin blogg (gav pikar till okänd människa som visade sig vara jag) men sa att hon älskade mig dagen efter.

Jag har haft stor otur med människor helt enkelt.. och nu har jag en människa i mitt liv som har bett om hjälp två gånger (en gång att hjälpa henne rensa på sitt jobb som jag ställde upp på, en bensinmack liksom.. alltså åkte till tippen och slängde massa skräp från en bensinmack och jag hade inget med det att göra men ställde upp helt enkelt, precis som vänner gör) och jag antog att om man är vänner ställer man upp för varandra? Så jag frågade om hon ville hjälpa mig med exakt samma sak men icke, hon hade verkligen inte lust med det eller tid då det var semester (förståeligt) så frågade om hon ville hjälpa mig efter semestern men hon visste inte om hon hade lust med det. Samt har jag det lite körigt just nu privat och hon vet det hela.. men hon frågar aldrig hur jag mår, hur det går osv. Hon visar ingen omtanke över huvudtaget.

Rätta mig om jag har fel.. men ska man inte bry sig om sina vänner? Hon höll på att få ett toppenjobb hon suktat efter så jag frågade regelbundet om hon hört något, jag gav verkligen hela mitt stöd till henne och mår hon dåligt så stöttar jag och finns där. Så det är som ett slag i magen att hon vänder ryggen till och inte bryr sig.. vi har haft våra nedgångar. Förra året mådde jag otroligt dåligt, fick lite bekymmer med hjärtat (en drös av stickningar och var nära att åka in) och i samma veva hade hon en överraskningsfest jag verkligen inte hade hälsan nog att gå på, jag var verkligen på botten och att festa och umgås med folk fanns inte på min karta. Så när jag visste att dom överraskat henne så ringde jag och grattade henne och förklarade varför jag inte kom. 4 månader senare drog hon upp detta och tyckte det var låg stil av mig att inte komma… 4 månader! Under dessa 4 månader umgicks vi och hon var glad och sprallig som hon brukar. Då skrev jag ett långt sms, detaljer om mitt välmående och allt jag fick till svar var: ''Okej.'' och då bröt jag kontakten.. hon hörde av sig i våras igen men jag tycker inte hon ändrats speciellt mycket.

Egentligen vet jag att detta inte är en s.k hälsosam vänskap och att det rätta är att bryta. Det känns som att jag kräver för mycket av människor i min närhet. Men är det för mycket att begära när det handlar om respekt och omtanke av sina vänner? Har för mig att respekt och omtanke är det viktigaste i en relation med en människa, eller är jag seriöst ute och cyklar?
Jag behöver inte träffa mina vänner varje dag eller prata varje dag och vi behöver inte vara bästa vänner som klänger på varandra 24/7.. men jag vill ha omtanke och jag vill ha respekt, jag själv ger omtanke och respekt till mina nära och kära så det är väl självklart att man vill ha detsamma tillbaka… eller? Hur hade ni gjort? Är otroligt förvirrad hur jag ska göra..