Oi, hur trött kan man inte bli av att tjata om alt sådan med grabbar från tid till annan! för mig är det psykisk nedbrytande att sitta i stök och sand på golvet så jag skulle inte själv klara av nån strejk.

Men inte anser jag det fel heller när det inte går ut över djur eller barn att gjöra det.
kanske han tvingas lära sig hur det blir när man inte fölger med? Som du säger, han pysslar o dyl! kanske han nu lär sig "se"?

Jag och gubben talade om detta direkt när vi flytte i hop. han hadde ingen vana av att delta i hus-syssler hemma, och han sa det direkt, han SER inte stöket på samma sätt som jag.
Exempel: Jag kommer hem, en gryta, två talrikar, 4 glas trå på bänken. För mig ser det stökigt ut, för gubben är det en handfull prylar och stökigt skule va om det sto två rader med 8 talrikar på varje, 4 grytor, högar av bestick och 5 rader med glas där det sto 4-5 glas på varann, en hel diskmaskin full = stök. äfter 4 år gick det brått upp ett lys för honom hur JAG såg det.. saker täckte varje bänkcentimeter, inte det att det va MÅNGA saker, men det va inga bänkplats kvar. När han innsåg detta så fattade han varför jag kunne tjata om "stökigt". Men tilbaks till vårat samtal om huspysslar. Vi blev då överens om att vajre fredag damsuger han. OAVSETT om det ser ut som det behövs eller inte skal det damsugast varje fredag. Och varje fredag tvättar han badrummet, även om det skulle se rent ut. Han har numera kommit inn i en rutin på hans syssler så jag behöver inte längre påminna honom om att det är fredag och tvätt-dags. Hur skönt som helst!
Och när vi har storstädning till jul skriver jag varje minsta lille plutt som skal gjörast på en lista. Sedan plockar han hälften, skriver sin egen lista med liten fyrkantig ruta, och börjar på toppen (jag har då hjälpt honom organisera så man inte tvättar golv och SEN dammar av alt och flytter på saker för att sen se golvet va dammigt igjen ex) och kryssar i varje ruta när han gjort klart. För oss fungerar detta helt utmärkt och vi släpper tjata på varann (läs jag behöver inte tjata på honom ;) )

*s* Hos oss e det tvärt om… Min sambo tjatar o gnäller på att jag inte tar egna initiativ till att städa osv.
Detta kommer antagligen från att jag är uppväxt med en mamma som plockat efter mig hemma, jag har aldrig behövt göra nåt sånt, så jag ser inte när d behöver göras! Han tror att det är en undanflykt, men jag ser verkligen inte det….  Han kan säga att han har dammsugat en dag o jag ser ingen skillnad på före o efter…
Sen är d oxå så att han e väldigt pedant! Han dammsuger nästan varje dag o skurar toaletten 2ggr/v… Brukar man verkligen hålla på så?      Så fort jag har en penna framme på bordet slänger han den i golvet o vrålar "KAN DU ALDRIG LÄRA DEJ?! VAR SAK HAR SIN PLATS!!!"   Men ärligt talat… e  inte d att överreagera?

Det var därför jag blev ensamboende. Jag bodde hos min kille(eller hur man vill se på det) i lite över 3månader innan jag sedan hittade lgh. Jag ville inte av flera anledningar när man kommer hem att det första man gör är att hålla på och plocka undan hans saker innan man kan sedan sätta sig med studierna. Och jag som är väldigt mån om att få studiero skulle ju inte få det om jag fortsatte bo hos honom, tv till 01.00 och dessutom på högsta volym.

Sedan har han klagat över att jag stökat till men själv har aldrig några fel. Jag tröttnade tillslut och på även andra saker som var lite mer av det sårande slaget och kände att det bästa vore att sära på oss, vi passar inte att bo tillsammans. Vi träffas och ringer till varandra men vårt förhållande är väl inte mer än så. Vi är två väldigt olika individer tyvärr. Och kanske insåg man väl av den korta tiden tillsammans att det inte funkade på andra plan heller.

