Vad är det egentligen för sak? Hur liten var den? Kysste han någon annan? Har han satt sprätt på en del av hushållskassan på eget nöje? Har han satt sig i skuld? Skickade han ett flörtigt sms till en tjej?

Förstår precis hyr det gnager i dig. Jag hade undrat om jag betydde så lite att han inte ens orkade be om ursäkt när jag till och med uttryckt att jag mår dåligt över det! Min sambo sade en sårande sak en gång. Har inte sagt tiöl honom hur ledsen jag blev eller sagt att kag vill ha en ursäkt, trodde det var något han skulle förstå och göra ändå. Det gnager när jag tänker på det. Förstod han inte att det sårade? Bryr han sig inte? Eller kan han inte?

#1 Jag skrev ju att det inte handlade om otrohet… Det var en så fjantig grej att han köpte hem 4st öl (min far är alkoholist så jag är lite känslig för att han dricker fast han inte dricker mycket eller ofta) ja iaf, han köpte 4st öl när vi handlade, allt var okej och senare på kvällen när jag pussade honom luktade han tranbärs long-drink… Jag frågade då om han hade druckit sådant och han svarade typ såhär: "nej, vart skulle jag fått det ifrån?" Jag tänkte att jag kanske hade fel och att min näsa spelade mig ett spratt…

Vi har rivit ut golvet ovanför källaren så det är bara ett hål ner till berget och det var utanför detta rum som allt hände… Saken var iaf den att jag ville titta på "hålet" från källarens vinkel och spana vad det fanns i källaren (urgamla trälådor mm.) Så när jag sedan då skulle ta mig dit, vilket är genom pannrummet och när jag kommer ner till pannrummet så ser jag att där står 2 burkar tranbärs long-drink, kände på ena och den var tom men den andra var typ nyss öppnad så jag fattade ju att han hade ljugit mig rakt upp i ansiktet…

Varför? Ingen aning, har inte fått ett svar på det…

Så… Detta sårade mig, såklart, men det var ju en löjlig sak att ljuga om, i mina ögon iaf…

#2 Jag tror han inte kan, han är inte annars heller en höjdare på att prata känslor… Han brukar visa sina känslor istället men denna gång märkte jag inte nåt på hans beteende heller som skulle tytt på en ursäkt…

Nu är han på jobb men han märkte när han skulle åka att allting inte stod rätt till… Snacka om sen tändning! :D Ja iaf så ringde han för en stund sedan och sa förlåt och så snackade vi om hela situationen och allt är okej nu…

Men en fråga lever ju kvar i mig och det är, "varför?"

#3: Det där skulle jag inte ha kallat en "liten grej", faktiskt. Att dricka i smyg och ljuga om det är ingen liten sak på något vis. Men bra att ni pratat om saken.

Jag vet ju inte varför, men det kan vara att han är rädd för dig eller inte orkar inte med dig för att du är "känslig" för att han dricker. Det tyder på brist på respekt och ömsesidighet i förhållandet. Eller så dricker han så mycket att han själv skäms för det och vill dölja det av den orsaken. Eller kanske en kombination.

#3 Folk har olika definitioner på vad "en liten grej" kan vara, så ursäkta min frågvishet.

Jag förstår att du blir upprörd över det hela, för även om chansen är avlägsen tänker man att teoretiskt sett finns möjligheten att han låter det hela spåra ur förr eller senare. 

Har han ljugit om det tidigare? Har han haft för vana att dricka till och från? Har ni pratat om din far och dina erfarenheter förr? Det är möjligt att han inte sa något för att han inte ville uppröra dig men ändå inte avstå från det han ville göra. Ingen bra långsiktig eller särskilt genial lösning, men en av omtanke.

