Nej, jag har nog aldrig varit jättesvartsjuk. Men däremot kan jag kända ett sting av svartsjuka ibland. Men då pratar vi om det så är det bra sen. Kollar ite hans telefon, mail eller liknande. =)

Hade en kortare relation med en extremt svartsjuk* människa, det fungerade inte alls; troligtvis eftersom han inte ansåg att han gjorde något fel/var sjukligt svartsjuk. Hade han varit medveten om problemet och haft lust att arbeta med att förändra det, då hade det kanske fungerat längre än i någon månad.

*Han ville inte att jag skulle prata med andra killar och absolut inte umgås med killar. Han mådde dåligt när jag umgicks med tjejvänner. Helst av allt skulle jag bara hålla mig hemma och chatta/prata i telefon med honom… 

Och jag har själv varit svartsjuk till och från, har dock arbetat bort det.

JAg är svartsjuk :)

JAg kämpar med det och får städnigt påminna mig om att min nuvarande sedan 5 år tillbaka, inte förtjänar att bli misstrodd på grund av att jag låtit andra idioter "dra mig vid näsan" tidigare ;) Just för att han avrit öppen och ärlig mot mig, och vi kunnat prata om det- men han även satt ner foten "Hit men fan inte längre" så har jag en bättre tillit till honom och verkligen fått jobba med mig själv.

Det jobbiga med svartsjuka är ju att vi som är sådana "svartsjukemonster" oftast är det pga att vi faktiskt fått uppleva svek, fått bekräftat att "den där magkänslan ofta stämmer". Men ofta är inte synonym med "alltid".

Jag har en relation som tog slut pga min svartsjuka, men den killen kunde verkligne provocera fram det hos mig också, och han svek mitt förtroende om och om igen. Jag var efter honom, med en annan kille som var svartsjuk på mig- lät mig inte dricka alkohol, festa med vänner, prata med killar. Det tog slut, men faktiskt inte på grund av hans svartsjuka. Han var bara allmänt ett svin.

Men ja, svartsjuka kan skada en relation svårt. Uttrycker man svartsjuka mot en partner som inte alls förtjänar det- så sårar det enormt och kan göra stor skada.

Jag är svartsjuk eftersom jag har dåligt självförtroende och eftersom jag blivit bedragen av två pojkväner. En av dom var min flrsta kärlek. Han bedrog mig med två av mina barndomskompisar. Men idag lägger jag band på mig och låter det inte gå ut över min nuvarande. Han har ju inte gjort något fel. Och jag mår bättre idag så det är inte så illa som förr. Ett tag i ett annat förhållande var drt riktigt illa. Så fort han inte var med mig trodde jag det värsta. (Visade sig iof vara sant sedan) Men efter terapi och bättre mående är det mycket bättre.

Jag har varit svartsjuk, eller inte sjukligt (mycket) men allt handlade om min egen självkänsla. Jag var osäker på mig själv och det projicerade jag över på min sambo (men han är kvar efter åtta år, haha). Jag kände mig väl inte trygg i den jag var själv (antagligen). Det fanns heller aldrig något att vara svartsjuk på utan jag kunde "hitta" på saker, eller jag fick snarare för mig en massa. Skrattar nästan åt mig själv när jag tänker på det. Idag är det något helt annat, jag kan "till och med" säga "å så söt hon är" eller fråga honom om han fick ett "frikort", vem han då skulle välja. Det hade jag Aldrig kunnat göra tidigare. Jag kan alltså skoja om saker, jag funderar aldrig på "tänk om han gör si eller så", utan jag är trygg i mig själv och med det även i förhållandet.

Ja…min förförra kille krossade jag helt. Skulle nog vilja ta det så långt som att jag mer eller mindre förintade hans själ med min svartsjuka. 

Han var en glad kille med mycket humor, många vänner och var ofta på fester och tillställningar. Hade alltid saker på gång. Efter 1 år med mig gick han upp, åkte till jobbet, kom hem och satte sig och spelade tvspel tills han skulle gå och lägga sig och jag var mästare på att ta reda på om han var eller hade varit någonstans som han inte informerat mig om. 

Vill dock tillägga att han inledde hela förhållandet med att ljuga om sitt ex, träffade tjejer i stadsparker och hade dom i knät som han skrev ut på facebook dagen efter…fick mail om att han hade legat med den ena ens den andra, så jag var alltid osäker på honom. 

Sen visade det sig efter att vi gjort slut att han hade varit otrogen och den tjejen är han fortfarande tillsammans med. :) Har aldrig tagit upp det med honom.

Ja det är jag, mest på ex blir rätt sur och ledsen när jag tänker på det och vägrar sex osv men blir inte arg om man hälsar på motsatta könet eller något…fast klänga tycker jag inte någon som är i ett förhållande ska göra, man får ju ta lite avstånd då. Samtidigt är det mycket olika för alla, vissa tycker kanske det är lugnt att man sover över hos motsatta könet osv, man får ju göra något slags arrangemang. Det värsta måste vara när någon är svartis och den andra inte…tror det handlar om att komma överens om saker….jag är avis i alla fall 😊

Mitt ex var extremt svartsjuk. Vi hade ett distansförhållande och jag bodde på internat under hela vårat förhållande.

Han tog bort alla killkompisar på facebook (däribland en av mina bästa vänner), tog bort deras nummer på min mobil. Han ringde minst 10 gånger per dag och "intervjuade" mig om exakt vilka jag hade pratat med, hade jag sagt hej till en kille så blev han helt rasande.. Han blev förbannad för att jag hade en kille som lärare.. Han förbjöd mig att gå ut på krogen och festa med mina vänner, han krävde att jag skulle sitta hemma och prata med honom istället. Han var så extremt svartsjuk och jag var så dum att jag först inte märkte något men sen blev allt klarare, han hade gjort så jag hade tappat kontakten med mina bästa vänner. Det var ungefär då som jag gjorde slut (svartsjukan var en av många anledningar till varför det tog slut). Var så himla skönt att bli av med honom för jag kunde äntligen umgås med mina vänner igen utan att behöva ha dåligt samvete.

Sjukt egentligen hur en person som bor 50 mil bort kan påverka och förstöra så mycket.

8 det där är inte svartsjuka. Det är en person som jag misstänker lätt blir en hustrumisshandlare.

#8 Allt var konstigt förutom att han inte ville att du skulle festa. Ska man gå ut på krogen med några kompisar av samma kön är det ok men festa utan sin partner skulle jag inte tycka om….

Riktigt sjukt att han blev arg för att du hade en manlig lärare? Ofta sådant händer haha…

#10 Fast nu menar jag inte värsta vilda krogfesten utan jag fick inte ens gå ut med mina tjejkompisar för att umgås.. han gillade inte att jag gjorde saker utan honom, men det var ju inte mitt fel att han inte hade några vänner. Visst jag kan med förstå att man inte vill att den andra ska gå på en massa fester, men någongång då och då tycker jag inte skadar.

Jag är inte svartsjuk av mig men kan bli orolig. Men det går över om vi pratar ut om det eller om det bara får rinna av mig och jag hinner samla mina tankar.

Jag har varit extremt svartsjuk tidigare och har svårt att lita på folk. Märkte att det förstörde för både mig och mina ex så jag arbetade med mig själv. Jag personligen skulle inte klara av att vara så svartsjuk i mitt förhållande, det skulle ta knäcken på mig totalt.

Ja, jag har haft svartsjuka partners förrut men är numera lyckligt gift med en underbar öppensinnad fru.
De tidigare förhållandena bröt jag dels pga av deras otrohet (de var alltså svartsjuka på mig men gick i säng med andra själva…hmm.. logiken flödar).
Jag har faktiskt aldrig varit svartsjuk på någon av mina partners, även om jag uppenbarligen logiskt nog borde ha varit det.
Jag har aldrig riktigt förstått det där med att vara svartsjuk, det jag förstår är att det ofta bottnar i taskig självkänsla/-förtroende eller erfarenheter.
Men att låta det gå ut över totalt oskyldiga?

Det är dock fascinerande att se vad det är som driver andra att vilja ha sådan destruktiv kontroll över sin partners liv. Partnern eller en själv lär ju inte kunna undvika att träffa attraktiva människor ute i samhället och inte låta bli att tycka att de är just det.

#13…
Dock, börjar en partner visa svartsjuketendenser så åker den ut direkt. Det är inget jag behöver ha i min närhet mer. Det äter bara upp en person och sabbar förhållanden.

#13 jag blir inte svartsjuk av att min partner attraheras av en annan kvinna. för mig är rädslan mycket grundad i att jag har en rätt taskig självförtroende (dock stark självkänsla) och det är mer _känslor_ jag blir svartsjuk på, relationer så att säga. Sen är ju känslan i mitt fal- hos mig- och "mitt problem" som lätt kan bli "hans problem".  Mitt ex påtalade alltid hur svartjsukan var mitt problem :P Han bedrog mig flera gånger, och jag förlät honom- inte för att jag inte förtjänade bättre men jag älskade honom väldigt högt, och försatte mig även i en beroendesituation så att lämna var inte det lättaste, intalade jag mig.

Det gick så långt att jag trodde att jag var mentalt sjuk, att jag inbillade mig alla de där "magkänslorna" som skrek "otrohet" runt en massa situationer. Och han var otrogen. Problemet öf rmig idag är att jag reagerar likadant inför likadana situationer med min pojkvän- men han förtjänar det inte, när jag lyckas samla mina tankar och känslor så inser jag rätt snabbt att problemet ligger hos mig. Mitt ex och pojlvänner före honom har gjort att jag inte vågar lita på mina egna känslor och sinnen till fullt ut. Och jag är livrädd att bli sviken igen! :)

Otrohet-signalerna har blivit lite som att läsa stjärntecken. Men man mins de dåliga sakerna som infriades… Efter så många svek så går man mest och väntar på NÄR man blir sviken, inte OM man blir sviken. För sviken blir man.

