Det är ungefär så länge mina tidigare förhållanden har pågått och sen tagit slut, så snacka om kris! ;) I det förhållandet jag är i nu har jag inte märkt av det. Vi har varit tillsammans fem år.

Märkte inte av någon 2-3 årskris. Vi hade våran kris nästan direkt i samband med att vi flyttade ihop men berodde nog mest på att det var första förhållandet för båda och att vi aldrig bott ihop med en partner förut.

Är i en kris just nu och vi har varit tillsammans i snart 3 år..

Hoppas vi slipper en sådan, era svar ger mig hopp 🙂

Vår kris kom efter fyra år, då tog det slut. Men den killen blev jag ihop med när jag var 14 och det tog slut samma år jag fyllde 18. Vi växte ifrån varandra. Mitt förhållande jag nyligen hade, då kom krisen när vi flyttat ihop. Som ovan skriver hade ingen av oss bott ihop med en partner innan och det gjorde det svårt. Han var verkligen inte redo och det tog slut. Nu har vi börjar hitta tillbaka till varandra, fast på skilda håll :)

Krisen kom först efter 8 år i en period med mycket stress både hemma och på jobbet, för lite tid för varandra osv. Men vi hittade tillbaka till varann och har blivit bättre på att bry oss om varandra

Nja, jag och min sambo hade en liten kris vid 6 månader, då vi ville olika saker med vår relation. Efter dess har det varit krisfritt och vår relation är inne på det femte året.

Ungefär där brukar man ju säga att gränsen går för hur länge en förälskelse kan vara - den kan ta slut fortare också, men den brukar i alla fall inte vara längre än just 2-3 år. Sen kan den förstås komma tillbaka av och till, men den kan inte hålla i sig hela tiden.

Så då om inte förr kommer man till läget där man ser på varann med nyktra ögon, och ser om det man har byggt upp under tiden är tillräckligt även utan det rosa skimret. När man är förälskad är det ju väldigt lätt att man egentligen inte ser personen man har framför sig, utan sina föreställningar om personen och vad man hoppas och drömmer att den ska vara. Är man inte förberedd kan det bli ett hårt slag när förtrollningen bryts och man står inför en helt vanlig människa med bra och dåliga sidor. Men förhoppningsvis har man under tiden byggt upp en vänskap och samhörighet som går djupare än den tindrande nyförälskelsen, och som går att bygga ett liv på.

Och för en del blir det så tråkigt att vara vid sina sinnens fulla bruk att de måste vidare och söka nya förälskelsekickar…

Jag har inte haft ngn kris med min nuvarande och vi har passerat den där gränsen på 4 år. Vi pratar lugnt om saker. Även då vi tycker olika. Vi höjer inte rösterna eller kastar saker i ilska. Jag tvivlar på att det kommer någon kris.

Tror ni att det är ofrånkomligt att alla par får en kris i förhållandet förr eller senare?

Jag tror helt klart det finns relationer som slipper kriser :)

För mig komen sådan kris, efter ca 2 år. JAg tror "kriser" dyker upp i samband med förändringar (eller bristen av det- t.ex att relationen inte "går frammåt" som den ena vill) och man ifrågasätter/tvivlar på relationen och måste reda ut saker. De flesta av mina relationer som jag varit serisös i har tagit slut kring efter 1.5-2.5 år. Jag och min nuvarande överlevde denna kris. Den som rkisade var jag som började ifrågasätta åt vilket håll vår relation var påväg, om det var påväg någonstans alls, jag behövde en ändhållplats, ett delmål. Mycke saker hade hänt som fått mig att omvärdera min tillvaro- utan det så tror jag att vi hade lullat på som vanligt fortfarande :P Snart 6 år senare. Men ja, alla andra relationer- like  clockwork- höst, 1-2-3 år in i relationen - Blam!-.

Läst om att detta även går att förklara biologiskt, och som med allt så är vi alla olika utvecklade som moderna människor. Precis som ADHD "genen" tros vara en rest som var bra att ha förr i tiden för människans överlevnad men bara är till besvär idag- men inte heller bara går att "tänka bort" så har jag läst för många år sedna om att (precis osm bland många djurarter- t.ex skatan som ett exempel på monogama parförhållanden som kan upphöra på grund av liknande orsaker)- Att om man inte ksaffat barn efter 2-3 år så reagerar kroppen (kemin helt enkelt) som så att "något msåte vara på tok, det har inte ploppat fram några ungar ännu, trots attde haft gott om tid för det! de är inte kompatibla! Gå vidare till nästa".