Att var rädd för sin partner…och ändå göra det, anser du tyde rpå bristande repsekt från den som är rädd #4? JAg tycker TS, ska kunna respektera att TS partner inte blir alkis bara för att hennes pappa var det. Därför inte vara överkänslig mot alkohol- om hon nu inte valt en helnykter partner. Men det var onödigt av honom att ljuga, men om nu TS som hon själv skriver- är överkänlg mot alkohol och jag kan enbart fnatisera om hur situationer sett ut tidigare - och att han helt enkelt ville slippa "dramat" som kanske brukar uppstå (som han upplever det, men inte TS). Lite som att man äter choklad och partnern alltid måste kommentera det och helt enkelt "göra det till en grej" så då börjar man göra det i smyg och det _blir_ en grej.

Säger inte att det är okej beteende men TS har en del i att saken blivit såhär. Ni borde reda ut det- är det okej eller inte att din partner dricker. Han vill uppenbart få dricka ibland- ska han behöva smyga med det eller kunna göra det öppet? :)En perosn som känner att han kan göra det öppet skulle inte ha smugit med det till att börja med. Respektlösheten går åt båda hållen så som jag ser på det och det var kanske så du syftade på också #4?

Så om Ts sambo FÅR dricka alkohol, men uppenbart försökte dölja det- av vad som jag också ser som ett försök till omtanke (eller slippa drama- eller känna sig som en bov för något som din pappa utsatt andra för) och du ställer frågan till att börja med- och han ljuger…

Varför ska han be om ursäkt? Var är din ursäkt att du ställde frågan? Att han tydligen inte får dricka vad han vill i sitt hem? Om man ska hårddra det alltså.

Att få en lögn i ansiktet är alltid jobbigt, men jag kan förstå att han inte riktigt känner för att be om ursäkt när han lever sitt liv och samtdigt försökte skydda dig. Varför kände han att han behöver bete sig så? Ni behöver kanske prata om det, alltså utan att blanda in din pappa osv. Utan mer kring hur ni två vill ha det.

Jag förstår dig fullt ut, även om det ljugs eller undanhåller en liten sak så blir man sårad, det handlar om tillit och ljuger ens partner om något litet på tappar man en liten bit av tilliten. Att man är öppen och ärlig i ett förhållande är något jag värdesätter, jag tycker att min partner ska vara lika ärlig mot mig som jag är mot honom. Men ja, jag upplever att killar är dåliga på att säga förlåt, eller att försöka få en attkänna sig lite extra omtyckt när man nyligen bråkat/diskuterat/inte varit sams. Men. . . Det finns säkert undantag.

Jag har inte gjort något till en grej och detta har inte hänt tidigare… Det är heöt okeb om ha. Vill dricka ibland.. Det gör jag också… Jag frågade helt neutralt om han hade druckit long drinken, kanske jag också velat ha en eftersom jag gillar den? Men han sa ju att van inte druckit det eller hade sån… Varför skulle jag be om ursäkt för frågan? Det är ju typ som att fråga vad någon ätit för lunch… Så respektlöshet? Nja.. Tror inte det… Han vet hur min pappa är och vet att jag är ängslig men jag har inga problem med att någon annan eller jag själv dricker… Det jag menade var att jag ka.ske ser på sådant här på annat sätt än andra…

Kan även tillägga att det var för det här jag inte skrev orsaken i mitt inlägg… Grejen var den att han ljög.. Skit samma vad lögnen handlade om… Han dricker inte i smug heller och har alltid varit öppen och så… Min näsa känner ju skillnad på olika drycker så nej han har inte smugit tidigare och behöver inte heller :-) Jag är kanske inte en perfekt partner, det krävs två för att dansa tango… Men denna gång ser jag faktiskt inte vad jag gjorde fel då någon liknande situation aldrig hänt…

#3 Liten grej? Han dicker i smyg och gömmer alkohol??? Det är ju oerhört illa ju! Riv upp "himmel och jord"..fast prova med ett samtal först, käre nån…

Ja jag tycker det var en liten grej… Om ni bara tänker göra narr av min sambo, mig och vårt förhållande så kan säkert någon admin radera tråden… Detta var precis varför jag inte ville skriva vad saken gällde… Saken gällde en lögn och inte vad lögnen gällde…

Har raderat lite inlägg. Det är inte ok att tramsa i en tråd som är allvarlig för ts. Respektera hennes önskan om att tråden handlade om att han ljög, inte om hans alkoholvanor.

