Nej du förtjänar inte den behandlingen, och du förtjänar inte att må dåligt. Detta är dock inget du ska gå igenom själv och mitt råd är att du byter psykolog till någon som känns mer rätt för dig. Det är inget underligt och en rättighet du har för du behöver mycket stöd just nu och ta hjälp av familjen om den möjligheten finns. Lider med dig och tänk på att självmord är ett definitivt sätt att se till att livet inte kan bli bättre, medan leva ger en stor möjlighet att det förbättras med tiden även om det är mörkt just nu. De som trycker ner och anmärker hela tiden på andra är oftast de som är väldigt osäkra och mår dåligt själva och måste trycka ner andra för att må mindre dåligt själv. Lyssna inte på de kommentarer du får utan stäng ute dem från ditt medvetande. Sakta kan du ta dig upp på fötter igen om du ägnar ditt medvetande att intala dig själv att du är bra och förtjänar att älskas för den du är. Lycka till med allt och styrkekramar till dig.

Det första jag tycker du ska göra är att byta psykolog. Det andra är att byta skola. Visst det kan vara jobbigt att byta under sista året men det är fasiken så mycket värre att gå kvar och må skit och bli illa behandlad av sina "vänner".

Det är aldrig ens egna fel att man blir våldtagen! Man ska kunna gå full och naken överallt utan att riskera att bli våldtagen är min åsikt. Tyvärr finns det idioter som skulle kastreras och sitta inlåsta överallt. Byt psykolog, byt skola och försök bearbeta det som hänt.

Fy fan. Blir tårögd av ditt inlägg. Det är INTE ditt fel att han våldtog dig. Han ville troligen förnedra dig för att du anmälde honom för misshandeln, vilket du gjorde helt rätt i! Om din psykolog inte passar dig. Be om en ny. Jag förstår att det är svårt men det verkar som det bästa. Jag vet inte hur länge du har i skolan eller vad du läser eller om (i såna fall hur) du klarar av skolarbetet. Hur är din relation till din familj? Får du stöd av dina föräldrar? Vet dom om ditt självmord försök? Du vet om att man kan söka till akuten även för psykiska besvär? Dom kan stötta, hjälpa och även besluta när det är aktuellt för ev inläggning. Det är inte så hemskt som det verkar. Det är faktiskt ganska skönt att få en pause och slippa alla. Skit i dina "kompisar" det är bättre att vara ensam då tills du träffar vettiga människor. Det är tråkigt och ensamt men bättre än att stå ut med såna kommentarer som du tvingas göra nu. Alltså jag önskar jag kunde hjälpa dig och trösta dig :( du får gärna pma mig om du vill. Om du vill prata med någon men inte skriva allt i en tråd. Är fortfarande i lite lätt chock så skriver kanske mer när jag smällt allt men du får gärna skriva till mig om du vill och behöver. Det finns människor som faktiskt bryr sig om andra utan att döma speciellt när du inte gjort något fel. Du har blivit utsatt för brott (och idioter) inte orsakat detta själv! Det är inte ditt fel eller något du förtjänar. Styrke kramar till dig.

Jag vill verkligen inte byta skola. Jag börjar sista året nu nästa vecka och orkar inte göra om allting. Jag klarar skolan relativt bra. Överpresterar kanske inte, men klarar alla test, inlämningar m.m. med marginal (har väll för mycket tid helt enkelt?) Mina föräldrar vet om allting och dem försöker verkligen hjälpa mig, men tycker ändå det är jobbigt att inte få någon hjälp. Min psykolog är inkopplad via skolan, men har slutat gå dit nu dem senaste veckorna då det känns väldigt meningslöst att bara sitta där medans tanten frågar: "… Och hur får det dig att må?" Jag har inga psykiska störningar. Jag försöker vara glad och framåt, det är ingen mening med att se bakåt på det som redan hänt. Grejen är bara den att jag önskar jag hade någon(som inte va familj) som kunde vara där för mig lika ofta som alla andras vänner är. Någon som kunde lyssna och stötta mig när jag mår dåligt, eller iallafall bara lyssna. Är så sjukt jäkla trött på att bli behandlad som skit av både klasskamrater och vissa lärare på skolan. Biter ihop, bara ett år kvar. Så fort jag tagit studenten kan jag sticka till andra sidan av Sverige, studera vidare och börja om på nytt…

Förstår precis hur du känner med det här att vilja ha vänner. Har inte heller några direkta vänner. Iallafall inte som jag vill "störa" med mina problem. Det är jätte bra om du orkar gå i skolan. Man kan läsa på distans med. Nackdelen är att man kan bli ganska isolerad. Om du är över 18 kan du söka hos öppen vården och få hjälp med psykolog och eller läkarkontakt. Det har hjälpt mig mycket. Man behöver inga "psykiska störningar" för att behöva hjälp från psykvården. Har själv fått mängder av hjälp därifrån.

