Det låter väl kanske som att det ligger hos dig… han är motiverad till att bråka mindre, men du verkar inte riktigt bry dig så mycket. Antagligen blir han sårad låååångt innan du reflekterar över det. Så jag tror ni kommer se en förändring om du vill göra en stor förändring. :)

han blir sur och arg för små saker och jag bryr mig inte om det där småsakerna.. Jag säger "men bli inte sur då eller sluta bråka då" och han bara tjatar på..

Exempel: på fredagen innan jag skulle bort gav jag han en att göra lista medan jag är borta, när jag jag kom hem hade han inte gjort något av det och i dag sa jag att listan kvarstår, och då vart det ett jäävla liv "vad gör du då?" "ja jag gör väl allt annat i huset så du kan väl göra de fyra sakerna" då säger han att han inte tänker göra något om jag inte ber om det snällt och jag tycker inte att jag ska behöva be på mina bara knän för att få disken gjord. Jag ska be snällt helt enkelt det var det bråket handlade om, han tyckte att jag var hittler som bara sa att han skulle göra de där sakerna

Det låter inte så bra. Det är nog parterapi som gäller om ni ska ha en chans att få rätsida på det där.

Är han allmänt lat när det gäller hushållsarbete eller var det något slags protest? Jag skulle nog inte heller reagera så bra om min partner gav mig en lista på saker som jag skulle göra medan hen var borta, som en order.

Jag skulle däremot kunna göra en lista över ALLT som behövde göras hemma, visa den för min partner och säga att vi kan ju skriva vårt namn bredvid när vi gjort något av det. Ifall det var så att hen inte var riktigt medveten om vad som behövdes.

Okej.. nej han gör inte mycket hemma, han tycker att han jobbar räcker. 

Jag vill gärna ha en lista på vad jag ska göra så jag inte ska glömma osv, jag tycker att det är skönt helt enkelt och jag vill gärna ha stationer på vem som gör vad hemma det tycker jag också är skönt för då kan man hålla reda på sina stationer så behöver man inte ha koll på allt, exempel att jag städar hemma och tvättar så kan han ta två andra och vissa delar vi på typ.. jag tycker att det är skönt att ha så men han säger att det är väl bara att göra när du ser att det behövs, men om det ligger sopor någonstans så kan han komma och fråga varför jag inte har kastat soporna och då säger jag att när du ser det kan du väl slänga det då? han säger imot sig själv lixom…

Jobbar du också lika mycket som han? (Vill bara veta mer… :)

Han verkar ju försöka kommunicera till dig att han inte tycker att du respekterar honom tillräckligt. 

Det är inte så respektfullt att skriva en lista och kräva att den andra ska göra exakt det, utan att man tillsammans kommit fram till att det är ett bra system. Han kanske inte uppskattar listor och då är det ingen bra idé. Och sen om ni har en dålig relation kan det vara svårt över huvud taget att be om saker om man inte gör det på ett väldigt snällt och respektfullt sätt. Om den andre redan känner sig kränkt och sårad kan det komma som en ytterligare käftsmäll när man ber om något, vad det  än är. 

Visst kan jag förstå att du vill att han ska hjälpa till… men vi kan inte kräva att den andre ska göra saker på det sätt vi vill exakt när vi vill att de ska göra det. Det behövs en överenskommelse för sånt… och din man var inte med på det du hade bestämt. ;-)

OKej :) ett stort tack :D

Det är så skönt att höra hur andra ser det för det är så jäkla svårt att själv se hur det är:)

jag är arbetslös men man blir juh inte helt plötsligt hushållslös bara för att man har en sambo som inte har jobb, för vem ska städa och hålla fint när båda jobbar? undrar hur han tänker ibland..