Precis som en viss doft kan få oss huvudlöst upphetsade/förälskade etc, så tror jag mycket väl att även denna "drivkraft" kan finnas hos många av oss och det har passat in i min relations-cykel. nu är jag äldre, kanske det inte är lika starkt, eller så har min vilja att inte ha barn varit starkare :P Men jag tror detta går att applicera på vissa. Precis som att vissa blir rastlösa när relationen inte fortsätter att utvecklas frammåt- "tillsammans, sambos, förlovning, äktenskap, gemensamt hus, bäbisar…barnbarn" osv.

Vi hade vår kris vid 2 1/2 år… Men det var mycket skolstress och så som spökade. Nu är allt bra och vi gick precis över 3 års linjen! :)

Ingen kris efter 10 år. Vi pratar om saker lugnt och sansat.

Har gjort slut med ngåra stycken efter 2-3 år :)

Inga 2-3-årskriser här.

Jag har f.ö. bara haft ett förhållande som har varat såpass länge, de flesta har tagit slut efter 1 - 1½ år (förmodligen av ovan nämnda skäl). Men min nuvarande har jag varit tillsammans med i över 6 år och planerar att fortsätta med det resten av livet, kriser eller ej!

Nej, det visste vi inte att man skulle ha så det missade vi. ;P

Vet inte om det var någon kris i vårat förhållande men jag gick in i en depression efter vi bott en månad ihop. Han tog hand om mig. Det har väl varit det som kanske anses som kris. Eller ja denna veckan också men det är borta nu :) bara saknad när han jobbar borta på veckorna och sover borta.

Vet inte om jag kan jämföra med mitt senaste förhållande eftersom jag på långa vägar inte fick ut det jag ville ha, samt blev riktigt dåligt behandlad emellan åt. Slutade med otrohet från hans sida. Men om man säger såhär: efter 2 år slutade han bry sig om så gott som all sex, närhet och att fräscha till sig för mig. (Vi har ju gått in på just det där med bekvämlighet i förhållanden i en annan tråd, kan väl kännas igen med att han blev aldeles för "bekväm" eller helt enkelt obrydd.) Det sårade mig massor och jag kände mig både oattraktiv och oälskad.

Den kom även i samband med att vi då flyttade ihop. Det var inte att jag kom till honom och han kom till mig längre. Det är ganska mycket som slutar vara lika spännande när man bor ihop, fastän kanske andra saker blir mer spännande istället. Man ser varandra dag ut och dag in, gör det mesta tillsammans, och det som var jättesvårt för mig var att sexet avtog. Sexet var nog min och mitt ex kris. Jag vill lätt ha sex varje dag (åtminstone 4-5 dagar av 7) och han trivdes bra med att spela dator och kramas lite, pussa mig godnatt innan vi somnade. Men sedan slutade han lägga sig samtidigt som mig också. Han värderade datorn mer - datorn blev hans relation och jag stod kvar bredvid.

Så i vårt fall var det nog faktiskt hans fel att det uppstod en inflyttnings/tvåårskris, för han brydde sig inte om att rätta till det jag behövde ändra på heller. Fastän det var hans tur att ta disken stod den där och möglade tills jag fick nog och i ilska diskade alltihop. La sig inte tillsammans med mig mer än en gång i veckan för att datorn uppenbarligen var mer intressant än mig.

Så ja, angående närhets- och sex-grejen, den tror jag inträffar ganska så många par. Suget avtar lite, kanske kommer perioder med mycket jobb eller skola, att man inte riktigt känner sig behöva det eller att man helt enkelt nöjer sig med (att det räcker) att bara kramas ibland.

I mitt nuvarande förhållande hoppas jag dock inte att det blir en lika skarp linje i sexlivet 🙂 Helst vill jag inte ha någon. Visst, man vill inte jämt, inte jag heller i ett fåtal perioder, men jag kräver ändå regelbundenhet på det planet. Vi verkar vara mer på samma plan jag och min nuvarande, han vet redan från början att det är en viktig del för mig och det verkar det vara för han med. Men det som gör ondast för mig i den så kallade krisen eller "vanan av att vara med varandra" är att sexet och närheten avtar. Men har samtidigt bara varit i ett så långt förhållande som förra (tre år), tror inte det behöver vara en lika skarp skillnad i alla förhållanden! Blev riktigt långt det här, sorry!