Men jag tror mycket av vad hans beteende ligger i att han levde väldigt länge ensam innan och hade dessförinnan både tjejer och en mamma som var väldigt pedantiska Kvinnor, vilket inte jag är och när han märkte av skiten efter oss två så blev han måttligt road och det kunde bli mycket diskussioner om vem ska städa osv.

Så nu sköter jag mitt eget hushåll och jag behöver inte känna press över att få skit att någon annan inte har städat utan endast jag har kravet på mig själv att se till att det ser bra ut hemma.

Min sambo har inte haft någon egen lägenhet  innan. Han flyttade från sina föräldrar direkt till mig. Han ser visserligen inte på saken med städningen så som jag ser det. Han kan låta det gå 2-3 veckor innan han ser till att det blir städat.

Vi har varit i luven på varandra för detta många gånger. Men det är väl så, om jag vill ha städat innan han är beredd att vilja städa så får jag göra det själv. Så jag får väl lugnt vänta ut honom.

Jag har många gånger innan då det var som värst funderat på särbo men det har faktiskt fungerat bättre nu när jag inte tjatat.

Förlåt mig CarolineO när jag säger detta, men din sambo verkar väldigt förmycket galet pedant. Så pedant får man inte vara när man lever ihop med en annan människa. Det skulle jag aldrig tolerera. 1 städdag i veckan brukar vara normalt tror jag.

Och till MissPink, att gå i strejk tycker jag var en alldeles utmärkt idé. Hoppas verkligen att det fungerar för dig. Skulle nog själv att gå i strejk om det skulle hända mig så.

Haha, nej jag tycker det är helt rätt! Oavsett kön så ska ALLA i ett hushåll hjälpas åt att ta hand om det. :)

Jag tycker absolut att man ska dela på hushållssysslorna. Det är väldigt jobbigt att leva som du gör med din sambo kan jag tänka mig. Här hos oss fungerar det väl hyfsat bra med att dela på uppgifterna men precis som med din sambo ser inte min sambo när det behöver dammsugas, badrummet behöver städas m.m. Utan jag måste alltid säga "idag måste vi dammsuga" och det kan jag finna irriterande emellanåt att han inte ser det själv. Men samtidigt har jag väl fått inse att våra gränser ang. när hemmet är stökigt/smutsig är olika. Han har högre toleranströskel än mig uppenbarligen Sambon har heller inget emot att jag säger åt honom att hjälpa till och städa så på ett sätt fungerar det väl bra. Den dagen han drar fram dammsugaren och utbrister "nu måste jag dammsuga här, titta på alla dammråttor" lär jag väl svimma av, av ren chock

Klart du gör rätt som strejkar, vet ju att detta inte är första gången detta kommer på tal, så förhoppningsvis löser det sig nu. Att vara särbo tycker jag är lite både ock….Beror ju också på hur man lägger upp det. Vi hjälps ju åt med mycket, hjälper till att städa hos varandra, handlar tillsammans, tvättar ihop, äter middag tillsammans, där det mest är min kille som lagar maten, jag gör min del, men huvuddelen gör han och detta för att jag är urdålig på att laga mat och baka, har inget intresse av det heller, men jobbar med det i alla fall, är ju aldrig fel att bli bra på att laga mat. Nackdelen med att vara särbo är som jag ser det, att man har två av allting, två hyror, två telefonabonemang, två hemförsäkringar, två av det mesta som har med möbler och hushåll att göra. Det kan kännas lite bakvänt tycker jag, rent ekonomiskt, vore ju bättre med gemensamt boende och bara ett telefonabonemang och såna saker, men det där är också lite olika. En del som är särbos tycker verkligen om att vara det och att det fungerar bra, trots dubblet av mycket. Jag försöker hålla ordning, men ibland ser killen saker som jag inte tänkt på eller lagt märke till, men då löser vi det, antingen jag själv, eller också gör vi det tillsammans……Vet flera som är särbos och jag tror ingen har samma upplägg på sitt boende och sin relation.

