Nä, det är inte normalt! Det visar att han inte accepterar dig och ditt sätt att vara. Markera ordentligt!

Jo, jag måste nog göra det sen när han behagar att komma hem och diskutera vad som egentligen har hänt.

Och tro mig, jag kommer verkligen markera att det inte är ok för mig. Jag tänker inte bli behandlad hur som helst.

Men hur kan en människa tycka att det är ok? Kan det vara för att han känner sig "hotad" på något sätt?

Han kanske är van vid sådant beteende hemmifrån så det är ett inlärt beteende?!

Sen tror jag även att sådant är bevis på bristande ordförråd.

Du ska inte behöva ta förolämpningar, finns ingen anledning till det!

Om du skulle svara med samma mynt som ett test, hur reagerar han då?

Jag vet inte om han är van vid det hemifrån.

Han var en väldigt innåtvänd kille innan jag träffade honom, tror jag förändrade det beteendet hos honom till det bättre.

Jag har testat att svara med samma mynt tillbaka, även om jag tycker det är svårt att göra så. Han reagerar inte nämvärt på det. Som om det skulle vara normalt för honom.

Men jag tycker ju inte det.

Haha, det beror på vem man bråkar med. Alla har ju olika bakgrund och olika talsätt. Själv svär jag rätt bra så om nån som inte var van vid det skulle höra mig så skulle dom nog ta illa upp.

Vad sa han till dig då? Det är ju så olika vad man blir förolämpad över…

Det är naturligtvis alltid bra om man kan diskutera UTAN svordomar och personangrepp. Vill jag bara tillägga. ;)

Det är definitivt inte ok. Jag har skrivit någon tråd om det för länge sedan, just det där om hur man talar till varandra.

Varför skall man acceptera att tilltalas på sätt som ens partner inte ens skulle drömma om att tilltala andra, mindre viktiga människor i hans/hennes omgivning?

Varför väljer man att använda de mest nedvärderande tillmälen man lärt sig till den person man borde vara mest rädd om av alla?

Nä, skulle jag aldrig acceptera!

Man ska alltid vara väldigt försiktig med vad man säger - ord som flyger ur en kan man aldrig göra osagda…

Vi tog en liten diskussion sen när han kom hem igår.

Vi hade båda lugnat ner oss avsevärt och det behövdes nog, men jag var ju fortfarande väldigt arg.

Jag förklarade för honom att jag inte längre accepterade att han förolämpar mig längre. Han kunde tex. anse att jag har en psykisk sjukdom bara för att inte förstod vad han sa eller menade när vi bråkade.

Han sa till mig igår att han själv inte tyckte om att han förolämpar mig som han gör, så han är medveten om att han gör det. Jag sa till honom att jag kräver att han verkligen anstränger sig att skärpa sig annars vet jag inte vad som händer nästa gång.

Jag själv hade gjort ett misstag redan från början, inte för att det ursäktar hans beteénde. Jag hade sagt till honom att jag behövde prata med honom lite senare när vi blivit ensamma. Jag kunde ju redan då insett att det var bäddat för en kraftigare reaktion från hans sida än det hade behövt bli annars om jag inte sagt något och lugnat ner mig istället först.

Så vi löste det mesta igår, så nu är det lugnt tills nästa gång.

Tack så mycket för alla svar jag fått. Det känns skönt att kunna skriva till er här och få sådan respons av er.

En del som är emotionellt instabila kan använda sig av kränkande och nedsättande ord när man grälar med sin partner. Detta för att man är mer inne i sin känsla och i den stunden saknar förnuft.

Jag säger inte att det är en ursäkt men det finns ju de som är emotionellt instabila men din kille kanske inte är det. Det går att jobba bort sånt beteende.

I stundens hetta kan också känslorna gå överstyr så att det blir på det där sättet men att personen egentligen inget menade med det.

Bra att markera att man inte accepterar att bli behandlad så. Bra att kunna prata om det. Strongt gjort.

När man är arg säger man mycket som man inte menar och saker man ångrar djupt när man lugnar ner sig. Så visst är det normalt. Men vad du accepterar och vad som är normalt är två helt olika saker. Dessutom finns det ju gränser även när det gäller bråk och vad man kan säga då.

Jag tror inte att min sambo är emotionellt instabil. Han har lite svårt att uttrycka sig när han eller jag blir arg.

Kanske det är att vara emotionellt instabil. Men i så fall tror jag som du säger att man kan arbeta bort det.

Och jo, jag har ju också sagt och gjort saker som sårar honom. Det är kanske en sådan sak man ska igenom innan lär sig varandra helt ut.

Jag kan väl erkänna att jag kastat ur mig fula grodor när min sambo och jag grälat. Gjorde det förrut alltså; innan jag blev mer stabil som människa. Att jag kastade ur mig fula ord i stundens hetta har inget med taskigt ordförråd att göra eller att jag inte skulle vara intelligent. Det var helt enkelt så att känslorna tog överstyr och att jag inte kunde kontrollera mitt beteende just där mitt i grälet. Förnuftet fanns helt enkelt inte där.

Det är en konst att gräla konstruktivt och inte alla människor har förnuftet med sig i alla lägen. Vi är ju alla olika.

Men jag menade ju inte alla de orden och som tur så förstod min sambo det. Men samtidigt är inte det någon ursäkt. Det är ju upp till den andra som mottar skiten att bedöma om den orkar med/accepterar att bli behandlad så. Alla har väl olika toleransnivåer.

Men jag jobbade hårt med mig själv och beter mig inte alls så längre så jag vet att det går att jobba på det.

På nåt sätt måste man nog markera att man inte accepterar det om det nu är så att man mår dåligt av det. Att säga saker som:

"jag vill att du ska förstå att jag blir så ledsen när du säger …"

"Jag accepterar inte att du … "

men att man säger det efteråt, inte mitt i grälet .. att man pratar om det när känslorna lagt sig.

Bara för att man har problem att hantera sina känslor och inte kan gräla konstruktivt så är man ju inte en dålig människa; man är helt enkelt sämre på att hantera just de situationerna men att det faktiskt går att förändra dåligt beteende mot bättre bara man vågar se på sig själv och betrakta sig själv utifrån och sen göra nåt åt det.

Absolut inte ok!!! Man skall hålla sig till ämnet!!

Om man ska börja med förolämpningar när man bråkar så är man fel ute. Ett "normalt" gräl kan vara bra för att rensa luften men med förolämpningar så kan man såra någon så djupt att det sitter kvar väldigt länge. I så fall har man ju bara lyckats göra hela saken värre än det var i början…

Hej!
Vill först och främst påpeka att jag inte läst hela tråden så dessa råd kanske du redan har fått men här kommmer dom i så fall en gång till..

* Du måste sätta gränser.
* Sätta stopp för terrorn innan han går över gränsen.
* Visa tydligt att du inte tolerar sånt uppförande inte ens när ni är osams.

För att citer M. Uggla Där hjärnan tar slut tar nävarna vid eller något sånt.

Det är aldrig kul med såna män men faktum är att han förmodligen behöver hjälp!
Så kanske någon form av terapi..

Lycka till!
Freaket