Relationer iFokus

Relationer

Etikettfamilj
Läst 6625 ggr
mynameislova
0

Dom accepterar inte min pojkvän

Jag är 19 år = myndig och har träffat en kille som är snäll och underbar. Men mina färäldrar vägrar accepterara min pojkvän. Dom säger att det är barnarov och sådant. Han är 35 år ungdomlig snygg rolig trevlig omtänksam och har många intressen som är lika som mig och mina vänner.

Jag var 18 när jag blev ihop med honom och jag bodde hemma då varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa och hans sambo. Mina föräldrar skilde sig för många år sen. För 2 månader sen fyllde jag 19 år och packade mina saker och flyttade in i min pojkväns hus. Jag orkade inte med mina föräldrars dåliga stil att döma ut honom utan att inte alls försöka lära känna honom utan bara vägra träffa honom och säga elaka saker att han inte vill ha mig för den jag är.

Konstigt nog är pappa värst. Han sa när jag flyttade in i huset hos min pojkvän att han skulle ringa polisen så dom kom och hämtade hem mig igen. Men ingen polis har kommit hit så jag vet inte om det var tomt hot.

Varför jag tycker att det är så konstigt att pappa är negativ är för att han är 50 år och hans sambo är 30 år = 20 års skillnad. På mig och min sambo är det 16 års skillnad. Pappa träffade sin sambo för 5 år sen då var han 45 och hon 25 men då jag säger till honom att det är barnarov som han sysslar med också isåfall så blir han vansinnig och säger att det är långt ifrån samma sak för hon var äldre än jag då dom träffades. Men jag tycker inte det är nån skillnad för det skiljer ju fler år på dom än på mig och min pojkvän??

[FarbrorNöjd]
0
#1

Känner igen det där på alla sätt och vis.. Förhoppningsvis ändrar dina föräldrar inställning. Det gjorde inte mina och jag har inte pratat med min syster på 3år nu och mina föräldrar har jag jag inte pratat med på två år.

Karmatarerskanise
10
#2

Din pappa kan självklart inte skicka polsrn att hämta dig. Du är vuxen och bestämmer själv. Himla dubbelmoral din pappa kör med måste jag säga med tanke på deras ålderskillnad. Tråkigt att familjen inte alltid finns dör för en.

ramm5tein_
2
#3

Jag kan förstå som förälder att det kan kännas "konstigt" eller annorlunda att ens dotter träffar en så mycket äldre pojkvän, men i detta fallet gör ju din pappa precis samma sak eller hur man ska säga.

Om ni nu har varit tillsammans ganska länge ändå kommer säkert alla de här känslorna hos dina föräldrar släppa? Det mesta blir ju bättre med tiden. Och jag tycker verkligen du ska fortsätta motargumentera om din pappas sambo. När man är 19 kan man ändå tänka för sig själv och ta rätt beslut (ja, rätt för alltid vet man ju såklart aldrig). Det hade ju varit en sak om du varit 16 och han lite yngre än 35.

Stå på dig. Jag tror att ju längre ni kommer hålla ihop så kommer dina föräldrar mjukna!

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

Afturelding
0
#4

Dina föräldrar ser inte att du är vuxen än, och ser honom som mycket, mycket mer vuxen. Hade du varit 35 och han 50 hade det inte varit samma sak, eftersom att dina föräldrar (förhoppningsvis, och om de lever då) ser dig som en vuxen människa vid det laget. De tycker helt enkelt inte att ni har samma förutsättningar.

Mina föräldrar var lite likadana när jag var 15 och hade en 19-årig pojkvän. Jag var ju inte ens i närheten av att vara vuxen, medans han var myndig. Men det har vuxit bort nu, och nu tycker de inte att jag kunde valt någon bättre ;) Man brukar klara av en större ålderskillnad ju äldre man blir.

Jag tror även att din fars reaktion kan bero på att din sambo är äldre än  hans sambo. Han ser ju uppenbarligen sin sambo som en vuxen kvinna och jämlik honom, och då är det nog lätt att man tänker i dem banorna.

Vad du ska göra åt saken… Tja, du är vuxen, och gör precis vad du vill. Visa att ni faktiskt klarar er och att det är detta du vill, så kommer de nog lugna sig när de märker att du inte kommer hem och är utnyttjad.

