Jag brukar tänka att det är helt ok att vara nervös/blyg så länge ingen vet om det. Typ försöka att ignorera det. Jag skulle inte säga något i stil med det du föreslog. Då ser du typ ner på dig själv och säger till dom andra att du är oviktig. Det tycker iallafall jag. En klassiker är ju att dra ett skämt "jag är ingen talare" eller något. Jag skulle jobbat en hel del med talet, tycker alltid att det blir mindre jobbigt om man är förbered. Försök att visa din personlighet precis som du alltid känt dom. Visa det du normalt inte vågar visa. Sträck på dig, andas ut och "hoppa", bara kör på.

#0 Jag tycker det är en bra idé. Frågan är vad du ska säga. Det kan landa både bra och dåligt. Det hänger också på hur man lyckas säga det där och då. Vissa saker man vill säga kan bli jättebra, eller jättedåliga. Fundera ut något… och testa sen på en kompis. :)

Är du säker på att din blyghet är så framträdande för dem då? Att de tinte mer är något dusjälv fokuserar på? Tror den typen av retorik fungerar mest på fysiska aatribut som är kutna till fördomar- t.ex ditt exempel om blond, eller om du haft silikontuttar eller kanske rakat skallen.

Ett tips som inte gäller ditt uppdrag är: Sätt dig vid nån bara! :D Så lär ni känna varandra därifrån. Är tufft att börja i en klass där andra redan grupperat in sig, har själv varit där många gånger och jag var superblyg när jag var yngre men … som ny är det också utmärkt tillfälle, att så snart som möjligt bara slå sig ner och ära känna folk, för de är ju nyfikna på dig, de vet inget om dig, har inga förutfattade meningar förutom de du kan motbevisa (eftersom deras fördomar bara är ytliga).

Så sätt dig med något gäng och säg hej. Ju längre man väntar desto svårare blir det, men det är vad som behöver göras  :) Att man vågar tränga sig på lite, för de kommer inte till dig för de är kanske också blyga.

Mne jag gillar idén som du beskriver. Känner själv just att blyghet oftast ärnågot självupplevt, förutom i extrema fall. Jag var superblyg och ingen tog kontakt med mig i början, jag fick i efterhand veta att folk tyckt tt jag verkat stroppig ;) Så folk ser inte alltid vad man _känner_.  Blyghet är något man känner och det kan utåt se ut som många olika saker, ogillande, ovilja att umgås, eller t.ex att man är stroppig och medvetet undviker att umgås.

så jag är inne på samma som #1 påpekar.

Många blir hjälpta av att säga något om sin nervositet i början. Fast kanske inte riktigt så som du skrev, för det handlar inte om att ta plats.
Men kanske "jag är väldigt nervös, så det är lika bra att köra igång på en gång :) Ställ gärna frågor efter föredraget" På ett skämtsamt sätt.

Tycker inte att man ska börja med att säga att man är nervös osv. Då ger man direkt ett intryck av att det här kommer att bli stapplande. En bra talare ger ett tryggt intryck. Trygg blir man då man verkligen kan sitt material. 

Men, börja inte med ett tal genom att flagga för att det kanske blir dåligt… 

Om jag inte är helt nöjd innan en föreläsning kan jag börja med ngt typ av skämt, men jag skulle aldrig berätta ngt negativt om min talarstil. 

Vad jag alltid gör däremot är att se till att jag är snygg på en presentation. Det spelar ingen roll vilken publik, jag är alltid uppklädd, det visar respekt. Senast höll jag en presentation på min institution. En artikel jag började med för drygt ett år sedan och presenterade även då. Jag började med att säga att jag skulle presentera samma artikel igen, och sen drev jag lite med mig själv för att den inte var färdig ännu, trots att det gått ett år. Alla skrattade och tonen var satt. Uppklädd i pennkjol, skjorta, ordninggjord frisyr osv…

Att utnyttja fördomar är kul och en bra ide. Jag gillar även kontraster. Jag är liten och blond och uppklädd på kontorssätt, men jag visar även alltid mina tatueringar :) Från mitt utseende förväntar sig folk inte att jag har så mycket att säga, men kontrasten blir min titel "doktorand i nationalekonomi". Folk tänker först, lilla gumman, vad kan du ha att komma med och kontrasten blir att jag har svar på tal osv osv osv… så mitt bästa tips är att vara extremt väl förbered, öva framför spegeln hemma så att du kan det utantill eller klarar dig med bara en pp som stöd.

Jag hatade också innan att redovisa. En gång bestämde jag mig för att göra nåt kul av det, då dem flesta visste en del om mitt sexliv(som alla visste om alla typ) så skojade jag till en powerpoint genom att ha en bdsm bild från family guy på och texten "mitt sexliv". Klassen reaktioner var obetalbara! Någon försäkte fly, någon trillade av stolen, hälften skrev och vissa var schockade, 2 asgarvade och läraren skrattade så hon grät! Powerpointen handlade egentligen om katter. ;) Fick pluspoäng av läraren för det.=)

Äntligen ett intressant ämne i dagens tuffa samhälle är det bra om man har uppmärksam när man ska tala inför andra. Som säljare när man ska hålla en presentation har t o m jag haft sk premier nerver. En sak som jag råkade ut för tio år tillbaka i tiden var när jag skulle hålla en s k presentation om "help desk" för en församling. Jag kom in ett konferensrum där sitter ett x antal personer b l a två präster, en diakonissa och kanslipersonal. Min laptop då en Compaq Armada vägrade att starta den skulle kopplas till en projektor jag försökte ett antal ggr. Svetten lackades innanför min skjorta och jag visste att här var det bannlyst att svära. Så jag föreslog att jag förklarar allt på den s k whiteboarden. Presentationen var på 20 minuter och så kom kommentaren från en av prästerna. Det var den bästa presentation han hade hört från en säljare. Om någon ber mig hålla tal och presentationer ser jag alltid till att vara förberedd. Framför allt att tekniska prylar funkar och powerpoint presentationer ska man inte läsa innan till på. Jag har hört massor av presentationer i mina dagar och vi i Sverige är mycket strukturerade. När ett multinationellt företag tar hit en person från annat land är de experter på att dra över tider och när jag var i USA höll jag ibland att somna. All sådan här presentationsteknik mognar med tiden och jag har förståelse för att du är blyg. Lycka till och ha en kanon dag!