Jag är vanligtvis en stor hjälp och duktig på att lösa alla andras problem förutom mina egna, därför har jag lyckats hjälpa mina vänner otroligt mycket, gjort dom glada men ändå befinner jag mig fortfarande i en taskig situation själv. Ska försöka sammanfatta allt så gott det går.
Förut, ungefär två år sen, var jag väldigt ledsen och i stort behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Riktiga förhållanden, intresserade mig inte. Av någon anledning, har jag alltid äcklats av killar i verkligheten. På internet behöver man ju inte se varandra.. Jag träffade hursomhelst en kille och blev störtkär. Vi kallar honom Ö. För första gången i mitt liv fick jag känslor för någon, så otroligt starka. För första gången äcklades jag inte… och för första gången hade jag sex. Men både han och jag ljög om vårat förflutna… båda antagligen för vi skämdes, jag gjorde det iallafall. Skillnaden var den att han erkände lite då och då tid efter tid, så han hade tillslut erkänt allt. Men mina lögner kom fram på andra sätt. Han kollade igenom alla mina mail, gamla skype, facebook, mobil och allting och såg att jag skickat bilder på mig själv till andra (inte helnaken men rätt lättklädd och halvbilder) och skrivit en massa flirtigt. Jag vågade alltså aldrig erkänna mitt utan höll kvar vid det jag sagt. Han blev såklart förkrossad, och han såg även att jag fortsatt med dessa bilder och texter under en längre tid under vårat förhållande… jag har aldrig älskat någon förut och älskar honom mer än allt annat. Skulle göra vad som helst för honom, verkligen… och jag menar det verkligen innerligt. Skulle kunna skita i min morsa föralltid för denna killen till och med. Det är sjukt, hur mycket jag älskar honom. Men jag fortsatte med bilderna och texterna för jag var dum, och ville ha bekräftelsen… det förstörde det vackraste jag hade, honom…. och nu rinner tårarna ner. Han sa att jag varit otrogen och jag håller med, vi har en ganska lik syn på otrohet så vi var ju överens om att det var så, även fast jag nekade ibland… det tog slut ett antal gånger, två gånger och under dessa veckorna var det ett helvete. Han har alltid sagt att han älskar mig mer än allt annat och så, och jag skrev ju med dessa killar igen när de tog slut. För jag var så ledsen, och det är det värsta jag gjort, jag ångrar det så djupt, jag älskar ju Ö så mycket och vill aldrig såra honom, eller göra såhär mot mig själv främst. Det är ju mig det går ut över också. Kände mig ensam och lämnad så ville bara prata med någon och veta att jag behövdes…. i själva verket. Jag skulle skita i om alla dessa personer försvann imon, det enda jag bryr mig om är Ö. Men när de tar slut mellan oss… så blir jag så förstörd. Vi blev tillsammans igen, allting var perfekt, speciellt senaste månaden förutom att han var rädd, för att jag skulle skriva till dom igen. Jag lovade honom att aldrig göra det! För jag kände verkligen det då, att sålänge jag hade honom skulle jag aldrig behöva skriva till dom igen. Men han gjorde slut, och jag blev som sagt förstörd…. så det första jag gjorde var att skriva till nåra av dessa killarna, men jag raggade aldrig. Jag grät bara. Bölade ut om hur förstörd jag var, hur mycket jag ville försvinna, hur mycket jag älskade Ö och saknade honom och inte ville leva utan honom, hur arg jag var. Och allt sånt. Men Ö förstod då att jag hört av mig till dem igen, och berätta att jag brutit mitt löfte och den egentliga anledningen till varför han gjorde slut var för att se om jag kunde hålla löftet att aldrig skriva till dom igen. Och hade jag hållt det hade vi förlovat oss på nytt. Men jag var så förkrossad så ville bara prata ut med någon som jag trodde brydde sig, hade inte spelat roll om de va någon kille som sett mig eller någon som inte ens visste vem jag var… ville bara prata ut. Och då tog jag de första jag såg online, inklusive de som skrev till mig. Men raggade aldrig!… skulle aldrig ragga på någon annan igen. Jag älskar denna killen innerligt, sagt upp kontakten med alla dessa killar nu förevigt och vill lägga ner all min energi på Ö. Ge allt för honom. Men det känns bara så hopplöst, tror inte det kommer bli vi igen, och även om de inte blir de hade de varit värt att försöka och ge han allt ändå, men jag är så vilsen och förkrossad. Mina närmsta vänner och en av dom som även känner honom är säkra på att det kommer bli han och jag igen, men det är inte jag.. :( Vad ska jag göra, verkligen…. vill inte ens leva ibland så ledsen jag är… gråter timmarvis varje dag och sörjer som om alla i min närhet dött. Är så förstörd…

Tacksam för svar..