Jag tror att det helt enkelt kan vara så att många, bland annat jag, är rädda för att man skulle finna personen i fråga död.
Det finns säkerligen en hel del som inte bryr sig, men förhoppningsvis är inte det största anledningen till att man inte deltar.

#1 Ja jo, det har du ju rätt i. Den gruppen glömde jag. Men många som jag har pratat med, bekanta osv, dom bryr sig helt enkelt inte. "Varför ska jag leta efter honom, jag känner inte honom" osv.

Hittar man någonting misstänkt kan man alltid säga till patrulledaren eller lämna det till nån annan i gruppen som vågar undersöka, istället för att titta efter själv. Men en del ligger ju å andra sidan helt öppet.

Nej, jag hade inte hjälpt till.

#3 varför? :) Ifrågasätter inte, är dock nyfiken på orsaken till att du gör det valet.

TS: JAg är en person som skulle hjälpa till i mitt närområde om alla aspekter stämde in: Att jag itne jobbar just då, att jag är frisk just då. Jag är däremot inte redo att åka flera mil till en annan ort för att gå skallgång- eftersom jag är fattig, min tid är knapp och värdefull och jag har ingen egen bil.

Samma sak är ju att jag upplever att skallgångskedjor ofta är väldigt sent iband?Jag går upp halv 5 vaarje morgon för att ta mig till arbetet (som jag värderar väldigt högt och inte kan skippa). Men jag skulle absolut kunna avsätta 3-4 timmar i skogen om det inte blir mycket senare än 20-21 på kvällen. Absolut. Sen kom jag på en till aspekt: Regn. Är det skitväder så skullen jag nog vara rätt så omotiverad att hnga ute i skogen/ett samhälle i flera timmar (mest för att jag inte äger några bra regnkläder) för tillfället. Äger inte ens ett par vettiga stövlar…

Men låt oss säga att någon i min stad är försvunnen och jag kan ta mig till platsen med cykel och det är helg, och de behöver mig lörda goch söndag- inga problem, jag skulle absolut kunna ställa upp på det.

Men då måste sådan information nå ut till mig också. :) Jag kna ofta känna "jaha…händer det där nu, varför visste jag inte om det, det hade jag gärna varit med på".

Jag måste inte känna en person för att bry mig och känna sympatier med den personens familj. Jag är inte heller rädd för att se en död människa, (eller djur, som man lika gärna kna stöta på i skogen) jag är ganska härdad på det området, men kan absolut förstå att sådant avskräcker folk. Jag skulle inte må bra av att hitta en död person, men jag är inte rädd för det och den positiva aspekten (Att faktiskt hitta personen. vid liv eller död) är övervägande risken att hitta just ett lik.

Så jag tillhör den där skaran som skulle ställa upp men förmodligen aldrig hörde talas om skallgången innan de skriver om det i dagstidningen morgonen efter 😡

#4 - Oklart. En blandning av att att jag inte bryr mig tillräckligt om okända människor och av att jag har socialfobi kanske? Eller lathet?

Nej pga min sjukdom

#5 socialfobitycker jag låter som ett bra och förklarlig skäl. Tror många som inte har socialfobi ändå kan känna en liknande känsla inför att samlas med massa "främlingar" och göra något man inte riktigt vet vad det går ut på och kanske inte en ger resultat. 🌛

Dvs kombon att man inte känner personen, en främmande miljö/situation och det bekväma och enkla att hellre stanna hemma. JAg tror inte folk är "onda" och tänker "h låt gubben sitta där i skogen"- mer…"de klarar sig nog utan mig, jag gör varken till eller från så jag kan lika gärna unsvika den här obehagliga/mindre bekväma situationen".

Men detta gör er som ställer upp på sånt här, som du TS, till hjältar i mina ögon.🏆

Vet faktiskt inte. Om det var en bekant så ja, men en total främling vet jag ärligt inte om jag hade tagit mig tid till. Tycker du är lite väl dömandei ditt inlägg. Tror en del inte vågar vara ärliga om de inte hade hjälpt till.

Vilka då menar du Hera, då jag är den enda hittills som sagt att jag självklart skulle hjälpa till så tolkar jag det som att du menar att jag inte vågar vara ärlig :) Eftersom alla andra varit ärliga om att de nog inte/inte kan hjälpa till.

Men du syftar kanske på de som inte vågat svara eller framtida svar? 