Jag attraheras av andra män och han attraheras av andra Kvinnor, jag bryr mig inte om sådant. Däremot vill jag känna att jag kommer i första hand. Skulle vi vara på en fest och han charmar och svärmar för den kvinna han finner som mest attraktiv i rummet- och inte bryr sig om mig…Speciellt om hon i sin tur är otrevlig eller ignorant mot mig, då anser jag mig ha "rätten" att känna mig lite obekväm. Men det är så jag känne roch så ajg vill ha mitt förhållande- vi ska stödja varandra. för mig vore det inte ett stöd att öppet visa attraktion för en kvinna som inte ens kan vara trevlig mot mig -_- Utan bära honom som en trofé. Det är mest sådana Kvinnor jag mött på.

Det taskiga självförtroendet kommer av dåliga hemförhållanden under uppväxt, mobbing och slutligen en radda med skitstövlar. En uppsjö av situationer just där ingen är på min sida. Jag mins inte att jag var det minsta svartsjuk i mitt första "riktiga" förhållande men osäkerheten växte fram allt eftersom- och blev faktiskt värre för varje relation- efterosm tidigare misslyckanden byggde på osäkerheten inför min egen förmåga att avgöra rätt och fel. Idag vill jag tro att jag kan hantera det bättre eftersom mitt självförtroende är bättre också, men för at tjag även tror att min förmåga att avsluta en relation när den känns fel är  bättre (eller veta när det är värt att stanna och kämpa). Men svartsjuka är faktiskt värst för den som är svartsjuk, det är ett som är säkert. Det är otroligt smärtsamt och …nedbrytande.

#10 bara det tycker jag är absurt svartsjukt och kontrollerande. Varför ska jag inte kunna festa med mina killkompisar och min kille med sina tjejkompisar utan att den andre är med??

Jag har haft en väldigt svartsjuk kille. Han var det inte från början, men det kom smygande allt eftersom vårt förhållande blev sämre. Aldrig mer säger jag, jag är totalt allergisk.

Känner man svartsjuka så håller man det för sig själv. Jag skulle aldrig någonsin utsätta min kille för det och han skulle aldrig säga ngt till mig om det. Vi är båda ute med kompisar utan den andre, vi kan båda sova över hos kompisar av båda kön utan den andre. Han har sovit hos sitt ex några gånger efter de varit ute, so what? Hon är trevlig och jag förstår att han vill ha henne som vän. Jag har sovit hos killkompisar som jag tidigare dejtat, han säger bara "sov så gott gumman, vi hörs imorgon" då jag ringer för att säga godnatt. Hans ex lägger upp bilder på FB då de är ute, jag likear dem och hälsar, ha så kul. Hans jobbarkompis sover över hos honom ibland om de är ute och hon ska jobba tidigt dagen efter. Han bor brevid jobbet. Då kan de sova i samma säng. I vårt kompisgäng har alla haft sex med flera stycken av de andra, det skulle inte funka om folk var svartsjuka. Du dejtade min kille innan vi blev tillsammans och nu är vi alla vänner, nice.

Det finns ingen i världen jag litar på lika mycket som på honom och kände vi inte så skulle vi ha problem och förmodligen gå vidare utan varandra. Skulle han mot förmodan göra ngt med ngn på fyllan så är jag helt säker på att han skulle berätta det för mig dagen efter. Det skulle göra ont, men vi skulle lösa det och gå vidare till samma situation vi har idag.

Jag är inte svartsjuk och det är inte min man heller. Har haft en pojkvän som var svartsjuk. Han sa aldrig att han var det, men om jag så bara nämnde någon annan killes namn (kunde t.ex vara en kollega på jobbet) så blev han sur men sa aldrig något då han var oerhört konflikträdd. Vi höll ihop i ett år och hade en massa problem, så när det tog slut så var det bara en stor lättnad.

Varken jag eller sambon är svartsjuk. Lite kanske jag var det alldeles i början av förhållandet men absolut inte idag. Sen är vi inte heller personer som är ute och dricker sprit och blir fulla så vi inte vet vad vi gör. Varken han eller jag är intresserade av kroglivet och festande.

Och sen tänker jag, skulle han ändå välja att vara med nån annan så var det ju ändå inte tänkt att det skulle vara vi två. Och det blir inte bättre av att vara svartsjuk och gå och oroa sig i förväg för något som förmodligen inte kommer hända.

Jag har ju precis blivit bedragen av min fru, men jag kan inte känna någon svartsjuka. 

Snarare en oro för att bli bedragen igen.

Jag gillar inte att leva i ovishet.

Men svartsjuk, nja tror aldrig jag har vart med om det, eller haft en svartsjuk partner

#19 förmigär just det svartsjuka, att man oroar sig och försöker få sin partner att undvika eller avstå från "obekväma situationer" där man själv anser att risken för t.ex otrohet är större. Jag skulle ju inte gilla idén att min pojkvän åker bort och sover över hos en tjejkompis han lärt känna över nätet. Samtidigt försöker jag tänka som #18. Och det jag inte vet har jag inte ont av. Jag umgås ju själv med mitt ex och vi är goda vänner.

Men jag orkar inte gå runt och oroa mig hela tiden över saker osm kan gå fel så jag "släpper det". Jag gjorde det med mitt ex mot slutet men han bedrog mig ändå två gånger efter det. En dle här i tråden kankse rycker axlarna åt det och går vidare utan sin partner, själv blev jag dupt sårad och tappade även tron på mig själv. Och det är vad svartsjuka är, att inte kunna lita på sin partner (som ofta även är knuten till att inte kunna lita på sig själv, skulle jag tro). Sen finns det människor som provocerar fram svartsjuka och _älskar_ att göra sin partner svartsjuk.

#20 det är ju det som är grejen :) Det spelar ingen roll om folk går runt och oroar sig och gör allt för att förindra att partnern ska vara otrogen. Vill ngn vara otrogen så kommer de hitta ett sätt.

Ens partner borde ju vara ens bästa vän, den man kan lita på, är det inte så då är det ngt som är fel. Felet är kanske att man har fel partner, eller så är det dags att söka hjälp.

Mmm. Vill en perosn vara otrogen eller ens relation är så pass trasigt att denne söker sig till en annan (där svartsjuka faktikst ökar den möjligheten- man självförverkligar sina rädslor, kan man säga) så hittar man ett sätt.

Men söka hjälp?

Jag tycker att lite självrannsakan och att lära känna sig själv räcker långt. Jag blir fortfarande svartsjuk, men det blir inte längre min pojkväns problem. Man kan kalla det för att …jag är intelektuellt medveten om mina känslor- som inte längre får styra mina tankar och frmaförallt inte mina handlingar. Nu är det 5 år med min partner och idag litar jag på honom men jag skulle faktiskt finna det som märkligt att han skulle sova över hos ett ex, eller en kvinnlig klasskompis- men det har ju mer med perosnkemi att göra och hur man är som person. Ett sådant beteend ehade het enkelt varit märkligt för att komma från honom. Därför skulle det också ringa varningsklockor hos mig om sådant plötsligt sker. Men åker han bort till en annan ort och får sova över hos en kollegas soffa en natt eller två, och det är en kvinna. Då är det bara att bita ihop och inte låta det bli ett problem :D

#22 ja vissa behöver hjälp med sin svartsjuka :) alla klarar inte den egna självransakan. En bekant till mig ex, han var så svartsjuk på att hans tjejer hade haft killar innan honom och det förtärde honom och hans relationer. Han fattade ju att han betedde sig skitmärkligt, men lyckades inte ändra det själv. Lite terapi och vips var allt bra :)

Min sambo var fruktansvärt svartsjuk när vi träffades. Han gick igen min telefon, en gång vad jag vet och då talade jag om för honom att antingen slutar han med det eller så kan kan klara sig själv. Vi skulle precis flyttat två ihop. Sen hotade han en kille för att han pratade med mig, även då talade jag om för honom att det inte var ok. Sista gången var när han va ute med några kompisar och skulle till en fest senare. Jag ville inte med men beslutade mig för att åka dit själv ändå och möta honom på festen. Han kom och hämtade mig, drog ut mig från festen. Jag har aldrig varit så arg på honom. Eftersom jag var den som var nykter körde jag hem honom för att släppa av honom hemma och sedan åka till mina föräldrar. Han vägrade att gå ur bilen, började gråta och skämdes för sitt beteende. Det var sista gången han blev sån. Hade det fortsatt hade jag nog lämnat honom Sen gillar han inte att jag umgås med mycket killar. Nu har jag nästan inga vänner så det blev aldrig något stort problem. Dock ställer jag samma krav på honom som han ställer på mig och vi har kommit fram till en bra balans med allt. Jag försöker att inte "väcka" svartsjuka och han hanterar det utan att vara otrevlig, kontrollerande eller hota någon. En gång var det en kille som medvetet försökte göra min sambo svartsjuk och stötte på mig. Han hanterade det jätte bra och sa bara att han ville hem. Tror nog vilken kille som helst hade velat slå honom om han gjorde samma mot någon annan (han sa massa saker som inte stämde inför min kille och medvetet jobbade på att provocera honom. Jag blev jätte stolt att han hanterade det så bra.

#16 Bara för att det är ok för dig är det inte ok för alla, ingen anledning att klanka ner på andras förhållanden och säga att det är "absurt".

Alla har olika arrangemang, det viktigaste är att båda är nöjda och trivs, sen finns det inga rätt o fel.

#25 min åsikt är att det är absurt svartsjukt och kontrollerande att inte tillåta att partnern går ut själv med människor av det motsatta könet (eller samma om man är gay för den delen). Vill ni leva så, lycka till, jag hade kastat ut min kille med öronen före om han försökte bestämma hur jag ska leva. Jag VILL vara trogen, men ingen kan hålla på och stänga in mig och tvinga mig till det. Ska jag behöva ha koll på min kille varje minut för att förhindra otrohet, det går emot allt vad som är ett bra förhållande i min värld. I min värld litar man på sin partner, utan den tilliten, ingen hälsosam relation. Det är det viktigaste av allt!

Min partner var så att säga svartsjuk åt mig i början av förhållandet. Om jag frågade vart hen skulle eller vad hen gjort eller vem hen träffat - vanliga vardagsfrågor för att visa vänligt intresse, i klass med "Hur har du haft det idag?" - så blev det stort drama och jag anklagades för att försöka styra hen och förbjuda hen att ha egna intressen. Jo hejsan! Så kan det också vara. Men det har lagt sig med åren.

