Något jag har svårt för är hur stökigt det blir när man är två pers och bara en tycker det är viktigt att ha det välstädat ;)

Hans nagelbitande! Usch! 

Och de ständiga sockarna under soffbordet, vi har fem meter bort till tvättkorgen men lik förbannat så hamnar de där.

Att han inte drar ut laddare till telefoner, datorer osv. Han slår inte ens över knappen på grenuttagen. Känns som att jag går och stänger av dem och drar ut laddare hela dagarna.

Jag stör mig enormt på att han vill ha djuren i sängen nattetid! Dagtid kan jag däremot gå med på… Nu bor vi inte ihop på heltid än tack och lov, så jag kanske hinner vänja mig. 

Han kan inte tvätta (om man inte behöver mindre kläder, då passar han perfekt), han har star wars gubbar i kylskåpet, och är inte särskilt ordningssam av sig… 😃 Det med star wars gubbarna tycker jag dock är riktigt charmigt, hur besatt är man om man behöver ha några i kylskåpet också? Dessutom borstar han tänderna fem gånger om dagen så tandkräm går det åt i mängder, och han springer fortfarande runt med kundvagnen i mattaffärerna…

Nagelbitandet och sockorna som lämnas ÖVERALLT! Förutom i smutskorgen då… Sen är han lite för snäll med hundarna tycker jag. Jag tycker de behöver uppföra sig, inte hoppa, inte dra i koppel, inte tigga mm, men det tycker inte han. Han är en riktig curlingpappa när det kommer till dem! Som tur är har jag fått en hel del regler införda. Men det är fasen lättare att lära hundarna att inte hoppa än att lära min sambo att inte uppmuntra hoppandet :P

Stör mig på att han ofta har rätt när jag är i unpossible mode xD Han kör verkligen no mercy när han talar om vad jag gör för fel, vad jag kan göra bättre, hur jag beter mig osv. Inget inbäddat eller censurerat. Snacka om uppfostran, eller?? 

Annars så är det inte mycket som stör mig. Möjligtvis när han ibland blir väldigt arg på folk och glömmer bort hur obehaglig han kan vara när han blir arg…Så jag får påminna honom efteråt om att det var onödigt att brusa upp sig och att han borde be om ursäkt ^^

Hm, klurade riktigt länge och jag har kommit fram till att jag kan störa mig på att han är så svårväckt! Haha, när jag går upp när han sover så kan jag, efter ett par timmar, skramla med saker för att jag inte vill vara vaken ensam. Men det brukar inte hjälpa. Haha =)

Nagelbitande och att vasken är full av skräp, men det är bara lite irriterande, inget som jag bryr mej så mycket om.

Hans datorspelande/datormissbruk. vi bor inte ihop (tack gode gud), och jag konstaterade så sent osm igår att hans skrivbord tar upp 1/4 av rummet, och är hans borg. De tär vekrligigen den mest centrala och framhävda punkten i rummet. Det är lite för lättillgängligt när man har besök osv, för det känns inte socalt när han sitter där på stolen…sen ser ju skrivbordet ut som hej kom och hjälp mig… för den verkar vara "fredad zon" för i övrigt är han väldigt renlig av sig. (låter som att jag pratar om en hund).

Däremot kna jag säga vad han stör sig på mig, för jag stör mig inte så mycket på honom i övrigt, han har småsaker för sig men jag STÖR mig inte på dem. Vi är olika. Men han stör sig på mitt:

- Nagelbitande
- Saker osm dräller överallt
- Smörkniven i smörpaketet i kylskåpet… för jag vill inte diska en ny varje gång jag ska ha en macka, det skulle bli typ 10 knivar varje dag eller så.
- Vattenglas, överallt. Fulla, halvtomma, tomma.
- När jag glömmer använda underlägg till tallriken.
- När jag inte satt in en ny toarulle (de tär mest av praktiska skäl, placerar man toarullarna där det är fysiskt omöjligt för mig att komma åt dem utan en pall så är det lätt att "glömma bort" det).

- …dräller även kläder lite överalllt.

Prylhögar på köksbordet. Och när han berättaren nån gammal historia han berättat femtielva gångar förut.

Att han ibland får för sig att klippa naglarna i vardagsrummet eller sovrummet, tycker det är såå äckligt och det säger jag varje gång! Händer dock inte lika ofta nu.

När han diskar men slutar när nästan allt är färdigt (han lämnar alltså kvar några få saker), otroligt irriterande. Förstår inte riktigt varför man gör det heller.