Tack hera!

#8 det var du som över huvudtaget tog upp om att DU varit överkänslig pga alkoholiserad pappa. Så om du helt pltösligt "skiter i" och ricker själv så ändras ju faktiskt min bild av hela situationen avsevärt.

Så varför tog du ens upp det till att börja med, är ni okej med alkohol eller inte?

För är du normalt sett okej emd att han dricker och en sådan fråga är som "vad åt du till Lunch?" så är det märkligt att han beter sig som han gör. ÄR det  då du menar att du oroar dig, varöfr han ljuger för dig om en sådan sak?

Han har kanske något att dölja. Du borde prata med honom istället för att vänta på en ursäkt så försök prata med honom om det.

Nu vet jag inte vad jag har missat eftersom inläggen togs bort, men jag försöker i vart fall hjälpa till, och för att det ska funka behöver jag fakta. Om en del av ett pussel saknas kan inget heller göras för att hjälpa. Om i processen någon har skadats ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det lidande jag kan ha orsakat.

TS: Om vi fullkomligt ignorerar vad det handlade om och psykologin bakom, och bara utgår ifrån att han ljög och att du inte visste om du överreagerade eller ej men ville ändå ha en ursäkt så är mitt råd som följer: Prata med honom, berätta hur du känner, hur du ser på det som hänt och det du tänkte så borde ni kunna komma fram till en lösning. Om en "liten lögn" är ert största problem tycker jag det verkar vara en ganska bra relation ni har och glädjer mig för er skull.

Ja, jag är känslig men jag har väl inte sagt att jag är nykterist heller? Eller att jag skulle försöka tvinga min sambo att inte dricka… Ja är känslig för alkohol, speciellt mitt i veckan men varför jag tog upp det var för att ni som läser kunde förstå min sambos ev tankar som kanske att han inte ville göra mig upprörd… Men min fråga var helt neutral och han vet att jag inte gillar någon fylla mitt i veckan men han var ju altså inte full så jag hade ju ingen orsak till att bli sur eller upprörd före han då ljög… Min fråga från första början var ju den om att säga förlåt och jag undrade om män i allmänhet har svårt eller är tröga med att säga förlåt?? Ångrar verkligen att jag över huvudtaget skrev vad det var han ljög om… Jag ville ha svar på min fråga i inlägget, dmen alla verkar haka upp sig på själva händelsen… Jag ville veta om det är svårard för män med sådant här än för kvinnor… Men det jag får är linte nära det jag undrade…

_"Min fråga från första början var ju den om att säga förlåt och jag undrade om män i allmänhet har svårt eller är tröga med att säga förlåt??"
_

"Jag ville veta om det är svårard för män med sådant här än för kvinnor… Men det jag får är linte nära det jag undrade…"

Svar: En del män tycker inte att "mindre händelser" är värda ett förlåt, en del för att de inte förstår att det krävs av dem, andra för att de vägrar erkänna fel.. Ibland alla tre.

…nej,  män har ingen inbyggd dna för att ha lättare för att ljuga eller svårare att be om ursäkt. Att man inte ber om ursäkt beror oftast på olika orsaker. Kan räknar upp några som jag kommer på rak arm.

1. Man inser/vet inte om att man har något att be om ursäkt för.

2. Man vet att man har något att be om ursäkt för men hoppas att det försvinner/är så liten att man helt enkelt skiter i det. Sen hoppas man att partnern antar att 1. gäller eller att båda parter går vidare som om inget hänt/glömmer det. Detta fungerar ibladn, ibland inte  :)

3. Man skiter helt enkelt i det, tycker inte att det är en grej som behöver en ursäkt till att börja med. Som 1. men med lite mer, du vet, tjurighet/envishet. Kort sammanfattat: Man gör det för att man kan (tror att man kan- eller inte vet andra sätt att hantera problem som dessa?).