#0: fan det var som och ta dina ord ur min mun. Jag känner verkligen igen mig.

Jag orkade inte mer och gjorde slut och bor idag själv sedan 2 månader.

Trodde jag var den enda som tappat sexlusten pga sådana saker. Jättestort tack till din berättelse, fått mig och inse att det inte var mig det var fel på utan mitt ex.

Måste bara få berätta en (nu i efterhand rolig episod) sak som hände i början av min sambotid. Jag jobbade mer än heltid han gick hemma o var arbetslös. På morgonen när jag gick till jobbet sov han fortfarande o jag ställde fram dammsugaren i hallen, väl synlig o trodde att han skulle förstå vinken… men icke, när jag kom hem vid 21.30 tiden efter dubbla pass så stod den kvar… han var inte hemma, o när han kom hem så sov jag, så nästa morgon flyttade jag i mitt tycke strategiskt dammsugaren så den blockerade dörren till köket… tror ni att han dammsög? Nä, utan han frågade om vi inte kunde välja en annan plats till dammsugaren ifall jag tyckte det var för trångt i städskåpet!!!
Men med tiden "trimmade" jag honom riktigt bra…

Jag tycker du gör helt rätt!

Den dagen man bestämmer sig för att leva tillsammans upphör ungkarlslivet - då är man familj! Familjmedlemmar stöttar och hjälps åt, inget snack om saken.

Hur man sedan fördelar sysslorna kan ju se väldigt olika ut, huvudsaken är att båda parter är nöjda med situationen. Men att gå omkring och tro att man flyttat ihop med en passupp som sköter allt - sånt måste stävjas, även om man ibland måste göra det "the hard way".

Du har mitt fulla stöd, lycka till! *applåderar*

#9 hahaha faan han borde fattat vinken blir bara tvungen att skratta åt hans kommentar dær.. hehehe

Jag tycker också att man ska hjälpas åt. Det ska inte bara vara en som ser vad som ska göras. Bra med strejk, förhoppningsvis får han kanske upp ögonen.

Fy va skrämmande att läsa din text "Misspink" precis så som du har det har jag det med! Han Spelar tillomed wow till kl 2-3 på natten om inte längre..

Kännde igen mig i varje mening! har pratat med honom om detta men svaret blir typ jaja, det löser sig… har funderat på att lämna honom…har get han en andra chans.. men han tog den inte..eller hjälpe typ till i3-5 dagar…

Jag kanske ska strejka med?! eller flytta  sär ett tag?

Jag kan ju berätta hur det går.

Han uppskattade at jag tog upp detta med honom och han förstår mig. Han inser själv att han varit dålig på att se när det är dags att ta tag i saker och ting. Han säger också att han verkligen VILl bättra sig när det gäller dessa saker men att han behöver min hjälp för detta. Och det kan jag ju ställa upp på.

Jag har inte gjort mer än sånt som jag gjort för min egen skull. Lagar ingen mat och bryr mig inte om huruvida han äter eller har matlåda etc. Struntar i om han har rena kallingar eller inte; jag tvättar mitt eget.

Han bokade tvättid, tog ALLA kläderna och tvättade, sorterade, vek in etc. :-) han har dammsugit, lagat sin egen mat (och varje gång frågat om jag vill ha) … FRAMSTEG. Strejk funkar. :-)

Han frågar varje dag om det är något som behöver handlas hem.  Dock så bryr jag mig inte om det eftersom jag ju själv handlar hem det JAG behöver. Säger till honom att han inte behöver tänka på mig när han handlar; att han kan handla fritt vad han själv behöver.