#19 som du beskriver ditt och ditt exs liv när ni blev sambsar är exakt som jag skulle beskrivit mitt och mitt ex. Datorn tog över helt. vi köpte en dubbelsäng när vi blev sambosar, vi sog samtidigt i den kanske 10 gånger under hela året vi hann ha den innan vi gjorde slut. Han lade sig i soffan eller efter att jag steg upp- för han satt så sent/hela nätterna med datorn. Samma sak med disken- och han vänner osm hörde mig klaga tyckte "vad är det att bråka om". När han LOVAT att han ska ta disken- som står å möglar, jag frågar "ska jag ta den eller du…som du sa?" "Nej jag ska diska, jag lovar". får mögla nån vecka till- sen får jag stå där och diska apäcklig disk…..

Så till slut …blev det ju att man gjorde allt eller sket i allt. I slutet diskade jag ingenting utom de saker _jag_ använde och …haha, när vi gjort slut så träffade han en annan tjej som han börjat ragga upp I förhållandet- de blev tillsammans, hade sex, sne km han tillbaka till mig och ville "försöka igen" och framförllt, ha sex med mig- trots att han avr tillsammans med den nya tjejen. Ser helt klart en hel del likheter med din upplevelse. Beklagar förresten :(

Krisen kom vid 10 år och då tog det slut. Innan dess hade vi aldrig någon större kris som skulle varit omöjlig att lösa.

#20 Jäklar vilken lik situation!!! Bara det att välja soffan framför sängen, för det gjorde han ofta. Han var helt enkelt så trött så att den var närmast. Eller att han som du skrev la sig efter jag klivit upp eller i samma veva som jag skulle fara till skolan/jobbet. Blev flyförbannad och kunde inte hindra det. Trodde att han skulle vilja ändra livsstil för min skull men det kunde han tydligen inte. Det är j*vligt jobbigt att vara i en sån situation… Beklagar för din del med :(

Men nu verkar vi båda ha hittat bättre karlar, och det är tur! 😉hehe. Dom finns!

Våran kris kom första året, sen har det bara blivit bättre.

Jag är i en sådan kris nu. Jag vet varken in eller ut. 
Han är en sån som vill ha nytt och vill ha det varje sekund av sin vakna och helst ovakna tid. Jag är en sån som nöjer mig i vardagen och längtar till dom tillfällena det ska hända något. 

Vi har nu bott ihop i 1 år och varit tillsammans i snart 4 år. 
Jag älskar honom så det gör ont men vet varken ut eller in. 
Jag känner mig redo för familj och sådant, dock ska jag plugga men ja. 
Han vet inte vad han vill alls, inte ens för sekunden. 
Han älskar människor och vill ha många vänner och umgås och göra allt med sina vänner och jag är tvärtom. Jag har nästan inga vänner och trivs bra med det och vill göra saker med honom. 

Jag hoppas att vi kan ta oss igenom denna kris för jag vill inte se ett liv utan honom för att inte låta allt desperat. Jag ser en framtid med honom och han är den mysigaste, goaste och underbaraste människan jag träffat. Och om inte annat den ärligaste. Kommer aldrig kunna lita på någon igen efter att ha insett hur verkligheten ser ut och hur många personer det är som inte säger sanningen. 

Just nu vet jag varken ut eller in..

I vår ska jag som det ser ut om jag kommer in plugga på Karlstad universitet och han går trainée i sthlm i 2 år så jag kommer behöva flytta ifrån. Antingen gör det oss gott att sakna varandra och hitta sig själv båda för honom och för mig. Eller så går det käpp rätt. 

Jag är så rädd bara..

Visst råkar man ut för kriser..men det är inte så att de är koplade till vissa årdagar..
Alla kriser är olika för alla par och de beror på personligheterna och situationerna folk råkar ut för.

Vi hade en kris när jag var arbetslös, då han redan hade kommit igång med sitt liv och jag snyltade efter..de va hemskt.

Så länge man kommunicerar som vuxna och reder ut problemen och är ärliga kan man komma undan många kriser.

Har ingen sån kris än har varit ihop 2,5 år

Vi har haft kriser ett flertal gånger. En av dom värsta var nog faktiskt runt 3 år. Sen den allra värsta kom vid 6 år och vad jag fick höra då var att många par gjorde slut efter att ha varit tillsammans runt 6 år. Men vi tog oss igenom dom.

5 år och still going strong =) inga kriser här.