Ibland undra rjag om det finnshela samhällen med…väldigt störda människor. Alltså, när en perosn kna bli så utmobbad av så många- även när de blivit t.ex våldtagen. Påminner om samhället dom frös ute en tjej som blev åvldtagen på skoltoaletten och _alla_ utom en klasskompis tog killens parti- tills media och resten av Sverige uppmärksammade fallet och tog tjejen om ryggen och stöttade henne!

Att byta skola innebär inte per automatik att man måste börja om från årskurs 1. Jag började en ny linje och en ny klass när jag blev mobbad och skulle börja tredje året. Efteroms jag gjort bort baskurserna i årskurs 1 så kunde jag börja redan 2:a året. Endra tråkiga var väl att alla redan fått sina "grupper" men fram tills detta byte trodde jag att allt var mitt fel, att det är mig de tär fel på- men där fick jag vänner, även om jag inte ansträngde mig  :) En helt annan känsla.

Fattar inte hur din kompis som du skypade med kunde säga sådär, bor du i ett väldigt litet samhälle om det är okej att jag fråga (under 10k invånare). Låter som en hög med puckon som omger dig…tyvärr.

Om du väljer att uthärda sista året…jag har inga tips på hur man får folk som redna avvisat dig i 3 år, att tyckaom dig, men ingen hindrar dig från att genom nätet kanske hitta nya vänner? I omkringliggande byar/städer? Din plan att flytta efter skolan låter klok tycker jag. Att få börja om.

När jag var med om mina hemskheter som liknar dina, men sträckte sig i 6½ år visste jag redan som 13 åring att ingen i hela världen kunde förstå eller föreställa sig det jag var med om.
Så jag slutade berätta för folk, mina minnen är mina och kan inte projekteras in i andra och mina känslor är mina och ingen annan kan få ordning på dem.

Jag började självläka, typ som omedveten KBT typ..
Det började med ett enormt hat mot gärningsmannen, som efter något år övergick i acceptans och mer fokus på mig än på honom, han kunde inte skada mig mer för jag var stark och hans visste det (vet än idag).

Jag började gå på promenader, lååååånga ibalnd på dagarna ibland kvällarna, vissa med sällskap av mamma med oftast utan. Ute på åkrarna skrek jag, eller sjäng, sparkade stenat eller kastade iväg dem. Och trött gick man hem och kunde sova gott.
Under all denna tiden berättade jag inget för folk, för hur f*n skulle de förstå när de lever sina perfekta svensson-liv på silverfat.

Självrannsakan fungerar, varför känner jag som jag gör, varför utlöser denna tanken dessa känslor. Ett kollosalt pussel, men det är som med en matteläxa, löser du en är du klar och går vidare till nästa.

Nu e jag 27år, jag var 11 när helvetet bröt ut. Jag var 17 när jag träffade min kille som jag nu ska gifta mig med om en vecka. Jag har kommit en lång väg, men har många pusselbitar kvar och många fobier att komma över (hade grov socialfobi till 2010). Min resa är inte slut, men jag mår bra, minnena är såklart kvar och människan lever tyvärr fortfarande..men han dominerar inte mitt liv..jag planerar framåt och släpper ytliga vänner och korkade människor bakom mig, ingen behöver tynga ner dig heller.

Så lycka till, vill du ”prata” mer kan du skicka ett pm.

Jag önskar jag kunde krama om dig. 🌺🌺🌺
Inget är ditt fel, så det kan du sluta tro. Byt skola, byt psykolog, byt stad.. det är väl det enda ''rätta''? Sen så vill jag spy på dina s.k vänner. Hur kan man bete sig som dom gjort? Det är hemskt!

Om du vill prata så finns jag på pm. Ingen ska behöva känna sig ensam när man har en tuff tid. Styrkekramar i massor!!! ❤️

Angående att byta skola är det troligtvis dina tidigare erfarenheter som gör dig rädd. I vår klass hade vi 2 nya som tillkom sista året och dom blev genast uppsnappade i de olika klickarna som bildats. Den ena var dessutom väldigt blyg, lite udda men snäll. Så det finns hopp. 

I vart fall tror jag inte någon klass kan vara så vedervärdig som den du är i nu.

Har nu gått en vecka sedan sommarlovet tog slut och längtar redan till nästa lov…. Jag e så jävla trött på hela skiten. Har lust att spy på mina s.k. "kompisar" ett gäng falska miffon… Bara ett par månader kvar sen e helvetet över…

Det finns en anledning varför Hitler fick en sådan stor makt, folk är idioter!

#11 Du kan fortfarande byta skola. Nästa vecka, höstlovet eller kanske jullovet. I vart fall kan du prata med syo på en annan skola och berätta hur det ser ut för dig och hur det skulle gå till om du bytte skola, kanske att du skulle kunna få vara med på en lektion bara för att känna in stämningen.