:( Om han är straight, så ser jag inte vad mer du kan göra med det hela. Kanske ta en paus från honom om du går och trånar efter honom. Försöka skifta fokus så att säga.

Ibland är det också lätt att förväxla just ritkigt bra vänskap med kärlek och andra hållet runt, när man är sårbar och behöver bekräftelse. Även han måst eju ha varit förvirrad eftersom du skriver att ni nästan hade sex. Men han satte ner foten. Så det du egentligen bara kan göra är att avvakta, göra andra saker. Jag skulle inte gårunt och hoppas, men han kanske kommer underfund med saker också, svårt att veta. 

Har du andra vänner att umgås med istället?

Det värsta jag vet är att behöva hänga runt människor jag trånar efter (och blivit nobbad av). Ni kan fortsätta vara vänner men jag menar mer att du måste på något sätt bryta "trånandet" efter din vän, om ni ska kunna ebhålla vänskapen, speciellt då han sagt att han är striaght och inte vill.

Tycker så synd om dig, måste vara en fruktansvärt frustrerande situation 😭

#1 Jag är rädd att det inte fungerar att vara borta ifrån varandra. Han är alltid hos mig, fast han bor ihop med sin flickvän. Och när vi var små, bodde vi grannar och han var alltid hos mig då med.

Och ja, jag tror båda är lite förvirrade över det här. Jag gjorde nästan precis slut med en annan kille som flyttade till Polen för att läsa till läkare. Och det känns som mina känslor för alla bara flödar typ.

Jag hoppas jag bara har blivit förvirrad över det, och vill hitta någon som ersätter hans kärlek med någon annans mans kärlek.

Jo, jag har massa andra vänner att umgås, massa gemensamma vänner dock. Och det har blivit så att vi alla drar ut på en fet utekväll, eller så är det bara han och jag.

Jag har ångest över att jag har känt såhär hur länge som helst. Har ingen aning om vad jag ska göra, för jag vill ju inte sluta umgås med honom bara för det här.

Jag skulle behandla det så som jag behandlar när jag gjort slut med mina ex- som jag är vän med samltiga idag.

Man gör slut och går vidar eutan dem tills känslorna svalnar av. Som du säger själv- ni umgås intensivt, du har nyligen blivit singel, han finns där för dig. 

Eller så måste du få grepp runt situationen- han har en sambo, han är straight, han är din bästa vän. Så länge du kan hantera det utan att må dåligt direkt ni inte umgås- eller när han nobbar dig när ni umgås- så kan ju ni umgås. Men ja…jag brukar låta det gå ett tag, så man får nytt fokus, kanske rent av blir kär i någon annan, eller kommer tillrätta med sina känslor. Då brukar jag itne ha några problem att återgå till att vara vän med ex/människor jag intresserat mig för men nobbat mig. Att fokusen är på vänskapen, istället för att man längtar och tänker på vad man skulle kunna få men aldrig kan få. Helt enkelt gå runt och ständigt hoppas, och därmed även missa chansen att få en riktig och bra relation med någon annan…

Kan bara önska lycka till :)

Efter väldigt många år av återkommande olycklig kärlek med betoning på olycklig, tycker jag att jag till slut har hittat ett sätt att hantera det, ett nytt förhållningssätt till känslor. Ska se om jag lyckas förklara det…

Det blir mycket lättare om man skiljer på känsla och handling. Alltså, känslan i sig är ju positiv. Det är fint att tycka om någon. Det som gör en ledsen och frustrerad är att man inte "får" vara fysisk med den man tycker om. 

Förnuftsmässigt har du kommit fram till vilket beteende du vill ha gentemot din kompis - vanligt, vänligt kompisbeteende, kan vi säga. Så utåt kör du på det. Inom dig har du dina kärleksfulla känslor, din längtan, och tankar om vad du skulle vilja göra, utöver det ni redan gör tillsammans. Skulle det vara möjligt att bara acceptera att känslorna finns där, utan att behöva agera ut dem? Och att veta att det du gör (bete dig som en vanlig kompis) är det bästa att göra i situationen?