Får jag kontra med en fråga, vad tycker ni är det bästa sättet att framföra sina "synpunkter" på? Det kan ju vara rätt känsligt ifall det exempelvis gäller något med hygien eller annat som partnern kan ta illa vid sig av.

Är inte själv i det läget, men jag har haft otroligt svårt tidigare för att framföra sånt där. Om det inte är typ disk eller städning som man verkligen ser hela tiden. Är nog sån som person att jag aktar mig väldigt mycket för att "inkräkta" på någons naturliga rutiner och att kanske råkar såra någon. Jag är väldigt mån om mina medmänniskors känslor. Nu menar jag ett upprepande beteende, inte att någon liksom luktar svett eller dylikt en gång eller så!

12# Jag hade en kille som verkligen inte kunde sköta sin hygien. Jag var bara rak på sak, dansk som jag är. Förklarade att när man svettas så mycket och har så frän lukt så MÅSTE man duscha varje dag, om han kan, helst två gånger om dagen och deo efter. 

Om jag haft en kille som kanske uppfört sig illa, t.ex mitt ex som inte ens orkade lätta på r*ven från soffan när mina föräldrar kom hem till oss för att säga hejdå när dom skulle åka på semester så ropade jag in till honom "Shit vad roligt att du studsar upp av glädje att se dina svärföräldrar som alltid ställer upp för dig, nu när dom ska iväg och allt"…då vinkade han till dom..från soffan!!! Tog upp det direkt när dom hade stängt dörrn och gjorde klart att om det upprepade sig så skulle jag packa och sticka innan han hann räkna till D. 

 Jag tycker det är skönt att kunna vara rak på sak när jag inte uppskattar något min partner gör, men det innebär självklart också att dom har lov att vara lika raka och ärliga tillbaka! No hurt feelings, just tell the truth

#13 Jo du har rätt, rakt på sak är väl bra! Jag själv skulle kanske först känna mig lite "offended" om min partner bara mitt i allt hävde ur sig en ovana jag har som han inte gillar. Jag är nog lite känslig på den fronten själv också. Kanske därför jag haft svårt att säga sådant, för att jag tror att partners ska ta väldigt illa upp?

Jag tycker i alla fall det har varit svårt! Men i princip bara om det handlar om hygien eller andra ovanor som är lite diffusa. Disk, tvätt och sådant är ju så konkret. Har inte upplevt att andra "problem" är det, och då blir det svårt.

14# Jo, men som jag också nämnde: Om jag får ge den typen av kritik så måste jag också tåla att få den tillbaka :) Och klart att det kan bli lite awkward och jag kan bli jättesur just när min kille talar om för mig att "Nu är du f*n i mig bara envis och tjurskallig. Nu får du ta och skärpa dig och göra något åt det!" 

Men även om jag blir sur just då så inser jag hela tiden att det inte handlar om att såra mig utan enbart om att vi har en öppen och tydlig kommunikation. :)

Stör mig på att han inte stänger lådorna efter sig o e så trött o off ofta.

Inte direkt stör mig men att han är tidsoptimist gillar jag inte. Jag vill alltid vara i god tid till alla ställen vi ska på. Men han är ofta i sista minuten till allt.

Att han har så svårt att plocka i ordning efter sig själv. Handlar mest om disken som han verkar tro flyger till diskmaskinen själv. Sen hur han flänger runt hela tiden. Han har varit väldigt sjuk och är inte helt återställd ännu, så jag hade önskat att han drog ner på farten lite men han kör på för fullt. Jag typ bara väntar på nästa riktiga återfall.. Men inte lyssnar han på mig inte.

Det är bara småsaker som jag stör mig lite på, han har lite svårt att hålla ordning här hemma. Men det är inte så att det orsakar bråk eller så.

Min hustru stör sig på mig för småsaker - och jag stör mig på henne för att hon stör sig på mig. 🙂 Handlar om ansvar och ordningsfrågor.

Kan det vara ett kvinnligt fenomen att ha en massa synpunkter på hur partnern uppför sig? Eller är det bara hos oss det är så?

Men när det kommer till sex har jag en del synpunkter - men dom behåller jag för mig själv eftersom jag vet att det inte går att ändra på en persons egenskaper.