Tror inte det är ofta man undviker att be om ursäkt av envishet eller för att man är trög- många gånger tror jag "problemet" är konfliktsrädsla- dvs man väljer hellre att ignorera problemet så länge den andra partnern tillåter en att göra det // Eller som man gör et, helt enkelt, tills vekrligheten faller ner över en. Detta förekommer hos båda könen. Se handlar det nog ibland om stolthet. Du vet, ögonblicket då du frågade honom så kändes det ok/vettigt att ljuga- sen kan han inte riktigt ta tillbaka det då sanningen kom fram- då försöker han bete sig som 1. men det handlar egentligen om 2 eller punkt 3 eller helt tvärt om  :)

TS: Lite OT kan jag berätta att min far var alkis och jag själv ogillade starkt när min kille tog sig nåt glas whisky varannan vecka eller så på en vardag. Sen pratade vi om det och då kändes det lättare. 

Hera, du får ta bort det här om du tycker det är nödvändigt.

Ja jag relaterade också till att jag har alkoholism i min familj. Så det var inget påhopp rent så, snarare insikt i hur det kna påverka både på alla omkring och ens egna känslor (realistisk oro men ibland även irrattionell hantering av det).

Lättast är nog att du pratar med han, TS. Även om det förlåt du vill ha från han. Jag tror absolut inte din sambo är trög och killar i sig är inte tröga på att säga förlåt bara för att dom är killar, det är individuellt det där. Min pojkvän säger förlåt när jag skäller ut han efter noter för han har sårat mig medan mitt ex bara blängde på mig som om jag var en utomjording när jag förklarade hur sårad jag vart pga hans handlingar.

Så.. prata! Kommunicera med han istället.. jösses. Jag blir lite galen för jag vet inte hur många gånger jag gett detta råd till folk här inne. 😃 Vad är ett förhållande utan kommunikation? Visst att man måste skriva av sig men tycker de flesta inlägg handlar om sådana saker man bör ta med sin partner innan man publicerar det på internet. 🤐
Så prata med han. Säg att du vart ledsen och ännu mer ledsen för att du inte fick ett förlåt. Då kanske han kan förklara sin sida av historian och så kan ni mötas på mitten och bli lite klokare och komma lite närmare varandra!

Påminner om att ts skrev "Nu är han på jobb men han märkte när han skulle åka att allting inte stod rätt till… Snacka om sen tändning! :D Ja iaf så ringde han för en stund sedan och sa förlåt och så snackade vi om hela situationen och allt är okej nu…" i inlägg #3

Min reaktion kommer av att min mors ex var smygalkolist, så för mig så spelar handlingen en stor roll för hur du ska agera. Jag anser inte att det var ngt trams jag skrev, även om jag ser att ett stackars inlägg blev borttaget, utan det var menat att syfta till att man måste se att det här är en vuxen man som förhopningsvis är intresserad av en vuxen relation och ja då tycker jag att det är dags för ett förlåt…. Kanske kan du skriva ned dina tankar och visa dem, kanske gör det att han förstår hur du tänker.

#26 Det är trams när man börjar snacka bebisar och blöjor.

#27 Det var ett sätt att utrycka (anv bebis) då jag anser att man just måste se sin partner som vuxen. Det var en reaktion på det föregående. Läs mellan raderna. Var alltså i favör för TS.

#28 det var att göra narr av sambon, vilket TS inte ville.
Inget att diskutera, det är ju borttaget i vilket fall som helst.

#25 ja TS rpatar om att "han märkte att något var fel" inget om att hon minsan tagit upp det och försökt prata om det- på eget initiativ? Hon blev sårad och väntade på att han skulle märka det och be om ursäkt - ja förutom det där sms:et som hon skickade där hon förklarade hur sårad hon kände sig. Nu vet jag inte hans inställning till sms, eller hur ingående man kan förklara och föra fram en sådan sak genom ett sms, när mottagaren dessutom är någon annanstans- och hur bekvämt det är att agera på något man bara läst på ett sms som jag förstod det.