#27 hehe

#26 Man kan lita på varandra utan att ens partner ska umgås med sitt ex eller festa utan en själv. Jag skulle ALDRIG vilja att min partner umgicks med sitt ex, av flera olika anledning, tex att hon fortfarande inte verkar kommit över honom och försöker få till ett ligg även om han aldrig skulle gått med på det håller hon fortfarande på och försöker kontakta honom ibland.

Vi tycker det känns bäst för oss att båda är med om vi är ute och dricker i ett sällskap med både tjejer och killar, vet många som gör så och förstår inte varför man skulle tro mindre på varandra för att man kommit överens om det?

Sen tror jag det är väldigt ovanligt att man låter sin partner sova över och festa med sitt ex…så det är nog snarare du som har ett lite udda arrangemang….men trivs ni med det så kul för er.

#29 Nej man ska väl inte umgås med ex om man inte trivs med dem. Men, både jag och killen vill ha en del av våra ex i våra liv och då fixar vi det. Vi käkar middag hos hans ex och hennes kille ibland, förra helgen var vi på kräftskiva hos mitt ex. Tillsammans med min killes andra ex… Det är inte heller så att vi sover över hos folk titt som tätt, men efter privatfester då man inte orkar åka hem. Är exet konstant på och flirtar med killen, ja då har jag förståelse för att man blir obekväm, vi har inte sådana situationer. Jag sitter och snackar med hans ex över en öl och han gör samma med mina. Senast hängde jag med killens ex nya pojkvän i en timme på en krog innan resten pallrade sig dit. Vi är dessutom särbos och han vill gå ut mer än mig. Ska han måsta sitta hemma bara för att jag inte vill åka till stan?

Visst att det inte är många som har det likadant som vi, men det betyder inte att majoriteten har rätt. Jag äger inte min kille, han är med mig av fri vilja. Han skulle lätt hitta en annan tjej om han ville, men han vill vara med mig. Det räcker. Jag kan inte hålla fast honom och tvinga honom att vara kvar.

Jag tror inte att du förstår vad det är jag pratar om. Om man kommer överens om att inte hänga med folk som kan vara potentiella hot i ens fantasi… min poäng är att det finns inga hot i vår värld. Jag tycker inte att man litar fullt ut på varandra om man har en överenskommelse som säger att man inte kan umgås med det andra könet på krogen. Visst kan både jag och killen bli attraherade av andra. Då nämner vi det, pratar lite om det och sen är det inte mer med det.

#30 ja gär mer inne på din linje, detär så jag vill att min och min pojkvänns tillit ska fungera (och delvis gör). Jag kan absolut åka och umgås med mitt ex- där är nog problemet mer mitt ex´s nya tjej, även om vi "kan ta en öl" och har mycket gemensamt. Men hon är yngre och oerfaren och jag tror att hon inte skulle gilla att jag sov ensam hos hennes pojkvän- mitt ex.

Jag tycker ockå att man ska välja att vara trogen, inte tvingas till det genom manipulation och "guilt-traps", regler och olika krav. Men det finns ju tillfällen där man har god anlending att uppleva situationen om inte annat som "respektlös"- tex om mitt ex stöter på mig, inför min pojkvän, så denne vet det. Då vore det respektlöst av mig att fortsätta umgänget enbart för att min partner lita rpå mig- om denne dessuotm uttryckt  ogillande inför det som sker. Det är mer en situation som är respektlös mot partnern, från exets sida.

Det jag blev nyfiken på #30 är när du säger att när ni attraheras av andra så pratar ni om det. Jag kan attraheras av andra, även min pojkvän. vi är realistiska på så sätt ;D Men HUR och vad pratar ni om i en sådan situaton?

"hon är snygg…."

"mm…inte min smak"
Eller är det mer "Tycker du hon är snygg? Jag tyckter onh är skitsnygg…"

"…jo/nej"

eller är det mer analyserande0 "Sarah, jag attraheras av din bästis…."

"Varför då?/hur då"

"hon har stora bröst…jag gillar stora bröst""

"Och vad får brösten dig att tänka på?" 🤪

Ge gärna exempel…:D På hur ett sådant samtal kan se ut.

Tack på förhand!

Vi båda är väl svartsjuka av oss..Väldigt jobbigt faktiskt!

T.ex när vi var ute på krogen och han trodde en kille stod och höll om mig (det var min tjejkompis! Men det såg han inte från hans vinkel) det slutade med att min kille skallade den här personen som han trodde höll om mig, jag var inte så glad då.

Det är väl den gången han verkligen visat svartsjuka (eller bara galenskap!?) och jag blev svartsjuk när han började bli bra kompis med en tjej på hans förra jobb…det visade sig senare att de hade skåpen bredvid varandra i omklädningsrummet, det skrev mycket på fb och det var mycket prat om "hon gjorde/hon sa"

och när jag sa att "woow han var sjukt snygg (en kändis!) så säger min sambo "aa och hon på jobbet, woow" det va inte alls kul.

Nu däremot känner jag mig så dum att jag kunde vara så svartsjuk…(såhär ett halvår efter) Nu har jag börjat pluggat, vi är 5 tjejer och 9 killar i klassen och det är ganska många övernattningar och så…så min kille är ju sjukt orolig, han blev sur när jag la till dom som vänner på fb och då höll jag på att bli riktigt galen på honom.

Vet inte vad jag ska säga för att lugna honom..

oftast kommer ju orden ut fel också så det blir ännu värre…t.ex. när jag la till alla i klassen på fb så råkade jag säga "annars hade jag ju bara lagt till de snygga i klassen" glömde lite bort att säga "om det fanns någon snygg i klassen"

Om jag får slänga mig in i samtalsämnena lite. 😃

Självklart ska man få umgås med sina ex. Faktum är att min pojkväns ex ska sova över hos han på lördag, dom är nära vänner idag. Hade jag inte gjort ett snedsteg i början av vår relation (ett klassiskt exempel att ex ibland kan vara ett hot) hade jag haft kvar en av mina ex i mitt liv. Varför? Man känner ju varandra så väl, det är ju en bra vän om man verkligen kommit över varandra! :) Jag har kvar två andra ex i mitt liv, det känns väldigt bra. Vem vill inte ha vänner som kan en utantill? Det är riktigt skönt. Men som sagt, då måste känslorna vara bortblåsta för att det ska fungera också.

#31 haha, ja det är ju en spännande diskussion. Senast var det en tjej som ofta kommer in på min killes jobb. Först nämnde han att det var en cool rollerderbytjej tjej inne på jobbet mycket. Sen sa han att han tyckte att hon var snygg. Sen berättade han att han blev nervös då hon kom in eftersom han var lite attraherad av henne och han tyckte att det var svårt att hantera. Han sa att han var glad att han hade ringen då han märkte att hon var lite intresserad av honom. Då kunde han prata med henne utan att det skulle vara konstigt han var undvikande då hon flirtade med honom. Han viftade lite extra med handen så att hon verkligen såg ringen. Efter ett tag gick det över och sen var det inte mer med det. Han hade egentligen velat att de skulle bli kompisar men eftersom hon uppenbart flirtade och han var attraherad av henne så försökte han undvika henne istället. Han tyckte att hela situationen var jättejobbig och ville prata med mig om det.

Annars kan det ju låta, helvete vad snygg den killen var, hörrö det är dags att deffa de där rutorna… :)

Ja hade det varit så att ett ex stötte på oss, då hade det varit lite märkligt, men ingen av oss skulle vilja umgås med en person som beter sig så respektlöst, så den personen, ex eller annan iofs, hade förmodligen försvunnit ur våra liv.

#34 sådär önskade jag att min pojkvän skulle våga prata med mig, jag kna absolut göra det med honom (utom deffagrejen, han skulle känna sig värdelös då), för han blir inte svartsjuk utåt som jag blir :>

Men ja, jag hänger med ex, det är när ex inte beter sig respektfullt mot nya partners/sina ex och partnern inte tar itu med det/Tar avstånd från beteendet som det blir problem.

Ett av mina e och jag är skitbra vänner idag men jag fick faktiskt ge ohnom kalla handen en period just för att han inte respekterade att vi faktiskt inte längre var tillsammans och mitt nya förhållande var minst lika seriöst och viktigt som vårt som vi avslutat. Men han fattade och han gick vidare, idag är vi bra vänner och min kille har ingen anlending att inte lita på oss två i samma rum, ensamma eller med honom :)

Det är skönt.

Wow…jag önskar att alla ex hade varit som era…det första min killes ex gjorde.när.hon fattade att det var något mellan oss var att börja snacka om hur mycket hon ville ha tillbaka honom och hur mycket bättre han var på diverse sexuella grejer än hennes nuvarande pojkvän..(ja hon var i ett föehållande haha?) Sen började hon 'råka' skicka ledsna 'bråk sms' som egentligen skulle varit till hennes pojkvän typ ' nu tänketr jag sitta här i skogen hela natten för det.du har gjort' så att min pojkvän skulle tycka synd om henne och ringa ( vilket han gjorde..) så att hon kunde säga att hon ville ha.han igen..hon 'bjöd in sig själv' hos oss i början och tyckte.det. var lite kul att lära känna henne först men när man märkte.vad hon höll på med och hur.blåst.hon var bröt min pojkvän kontakten med henne…. Vad är det för fel? på vissa människor, fattar inte hur man kan vara så respektlös.

#36 haha jo men du, just sådana där ex har jag cokså haft i mina relationer  :)

Min systers nuvarande man (De har varit tillsammans hela vuxna livet, typ) men innan henne hade han en tjej som det var ganska seriöst med. Det var alltid drama med henne och det hela var säkert väldigt…passionerat. Han fick väl nog, men hon var den som gjorde slut (och var otrogen om jag mins rätt) och några månader senare träffade han min syster. De gick INTE ihop i början- för hon körde samma stil som den tjejen du beskriver. Hon kunde hälsa på, be om skjuts etc, och i samma veva passa på att gnälla om sina nya killar och ja, i fyllan "råka bekänna saker", sms etc. I början ville han vara hennes vän och min syster godtog det hela men till slut var de tvugna att säga ifrån och ta avstånd. Nu…flera år senare, när hon stadgat sig, så KAN de umgås. De kan hamna på samma fester och lixom vara uppriktigt glada att träffas och snacka minnen.

