Oj, ja vi alla har ju olika bekräftelsebehov och ofta kan det vara nödvändigt att kompromissa med den man har kontakt med. Jag är en person som gärna har kontakt varje dag men jag kan också nöja mig med några gånger i veckan om jag ändå har lite koll på vad personen har för sig, det är inte kul att sitta helt ovetande i en vecka utan minsta ljud från den man tycker om. Ett par dagar är helt okej men sedan vill jag gärna ha en liten update :) 

Just efter vi träffats brukar det vara lite tyst i ett par dagar då vi nyss träffats, pratat och umgåtts och sedan återgått till vardagen och det tycker jag är helt okej. Då får man upp saknaden lite och det blir extra mysigt när man hörs, helst på telefonen då så att man får höra rösten. Annars funkar ju ett gulligt sms också :)

Men att inte smsa varje dag är nog rätt vanligt tror jag, om man inte bor tillsammans och så och behöver berätta vad som kanske ska handlas ^^ Och vissa är kanske så romantiska och har ett sådant bekräftelsebehov att de hörs varje dag hela tiden, det är så olika :) Sedan beror det nog på åldern också. Ungdomar smsar oftare än vuxna skulle jag säga men det är så klart individuellt.

Oftast hörs vi flera gånger om dagen, men ibland hoppar vi över en dag. Ibland blir det bara ett sms och ibland pratar vi massor. Olika beroende på hur vi känner. Varit ganska lika i alla 7 år.

Innan vi bodde ihop hördes vi på något vid minst en gång om dagen.

vi smsar dagligen, jag och min sambo. det kan vara allt ifrån att vi behöver handla till små anekdoter eller händelser på jobbet eller i skolan, till att säga att vi saknar och älskar varandra. vi har varit ihop i 7,5 år.

Man behöver inte höras varje dag, men jag och min sambo pratar med varandra dagligen de få gånger vi inte träffats varje dag. Vi pratade även med varandra dagligen innan vi flyttade ihop. Men alla är olika, och som tidigare nämnt i denna tråd får man kompromissa lite om man inte har samma behov.

Tror det är väldigt personligt, jag är en sån som kanske vill höras varannan/var tredje dag annars blir det för intensivt för mig. Men det är ju olika för alla människor jag känner, man får lägga det på en nivå båda trivs med tror jag och kommunicera om det 🙂

Vi bor ihop och är gifta, och vi hörs under dagen på sms någon/några gånger. Då är han på jobbet och jag hemma eller ute (är för tillfället ofrivillig hemmafru 😃).

Sen har vi ju min kompis vars bekräftelsebehov är stort som en ocean, hon och hennes sambo hörs hela tiden i princip, eller rättare sagt hon ringer honom i snitt 20 gånger per dag. Tycker synd om karln…

Det där tycker jag är så olika. Med mitt ex kunde det utan problem gå en hel dag utan så mycket som ett sms…så var det under största delen av förhållande.Jag kunde lätt åka till danmark en vecka och vi hördes kanske av två gånger….Vi var väldigt trygga i vart vi hade varandra och jag kan tycka att det faktiskt var skönt att inte behöva sitta med mobilen jämt…

I mitt nuvarande förhållande så hörs vi av väldigt mycket. Vi har full hänsyn till om den ena är upptagen med jobb, vänner, familj osv, men övrig ledig tid ägnar vi åt att smsa eller skypea. Skillnaden är väl dock att vi har distansförhållande, så vi träffas med typ 2 månaders mellanrum…

Vi umgås rätt tätt, så gott som varje dag fastän vi inte bor ihop. Han bor bara 2 min bort så. hehe. Är det något speciellt kan vi smsa, men jag har aldrig känt ett sådant LUGN med någon som med honom på höra-av-sig-fronten. Har mest tidigare haft svartsjuka och smått desperata pojkvänner som skulle bli oroliga och desperata om jag inte svarade på två timmar, så det känns otroligt skönt att ingen av oss "måste" höra av oss till varandra.

Klart det blir gulliga sms och meddelanden på facebook emellanåt, men ingen press. Hade vi inte setts så ofta som vi faktiskt gör hade det förstås säkert blivit mer 🙂

Jag och min pojkvän har massor at egentid och älskar vår "frihet" men trots detta så kna vi ju höras varje dag- sms, telefon men mest över internet, små meddelanden. Men det varierar. Ibland har jag itne hört av mig på 2 veckor, men då hör han av sig och oroar sig (jag har glömt bort, pga något projekt) och sen är de tmin tur när han försvinner in i något tentaplugg. Jag känner inget krav på att jag måste skriva till honom, jag gör det för att jag vill och vi är båda som så att vi svarar varandra när den andre hör av sig. Ingen av oss har någonsin gnällt på varandra "hör inte av dig så mycket…det stör mig!" för…vi vill båda veta hur vi mår och vara den förste att veta saker om något händer, både kul och dåliga saker.

Oftast prata vi lite på kvällen, säger godnatt osv. Handlar inte så mycket om bekräftelse, mer om att hålla kontakten, annars växer man nog isär ganska fort om man inte ses så ofta. Jag vill ha min partner till mer än sällskap till bio och att ha sex med så att säga, så då fårhan snällt finnas där när jag behöver prata, och jag vill gärna höra om hans dag också! :)

Nu postade jag ett inlägg men det verkar inte som att det kom fram. Det ser ut osm att det är väldigt individuellt och det är nog bara jobbigt i början innan man vet hur den andre fungerar och vad hen har för behov. Sedan tror jag åldern har stooor betydelse i det här med telefoni. Jag är 20 och han är 8 år äldre, så jag antar att mitt bekrätfelsebehov är liite större. Jag hörde inte av mig på två dagar, och sedan hörde han av sig. Så jag antar att man vinner på det i längden att ligga lågt :)

#11 Ja, man ska ju inte känna att man alltid är den som tar alla initiativ, ibland måste man ge partnern tid att göra det också ^_^ I min relation är vi 30+ båda två, men vi hördes av varje dag. Första två månaderna umgicks vi även varje dag, så sånt där är ju väldigt olika.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två år och bor inte tillsammans, träffas ca. en gång i veckan. Vi pratar sällan i telefon, men smsar ofta hela dagarna eller åtminstone flera timmar med täta sms. Blir säkert minst 30 sms var om dagen, oftast mer.

Men i tidigare förhållanden har vi ofta hörts mycket mer sällan, ibland inte ens varje dag men att det har funkat bra ändå. Speciellt om man "bara" dejtar, alltså inte är tillsammans än.

Jag har ett långdistans förhållande och pratar varje dag med min kille flera gr om dan ibland blir det mer eller mindre beroende på vad vi gör men vi pratar varje dag och har gjort det utan uppehåll sen vi träffades för ungefär ett och ett halvt år sen. Säger alltid god morgon och god natt, när vi vaknar och lägger oss.

Vi har distansförhållande, och pratar upp till 10 h om dagen, varje dag. Är vi båda lediga och inte har något för oss kan det bli upp till 18 h dock. :)

Vi är dock ett sådant par som skulle kunna sitta i varsin sida av rummet och prata med andra ett tag, och sedan säga att vi haft våran ensamtid. ;) Båda har dock behov av ensamtid, men vi får till det bra ändå, blir ju enklare på distans med ensamtiden!