Han frågade mig igår om vi ska ha en gemensam matlagninskväll på fredag (idag). Laga mat, dela på en flaska vin. Han handlar hem ingredienser. Jag tackade ja. :-)

Han har insett att han spelar för mycket och har taggat ner till 3 raider i veckan. Han låter dock inte spelandet går ut över jobbet eller vår relation. Vi har ju fortfarande våra kvällar som är heliga då vi vårdar vår relation, gör saker, går på bio, diskuterar etc.

Hela veckan har lyan varit ren och fräsch och det känns så nice. Hoppas bara det håller i sig. Han vet att om det är så att han fullkomligt struntar i att ta sitt ansvar om de gemensamma sakerna så drar jag iväg till en kompis och bor där tills han gjort sitt. Jag vägrar sitta i en svinsta. Och om det inte funkar i det långa loppet så är det särbo boende som gäller för oss.

#7

Så ser inte jag på att bo särbo; att det skulle vara omständigt med dubbelt av allt. Jag menar .. mitt hem skulle ju isåfall vara mitt och hans hem hans eget och då hör det ju till att man har sina räkningar som man själv tar hand om. Att vara oberoende och självständig. Att själv välja vad man har för utgifter. Visst har man mer pengar över om man delar på allt och bor ihop men pengar är inte allt. Man ska ju kunna klara sig med eget boende och det gär man ju. det blir ju en annan slags frihet.

Man slipper må dåligt eftersom man har olika toleransnivår när det gäller hemmets trivsel. Man slipper "tjatandet", man slipper känna den avsky man ibland tyvärr kan känna när ens partner fullkoligt stuntar i att se att det är dags att städa etc.

Toppen, hoppas det håller i sig!

*applåderar*

Tack allihopa fr reflektioner och applåder. :-)

I det här förhållandet är det jag som är "slarvern". Oftast håller jag ordning på saker och ting, men när det blir mycket på en gång så är jag lite dålig på att lägga tillbaka saker på sina rätta platser..

Det jobbiga är bara att sambon ser alla mina röror och tar det som att jag inte bryr mig om hur det ser ut hemma. Men han ser inte allt annat. Innan jag flyttade in här för tre år sedan hade han aldrig gjort rent toaletten (han hade bott här i fyra år själv). Gissa hur fräsch den var :O

Han ser inte dammet på hyllorna, alla gamla saker i kylskåpet, toalettmonstrena och allt annat "osynligt". Visserligen är han duktig på att dammsuga, och jag hatar det men gör det när jag storstädar. I och med att han dammsuger tycker han att han lägger ner massor med tid på hemmet (men han tänker inte på att jag också dammsuger varannan vecka). Jag är dessutom hemma om dagarna eftersom jag studerar på distans. Jag är alltid den som bokar tvättid, ofta när han inte är hemma för att det är svårt att få det att passa in bra. Men om jag nångång när tvättar tillsammans måste åka iväg (oftast till stallet) så blir det ett j*vla liv om att han måste ta sista maskinen själv och att stallet tar upp all min tid.

Det är ALLTID jag som lagar mat och ser till att det blir handlat. Jag brukar delegera ut två middagar i veckan till honom och då blir det såklart köttfärssås och spagetti eller chili con carne ^^

Men jag gör alltså allt i det här hushållet förutom att dammsuga efter kattsand tre gånger om dagen. Och sen när vi pratar städning och ansvar så får jag ändå höra att jag minsann kan göra saker här hemma och inte kan begära att han ska göra mer än han redan gör!

Så nu har jag bestämt mig för en "att-göra-lista". Jag sätter upp en lista på vad som ska göras i hushållet där allt står med. Där står det vilken vecka vad ska göras och sen får den som har gjort det skriva sitt namn så får han se hur "mycket" han gör och hur "lite" jag gör. Jag har inget emot att göra mest, eftersom jag ändå har mest tid över och det är mysigare om vi kan vara tillsammans när han väl kommer hem. Men jag blir så sårad av att sen få höra att jag inte gör nånting hemma..