Folk växer upp…

Sådär betedde sig ett ex till en av mina första pojkvänner (Precis osm med min syrra- gymnasietiden, förvirrade halvvuxna som knappt fattar vad somär upp eller ner i relationen). Det värsta var inte att flickvännenr aggade på min pojkvän, för jag litade på honom, det jobbiga var att han godtog det. En kille som inte sätter gränserna…på samma ställe han själv skulle utkrävt dem om det hela varit omvänt.

Alltså, det handlar kanske om vilken typ av människor man umgås med… inom vårat gäng skulle ingen någonsin ragga på en upptagen person, oavsett om det var ett ex eller inte och det finns många ex där. Både jag och killen har umgåtts i det här gänget i 15 år, sen början av gymnasiet, och alla är riktigt bra människor. Folk kommer och går och gänget utökas, men det är samma attityd på folk. Den typen av folk ni pratar om, med skitsnacket, lömskheter bakom ryggen osv, det existerar inte bland de människor vi valt att umgås med.

#38 kansk handlar om var man bor? Jag upplever perosnligen att alla tjejer jag känt i min "håla" ha varit mer öppen (nödgad) för att dejta varandras ex partners/syskon osv- samtidigt som det blir kanske en större sak på en liten ort- där man förr eller senare mer eller mindre måste hamna på samma fest/butik som något ex?

Bara en tanke. Vi valde ju inte vår pojkvänners ex? Jag fick veta saker från pjkvännen, men det blev lite moment 22 över det hela. Lite osm när man har två vänner ch den ena brjar snacka skit om dig- den andra berättar om när den ndre snckar skit om dig. MAn frväntar sig ju att vännen står upp för en, med eller utan min vetskap. Men ja, min kille osom betedde sig så är numera ett ex, och jag är inte vän med hans ex idag.

Jag ärdäremt vän med mitt ex, och bland hans vänner är det som du  beskriver- många har haft relationer mellan varandra osv- men det förekom en del drama där med men de är då vänner sedan 10-tals år nu.

Det var inte riktigt min poäng. Visst att man hamnar på samma fest som ett ex om det bara finns ett litet tal av människor i samma ålder. 

Men, jag är från Stockholm där utbudet är lite större. Ändå har jag hängt i samma gäng i 15 år. Min kille är visserligen inte från Sthlm, men han har ändå känt samma människor som mig i 15 år. I vår grupp har alla legat med flera st inom gruppen, alla har flera ex som vi träffar ofta iom att i umgås i samma gäng fortfarande. Det finns andra att umgås med i sthlm, så att vi hamnar på samma fester är inte pga dåligt utbud. Vi hamnar där för att vi uppskattar varandras sällskap och där finns helt enkelt många ex. 

Det jag är ute efter är attityden hos folk. Jag har inte valt min killes ex, men jag umgås regelbundet med två tre st av dem. En har jag lärt känna genom honom, henne gillar jag skarpt. En av dem har jag känt sen gymnasiet. Henne gillar jag jättemycket och vi fastnar alltid tillsammans på fester. Den tredje har jag också känt sen gymnasiet och aldrig gillat speciellt mycket. Att hon hade ihop det med min kille innan mig är inte intressant, jag har bara aldrig gillat henne som person. Det viktiga här är inte vilka de legat med förr i tiden, det viktiga är att vi skiter i det och uppskattar varandra för de personer vi är. Att ngn skulle gnälla över ex, flirta med ex osv, det finns inte. Men det har inte med region och utbud att göra.

#40 att det visst kna ha med utbud att göra tycker jag itne att ditt inlägg sade något om :) du bor i en storstad- du kan välja och vrraka bland folk :) Bor man i en håla är utbudet fortf, som sagt, begränsat.

Man tvingas "gilla läget" :P Därför har man pojkvänner med puckade ex. De är inte puckade för de är ex, de är puckade för att de beter sig som just puckade ex-

Jag är vän med mitt ex, och lärt känna hans nya flickvän. Som i att vi hör flera gånger i månaden, periodvis varje dag, men vi ses desto mer sällan pga att vi bor i olika städer. Men grejen är att trots att jag inte har problem med att vara vän med ex- så hade jag ändå problem med gamla ex i tidigare relationer. Som du säger, det handlar om attityden.

Allt för många tjejer (och killar) lämnar/dumpar och gör sin grej men får sedna spunk när partnern äntligen går vidare och hittar någon ny. De tär som självaste fan far in i dem och de börjar tokragga eller om det helt enkelt är för tråkigt så de måste ha något att göra :P

Det är ju inte alls okej, det är inte en miljö där situationen "Ja jag blir gärna vän med ditt ex" existerar. Det har inget med paren att göra eller vilka JAG väljer att umgås med, jag rår väl inte över vem min pojkvän valt att umgås med före mig.

Jag har aldrig varit så svartsjuk att det äventyrat en relation, men visst har jag varit avundsjuk. Jag tror det är normalt att känna det där stinget av svartsjuka någon gång ibland så länge man inte blir besatt av det. 

Min pojkvän berättade att förra vändan vi var ihop (för ett antal år sedan) så var han svartsjuk relationen mellan mig och en av mina killkompisar. Han var övertygad om att vi hade haft en sexuell relation tidigare och att jag fortfarande var dragen till honom. Men han berättade det aldrig för mig. Nu när vi blev ihop igen så kom mycket sådant gammalt fram (nödvändigt antar jag) och då fick han vara med när jag och min vän skypade en dag för att han skulle få lära känna honom. Efter det skrattade han så han nästan grät över idén på mig och kompisen som ett par, han insåg verkligen att det är något som inte skulle hända och att han hade byggt upp allt själv. 

Så jag tror att det är viktigt att man kan känna sig säker nog att berätta för sin partner när man känner sig svartsjuk. Jag tror det i många fall skulle mildra svartsjukan om man tog fram den i ljuset och inte lät den gnaga på en.

När ni känner er svartsjuka, Tex om du och din partner är på krogen och han/hon pratar med en annan kille/tjej och ni börjar känna er lite svartsjuka, berättar ni det för honom/henne direkt då?

#43 på krogen, att partnern har kontakt med andra, ser jag inte som en orska att känna sig svartsjuk på ett sådant sätt att partnenr ska behöva anpassa sig efter det. Jag tycker att är man rpatar emd sin partner blir det lite grann att denne då ska "anpassa sig". tänk dig då att sitta på krogen och helt plötsligt vara medveten om att "om jag rpatar med de tmotsatta könet så mår min partner illa…"

Sen placerar du det på dig själv- om du pratar med en kille, du vet, En trevlig, gift kille kommer frma och ni upptäcker att ni har jättmeycket gemensamt och har en väldigt intressant diskussion och din kille börjar pltösligt se obekväm ut, och säger "Det här får mig att må dåligt". Ok.

Det är inte trevligt alls för din partner, och vad får man ut av det? Att han ska känna så varje gång ni går ut på krogen? Jag tror det beror på VEM han rpatar med i så fall. T.ex om det är en fd älskarinna så kna ni ju prata om det efteråt. Men nej, jag tycker inte det är okej att börja prata om det PÅ krogen, precis som ajg tycker det är helt sjukt att en kille skallar en annan kille på krogen för att man råkat prata med fel persons partner.

Ptja.. vet inte? 

Jag har aldrig varit så svartsjuk, men min pojkvän tillåter mig inte att ha killar på facebook ens.

#45 Och du accepterar det? 🤔

#46 Ja men jag vet egentligen inte varför, nu är det väl inga problem för jag känner ingen kille men förut hade jag killvänner som jag snällt fick ta bort.

Han var värre förut än nu har jag märkt, så det är ju bra.
Men - skulle jag lägga till en kille som är i min ålder som han inte känner, skulle han nog fråga ut mig på en gång.

"förut hade jag killvänner som jag snällt fick ta bort."
Jag skulle aldrig få för mig att radera alla min vänner bara för att de är killar. Problemet sitter ju hos din pojkvän, inte hos dina vänner.

Men genom att göra som han sade accepterade du också vilken ton ert förhållande skulle ha. Det är ju upp till dig. Men jag kan aldrig förstå hur man kan uppmuntra ett sådant beteende

#48 Jag vet, det var dumt och nu sitter jag där jag inte skulle ha satt mig från hela början. 

Visst saknar jag att prata med några av dom men lägger jag till dem igen så kommer jag förlora min pojkvän (kommer inte ens kunna ha han som vän isf) vilket jag inte kan tänka mig trots att vi inte har ett bra förhållande på alla vis.

Din kille kan ju inte må bra av det där. Du kommer träffa andra killar varesig han förbjuder dig eller inte. De finns liksom överallt ;) I skolor, på arbetsplatser och till och med i affären. 

Vad säger han om att söka hjälp?

#50 Så illa är det inte. :) 

Han vill bara inte att jag pratar med andra killar, som han inte känner. Och då menar jag inte som att säga hej till nån snubbe i affären, utan att verkligen prata med nån i min ålder som han inte känner.

Men på ett jobb, då kanske din närmaste chef eller arbetskamrat är just en man. Du kan ju inte gärna strunta i att ha en arbetsrelation då pga könet.

#52 Det är inte så illa heller. :) 

Det är om en random (för honom) ung kille och jag skulle prata som vänner (prata om allt mellan himmel och jord som man kan med sina vänner) via internet, eller om jag skulle träffa någon sån kille i verkligheten utan att min pojkvän är med.

Fast dina vänner var ju knappast random?

#52 - I mina öron låter det där väldigt illa. 😕

#55 Menar du #51?

Ja, skrev fel.

#54 Jo, för honom.

#55 Och du får tycka som du vill :) det säger jag inte emot. 

Finns säkert många som inte vill att deras partner ska träffa nån av ett annat kön i samma ålder när han/hon inte kan vara med dem. :) det förstår jag honom för.

