Mycket nära, hon är snart fyra månader och jag helammar ;) Hade ångest av att lämna henne i tisdags när jag var på styrelsemöte i 2, 5 timme. Men det gick så bra så :) Jag hoppas att vi alltid kommer ha en nära relation, och att hon kommer känna att hon alltid kan prata med mig om allt.

#1 Oj, är hon redan "så gammal" 😃

Har 3 barn på 18, 21 o 24, vi har väldigt bra relation, diskuterar om allt mellan himmel o jord, de bor fortfarande hemma alla 3

#2 - Jag vet! Det går för fort! Den 30:e blir hon fyra månader, stora tjejen ❤️

19-åringen är i Frankrike ett halvår och vi hörs ganska lite (lite för lite tycker jag nog) Ser fram emot när hon kommer "hem" till jul och funderar på en tur till Paris fram i höst.. Det blir skype, chatt och några enstaka telefonsamtal.  17-åringen har en liten lägenhet i närmaste stad bredvid sitt gymnasium. Förra skolåret kom hon hem nästan varje helg och ibland några dagar i veckorna också. Nu ser jag henne knappt 🙂.Den glada smilsyesen här beror inte på att jag är glad över att se henne så lite utan på att jag är glad över att hon är glad och engagerat i en massa som hon ägnar sig åt på helgarna.  Vi har det bra, alltså är sams, men inte jättetighta i o med att de är så självständiga och i en period där de "drar" ifrån mamma.

11-åringen och jag är tighta. Särskild just nu när hans pappa/min man legat på sjukhus i 3½ vecka, så vi varit själva hemma.

Min son blev 4 veckor igår och han är en liten igel just nu som sitter fast vid bröstet ;) Knappt så jag får gå på toa själv.

Har en 16 årig dotter och en son på 17, har ett bra förhållande till dem båda men självklart "hatar" de mamma i perioder…. Tonåringar! Dottern är värre än sonen men tror det är ganska nprmalt.

#7 Jag har inga barn men jag skrattade när jag läste ditt inlägg, av hur hemska barn kan vara, men att det är så naturligt och nästan ett bra tecken på  självsätndihget trots att man krossar mammahjärtat!! Jag avskydde inte min mamma, men jag betedde mig nog som det mellan 16-20ård åldern, men när jag blev "vuxen" så kom vi varandra mycket nära igen. Vi kom faktiskt mer nära, efterosm vi är mer som vänner idag, vi kan prata och diskutera om saker, det handlar inte bara om att hn ska ta hand och ledsaga mig. Idag kna jag dock själv ibland känna; "fan..hur gör man detta/hur ska jag hantera detta" och ringa henne och fråga- vilket man sällan gör som 17åring 😃Jag älskar barn men jag räds inför tonåren.

Jag/vi har en son på 29 år. 

Vi bor i samma stad och har kontakt varje dag. Antingen via sms, Skype eller telefon. Vi träffas väl en gång i veckan i snitt.

Vi har aldrig haft några kontroverser utan vi har kul när vi träffas. Går på bio ibland och ut och äter emellanåt.

Jag kan prata om allt med sonen. Han och jag åkte på flera "sistaminutenresor" när han var i slutet av tonåren och vi hade jättekul.

Han flyttade hemifrån när han var 20 och jag tycker det är bra för vuxna barn ska inte bo med sina föräldrar. Det är inte bra för någon tror jag.