Okej jag ska tänka på att säga saker på ett trevligare och snällare sätt?, gör upp tillsammans vem som ska ta vad.. fast det vill han ju inte har han sagt.. men får säga det igen då för att det ska funka

Har du inte jobb (nu) så kan jag tycka det är rimligt att du tar en mycket större del av hushållsarbetet. Sen behöver det inte vara så när du jobbar för den sakens skull. 

Du säger att din man inte vill göra upp om vem som ska ta vad… och att han sagt att man väl gör saker när man ser att det behövs… du kanske ska ge honom en chans att visa det.

När jag pratade om överenskommelser, så menade jag inte att du måste komma överens med honom om vem som ska göra vad… bara att man kan få en konflikt om man förväntar sig saker utan en överenskommelse. Men man kan ju inte tvinga någon annan att vara överens om det man själv tycker…

Det han verkar vilja komma överens om, är det som jag skrev där ovan. Han vill inte göra upp, han vill inte bli åtsagd, och han verkar vilja att du ska göra betydligt mer än honom, därför att han jobbar och inte du. 

Om du bara slutar förvänta dig att han ska städa m.m. ett tag, och själv gör ditt bästa för att hålla fint, så lär du säkert få stå ut med en del inre frustration ett tag där du tänker att han är lat osv… ;-) Men ge det en chans, kanske blir er relation bättre, och kanske börjar han göra saker utan att du ber honom. Du kan ju tycka att det är irriterande att han ger uttryck för att han vill att du ska städa… men han berättar för dig vad som skulle få honom att känna sig mer älskad. Sen kan man tycka det är ofeministiskt osv… men jag tror att om du gör det för honom så kan du få något annat härligt tillbaka från honom.

Det handlar helt enkelt om att våga göra saker på hans sätt… och inte bara på det sätt som du tror att det ska göras på. Vårt eget sätt är inte alltid det bästa. 

=) Lycka till!

Jag och min kille bråkade enormt mycket ca 2 år in i relationen. Vi kunde inte hitta en mötespunkt och gjorde till slut slut pga det. Sen, efter relationen tog slut började vi prata ordentligt. Efter drygt ett år valde vi att försöka igen, vilket jag är enormt tacksam för idag. Men vi var båda tvugna att inse hur mycket vi faktiskt ville ha relationen och det har varit enormt mycket arbete. Vi kan fortfarande tjafsa en del, men det blir aldrig en stor grej, nu har vi äntligen lärt oss hur vi ska kommunicera. Så, det kan gå :)

Jag kan ju tycka att det är lite märkligt när man är arbetslös att ge en "att göra lista" till sin sambo när man åker bort över helgen.

Jag gissar att han jobbar eller läser?

Jag nu är jag arbetslös för att jag har ett funktionshinder:)  jag har en diagnos som gör att jag blir fruktansvärt trött fort och orkar inte göra så mycket, det blir också väldig rörigt och för mycket i huvudet. Om det är mycket jag ska göra, så då behöver jag någon som kan ta det saker som jag tycker är för jobbigt. I detta fall var det att fixa med disken-diskbänken, tömma skurhinken och en mer sak men kom inte på va det var.  Detta är alltså inte jobbigt i era ögon men jag hade fler saker jag skulle göra och det blev för jobbigt att ta tag i det sakerna. 

jag vill gärna inte berätta sånt här men jag gör det för att ni ska förstå

Min åsikt: Ser verkligen inga problem i att ge sin partner en "att göra lista" om syftet är att upprätthålla en balans i hushållsansvaret. Som du beskrivit tar du generellt ett större ansvar i hushållet, att då ge honom en uppgift i syfte att få honom förstå är i mitt tycke helt rätt.

Jag önskar jag hade en kvinna med den typen attityd, även om jag nog är rätt jämnställd i min uppfattning om hushållssysslor.

