Vissa saker förstår jag gör dig upprörd (nakenbilderna, att han inte kan stå för det han känner och att han verkar vara lite av en toffel). Men angående tröjan är nog inget att bry sig om egentligen.. det är bara en tröja. :) Men förstår att principen i sig stör dig: att han lyssnar bättre på andra än dig.

När man är med en person som tydligen inte kan ta konflikter eller kommunicera så får man helt enkelt slå näven i bordet, säga sitt sen får det vara. Då har du gjort det du kunnat och sedan är det upp till han hur han vill göra. Han kanske inte svarar men han lyssnar nog garanterat. Så det är bara med bestämd och allvarlig ton säga ''Om du inte för en endaste gång kan vara med mig istället för alla andra så får det vara nog. Kan du inte för en endaste gång prioritera mig i både umgänge och tyckande och tänkande får det verkligen vara nog. Om du inte bättrar dig så är det VERKLIGEN nog!'' (Det är vad jag skulle sagt i ditt läge i alla fall.)Man får sätta sin gräns på vad man anser är okej och inte. Det är svårt för man vill inte vara den som sätter varken eller ibland. Man vill inte vara den krävande partnern så ja, det är tufft när man måste ta fram den sidan ur en själv.

JAg skulle påstå att han inte är redo för ett förhållande. Hela situationen påminner om ett förhållande jag _försökte_ ha under gymnasiet (sista året så man är ju inte så unga ändå) och den killen…gah!

Tröjan är en fjantig sak att uppröras över, ja, men det är ju inte tröjan du upprörs av, eller sockervadden, det är ju helheten- att han om och om och om igen gör samma sak som såklart väcker tankar och känslor som blir svåra att skaka bort. De skapar tvivel hos dig, eller?

Min dåvarande pojkvän sexchattade med tjejer också över nätet och fattade inte alls vad jag hade med det att göra (trots att en del GICK I MIN KLASS! och berättade det FÖR mig, sjukt pinsamt). Han lovade saker men höll dem inte, sa saker åt mig, andra åt sina vänner och vännerna kom _alltid_ först i helt sjuka sammanhang där jag- fortfarande idag kna bli upprörd över hur jag lät honom behandla mig.

Idag har jag en kille som avskyr konflikter men vi löser saker ändå, han väljer inte bort mig. Det är skönt, det är så det ska vara.

Så, jag förstår att du tycker mycket om honom men om jag var du skulle jag fundera över hur mycket du är beredd att må dåligt för den här killen, innan du lämnar honom. Hans beteende skapar känslor och beteende hos dig som får honom att förmodligen stöta bort dig ännu mer. Samtidigt är din reaktion inte abnormal eller så. I den stora bilden verkar han ju välja bort dig. Han är kanske inte redo för att göra mer än att snacka om hur en bra relation ska vara.

Jag tycker också du ska sätta en gräns och sedan utföra det du sagt. Du måste sätta gränser för din skull. Bra råd från både #1 och 2

jag har satt gränser förr men jag är för rädd för att göra slut så jag fortsäter o förlåter honom o ger honom chanse hela tiden :(

Jag är rädd för att vara själv.

Hur får han dig att må?

just nu mår jag väldigt dåligt. Det kommer i omgångar när minnen väcks och han beter sig illa. Men annar mår jag bra

#6 Du har ett val att göra: antagligen respektera dig själv så pass att du inte accepterat hans beteende eller så struntar du i att värdera dig själv och låter han fortsätta.

Ensam måste man lära sig att vara ibland om man ska värdera sig själv väldigt mycket.

Du kommer hitta någon annan men det kanske är bra för dig att "lära känna" dig själv och bli trygg i dig själv?

Asså jag tycker du ska släppa honom. Som Stass skrev så verkar han inte vara redo för ett förhållande. Ni är nog inte riktigt på samma plan. Som jag tolkar det är ni nog båda två rätt unga va? Jag själv gav mig in i mitt första seriösa förhållande när jag var 17 år men jag kände efter 1,5 år att det inte var rätt. Jag var för ung för att binda mig vid något. Orkade liksom inte behöva ha en till person att tänka på och jag känner fortfarande lite så.
Vad jag menar är att du behöver inte stressa. Jag förstår att du tycker om killen men det verkar inte som att han är redo. När du pratar med honom och han inte lyssnar, ja, det är ett ganska tydligt tecken på att han inte är någonting att ha. Att han är för ung, dum och kåt typ, haha.

Jag förstår att du reagerar på nakenbilderna, men jag tänker åter igen köra det där kortet ung, dum och kåt. Jag förstår att man börjar noja över mindre saker när man varit med om sådant där och när man känner att man inte riktigt får den uppmärksamhet som man borde få. Har själv varit i din sits och tillslut fick jag nog. Respekt är bland det viktigaste i ett förhållande och kan han inte respektera dig utan kör sin grej så tycker jag inte han är värd din tid.

Ett annat tips kan vara att ta en paus. Va ifrån varandra ett tag och försök leva ditt liv som vanligt och se sedan efter det hur du känner.

Du kommer må så mycket bättre utan honom! Ju mer du förlåter honom desto allvarligare saker kommer hända,

Skulle det där vara min pojkvän hade jag sagt och hej då och gått…

Respektlöst! Du förtjänar något bättre! Om du verkligen vill vara med honom tycker jag du ska säga att du inte orkar vara med honom längre om han beter sig sådär och att ändrar han sig inte gör du slut. Fortsätter han ta då en paus och funkar det inte efter det är det bara att lämna…

Så, han lyssnar på vad andra tycker, du får finnas när ingen annan kräver hans uppmärksamhet och när du försöker prata om det lyssnar han inte. Har han någonsin satt dig i första rummet?

Som kille kan jag (tyvärr) känna igen mig själv lite i honom. Nu framgår inte hans ålder men jag tippar på att han inte är alltför till åren kommen.

När jag var i gymnasieåldern förstod jag inte känslor. Jag blåste tjejer på löpande band, var otrogen så fort jag fick chansen, ljög och prioriterade kompisar före min flickvän.

Eftersom jag inte hade svårt att få en ny tjej utnyttjade jag det.

Det var ett väldigt omoget beteende, säger inte det är likadant i ert fall. Men jag betedde mig under de här åren väldigt respektlöst mot tjejer. Den insikten kom till mig då jag träffade en tjej, äldre än mig själv, som också visste om hur jag var. Hon gav mig ett ultimatum - bli en bra kille eller hejdå. Det var nog startskottet för min del. Idag kan jag inte annat än fördöma mitt dåvarande jag. Men jag fördömer inte din kille, han vet inte bättre just nu. Så ser jag på det.

Om du bör lämna honom? Ja och nej. Men kanske kanske mer ja. För er bådas långsiktiga skull.

Vänligen,

Thomthom