Men jag tycker också de är löjligt att jag inte får prata med en kille via facebook, han kan ju få se vad jag skriver om det är så.

Jag skulle bli sur om han träffade en tjej utan mig.

Men han har börjat ta med sig mobilen när han ska gå på toa, och jag börjar undra varför. Inte tar jag med mig min bara för att gå på toa heller, varför ska man det ?

Vårt förhållande må låta väldigt sämst, men tro det eller ej, det finns en del bra saker. Inget förhållande är perfekt.

#58 grejen med svartsjuka är inte att svartjsuakn i sig är svår att hantera (eller kan producera högst farliga eller obehagliga situationer- många mord och misshandel sker ofta pga just svartsjuka) utan problemet är främst att svartsjuka är ett resultat, en produkt….ett bevis..på att man har djupare problem- med sig själv.

Man har svårt att lita på folk. Man bör fråga sig varför. De tär inte ett anturligt tillstånd att män ska gå runt och kräva av kvinnan total avhållsamhet från kontakt med motsatta könet. Det handlar om kontroll över den andre- och ja, han är lugn och fin (du med) så länge ni följer varandras regler men den dagen ni inte vill det? För det är en ganska sjuk regel i min värld, att man bråkar direkt man umgås med motsatta könet utan sin partner….

Det är en sakatt DEJTa och vara otrogen eller träffa andra med uppsåt att bedra sin partner- men det gör man ju sällan -_-
Jag har ansett mig som otroligt svartsjuk men jag skulle blivit singel direkt om min kille krävt att jag ska ta ort alla mina killkompisar från facebook (eller om jag behövt kräva det från honom).

Så handlar inte om att vara perfekt, det handlar om när något är tecken på att något faktiskt är fel. Men det där…är ju olika. Menar…finns säkert nån kvinna där ute som är glad över sin hustrumisshandlande make..

#58 Jag skulle också bli sur om min pojkvän träffade tjejer utan mig. Vi har kompisar över ibland men då är vi alltid tillsammans.

Tror det är vanligt att många har det så, vissa som skrivit här verkar tycka det är helt sjukt men fattar faktiskt inte, tycker det är konstigt att man sover över hos sitt ex och festar själv med den, i så fall kanske man inte kommir över det helt? Varför skulle man annars ha ett sånt stort behov av att fortfarande sova över hos exet? Man kan ju vara vänner utan att sova över lixom…sen om man träffas på en gemensam fest är ju en anna grej, men att känna att man måste festa själv med sitt ex är ju lite konstigt.

 Jag har inget emot om min pojkvän träffar MINA tjejkompisar själv, men däremot skulle jag inte vilja att han umgicks med sina tjejkompisar utan mig där.

#60 fast vad grundar du det på? Hur är festa och umgås med ett ex = inte kommit över exet? Om man är just vänner.  Varför har man ett så stort behov av att inte låta sin partner själv välja vem de _vill_ umgås med? :) Och när. Behovet jag skulle ha, om jag sov över hos ett ex, vore ju t.ex att det är praktiskt, inte för SEX eller GOS.

Varför gör du skillnad på dina och hans tjejkompisar? :)

Att inte få umgås med _vem man själv vill, ensam_ om det inte visat sig sedan tidigare att denna person på något sätt är ett "hot" mot relationen, så skulle jag se det som tecken på sjuklig svartsjuka.

#61 Därför att jag känner mig trygg med mina kompisar, inte med tjejer jag typ bara hälsat på. Jag vet att mina vänner inte klänger och håller på och fnissar för att få uppmärksamhet.  Däremot skulle hans kompisar kunna göra det och det tycker jag inte om. Precis som min pojkvän inte tycker om att vissa vi kände förut gjorde så med mig.

Jo klart det är skillnad att sova över om det är "nödsituation". Menade att man sover över för att man inte orkar åka från typ en fest när exets lägenhet ligger närmre, eller bara vill umgås och sen sova kvar.

#63 Inget av mina förhållanden har slutat vänskapligt, något ex har jag tagit upp en vänskaplig kontakt med, men jag skulle aldrig ringa honom för att hitta på något.

Jag tycker att ex faktiskt är just ex. Hade jag haft superduperbra avslut där vi kramas och är vänner hade jag kanske agerat annorlunda. Men jag tycker att i och med att relationen dör, dör det mesta, och jag förstår ärligt talat inte behovet av att ha kvar sitt ex som vän. Jag är mycket hellre med personer jag inte varit involverad med, eller hellre är med min nuvarande.

Det är inte ovanligt att partnern inte vill att man ska umgås med sina ex, tro mig 🙂 Tror det är mycket mer ovanligt att partnern nickar glatt på huvudet om den andra ska iväg för att träffa sitt ex. Det är inget FEL i att vilja umgås med sitt ex, men i min värld är det ett avslutat kapitel på många sätt. Om man nu inte låt säga bara dejtade en, två månader eller något.

Men detta är bara ur min synvilla. För att jag själv aldrig varit med om ett vänskapligt plan. Samt att jag inte velat ha kvar personen i mitt liv, vi gjorde slut, jag behöver inte honom mer och han ger mig ingenting mer. Jag i mitt fall har alltid haft bra vänner bortsett från honom, och i och med att det alltid slutat olyckligt för mig har jag aldrig, inte ens chans velat ha kvar honom som vän.

Partnern går före mitt ex i vilket fall. Hade jag varit väldigt svartsjuk och inte velat att min partner skulle umgås med sitt ex (om det inte låt säga var en klasskamrat, arbetskamrat eller någon i umgänget så att personen kommer dyka upp) hade han garanterat accepterat det! Det är ofta känsligt med ex och det tycker jag definitivt inte det är något fel i. Finns en naturlig anledning till varför man kan känna sig obekväm. Inget fel alls i den känslan.

Fast grejejn är…att mitt ex, som ja gär vän med- klassar jag som främst en vän. Hans identitet i mitt liv är inte som mitt ex- utan som min vän. Han är idag, som vilken vän som helst förutom en detalj- han vet hur jag ser ut som naken och vet hur jag låter när jag har sex :P

Alla kan/vill inte vara vän med sina ex, jag tror detta beror lika mycket på hur man är som person (båda ska ju vilja det också) som på HUR relationen var. JAg och mitt ex var vänner 3 år innan vi blev ett par och har varit vänner 5 år efteråt. Det blir 8 år som vänner. Sätt det mot 2.5 år som par- få se nu. Så nej, jag skulle inte kasta bort mitt 8 år långa vänskapsrelation (rent tekniskt har vi känt varandra i över 10 år, för låt oss säga en ny, svartsjuk pojkvän som skulle haka upp sig på detaljen att vi en gång för länge sedna delat lägenhet och säng.

Jag har inga problem att släppa mitt ex, det är VÄNNEN jag har i mitt ex som jag inte ville släppa. Nu har jag turen att ha en pojkvän som är tusne gånger mer förstående än vad jag är. Men så är jag respektfull mot mitt ex´s nya relation, jag klänger inte på min vän (fd), jag raggar och stöter inte på honom. Jag går inte runt med hemliga fantasier om honom, eller planer om att "en dag, en vacker dag…" :)

Just för att det slutade så vidrigt mellan oss är det så lätt att bara se honom som en vän, det finns inga romantiska eller sexuella känslor kvar mellan oss. Jag skiljer på hur en perons är som partner och hur den är som en vän, det är två helt olika jobb. 

Jag tycker inte det är märkligt att många fler har problem med ex än de som inte har det, men det är inte ex-rädslan jag tycker är galen- utan hela grejen att inte tillåta (eller kräva ett erkännande/godkännande) av motsatta könet i sin partners liv.

Jag tycker också det beror på hur relationen slutade. Gjorde man slut på ett sätt där man inte hatar varandra kan jag förstå att man träffas då och då efter. Men när man äri en ny relation borde man inte hålla på och ringa/träffa sitt.ex själv längre.Jag skulle tyckt det.var otroligt respektlöst. En annan sak är det om man tillsammans med sin partner träffar exet på.kanske krogen eller något om.båda är med på.det. Men att ha behovet att själv ringa och träffa /sova hos exet efer att man är i en annan relation, då undrar jag om man.verklgen kommit över sitt ex.. Sorry om.texten är lite stökig, skriver från mobilen :)

#66 Jag vet inte, oftast är man juinte vän med ett ex om man inte vekrligen kommit över denne. T.ex jag var eedo att vara vän nån månad efter vi gjort slut (jag var den som blev lämnad och bedragen) men mitt ex…tog nog ett halvår innan han kunde bete sig som folk runt mig och min nya pojkvän- och därför umgicks vi inte med honom då. Men nu är han i en stabil relation sedan några år tillbaka och ingen av våra repsektive tycker det är märkligt eller fel att vi har kontakt (på egen hand). Jag ringer mitt ex nån gång i veckan, han är en av mina närmaste och bästa vänner, han skulle bli bjuden på mitt bröllop om jag gifter mig och absolut vara aktuell som gudfar åt mina barn. Han avr en urkass pojkvänn till mig, vi fungerade inte alls-  Vi finner ingne lockelse hos varandra på den nivån- en VÄN däremot kan ju en dag se en i ehtl nya ögon och visa intresse. En väninna till mig fick sitt äktenskap raserat när hennes man och fmailjens bästa vän plötsligt inledde en relation och kastade ut sina respektive- "bara sådär". De kära vännerna hade bara insett att de ville mer, en dag, efter 20 år som vänner. Se där.

Det skulle aldrig ske med mig och mitt ex, "we're been down that road already".