Så ännu ett tips till TS angående sega förlåt: Ta gärna sådant ansikte mot ansikte, det kan kännas lite läskigt, men brukar helt klart kunna öka hastigheten på reaktionsförmågan med någon timme eller dag :)

#29 nej var inte syftet. Lämnar diskussionen.

Han kan inte ha undvikit att se att jag blev sårad då tårarna rann på mig och jag försökte fråga av honom, jag försökte prata med honom men han är väldigt svår att verkligen diskutera med… Han säger typ inget eller så håller han med för att göra allt lättare, eller så byter han helt samtalsämne…

#30 ja ansikte mot ansikte föredrar jag också men jag var påväg på en resa på fredag kväll och skulle vara borta ett dygn… Jag ville helt enkelt inte åka om allt inte stod rätt till mellan oss… Vilket det ju inte gör men iaf så vi är sams och inte har nåt otalat… Därför valde jag att messa honom…

smygalkoholister hit och dit, detta hände, 1 enda gång och ni typ stämplar honom som alkis för det??

Tycker jag skrev tidigare att jag har en bra näsa och alkohollukt känner jag så väl igen… Den lukten går inte att dölja med vare sig tuggummi eller munspray… Så om han nu skulle vara "smygalkoholist" så månne jag inte borde då märkt på honom vid tidigare tillfällen att han dricker? Dessutom hör man på hans tal redan när han druckit 2 öl så ja, jag skulle nog märkt om han var alkis…

Och jag tror inte heller det säger PANG och så är man alkoholist sådär under en kväll… Nee, det låter lite väl häftigt måste jag säga… 

Vad jag förstått så tar det många år att utveckla alkoholism och jag tror det är sällan man BÖRJAR utveckla detta när man är långt över 30… Dessa drag märks nog tidigare i livet…

Jag tycker det är viktigt att kunna säga förlåt när man vet att ens partner blev sårad/ledsen av det man sa/gjorde.

Men jag tycker också det är viktigt att kunna säga till sin partner att man blev sårad eller ledsen när partnern gjorde eller sa si eller så. För kanske partnern inte tänkte på att det den sa sårade? Och då tycker jag man ska prata om det och inte vänta på ett förlåt som aldrig kommer.

Ja, det är sant.. Men om min sambo står och gråter av vad jag sagt/gjort så skulle ju jag nog kunna räkna ut att han blev sårad… Man börjar väl inte gråta för skojs skull av nåt den andra sagt eller gjort?

Och jag frågade honom även om han inte fattar hur ont det gör i mig när han ljuger…

Kanske borde räknat ut att jag då VAR sårad =/

#34 ja, naturligtvis borde han verkligen ha räknat ut det. Jag menade inte specifikt ditt fall utan mer allmänt och till stor del av egen erfarenhet.

Ett ex till mig gjorde saker som gjorde mig ledsen men jag sa inget. Jag tyckte han borde fatta ändå. (men senare visade det sig att han inte alls förstått hur jag kände) När jag väl tog upp det var det försent. Det hade hänt för mycket så min kärlek till honom  dog.

Okej =) Ja, det är ju inte alltid lätt att säga vad som är fel… Jag har en tendens att svara "inget" på frågan "vad är det?" 

Många gånger tänker jag att det är onödigt att säga nåt utan bara försöka glömma och lägga det bakom sig…

Detta funkar dock inte så bra eftersom jag har ett grymt dåligt pokerface :D Man ser och märker genast på mig om det är något som stör mig/är på tok… Men kanske en bra sak? Vet inte =)

Bland mycket folk kan jag dock hålla god min och inte låta känslorna synas igenom… t.ex om man bråkat före ett kalas eller nåt så när gästerna kommer drar jag ett smile på mig och lämnar känslorna för stunden =) Lite teater kan man ju spela =P

Men ja, det lönar sig att berätta hur man känner och detta gör jag oftast, men lätt händer det endå att jag försöker dölja besvikelse/surhet… Vilket jag som sagt inte är bra på :D