Kanske funkar för dig med, Misspink. Han kanske tycker det är lättare att veta vad som behövs göras om det finns ett schema. Tex dammsugning varje vecka, dammtorkning var tredje, fjärde, toaletten varannan. Även om han inte ser skiten så blir det ju gjort om han vet att det ska göras.

I övrigt gillar jag strejk-idéen, men här funkar det inte. Jag har också strejkat och då har jag fått höra ännu mer hur lite jag gör här hemma… Han hajar bara inte att han aldrig gör nåt heller..

jag kan bara trösta er som har WoW spelande pojkvänner, det går över det kommer till en ände, JAG LOVAR !
jag trodde det inte själv när min sambo satt varje dag i 1,5 år 10 timmar varje dag och spelade att han någonsin skulle sluta.
men se på….det gjorde han.
och har nu inte spelat på 10-11 månader, och säger själv att han aldrig vill spela igen…:D *glad*

Inget fel med nördar vil jag tillägga, min mann spelar tre olika online datorspel varje dag, men vi har en överenskomst om att OM jag vill ha tid med honom så säger jag till. Så varje gong jag vil mysa framför tv så gjör vi det :) Vilket igjen betyder att jag kan använda hur mycket tid jag änn vill till det JAG vill gjöra som han kanske tycker är tråkigt. Så inte bara fel med spelande männ :)

20: Låter ju great att det inte påverkat er relation när det gäller mys och tid tillsammans. (tillsammanstid är viktigt)

Det är samma här. Min sambos WoW-lirande har inte påverkat vår relation. Vi har våra kvällar då vi umgås utan TV och datorisernade. Och säger jag att jag skulle vilja göra nåt speciellt nånkväll så är han med på det. Eller tvärtom. Han har sina 3 raider i veckan och aldrig på helgerna. Det tycker jag är helt acceptabelt och jag har ju mina egna aktiviteter så egentiden är bara skön. När han band upp sig på 3 raider per vecka så frågade han mig innan om jag tyckte det var okej.

Men om min sambo är trött pga lirandet och inte tar gemensamt ansvar för hushållet pga trötthet så ställer jag inte upp på att vara den som tar allt. Nån måtta får det vara.

Som några av er skrev .. ni har rätt .. en del har väl svårt att se när saker och ting ska göras hemma. kanske att man är onödigt hård som kräver att de borde se. Så länge jag säger till om det som ska göras så blir det ju gjort men problemet är att jag då känner mig som en gnäll-tjajtkärring. jag vill ju att han ska se själv. Få se hur det blir med tiden. Än så länge funkar allt bra. :-)

Så länge HAN inte tycker du är en gnäll-tjatkäring är det nog lugnt tror jag, MissPink :)

Håhå det kunde lika gärna varit min make du skrev om i #0.

Jag har tom lämnat honom 2 gånger pga leda över att behöva tjata och vara den som styr upp hemmet hela tiden.
Dock så fungerade det bara i nåon månad sen var det tillbaks till det gamla igen.

Min man och jag flyttade direkt från våra föräldrar till ett gemensamt boende och min svärmor skämde bort sina pojkar med allt. Ville hon att de skulle städa sin arum så ställde hon dammsugaren lite diskret utanför dörren och om inget hände efter några veckor så gjorde hon det.

Jag har strejkat måååånga gånger och bara tagit hand om mina och barnens saker men det har inte hjälpt något märkvärt.

Det enda min make har att ansvara för här hemma är att disken kommer bort från bänken och ner i maskinen samt att tömma kattlådan.
Diskbänken blir oftast överfull så det inte finns någon ren yta att förbereda middagen på och fyller han maskinen sätter han många gånger inte igång den utan den blir ståendes fylld med smutsig disk.