Mitt exs, numera väns förra ex däremot- hon kunde irritera sig rätt mycket över vår relation och kunde inte låta bli att jämföra sig själv med mig. men så har dne tjejen ett allvarligt fall av bipolär sjukdom och otroligt stora relationsproblem och urkass självkänsla och självskadebeteende. Tjejen han har nu är väldigt stabil, mogen och pålitlig. Hon förstår att jag inte är ett hot även om hela samhällets kultur skriker att jag borde vara det främsta hotet.

jag förstår inte alls varför man inte skulle kunna vara kompis med sitt ex. jag har flera ex som jag haft olika seriösa relationer med som jag idag är kompis med. ett kk, en pojkvän och ett ragg som rann ut i sanden. jag är fullkomligt över alla tre, och alla tre är fullkomligt över mig. vi har nya relationer allihopa och träffas både med respektive och på tu man hand. att inleda en relation med dessa tre är ungefär lika tilltalande som att starta en relation med brorsan, alltså nästan frånstötande :P vi är mycket goda vänner som har gått igenom mycket ihop och av olika anledningar kommit fram till att en romantisk relation inte fungerar.

min sambo har inga som helst bekymmer med att jag träffar dessa killar på tu man hand, även planerade träffar. han vet vad jag känner för dessa, och har inga bekymmer med det. i början av vår relation ville han inte att jag skulle träffa dem, men jag gjorde klart ganska snabbt för honom att jag älskade honom över allt annat, men jag kan inte vända mina bästa vänner ryggen. för mig är dessa killar motsvarande vilken tjejkompis som helst. vi berättar allt för varandra. jag fick veta att den ena skulle förlova sig först efter familjen. vi är inget hot för varandras respektive.

för mig är ett ex just ett ex. det finns en anledning till varför det inte fungerade, och då kan man antingen välja att gräva ner relationen helt och sluta umgås (har sådanna ex också, så klart), eller fortsätta relationen som vänner.

min sambo har så klart också tjejkompisar som är ex och en hel flock klasskompisar som är tjejer som han umgås med ensam. exet är kanske den snyggaste tjejen jag känner (eller är bekant med för vi kommer kanske inte riktigt överens) och han gick på studentbalen med henne, som vän. han får umgås med henne hur mycket han vill, för jag vet att vare sig han eller hon är intresserade av varandra på det viset. det är preskriberat för länge länge sedan.

i slutändan tror jag att det helt och hållet handlar om hur mycket man litar på sin partner. litar man på sin partner till 100% spelar det ingen roll om andra tjejer åmar sig, kan kan till och med tycka att det är lite roligt och smickrande att en annan tjej tycker att min sambo är attraktiv! jag vet dock att han aldrig skulle vara otrogen. han älskar mig, och vill bara vara med mig.

Jo håller med att litar man på sin partner borde man kunna släppa den med andra tjejer/killar. Problemet för mig är att min pojkvän är otroligt snäll och har svårt att säga till om någon skulle fnissa/försöka klänga för det tycker han känns elak. Skulle han säga åt tjejen att dra åt h*lvete hade det varit en annan sak, han försöker istället slingra sig men vissa tjejer är ju lite blåsta haha…

nu har han inga sådana kompisar som han umgås med men vet att han var med sådana förut…Han var ute med en tjej på krogen och hon var lite full och ville att han  skulle knäpa hennes byxor, sådant stör jag mer enormt på, tycker inte de tär lämpligt att be någon som är i en relation att göra något sådant..Mina kompisar är inte sådana därför tycker jag det är helt ok om han vore själv med dem.

Men alltså egentligen är ju det viktigaste att alla i relationen trivs, sen spelar det ju inte så stor roll om vissa tycker att den är kontrollerande eller inte

jag kan nog snarare tänka "kläng på, det är bortkastat", om någon skulle klänga på min sambo :P försöker någon tjej flirta med honom ser  jag bara det som tjejens bekymmer. även om jag är helt övertygad om att min sambo inte skulle knuffa bort henne och be henne dra (för det är inte så trevligt det heller, hon vet ju inte att han är upptagen). däremot skulle ingenting hända, och det är jag helt trygg i. och som sagt, jag kan tycka att det är smickrande att en annan tjej tycker att min sambo är snygg. det bekräftar ju bara att jag har rätt :P jag vet ju att han aldrig skulle vara med någon annan.

nu har ingen av oss kompisar av motsatta könet som försöker förföra oss och lura oss att vara otrogen. det är ingen vän. sedan skulle jag mycket väl, om jag var tillräckligt full och faktiskt hade bekymmer med att knäppa byxorna kunnat fråga min killkompis om det. allt jag skulle kunna fråga en tjejkompis om skulle jag kunna fråga mina killkompisar om. jag har svårt att se varför man inte kan vara mycket god vän med någon av samma kön utan att det finns en baktanke. att jag sedan skulle skämmas sönder dagen efter när jag kom på vad jag gjort, för att det är pinsamt är en helt annan fråga. att knäppa någons byxor är ju ingen invit, i alla fall inte i min värld, bara väldigt pinsamt :P

jag försöker inte ändra din åsikt, bara berätta om hur jag (som har en helt annan syn) skulle tolka det som du skrivet om. jag är inte speciellt svartsjuk av mig i den relation jag är i, men det är för att jag vet att andra tjejer kan få göra vad dom vill inför min sambo, han kommer ändå dissa dem. har hört folk säga att "jag litar på min kille, det är andra jag inte litar på" och det har jag aldrig förstått mig på. är inte det bara ett mer diplomatiskt sätt att säga att jag litar på min kille så länge som han inte bli frestad för då är det kört, och det är brudens fel! jag säger att jag litar till 100% på min sambo, punkt, oavsett vad andra runt omkring hittar på.

tror som sagt att detta är mer en tillitsfråga än något annat.

#69 - men vad gör det om en annan tjejer försöker klänga eller sitter och fnissar när ens partner ändå inte är intresserad av något? Det blir ju bara "pinsamt" för det som håller på utan att förstå att det inte uppskattas?

#70 tjejen som bad honom knäppa byxorna visste att han var i ett förhållande.

#71 Jag STÖR mig på det , tycker illa om det ,vill inte vara med om det osv…klart det är pinsamnt för tjejen, men mår inte så mycket bättre av det. Jag blir även arg på min sambo för att han inte kan säga " nu räcker det" om någon skulle klänga, eftersom jag är sådan själv. Men han är för snäll, och det får man kanske acceptera.

Varför tycker ni det är konstigt att jag inte gillar att andra tjejer klänger på min sambo? Varför ska man tycka att det är ok?
Jag är inte dum, jag vet att han inte skulle göra något med någon annan, men det förändrar inte att jag OGILLAR att andra försöker få min sambos uppmärksamhet genom att klänga och fnittra.

Jag skulle aldrig i mitt liv göra något sådant själv, respektlöst tycker jag

#72 - jag tycker att det är konstigt att låta vad en gillar eller inte gillar begränsa vilka ens partner får umgås med eller var partnern får göra. 

Liksom: "Jag gillar inte när tjejer raggar på dig, därför får du inte umgås med tjejer" låter bara konstigt och osunt i mina öron.

#73 Jag och min sambo tycker lika, så det är ingen som hindrar den andra från att göra något.

Vet inte hur många gånger jag ska säga det här, men så länge båda parterna trivs med avtalet är allt i sin ordning. Det börjar bli osunt först när den ena partern blir lidande av beslutet, då kan man försöka komma överens om ett annat arrangemang.

Skulle min sambo hemskt gärna vilja umgås med någon tjejkompis jag inte kände hade vi så klart diskuterad det hela, men detta har ju ännu inte hänt.

#74 nej det är ju sant, så länge båda vågar stå för vad de vill och mår bra av  så är det ju sak samma hur just nu väljer att lösa det. Men nu nämndes det ju att vi som är med ex, inte kommit över dem etc. :)

Jag tycker definitivt en man i sitt förhållande ska kunna säga nej till en tjej som stöter på honom, det är något jag kräver av min pojkvän i alla fall! Står han och ler, står nära tjejen och inte avvisar henne tar jag illa upp. Men så verkar inte fallet vara för alla här? Märkligt. Lika självklart som att jag säger nej om någon stöter på mig.

Det handlar inte om svartsjuka. Det handlar om respekt. Men det kanske är ok för er att partnern står och fnissar och blir attraherad av någon annan? Blir man attraherad och väljer att umgås/snacka med den som raggar, framför sin tjej som står i bakgrunden och blir ledsen, beter man sig illa och är skyldig i att åtminstone gå därifrån. Respekt. Tycker bara det är löjligt att sola sig i glansen av att bli stött på. Visst, det kan väl vara kul om man är ovan att få komplimanger av sin partner, men så ska det ju inte riktigt vara. Man bör vara nöjd som det är. Man kan väl tacka för komplimangen men sedan säga att man är upptagen med en fantastiskt kvinna, eller man? Jag kan också bli smickrad av att någon tänder på min kille, såklart, men gör denne ett move får han faktiskt sätta ner foten, inte glida med för att uppmärksamheten är kul.

Är man i ett förhållande är det helt naturligt att ta illa vid sig ifall någon annan försöker förföra ens partner, medan partnern INTE säger ifrån. Dubbelmoral? Kul att se hur långt hen som raggar tänker gå för att ragga upp mig? Nej, det ska inte vara svårt att säga nej. Punkt.

#76 Kunde inte sagt det bättre själv, håller med till 100%!!

Jag skulle inte gilla om min partner inte sa ifrån om någon raggade på honom, men om han PRATAR med en tjej som JAG upplever som intresserad av honom- är ju inte samma sak som att HAN delar den upplevelsen, eller att det är så det ligger till.

Uppenbart raggande, där hoppas jag att han säger ifrån och visar var han står. Men det är faktiskt inte så lätt och ärligt, upplever jag ofta att tjejer blir sura å griniga och rent av skapar en otrevlig stämning när man bara försökt umgås trevligt med en kille och tjejen varit med och känt sig hotad. Att umgås utan att LE och stå nära varandra är svårt på ett uteställe/fest. Skulle det bli pussar, smek och att de går undan så skulle jag bli vresig. Men även där kan det handla om missförstånd. T.ex när en väninna blev lite sur för att jag gått undan med hennes pojkvän, men det var HAN som ville prata om en sak, få "tjejråd" helt enkelt kring en sak han ville göra som skulle gör hans tjej glad. Det irriterade mig. Inte att han ville ha tips, men på att hon antydde att vi skulle hålla på med annat, jag hade en egen pojkvän som däremot inte var med på festen. Svartsjuka rör så många fler än den som är svartsjuk och partnern. 