Hans enorma intresse för bilar. Det pratas dag in och dag ut om bilar/motorer/turbo etc. jag är så döless på det. När vi umgås tillsammans låter han bli att prata om det men då brukar telefon ringa några gånger om dagen istället där de ska pratas bilar så man kommer inte undan det. Fördelen är att man har en gratis bilmekaniker ;-)

Vi bor inte ihop och det enda jag kan störa mig på enormt är att han ''mm'':ar hela natten lång. Han snarkar inte, han pratar inte i sömnen utan han säger ''mm'' heeeeela sovtiden, haha. Jag vaknar så sjukt lätt så ja, det är ingen höjdare. ;)

Annars kommer jag inte på nåt direkt.. han diskar oftare än jag gör, han tvättar som han ska, han slänger smutstvätt i smutskorgen och är mer ordningsam med sina kläder än jag är. Rent har han det också kan jag tycka.. så det är det där jädra ''mm'' som stör mig, haha.

#20 läs #9 ja gär kvinna men jag är i samma läge somdig, upplever att min partner stör sig mer på mig än jag på honom :) Eller mer at than har fler saker som han stör sig på- jag har en stor sak jag stör mig mycket på men inte kan påverka alls och han inte alls vill förändra.

20 min sambo stör sig på att jag smaskar när jag äter något riktigt gott.

#20 Jag har en del synpunkter på maken men han har nog lika många på mig. Han är bara mycket bättre på att hålla tyst och välja sina bråk. Jag är skitdålig på att hålla tyst, tänker att jag inte ska säga något men plötsligt så har jag vräkt ur mig det ändå.

Saker jag stör mig på hos min pojkvän:

- Han kan inte berätta vad han gjort under dagen om jag inte frågar.

- När han skämtar om att mina djur inte är fina.

- Att han blir tyst som en mus inför mina föräldrar (släkt/vänner över huvud taget), och när han väl pratar med dem låter han som om han är nervösast i världen.

- Att han hatar min bästa vän.

- Att han blir sur om jag umgås med min bästa vän.

- När han beter sig barnsligt om jag är trött eller allmänt sur (röda veckan speciellt).

- Att han hellre sitter hemma än går ut och gör nåt roligt, oftast.

- Att han typ aldrig har samma åsikt som mig om saker och ting.

- Att han aldrig erkänner att han har fel när vi diskuterar om något (som när han räknade ut att vi vart ihop i 4 år och 3 månader, fast det var 4 år och TVÅ månader. Han kunde absolut inte erkänna att han hade fel utan drog till med "man kan räkna på olika sätt"…)

- När han tar med sig mobilen in på toaletten.

- Att han är pälsdjursallergiker (det är ju dock inte hans fel, men kan inte låta bli att störa mig på det då jag inte kan leva utan djur)

Saker han troligtvis stör sig på hos mig:

- Att jag älskar mina djur

- Att mina djur betyder otroligt mycket för mig

- Att jag är lättirriterad

- Att jag inte gillar hans datorspel

- Att jag hellre sover hos mig än honom och hellre är hos mig än där borta.

Det är det jag känner att han säkert stör sig på, men det finns nog mer.

Vi har varit tillsammans i 19 år och gifta i 15, så man slipar ju av en massa grejer mot varandra. När vi var yngre fanns det mycket jag störde mig på. Idag kan jag störa mig på hur han och min 14-åring härjar ibland. Det är som att jag har två tonåringar hemma och jag är den enda vuxna.🤪Fast oftast tycker jag det är underbart med hans energi och tokigheter.

Nu kom jag på en sak som jag kan störa mig på ibland, men oftast är det bara komiskt. När vi har bråttom iväg så börjar han pyssla med saker som inte har det minsta med saken att göra. Ibland, om vi har en tid bokad tillsammans och han håller på sådär så är det irriterande. 

Men som i morse var det bara komiskt då han försovit sig och jag står i hallen och väntar på att han ska komma så att jag kan köra honom (han har blivit av med körkortet så jag får ställa upp). Börjar undra varför han inte kom, han började 13 minuter senare och vi har ungefär lika lång bilresa dit plus att de nu håller på med vägarbete ungefär halvvägs. Går in på badrummet och vad gör han? Sorterar tvätten och håller på att fylla maskinen, klädd i endast kallingarna, haha. 

Två minuter tidigare hade han skakat liv i mig med orden "VI är så himla sena!". Trots att jag inte var det minsta sen någonstans snabbade jag mig för att han skulle kunna komma i tid, vi är verkligen sjukt olika på den punkten.