Han ser inte heller när hemmet börjar se ut som en krigs zoon och det tycks inte bekomma honom det minsta att man måste kliva över och bana väg genom alla saker som ligger överallt på golven. Vi har två barn som drar fram rätt rejält och den äldsta som är 8,5 gnäller som attan när jag kräver att han ska hjälpa till och städa.
Jag är livrädd för att de kommer växa upp och bli lika "blinda" som deras far…stackars deras blivande flickvänner!

Just nu har jag resignerat och orkar inte gnälla och tjata längre. Jag får ingen som helst respons när jag får psykbryt och påpekar röran som är överall…på sin höjd kommer det ett lojt mjooo som svar men inget initiativ till att kavla upp ärmarna och röja.

Jag är oxå dödligt trött på att vara den som hela tiden ska vara den som ser till att det städas och på att vara den som städar över lag.

När vi ska göra ett monster ryck ger jag maken direktiv om vad han ska göra…det kan handla om de simplaste små saker som borde gå på en fika kvart att avverka.
Jag hinner oftast damma, dammsuga, skura golv och skura badrummet innan han har hunnit med sina små göromål…han kan hitta något roligt att läsa och blir ståendes med näsan ner i den tidningen.

Det har gått så långt att jag ogärna bjuder hit folk, eller att sonen får ta hit kompisar längre.

Nu bor vi väldigt trångt och har vuxit ur våran lägenhet för länge sedan och jag hoppas att inte vårat framtida hus kommer se lika bedrövligt ut…jag vill ha ordning och reda och jag har precis som du MissPink fått släppa på kontrollbehovet ordentligt för att inte få spader totalt.

Vad gör man när inget fungerar??

Jag och maken har för övrigt ett underbart förhållande och jag skulle inte kunna tänka mig utan honom…han är mitt allt!

Morsan gorde det lätt för oss ungar: Inget husarbete gjort = inga lördagspängar. Och vi fick själva köpa godis om vi ville ha det. Redan från 9 års ålder var det så. HON köpte en flaska läsk och det va det. Ville vi mumsa nåt gott fick vi köpa själva helt änkelt ;) Det fixade ju lätt att vi gjorde våra vecko-sysslar så som ta ut soperna, duka av äfter middag, duka på före middag och sådant ;D
Tror det va svårare med min styvfader.. :)

jag tycker att här hemma har vi det rätt bra fördelat. Gubben tar disk o trädgård o bilar. Jag tar tvätt vad allt det innebär, håller koll på ungarnas tider o dyl de ska göra. Packa väskor etc. Sen hjälps vi åt att städa och laga maten. Kanske han lagar maten lite mer än mig..men än klagar han inte. Här är det han som snabbare tar fram dammsugaren medans jag mer plockar m grjejer som ligger framme… han der dammråttorna jag ser högarna m tidningar o barnens grejer…rätt så bra kompleterar vi varandra! Men ibland får man bryt på att barnen som faktiskt börjar bli för stora att plockas undan till bara släpper kläder leksaker på stället de är. Praktex från i går… ungarna skulle sova hos farmor o farfar, de skulle byta från shorts t långbyxor: de byter om jag går därifrån o kommer tillbaka efter 2 min. vad ser jag 4-5 högar m kläder o de hade försvunnit! Jag får ett bryt o ber dem komma itllbaka…de ser inte äns vad jag menar… vad då mamma? Kläderna säger jag -Ojdå! är den kommentar jag får bara! Grrr…då blir man så trött. Vill ju inte att ens barn ska bli såna slarvpellar…men hoppas det kommer o det snart att de plockar själva. Dock t mellanbarnets favör så är han extremt duktig på o plocka ihop kläder…han viker jätte fint ihop kläder som han haft tom kallingar o strumpor som egentligen ska t tvätten men man har ju inte hjärta oi säga till när han är så duktig o lägger ihop sina saker…

hoppas dina strjekframgångar håller i sig #0!