Vänligen,

Thomthom

#10 Jag är kroniskt sjuk så jag förstår precis vad du menar. Min man jobbar och gör ändå mycket mer än jag med hemmet och barnen. Man måste ändå hitta sätt att få sånt här att fungera samtidigt som man visar varandra respekt. Min man t ex älskar listor, jag hatar listor. Förbluffas jämt över hur bra det blir när jag skriver en lista till honom. Men jag glömmer inte att pryda den med hjärtan ;-) Men om din man inte vill ha listor så ge honom inte det. De där sakerna du ville att han skulle göra kanske han hade gjort av sig själv, eller så hade det kunnat dröja ett tag. Som hos oss är det ofta stökigt. Visst vill jag säga åt min man att städa jämt när jag inte orkar, men jag kan inte hålla på så heller om han är trött och omotiverad. Då får man helt enkelt acceptera hur det är. Nån gång kommer inspirationen och orken för nån av oss.

Ja grejen är att gör jag inte de där sakerna så blir dom inte gjorda, han gör dom aldrig..

#13 Är du säker? Det låter inte som en bra utgångspunkt att du har en sån attityd om honom. Sen är väl ert problem större än bara vem som gör vad i hemmet? Ni bråkar, vilket han lider mest av. Han kanske inte har lust att göra saker i hemmet just nu om han uppfattar såna sysslor som en tjänst mot dig. Jag tror ni behöver bygga upp relationen och respekten mellan er. Sänk kraven för hur det ska se ut hemma ett tag.

#13 Hur brukar du säga om du önskar få saker gjorda? 

Min killes grej att "skrika om" var pengar. Satte jag iväg 200 kr på mat för tre dagar tyckte han det var billigt, om jag råkade gå över 400 för att lyxa till det lite rynkade han pannan, höjde rösten och frågade argt varför det kostade så mycket. Jag som inte alls är van bråk eller onödigt höjda röster blev givetvis stött och ledsen. Han tyckte inte alls han gormade eller skrek i onödan(för han var ju uppväxt med sådant), först när jag började gråta förstod han.

Nu tvivlar jag ju starkt på att din kille kommer brista ut i gråt, men sättet man ber om saker eller reagerar kan påverka den andre väldigt starkt. 

Men hur gör du när det kommer till sådana saker? När det inte händer, hur reagerar du? Säger du exempelvis att det är typiskt att du får göra allt hemma, han hjälper aldrig till och är lat?

jag har ingen attityd, vi har vart ett par i ett år och jag VET att det inte blir gjort om inte jag gör det. Jag skriker inte, jag säger att "kan du göra det här? för jag orkar inte"  eller "nu har jag skrivit upp det jag vill att du ska göra" då säger han spydigt och frågar va fan jag har gjort? han tror att jag latar mig hela dagarna

Jag förstår att det inte fungerar bra för er med hushållsarbetet och kommunikationen kring det. Men du måste fokusera på lösningar och det som bygger upp relationen. Om det inte har fungerat att be om hjälp eller att skriva listor så sluta med det. Sänk kraven för hemmet, ta tid att bara umgås. Gör du saker när du orkar. Om han ifrågasätter varför något inte är gjort så svara bara - jag är ledsen, men jag är trött idag. Börja inte ett bråk. Tänd inte till. :) Det kan hända att det är svårt för honom att förstå hur begränsad du är. Men om ni bråkar så blir det ännu svårare för honom att se dig och vilja hjälpa dig. Låt det ta tid. Fokusera på att inte bråka, att vara snäll och säga uppmuntrande saker till honom varje dag. Det andra får komma med tiden… Man måste fokusera på rätt sak i taget.

#16 Jag tycker fortfarande situationen verkar märklig. Du är arbetslös på grund av din diagnos. Inte sjukskriven?

"Nu har jag skrivit upp det jag vill att du ska göra"

Kanske det är sättet med lappar och att ge honom en lista som han irriterar sig på. Du har ju ändå hela dagarna till din lediga tid och du har möjlighet att jobba eftersom du är arbetslös om jag fattat det hela rätt.

Det kanske räcker att ni pratar med varandra istället för att skriva en lapp.