Nu har inte jag och min syster haft den nära relationen som ni verkar ha haft, men hon är också alltid otroligt stressad. Har många järn i elden, jobb, familj, hus, stuga, engagerar sig i barnens fritidsaktiviteter osv. Så hon får inte riktigt tiden att räcka till. Vi i familjen har helt enkelt bara accepterat de, även om det är tråkigt. Det finns väl kanske inte så mycket att göra.. vi brukar ha sms kontakt istället det passar henne bättre och de är väl bättre än ingenting..

Ni är båda vuxna med egna familjer o åtaganden. Släpp o ägna dig åt ditt eget liv o din egen familj. Man kan välja sina vänner, sina partners o oftast om man vill ha barn eller inte.

Man kan inte välja sin familj, föräldrar, syskon, kusiner etc.. Däremot kan man fortsätta framåt o föredra ett självständigt liv. Samt göra ett val om huruvida man aktivt vill umgås med dem eller inte.

mvh

Okej att man har många järn i elden som #1 skriver (även om ajg har sås vårt att förstå att ett syskon skulle bli sådär från att ha varit ens bästa vän) men mina tankar går till; relationen med mannen. Mår hon bra?

Jag drog mig undan min familj när jag var med en _hemsk_ kille. Han kontrollerade vad jag gjorde, när jag gjorde det, hur jag gjorde det, vem jag gjorde det med. Utåt var vi helt "normala", väldgt normala och "ett fint par" men jag kunde inte prata med någon om vad som pågick bakom kulisserna som slet sönder mig inombords. Det är dit mina tankar går när en syskon plötsligt inte längre visar intresse av soial kontakt utanför sin relation- det är inte normalt beteende.

Jag har en syster, vi var INTE bästisar under uppväxten men vi var vänner och vi hörs fortfarande flera gånger i veckan - jag ringer henne, hon ringer mig, hon har hus, barn, en man och djur och jobbar ju såklart men det finns alltid tid för "oss" och vi pratar om allt. Efter att hon fick barn är kontakten med mig ännu viktigare eftersom jag är moster och hon vill ha mig där som just det. 

Jag kunde inte prata om min relation när den var dålig däremot för som syster skulle hon greppat tag i mig och slitit mig med våld ur relationen om hon visste att den gjorde mig illa ;) Det är sådant systrar gör…tror jag. Jag skulle bli rabiat om jag fick veta att min systers man slår henne, och jag tycker verkligen om honom men jag skulle…bli…så…arg…

"man växer isär" skulle ju vara ett alternativ men samtidigt, ni är systrar, bara det borde ju få henne att vilja höra av sig ibland bara för att höra läget, även om hon "gått vidare" med ett annat umgänge så att säga.

Jag lider med dig ts, att inte få prata med sin syster på 2 år, när ni haft en så nära relation under uppväxten. Måste kännas i hjärtat  😭

Hur är hon mot sin familj? Ses ni då? Hon kanske inte inser hur hon förbiser dig, för vissa människor är detta inget medvetet beteende "Jag vill inte veta av henne" utan det blir mer "jag tänker ringa henne…oj….nu har det gått 2 månader, hur förklarar jag att jag gömt att ringa på 2 månader…jag kan inte ringa nu….". Du borde kankske ringa henne igen och  försöka planera in lite umgänge med henne? :)

#3 Tänkte direkt som dig när jag läste inlägget först men kom sen o tänka på min egen syster och insåg att det inte alls måste vara så! Hon är en sån som verkligen tar på sig alla möjliga uppgifter, lovar att fixa osv så det är mer än bara det vardagliga. Säger bara att det också är en möjlighet, hon behöver ju nödvändigtvis inte ha en dålig relation med mannen.

#4 men ni ses/pratas ibland, fördelsedagar osv. TS har inte hört från sin syster på 2 år. 

TS är din systers relation likadan mot sina föräldrar och era gemensamma vänner i övrigt?

Min tanke direkt är också att din syster lever i ett förhållande med en kontrollerande man. Att han inte tillåter att hon har så mycket kontakt med sin släkt. Kanske inte så mycket du kan göra utom att visa att du finns där. Skicka sms lite då och då, tala om att du saknar henne osv.

#5 hon skrev ju att de träffas på familjemiddagar? men ja visst kan det vara så att hon lever i ett dåligt förhållande men menar att det kan finnas andra anledningar. Bäst är väl att ts frågar sin syster om den uteblivna kontakten? Kanske det finns någon väldigt logisk förklaring.

#7 jo såg det nu, blev förvirrande med ditt inlägg precis nedanför  :D (för mig alltså, var inte del att den finns där). Men då verka rju systern alltås dissa _hela_ familjen likvärdigt. Dvs dra sig undan sin familj men hon dyker i alla fall upp på familjegrejerna. Ja, alltså säger inte att det MÅSTE vara relationen, men det är ditåt min första tanke går när en person plötsligt förändrar sig sådär i beteende- i samband med att de får en relation.

Om hon har hus, stuga, barn och massa jobb och en superaktiv fritid så är hon kanske som din syster men borde man inte i alla fall ha tid att umgås när man väl dyker upp? Känns som folk som till slut bränner sönder sig.

En släkting till mig var sådär men gick in i väggen för några år sedan, nu tar hon det mycket lugnare och hon blev faktiskt mer trevlig att vara runt i kring.

Min syster har hittills aldrig blivit utbränd, men det är nog faktiskt bara en tidsfråga. Vi nära och kära har försökt säga åt henne att ta det lite lugnare, men ja hon måste ju inse det själv.

Men ja.. att försöka prata med henne, eller bara skicka sms där man förklarar att saknaden efter henne är stor tror jag är en bra idé. Kanske att hon öppnar upp sig då.

#9 min släkting brände ut sig strax innan 50. :/ En del pallar ju tempot hela livet, absolut. Jag tror själv att man inte mår bra av att stressa sig igenom livet och inte ha tid för de nära och kära.