Jag tycker TS ställer en intressant fråga, om än lite fördömmande mot slutet ;) Men jag förstår hennes uppgivenhet och frustration inför den "stora massans" förmåga att tyst ignorera det hela, att inte värdera sin egen insats som _medmänniska_ mer, så det är motivation i sig att ge en hjälpande hand. Ju fler som ställer upp desto mindre behöver insatsen bli för alla inblandade. Att känna empati och sympatier för anhöriga är ju väldigt enkelt- om DIN son/bror eller pappa försvunnit i ett område- skulle du vilja gå skallgång ensam, eller att främlingar i hundratal sluter upp? Och därmed ökar chansen att hitta honom. Så tänker jag, då blir inte valet svårt. För att få, måste man också ge, annars utarmas hela konceptet.

Är man 150 personer kan det innebära många timmar ute i terrängen innan området är genomsökt, är man 500- eller tusen personer så kan det handla om 1-2 timme för samma insats, och ökar inte bara chanserna att hitta personen, utan även att man kan hitta en person i ett tidigare skede om det skulle vara akut. En timme hit eller dit, eller att skippa en km åt endera hållet, kan ju vara helt avgörande (nedkylning, hjärtattack, diabetes, skador osv) och jag kan helt klart förstå frustrationen det säkert skapar hos många. Även om man ändå också ska vara glad- 150 personer dök upp, 150 hjältar ställde upp för att försöka göra en skillnad.

Handlar ju inte direkt om att hoppa in i en brinnande byggnad, handlar om att promenera (se det som motion) i skog och mark i någon timme.

Väldigt liten insats för en sådan stor betydelse kan jag själv tycka.
Därför skulle jag ställa upp även om jag inte känner personen, för jag skulle hoppas och önska att samma "service"/insats fanns för mig om jag eller någon jag bryr mig om skulle gå vilse eller försvinna. Så enkelt är det.

Även om man inte är med på skallgångar så kan man ju vara mer uppmärksam när man är ute och går. Tror nog många tänker så om de tex är ute i skogen eller så.

Sen tror jag personligen att han är död och har vart det länge. Kanske redan samma dag han försvann.

9 syftar på att en del kanske inte vågar svara, så du behöver inte ta åt dig :)

Jag skulle inte gå, för jag skulle mentalt inte klara av att hitta personen om denne t:ex var död. Det var skallgång här efter en person som misstänktes ha försnillat flera miljoner från dennes jobb och jag gick inte med. Jag var personligen helt säker på att hen begått självmord efter att de blev påkommen med att ha stulit så mycket pengar, och klarade inte av tanken på att hitta personen i det skicket. Det visade sig nyligen att jag hade rätt, för övrigt.

Jag förstår konceptet i att de letar och tycker det är helt underbart att de gör det. Om det var någon jag kände skulle jag definitivt ta mig ut och leta, oavsett. Men för en främling? Nej, jag klarar inte tanken på att jag skulle kunna hitta en död eller svårt skadad person. Sen är jag inte heller tillräckligt uppmärksam på detaljer för att lita på att jag faktiskt skulle hitta något. Jag skulle ta upp en plats i kedjan och kanske missa något jätteviktigt som en annan person inte hade gjort. Så nä, jag vågar inte av flera olika anledningar.

Det beror på, är det nån skum kriminell människa hade jag inte gjort det. Nån jag tycker om så hade jag gjort det. Beror ju på hur mycket man har att höra den ddagen också och hur mycket min handikapp känns av.

Hade hjälp till om jag haft barnvakt. Har själv en nära släkting som var försvunnen i 5 år och återfanns död av björnjägare. Det var otroligt skönt att veta och kunna ha en begravning. Sedan betalas pension ut, så länge man inte får dödförklara. Visserligen blev hans tvillingbror rik av det, tills han avled ett par år senare i samma cancer. Men det är en hel del omkring en försvunnen person som man vill avsluta. I detta fall var hans gamla mor hemskt orolig och ledsen. Tyvärr hann hon avlida året innan han återfanns, men man får hoppas att hon fick frid då.

Jag tycker inte du ska se det som att "bara" 150 personer hjälpte till utan att 150 personer hjälpte till! Ja det är hemskt att många inte bryr sig. Skit i dom. Det var 150 personer bland annat främlingar som hjälpte till och letade! Det är många. Tänk om det bara varit 10?

Javisst, jag skulle kunna tänka mig hjälpa till om jag kunde ta mig till platsen på hyggligt enkelt sätt. Det är dock sällan man hör talas om lokala fall, oftast hör man om försvunna personer efter att de varit ute och letat. Ett resultat av att man inte alltid har koll på aktuella lokalnyheter.

Jag skulle gärna hjälpa till också om jag hade möjlighet  om jag var ledig osv…

Tråkigt att det blivit så, hoppas att han hittas. Jag är osäker på om jag skulle hjälpa till om jag visste att något sådant skulle anordnas. Inte för att jag inte vill hjälpa till eller för att jag är för lat och självupptagen, utan för att jag är osäker på hur jag skulle reagera om jag var den som hittade människan som vi letar efter (död eller levande)