#25 Det där tycker jag är rätt bra. SKa kanske själv göra så med mina framtida barn, låte dom ta ansvar själva. :)

När jag var liten så fick jag pengar om jag gjorde vissa småjobb, som att vattna blommor, duka bordet osv. Det visar att jobb ger pengar, man kan inte begära att få allt gratis i livet.

#27 presis så menar morsan med, och jag med nu i vuxen ålder ;)
Det va inte det att vi skulle gjöra så fruktansvärd mycket. Men NÅT skulle vi bidra med. Ut med soporna, duka på och av vid middag, hjälpa att sätta bort matvaror när morsan handlat, hålla vårat eget rum i ordning, fram till tonåren damsugade morsan där och det som låg på golvet när damsugaren kom…. say no more :)
Samt detta med vårat eget godis. Mamma brukade köpa nåt frukt eller nåt som vi kunne smaska på, och en flaska läsk, och hadde vi inte gjort våra plikter den veckan fick vi inga småpängar att köpa godis för heller. Vi fick, på den tiden, 20 kronor, och 10 skulle gå på spargrisen, rästen kunde vi handla godis för. Det fick man mycket munngott för skal jag lova (härre det är ju 20 år sen minst! :O Vad jag är gammal!) Jag tror nu, helt ärlig, att detta bidragit till min ordensans, och jag kommer vidareföra detta till mina barn, att dom rätt tidligt får gjöra små lätta syssler mot en handpenning i veckan :)

Varför ska man behöva strejka för att partnern skall förstå…Det är ju inte klokt om man tänker efter..men om det funkar så är det precis samma metod som man gör med barna belöning efter aktivitet…nått som vi är dåliga på är att vara tydliga .Be inte om hjälp hemma utan kräv det..fattar man inte att ett förhållande kräver att man hjälps åt då ska man inte leva i ett förhållande.

I vår familj har vi 2 tonårssöner som ska klippa gräs,ta ut sopor,lämna glas,städa sina rum,plocka ur diskmaskinen,tvätta sina egna kläder och vika hela familjens tvätt och köpa sina kläder + annat annars blir det ingen månadspeng.

Jag och sambon gör det vi är bra på så slipper man irritera sig på den andra..Jag städar.tvättar och sambon sköter matinköp och matlagning f.ö brukar vi hjälpas åt.med andra sysslor.Vi tar in fönsterputsare för det är ingen bra på och det tar för mycket dyrbar tid..

Kanske att min sambo blivit som han blivit eftersom han ALDRIG behövde göra något när han bodde hemma och hans föräldrar är dessutom SJUKLIGT PEDANTA. De städade hans rum. Min sambo har berättat att hans rum aldrig kändes som hans privara revir då de alltid städade inne hos honom och hade hela familjens garderober där inne. Han fick inte ens sätta upp plancher. Hans rum var ju inte som en tonårskilles rum bör vara.

Ja, de är extrema. De börjar dagen (VARJE DAG) med att städa (kliver upp tidigt innan de åker till jobbet) och de avslutar kvällen med att städa. Varje söndag städar de HELA DAGEN.

Det är kliniskt rent hos dom. Har aldrig sett ett sånt rent och välstädat hem tidigare. De har en långhårig katt men av den syns inga spår i form av katthår och div. De t.o.m täcker sin finsoffa med ett lakan varje gång de lämnar hemmet.

Min sambo berättade att när han bodde hemma var han tvungen att ta av sig inte bara skorna utan också byxorna för att ruska av dom.

Kanske att allt det inverkat på nåt sätt. Iallafall så fortgår strejken och det har bara blivit positiva resultat. Min sambo tar mer initiativ. Jag har insett efetr att jag läst era kommentarer oh insett hur olika vi människor är att jag kanske är onödigt hård i min önskan att han också ska ta initiativ och att jag inte ska behöva säga hela tiden om vad som ska göras. Han hjälper ju till och har alltid gjort men oftast efter att jag sagt vad som ska göras. Det är det JAG har ett problem med. Jag vill inte behöva säga till. Det skulle vara så befriande att inte hela tiden vara den som har huvudansvaret härhemma.