Menar såhär: I början lät tonen mer "min kille ska inte umgås med andra och jag ska int ehlller umgås med andra av motsatta kön"- nu låter tonen mer "Min kille ska inte umgås med tjejer som stöter på honom" (vilket jag kna förstå är obehagligt för många) men såvida ni inte dejtar typ Brad Pitt så förstår jag inte, brukar tjejer inte kunna hänga runt era killar utan att öbrja fnittra, sitta i deras knä och allmänt försöka pissa in sitt revir i ditt revir? Vet att en del tjejer ÄLSKAR att göra flickvänner svartsjuka :) Men också att om jag ser en intressant kille och raggar- och det framkommer att han inte är singel (gärna inte gneom en agressiv rabiat svartsjuk flickvän) så backar jag, definitivt. Alla gör inte det, men alla raggar int eheller på upptagna killar- Men bara för att han inte är singel ebtyder det ju inte att jag inte vill lära känna honom---och kanske tjejen, om hon kan behålla sin svartsjuka attityd för sig själv :) Vilket de sällan kan…

#78 Min kille kände en hel del slampor, så ja tror många skulle gjort det.

Jag tycker inte att min pojkväns ska springa runt och krama andra tjejer heller, klart han får hälsa, men varför ska man hålla på att kramas så jädrans mycket hela tiden? Inte springer jag runt och kramar alla killar jag hälsar på längre. Om man är på en fest ska killen inte heller stå och prata med andra tjejer mer än han pratar med mig, sådant skit.

Handlar inte om något revirtänkande, bara vanligt hyffs. Om killen är med mig så ska han bete sig som min pojkvän och vara intresserad av att umgås och vara nära mig, inte andra tjejer.

#78 Du pratar ju om exempel där tjejen är någon killen känner och att de pratar = en helt annan sak. Jag menar i de lägen man märker rätt tydligt att de här känner inte varandra sedan tidigare, tjejen verkar vara ute för att "ragga" osv. Jag vet i vilket fall vilka tjejer min partner känner här i Piteå där vi bor, liten stad och skulle ganska lätt märka ifall det var en tjej som raggade - inte att de bara snackade.

Så jag pratar i vilket fall om ifall det skulle komma fram en okänd tjej som helt tydligt raggar, och att killen inte skulle säga ifrån. Det är väldigt, väldigt stor skillnad på vänner. Skulle vännen ragga gäller dock samma sak, han får definitivt ta och säga ifrån.

#79 Men om en bara ska umgås, vara nära och visa socialt intresse för sin partner - varför ens gå på en fest? Festar man inte för att umgås och träffa människor?

#81 Så du gör ingen skillnad på att ragga och umgås? Jag anser väl från mitt perspektiv att jag inte vill att min kille klänger på andra tjejer/tolererar att andra tjejer klänger på honom ifall vi är på fest.

Ja man är där för att umgås och träffa människor, inte för att vara närgångna med personer av det motsatta könet, om man är straight. Man måste inte vara fysisk för att umgås.

#81 Jo, vi går inte på fester heller, bara ut på krogen med folk vi trivs med. Däremot gäller ju samma sak på fester, man kan prata men inte klänga, och så ska man umgås mer med sin partner än vad man göra med andra, annars kunde man ju gått på festen själv.

# 82 - Det stod ju: "Om killen är med mig så ska han bete sig som min pojkvän och vara intresserad av att umgås och vara nära mig, inte andra tjejer." och tidigare nämndes kontexten "fest". Om det bara syftas på raggande tjejer så var det ju lite otydligt formulerat.

#84 jag tog fest som ett exempell? Eller vad är det du försöker säga?

Samma sak gäller ju på krogen och andra ställen, vill han umgås med andra tjejer sitter jag gärna med och pratar, skulle han däremot gå och sätta sig i ett hörn med en tjej utan mig hade jag blivit sur.

#83 - Jag tycker då inte att en måste umgås mer med partnern, den lär man ju umgås med en hel del ändå och de andra människorna kanske en träffar mer sällan? Min sambo träffar jag ju varje dag och har således inget behov av att klänga extra på honom om vi är på en fest tillsammans, utan vill snarare umgås med mina vänner.

#86 Kanske var dåligt exempell med en fest, skulle vara sur om han stod i ett hörn och snackade med någon tjej jag inte kände bra en hel fest, men nu går vi ju inte på fester så det problemet finns inte.

Skulle vi vara på krogen med ett stort sällskap, alltså vänner och folk man inte känner så bra hade jag blivit lika sur om han stod och pratade länge med någon random gammal tjejkompis jag inte kände. 

Sådant är ju bara tasikigt, varför skulle man vilja bli behandlad så?

…om man vill umgås kna man ju stanna hemma, är min spontana tanke. Klart jag vill umgås mer med andr amvi går ut, det känns som hela poängen att gå ut- att umgås, med andra. Skulle vara sjukt uttråkad om min tjejkompis bara var fastlimmad vid sin kille hela kvällen på krogen/festen :) Däremot skulle jag bli sur om jag inte var välkommen vid hans sida/i samtalet. Men kan förstå att de tär så för folk som kanske inte ses så ofta i övrigt.

Jag ser krogen och festen som en social grej, det ärdärför jag finner det så avlägset att man ska vara så kontrollerande i vilka man själv/andra pratar med. Jag vill inte att tjejejr ska ragga på min kille men det är ju milsvid skillnad mellan att socialt stå och snacka och vara trevliga (och leende) och ven ge en kram när man ses! För man är glad att ses! och att faktiskt stöta på någon :)

#88 Nu menar jag att ens pojkvän står halva festen i ett hörn med någon random tjej man knappt vet vem det är, klart man ska få prata med andra..sitter vi tillsammans och han står och pratar med mina tjejkompisar bryr jag mig inte alls.

#89 om du inte vet vem hon är så är mitt tips att gå dit och göra dig bekant du med  ^_^ Men ja, det låter som lite trist beteende om ens kille planterar sig i ett hörn med en tjej enbart, hela kvällen. Men de har kanske jättmeycket gemensamt. Kanske raggar de på varandra. Sånt man inte vet och får ta fall till fall kan jag tycka.

89 så han får prata med fina vänner. Låt oss säga att det är en ny tjej han samtalar med. Får han det?

#91 Om hon är ny och hälsar är det ok. Inte om om han står och pratar med henne resten av kvällen, skulle du tyckt det var roligt?

Så antingen hälsar man eller så pratar man resten av kvälken? Det finns faktiskt korta samtal, mellanlånga samtal osv. På våra fester minglar man. Man har olika samtal med olika människor. Både med nta och gamla vänner. Självklart blir jag knte sur eller ledsen om min sambo har ett samtal med en annan tjej.

jag skulle nog säga att om min sambo stod i ett hörn och snackade med en tjej, som jag inte känner, en längre stund, skulle jag anta att det var en trevlig person och gå fram och hälsa. inte sitta i ett hörn och sura. varför bli sur? varför inte gå fram och vara nyfiken på vem ens partner pratar med? min sambo brukar "fastna" med en eller ett par personer på fester. han gillar att sitta i ett hörn och prata och dricka vin. jag gillar att socialisera och dansa. vi brukar alltså sällan vara med varandra på fester. inget ont i det. han får hemskt gärna prata med andra tjejer en hel kväll om han vill, vem är jag att bestämma det? sedan hade jag inte suttit och målat upp världens hemskaste scenario om att dom sitter och planerar hur dom ska ha sex inne på toan när jag tittar bort. jag hade gått dit och hälsat och satt mig där en stund.

trevligt att ni tycker det, vi kan ju vara olika. Jag skulle i alla fall tagit hemskt illa upp om min sambo stod i ett hörn halva kvällen och pratade med en annan tjej, skulle blivit sur.

95 om han pratar i 20 min då? Rör ni inte er på fester? Pratar ni bara med en och samma människa på fester?

#96 vi går ej på fester, bara ut på krogen ibland. Vi studerar båda så har inte mycket tid till det, men skulle han sitta och prata med en annan tjej på krogen i 20 min som jag inte kände skulle jag blivit sur också. Annat om han hade presenterat mig och försökt få med mig i samtalet för att vara snäll, eller att jag märker att de gärna vill prata med mig och inte bara med varandra.

#41 jag tror vi pratar runt varandra och jag får inte riktigt fram det jag vill säga så jag släpper det :) 

Inte varit inne på några dagar och det har ju hänt en del i tråden…. Min generella tanke är att shit vad konstiga förhållanden folk har. Kanske är alla olika hypotetiska scenarier verkliga händelser från era liv, vad vet jag. Men, om man har partners som öppet står och flirtar med andra inför en, som inte vill ha med en i samtal osv, vad är det för typ av relationer??? 

Jag anser att min kille är en bra man, en bra människa och jag litar på honom fullt ut. Han skulle aldrig göra ngt för att såra mig och det innebär att han aldrig skulle stå och flirta med ngn i ett hörn om jag var med, han skulle aldrig inte bjuda in mig i ett samtal. Vi socialiserar såklart med andra då vi går ut/ på fest. 

Om ni har partners som öppet visar att de inte respekterar er, att de medvetet vill göra er svartsjuka osv osv osv… då kanske det är dags att fundera på om ni ska skaffa en mer vuxen partner. Om ens partner inte är den i världen som man kan luta sig på, ens närmaste vän, vad är hen då? Man bygger ju på ett livsprojekt tillsammans och då funkar det ju inte om man har en intern kamp. 

Ett ex behöver inte vara ett avslutat kapitel i ens liv. Det beror ju på varför det tog slut. Har man gjort slut för att man insett att man inte tänder på  varandra men uppskattar varandras personer så finns det ingen anledning att inte fortsätta som vänner. Har man däremot blivit dumpad och har mycket känslor kvar, ja då kan det vara svårt.

#98 Vems partner flörtar med andra? Måste ha missat det :)

Det var väl en del av de hypotetiska scenariona som kommit upp de senaste 50 inläggen :)

Aha. Jag hoppas ju på att de som har partner och är i monogama förhållanden inte har en partner som flörtar med andra :P

Jo man hoppas ju på det :) Frågan hur skulle du reagera om din partner stod en hel kväll i ett hörn och flirtade med ngn annan på en fest känns helt irrelevant. Hur skulle jag reagera? Det skulle aldrig hända.