Sa till honom att han började om tolv minuter och fick ett "Jasså? Oj då.. :/" till svar. Ibland så undrar man :P

#28 han låter lite som mig och just dne där grejen skyller jag lite på min ADHD, fokus lika med zero. Jag kan knappt städa min lägenhet för det slutar _alltid_ upp med att jag står och sorterar typ kvitton eller börjar böka runt bland fotografier i fotoalbum (som inte alls är speciellt högprioriterat vid en städning och man snart får gäster på middag) haha. Gissa om jag drev min syster till vansinnets brant när jag skulle flyttrensa med henne och min mamma när mina föräldrar skiljde sig- jag skulle ju gå igenom _alla papper_ som skulle kastas och sorterade dme i högar. Något som skulle ha tagit en dag kunde ha tagit veckor om jag fått bestämma. Men jag har läst att detta är väldigt vanligt bland folk med t.ex ADHD- men även Aspeergers (stavar det säker thelt fel nu också) kan ha svårt att behålla "den röda tråden" när det gäller prioriteringar när saker ska göras och därför tar det lång tid att få en normal dag att flyta på. Vi kan organisera, det blir bara inte så praktiskt alla gånger 🤪 Men stor igenkänningsfaktor på din pojkvän :P

Det driver såklart alla jag känner tll vansinne, även min pojkvän. "Men vad gör du, vi ska ju åka NU!" Så står jag på badrummet och "skulle bara…t.ex borsta håret" som såklart slutade med att jag börjat sortera gummiband i färg och form eller sortera badrumsflaskor i färgordning på hyllansom bara MÅSTe dammtorkas _nu_ (dock inte som tvångstankar, det är mer att man kommer på det då och känner att det är lika bra att göra det så länge man mins det) ungefär så. Men händer inte hela tiden, men alldeles för ofta…I övrigt på det stora hela i mitt hem är det inte alls specieltl stor ordning på sakerna 😃Skönt att du kan skratta åt det, önskar alla kunde göra det emellanåt.😉Själv har jag bara en partner med ett oändligt, nästan övermänskligt tålamod.

Datorspelandet, det är inte aktiviteten i sig, utan tiden som läggs på spelandet. Ibland undrar man om inte datorn är kärleken nr1. ;)

måste fylla på min lista i #26 om vad jag stör mig på hos honom.

- Att han alltid tycker att han har det värst - spelar ingen roll hur illa jag har det, han har det alltid mycket värre.

#29 Både vi och hans mor har länge misstänkt att han har ADHD eller någon liknande diagnos faktiskt. Intressant att du nämner just det, har aldrig kopplat ihop hans oförmåga att fokusera med det dock. Är verkligen inte insatt i diagnosen alls, känner att jag bör läsa på lite. Inte för att självdiagnostisera på något sätt men för att kanske förstå hans små egenskaper lite bättre. 

Han vägrar att utredas för han vill inte ha en diagnos på papper. Ett par gånger har jag frågat försiktigt om det inte skulle underlätta att få prata med en läkare och få ökad förståelse åtminstone. Brukar säga till honom att han ju fortfarande kommer vara samma person som han alltid varit, att få en sådan diagnos är ju långt ifrån en dödsdom men han verkar inte tro mig. Så det har jag lagt på hyllan.

Nu blev det väldigt OT men det var skönt att få ur sig lite tankar.

Skrattade lite åt det du skrev om när du tappar fokus och börjar med andra saker, just för att igenkänningsfaktorn är så otroligt hög. Är som att läsa om min gubbe :) 
Härligt med en så förstående sambo, måste vara underbart att leva med någon med så stort tålamod, speciellt när man kanske behöver det lite extra :)

#28 #29 så är min kille också och han har då inte ADHD, han stressar bara inte upp sig, för ngt! Om, vi är sena iväg så kan han ställa sig och göra rent öronen eller liknande. Så har han alltid varit och hans kompisar blir lika galna som jag på det.

Sa inte att någon måste ha ADHD för att de gör så, sen är det skillnad på att vilja rensa öronen och inte stressa /rena öron hör till hygien och känna sig bekväm/ och att t.ex börja rensa avloppet eller damma bokhyllorna när man har ett möte man ska till. Mest det om fick mig att reagera och känna igen mig. Många saker som är "typiskt" för en med ADHD- är fortfarande helt normala saker även för andra, det är mer i den stora bilden det blir en del av diagnosen, eller bara ett "vanligt särdrag".