Han har erkänt att han har svårt att se när saker ska göras och att han tillförlitat på att jag alltid säger till. Att han tycker det funkar bra på det sättet. Men han förstår mig också i det hela. 

Låter najs när ni berättar om bra arbetsfördelningar .. men så är det inte alls här. Jag lagar bilen, fixar med avlopp, skruvar ihop saker, betalar räkningar, handlar, lagar mat, ser till att saker blir gjort etc och det är faktiskt BETUNGANDE att behöva ha allt huvudansvar. 

Han har fattat vinken och insett hur jobbigt det varit för mig.  Att han också måste ta mer ansvar och han har verkligen visat att han kan. Det har blivit så mycket bättre. Men jag hurrar inte förresn en längre tid gått.

Skönt att komma hem från jobbet och se att han handlat och tagit initiativ till att fixa middag etc. Skönt att få slippa och bara sätta sig vid dukat bord. Vi hjälps åt mer och det blir ju mycket roligare.

Så det funkar med strejk. :-) Hade det varit så att vi bägge haft ansvar och haft bra arbetsfördelningar redan från början (så som en del av er har hemma) så hade ju detta aldrig skett.

Och det borde räcka med att prata om det men jag försökte ju i så många år men det blev som det alltid varit efter ett tag.

Mjo, det kanske kan anses onödigt hårt att begjära att han tar initiativ själv, och samtidig tycker man det är en självklarhet :)
Jag anser det handlar om att visa dom när dom behöver ta initiativ. Din strejk fungerade hur bra som helst för er två, och andra här har berättat att det har fört till totala motsatsen för just dom. Så jag tycker, om denna strejken lär honom att se när man behöver ta initiativ, så är ju allt aldeles perfekt för er två, MissP :)

Lycka till i fortsätningen!
// Från en som är anställd tjatare av sin mann.

Hehe… jag har levt med en pendant städmanisk karl i 12 år & nu har jag levt med en total motsats i snart 6 år. Vet inte vilket som är värst =) Jag är inte heller nån överpedanisk människa men ga hur mitt föräldrahem ser ut så vill jag ha ordning i mitt kaos liksom. Och eftersom vi har 4 barn så är det viktigt att det ser ok ut när barnen vill ta hem kompis, något jag aldrig kunde göra…

Jag tror man måste hitta en nivå som båda anser vara ok. Där båda trivs… Jag har iof inte lyckats ännu, men skam den som ger sig=)

Nej, jag tycker inte du övereagerar som strejkar… Lika bra att visa att du menar allvar direkt!

Känner igen mycket av det du skriver, min slarver är 5 år yngre än jag & jag hade levt ett liv innan jag träffade honom, hunnit längre eller vad man ska säga. DÅ gäller det ätt jämka, inte alltid lätt…

jag har också blivit sån att jag inte vill ta hit folk.det ser ju förjädrigt ut.min sambo säger att den som jobbar minst ska göra mest hemma.jag har provat att strejka och det funkar absolut inte.han vill att jag ska säga till honom när det är dax att damsuga……..väldigt roligt att tala om vad dom ska göra.jag har även pratat med honom om att han måste hjälpa till hemma pga att jag har migrän och stresshuvudvärk varje dag och mår väldigt dåligt av detta ibland.skulle jag ställa mig och städa rejält så slutar det med att jag sitter i soffan och grinar resten av kvällen och det är verkligen inte värt det.han har lovat att hjälpa till.men hjälpen lixom försvinner…vet inte vad man ska göra med dessa grabbar alltså.

Jag får bara pengar när jag behöver..

Ta in städfirma och ge dom räkningen så fattar dom att det är ett jobb…