Handlar om rädslan att partnern kanske flirtar med andra, upplever jag. Så kan ju handla om scenarion frånt tidigare relatoner- så känner jag sjväl och jag har varit med om helskumma beteenden från ex och dt är ibland svårt, men man får tänka "det var den personen det.".

#102 Skönt att du är säker på din sak, men man kan väl inte alltid så noga veta ifall tjejen bara står och ströpratar med ens pojkvän? Speciellt om de inte känner varandra överhuvudtaget sedan innan kan det ju väcka uppmärksamhet.

Vi har ju alla olika sätt att reagera på saker. En bekant till en av mina vänner började verkligen råflörta med min väns pojkvän, han var så utåt och social att han inte märkt NÅGONSTANS att han blev flörtad med. Vännen blev ledsen över att han fortsatte snacka med henne mycket när den här bekanta till oss till och med klargjort på ett eller annat sätt att hon var intresserad av vännens pojkvän, men det var svårt för honom att se. Vissa har svårt att se tecken på att vissa vill mer, exempelvis på krogen eller en fest.

Men är det då okej för dig, i ett sånt här fall, att tjejen som stöter på din pojkvän låter sig hållas, och att de fortsätter snacka? Fastän det finns klara misstankar kring att den här tjejen vill få honom i säng, exempelvis? Tror nog det mest normala där är att man faktiskt vill ha killen ifred, fastän han inte har för avsikt att göra något med henne. Varför fortsätta snacka med henne i så fall? Om hennes avsikt är att få honom i säng?

Det är lite där vi håller på att dra gränsen. Jag tror inte så många som skrivit i den här tråden betvivlar sin partners förmåga att vara trogen/flörta med andra 🙂 Ibland känns det inte bara bekvämt ändå.

Om min partner pratar lite väl nära och länge och enskilt med en person som jag vet har rätt profil för att hen skulle kunna vara intresserad, så visst sticker det till lite. Men då brukar jag göra mig ett litet ärende till dem och viska något gulligt i hens öra eller så, och då får jag alltid en gullighet, en handtryckning, en liten puss eller liknande tillbaka, som gör att jag känner mig lugn igen. Det fungerar likadant tvärt om.

Själv uppskattar jag mycket att bli stött på, men i vår ålder så har de flesta varit några varv runt kvarteret och det är en rolig och spännande lek som aldrig är avsedd att bli allvar. Ett spel som fantiserar runt vad som hade kunnat hända om vi inte varit tillsammans med våra respektive partners och trogna mot dem. Både partnern och jag kan tillåta oss sådana fantasiflykter, eftersom vi litar på varandra. Man får lov att vara otrogen i tanke, så länge man är trogen i handling 😉. Däremot så pratar vi INTE om det i detalj, för att inte göra varandra ledsna eller stötta.

#105 Jahaja, jag själv skulle inte tycka det vore så kul om min pojkvän fantiserade om att sätta på grannen/några av våra gemensamma vänner. Veeerkligen inte, haha. Han hade inte uppskattat det från mitt håll heller och tanken skulle aldrig ens falla mig in. Men olika är man tydligen 😉

#106: Det skulle ha varit ett signifikant "inte" i den sista meningen ☺️. Jag ändrar! Jag vill verkligen inte veta vad min partner tänker om grannen - huga!

#107 Det jag reagerade på var egentligen fantiserandet av andra. Jag förstår att det kan hända! Fast jag själv ser väldigt stor skillnad på att fantisera om andra eller att till exempel tycka att någon är snygg eller sexig. Jag stannar vid det senare alternativet och behöver inte sväva iväg mer eftersom jag inte anser mig behöva det.

Hade ju varit lite konstigt om ni beskrev i detalj till varandra, ja 🙂

#104 jag skiter väl i om ngn flirtar med min kille, grattis till honom för den egokicken. Vad som är intressant för mig är hur HAN beter sig. Om tjejer vill ha honom i säng… jag förstår dem, det vill jag med. Han reagerar precis som ovan, märker inte en flirt innan den blivit väldigt uppenbar. Jag själv fick fråga rakt ut "ska du sova hos mig i natt?" innan han fattade. Jag skulle inte hålla det emot honom om ngn flirtar med honom. 

#105, tänker lika om fantasier :)

och #104, min poäng är ju att har man en partner som inte drar sig tillbaka eller säger ifrån till ngt uppenbart så har man en partner som beter sig illa och vad… vill göra en svartsjuk osv? Vad är det för förhållande?

Vi var på en fest i ett kollektiv för några år sedan, en annan hade en annan fest samtidigt med folk vi inte kände. En tjej där var aspackad och raggade som en dåre på min kille. Han sa ifrån, hon sket i det, hon klängde på honom och han drog bort hennes armar. Hon försökte följa med honom på toaletten och erbjöd en avsugning, han låste fort som satan för att komma undan henne. Han pekade på mig och sa att han hade flickvän osv osv. Hon vägrade ge sig tills han som hade andra festen ringde en taxi och kastade ut henne. Under allt det här satt jag och tittade på och var ganska road. Killen hade det skitjobbigt och sa inte till henne på skarpen (borde ju inte behövas) men han är för snäll. Men inte fan tänker jag lägga mig i och spela den arga flickvännen. Inte tänker jag bli sur på honom för det heller, jag tyckte bara att tjejen var patetisk.

#109 Det var ju exakt det jag skrev… Det handlar om hur HAN reagerar och möter den tjejen i det hon håller på med. Står han och snackar vidare fastän det är helt uppenbart att hon flirtar, är det ju inte schysst, och i ett sånt fall börjar man undra. Medan vissa, både tjejer och killar, har oerhört svårt att se när någon stöter på en. Även när denne är singel kan den ha jättesvårt för att tro att någon ska vara intresserad av hen osv.

Och precis som du skriver i #111 sa han ifrån. Nej, det är inte förväntat att killen ska bli fly förbannad och börja skrika åt henne. Skulle hon börja taffsa och hålla på skulle jag anta att många killar skulle ryta ifrån och knuffa undan. Min pojkvän har då resonerat för mig att ett nej är ett nej och skulle situationen uppstå skulle hon få veta att det är ett nej hur många gånger hon än försöker, definitivt höja rösten om det vore så. Det är respektlöst, helt enkelt. Är situationen nog jobbig får man väl dra eller totalignorera tjejen. Och återigen nej, har killen sagt nej har han ju gjort sitt och det finns ingen anledning att vara sur på honom🙂Varför skulle det? Så länge han klargjort och inte "spelat med" på något sätt har han ju gjort det han kan.

#111 Haha….jösses  :D

Men ja, tycker du hanterade situationen utifrån vad jag anser vettigt och vuxet. Dvs låta den som utsätts för det lösa problemet så länge han inte handgripligne ber dig hjälpa till att bända loss henne från hans kropp eller liknande. Själv litar jag inte på att jag kan lita på min kille i en sådan situation- mest för att jag aldrig varit i en sådan situation med honom och ingen av mina tidigare ex hade hanterat det speciellt vidare bra.

Killar kör ofta med att de inte "vet" sen när de väl sitter där med en tjej utan trosor i sitt knä och kuken halvvägs upp gneom gylfen så börjar de ana att där finns ett intresse men då sätte rju "handlingsförlamningen" in eller något :P

Rent allmänt så förstår jag ju att min pojkvän skulle må bra av att få uppmärksamhet av en annan tjej, precis osm jag skulle- och vill ha friheten att kunna få, utan tjaffs. Det är ju vad som händer sen som är avgörande…
Svartsjuka är ju oftast egna påhittade scenarion, tidigare (negativa) erfarenheter som spökar. Lite katastroftänk.

och med det menar jag att är man i en relation där ens partner inte drar sig undan liknande situationer så är det kanske ett dåligt förhållande och man ska fundera på om man passar bättre med ngn som behandlar ens hjärta väl.

#113 sen kan jag inte hålla med om att killar kör med att de inte vet och sen sitter där… är folk lite osäkra så är det kanske svårt att tro att folk flirtar. Tjejer och killar.

#113 Jag kan inte tro att killar i FÖRHÅLLANDEN beter sig så. Har då aldrig hänt mig, eller några av mina väninnor. Hoppas du menade singelkillar? Nog för att det säkert tragiskt nog finns idioter (likaså som det finns otrogna och alla möjliga varianter) som inte tänker så långt tills det hamnar i det stadiet, fastän de är i förhållanden. Men tror ändå de flesta faktiskt uppskattar och vill vara med sin flickvän så pass mycket att situationen inte artar sig så.

Har han ett behov av att ha klängande tjejer i sitt knä som kuken vaknar till liv, som inte är jag, är han definitivt inget att ha.

JAg pratar om rädslan, annars förstår jag itne alls varför en tjej skulle störa sig på att ens kille pratar och har trevligt med andra tjejer.

Men ja, jag har haft en "översocial" pojkvän som inte alls förstod att en tjej var intresserad, sedna kom det nog till en sådan punkt att han visst förstod det men kunde fortfarande säga så till mig- så det blev "jag som har problem" när jag tyckte att "nu går ni två över en gräns". Och ja, Sherlock, det var inte en bra relation. Det är såklart inget gott tecken när man behöver vara svartsjuk på sin partner, men bialnd beror det på ens egna hjärnspöken, ibland på att partnern provocerar fram svartsjuka. Mitt ex älskade att provocera fram det och sedan  kalla mig för störd :P Sen var kräket otrogen ett antal gånger och detta påverkade het klart min syn och svartsjuka med min nuvarande men jag försöker att inte låta honom bli utsatt av det. Han vet min historia och har förståelse för det som hänt. Men jag kan inte säga att jag litar på honom till 100% och ingen kan komma och säga att vi "kanske inte bör vara tillsammans då" eller "kanske inte har ett bra förhållande då". För det vet inte ni.

När jag säger "killar" så menar jag såklart inte all världens killar, hur skulle jag kunna uttala mig om det? Fattar ni inte det själva så säger jag det nu.