vet inte vad jag ska göra
Vi varit gifta med min man 9.5 år, har två pojkar som 8 år och 4 månader gamla. Nu har vi rejäl kris i vårat äktenskap. Vet varken ut eller in.
Min man var mot andra barnet, varje gång jag började prata om det hade han sagt att vi bråkar ju, jag undrade vad han ville säga med det, om han vill separera eller hade slutat älska mig så sade han att det inte så, bara att han tycker att det räcker med ett barn.
Men sedan gick han med på att skaffa andra barnet ändå. Men när jag berättade honom att jag är gravid så var han inte glad och småningom tog avstånd från mig. Jag försökte ta upp det och prata varför är det så. Så tyckte han att han tycker inte min frisyr, kläderna tantiga osv. Jag fick sällan kiss eller kram medan jag var gravid. Han kom på min förlossning det var kejsarsnitt eftersom barnet var i sätesställning, jag var inte alls förberedd på detta hoppades det blir vanligt förlossning.
Första månaden fick jag ingen hjälp av han, han sov inte med oss, man jag tyckte att han hade mycket jobb, så får han vila. Men aldrig hade sett extra tillskott till familjebudgeten. Och det var flera kvällar med kompisar under dom 2 första månaderna hemma med vårt nyfödda pojken, min man var hemma runt 5 på morgonen, en gång t.om. 7.
Förutom sitt jobb han är med i en förening där dom flesta är men, men nu har det kommit en tjej dit. Dom åker tillsammans på möten. När klockorna ringde, jag avvaktade en vecka, sedan kunde jag inte hålla mig, frågade han rakt ut om han har nån, och vill att vi ska vara tillsammans. Fick ingen svar, det kändes som att han bara väntade lyssna hur mycket jag vet. Sedan började dra snaket att känslorna har förändrats, och hans känslor till mig mer som en till en vän (den brukar man dra för att ha nåt att falla tillbaka) och han älskar inte mig mera. Försökte prata med han att vi har ju två barn han måste tänka på de också. Skulle aldrig förödmjuka mig om inte för barnen. Men det kändes att han redan bestämt sig bara väntade att jag tar upp det.
Jag bokade tid hos familjeterapeut som vi går nu. Borde har gjort det för några år sedan. Men han fortsat med föreningen, försvann nån timme nu och då. Sedan kom det flera överraskningar. Jag lägger mig ganska tidigt nu eftersom jag ammar på nätterna och att orka. Han fortsätter titta på TV. Men en gång gick jag upp, hörde att han pratar med tjejen från föreningen kl.23, jag blev förbannad, sade att han måste ha respekt till mig åtminstone medan vi gifta, han försökte mig dumförklara att det är ok att hans tjejkompisar ringer denna tid. Sedan kom fler överraskningar. Att han tydligen ”skjutsade” hem henne efter dom hade träffats på natt klubben ( fick veta via bekanta). Hon fick blommor av honom – till födelsedag, skickades med en budbil, när han klagar att mat kassen är dyr. Och sist i hans telefon hade jag hittat en konversation att hon planerar framtid tillsammans om det blir så för att dom båda inte har bra förhållanden, hon drömmer sex drömmar om honom. Han tycker att det är ok om dom är vänner, jag är bara trångsynd.
Och han säger fortfarande att dom är vänner.
Ush orkar nån läsa?
Ursäkta mitt svenska det är inte mitt modersmål
Men kära nån vilken soppa, och nu när du är i det här sköra läget också. Måste vara jobbigt att ta hand om bebis och ha det här hängande över sig.
Det är inte helt lätt att ge råd. Vad tror du själv? Går det att reparera? Det verkar ju som att han är lite förälskad i den här tjejen nu, och då är det nog svårt att få honom att byta fokus. Men det är nog en bra idé att ni går till familjeterapeut.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Svårt att säga vad du ska göra, det är bara du själv som kan avgöra det hela.
Men jag skulle ha packat hans väskor och ställt dom vid dörren, kastat ut honom för det han gör mot dig är inte rättvist!
Du är stark och klarar dig!
Kan vara tufft i början men du har två underbara barn att tänka på istället för att grubbla över en man som är disträ och sällan hemma. Ta dig tid med barnen och gå ut och gör något roligt! Hitta på något med andra mammor/vänninor istället :)
Förlåt om det inte är mycket till hjälp men väldigt svårt att säga vad du ska göra, så hoppas du inte tar illa upp eller något :)
I know not with what weapons World War III will be fought, but World War IV will be fought with sticks and stones.
-Albert Einstein
#2 Jag tar absolut inte illa upp!
Tack för era åsikter och råd.
Kan inte tyvärr ställa väskor, vi måste sälja huset först.
#1 Ja, en riktig soppa, hade litat på han så mycket, aldrig trodde att han sviker mig och just i det här läget. Det redan två månader sedan allt hade börjat. Var svårt att ta hand om bebisen, men jag fick ganska bra stöd av vänner. Det börjar kännas bättre. Fast jag förvirrad, vill familj och samma gång tror inte att jag kommer att förlåta honom. Mitt humör åker berg och dal bana.
![[Yllhilda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#3 Har du frågat din man om han kan tänka sig att ni pratar med någon? Som en parterapeut?
När han säger att han inte är kär längre, varför har han stannat kvar? Eller säger han bara så när han är arg och vill göra dig illa?
#4 Vi går i familjeterapi, vi åtminstone har börjat prata med varandra. För att först han ville inte höra att vi ska försöka. Men jag också trodde att han inte har nån. Och nu hade det visat sig att han höll på med andra tjeen. Mer än jag skrivit har jag inte flera bevis vad dom gjorde, men det känns att jag själv vill bli lurad och tro att dom bara vänner. Hon också har en dotter knapt 2 år och sambo:|
Kär kan man sluta vara, det gäller att bli kära igen om man vill få det att fungera. Bara för att man är gift får man inte kärleken gratis- men sålänge hans pringer efter andra Kvinnor och är kär i dem kan han inte bli kär i dig, tror jag. Han har tagit dig för given, undviktig dig, du är i underläge, du får sköta barnen låter det som och han är och har roligt med sin förening och vänner…. Ni verkar inte umgås så mycket.
Så försök med parterapeuten, prata och lyssna på varandra men våga också ställa krav! Du vill ha familj, du har en fmailj även om han lämnar dig (eller du lämnar honom!). Det är inte ditt fel, det han gjort.
Kärlek behöver man jobba med. Jag önskar dig lycka till och om han lämnar dig- du verkar ha bra vänner, du kan hitta ny kärlek och din fmailj (barnen) kan inget ta ifrån dig. Att leva med en amn som inte vill eller kan älska dig, skulle göra dig olycklig- en fmailj med olyckliga föräldrar är inte bra för barnen! :(
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Jag är ledsen men det låter redan som han har gått vidare… Hoppas jag har fel och ni kan, om ni vill, komma över detta som ett par. Prioritera dig och barnen.
Anna och taxen Max
Jag lider med dig. Hade aldrig kunnat ha den ängelns tålamod om min sambo behandlade mig och barnen på det, minst sagt respektlösa viset! Det är verkligen inte okej…du är stark som vill lösa det, men mitt tips är att inte försöka till vilket pris som helst…sätt dig själv och barnen i första hand, så kan det inte bli fel! Önskar dig verkligen lycka till i detta…
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Starta ny diskussion