/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se

Katthemsmatten
2
#5

Som jag känner igen reaktionen! När jag var 18 träffade jag en 13 år äldre man. Vi flyttade ihop, fick barn och separerade. Mina föräldrar gillade iofs mannen ifråga väldigt mycket, men hade svårt med åldersskillnaden.

När jag var 34 gifte jag mig med en 20 år äldre man. De blev inte mindre chockade, men hade ju ingenting att säga till om vid det laget . Äktenskapet varade i 15 år, då min man avled. Vi hade det väldigt bra, men ju äldre han (ja, jag också givetvis) blev, ju större kändes åldersskillnaden. Medan jag fortfarande hade mycket energi och var nyfiken blev han tröttare och mindre utåtriktad. Det hade förmodligen blivit en än större skillnad när han kommit upp i 80 års åldern. Men har man 'tagit fan i båten får man ro honom iland' som min gamla mormor brukade säga.

Det jag försöker säga, TS, är att det med åren blir svårare med en stor åldersskillnad, speciellt om man som du är väldigt ung. Dina föräldrar har säkert förstått det. Och din far börjar nog märka det. Därför blir han mer fördömmande. Plus att han förmodligen tycker att det är litet jobbigt att du försvarar ditt agerande genom att peka på att han gör exakt samma sak.

Medarbetare Hittekatter iFokus

mynameislova
1
#6

Jag flyttade ju hem till honom i  början av december. Så när det var jul så var vi inte välkommen till nån av mina föräldrar. Eller jag fick komma hem om jag ville men inte ta med mig honom. Så det innebar att jag också tackade nej och vi besökte hans föräldrar som har accepterat mig. Jag vet inte om dom direkt gillar mig men dom är vänliga och artiga.

Ja iallafall sen har det blivit en massa tjafs då mina föräldrar sagt att jag tar avstånd från dom i och med att jag inte var till nån av dom på hela julhelgen. Kanske var löjligt av mig men jag ville också sätta en gräns att om inte jag får ta med mig den jag är kär i så kommer jag inte hem heller.

Min pojkvän gör ju allt för att få träffa dom och bli accepterad. Han har ringt dit och mamma har bara lagt på luren. Pappa har skrikit saker till honom som äckel och att han ska ge fan i mig.

Men ingen av dom har ju pratat med honom lungt liksom.

Ja jag kan fatta att dom inte gillar det, eller iallafall mamma. Hon tycker att det är hemskt att pappa har en som är 20 år yngre också och hon tycker att papppa ska skämmas för det.

ramm5tein_
1
#7

#6 Ja ni båda har ju verkligen försökt, och bara det att din pojkvän försöker så mycket och som du säger verkar vara hur snäll som helst. Han kunde ju lika gärna ha tänkt "äh, screw dina föräldrar i så fall", men han verkar ju verkligen försöka dessutom.

Nä, du har all rätt att vara besviken på dina föräldrar… Men hur länge har ni varit ett par nu? Är det ens ett år? Fastän de nu borde acceptera er och vara välkomnande mot er båda så tror jag återigen att tiden fixar det här… Eller, det gör det garanterat. Men fattar att det är skitjobbigt just nu.

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

Karmatarerskanise
1
#8

7 tyvärr fixar inte tiden allt. Och ska man som barnet förlåta ett sådant beteende som pågått så länge?

ramm5tein_
1
#9

#8 Nej, men på så sätt att de lär sig att acceptera relationen. Nej, TS har ingen skyldighet att förlåta föräldrarnas beteende. Det enda jag syftar på är att just på föräldrafronten, det med att de inte ens är välkomna båda två, det lär ge med sig med tiden ju mer de blir van att detta faktiskt "är på riktigt".

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

mynameislova
0
#10

7. Vi har varit tsm sen 20 februari ifjol så blir snart ett år

ramm5tein_
0
#11

#10 Okej! Ja då är det inte särskilt nytt för dem i alla fall.

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

Karmatarerskanise
1
#12

9 det är det jag menar. Tid garanterar inte acceptans.

Katthemsmatten
1
#13

#6 Maken till omogna föräldrar du har! Jag tycker att du gjorde rätt. Dina föräldrar får finna sig i att inte träffa dig om du inte får ta med din sambo. Enligt god hyfs och stil, kalla det vedertagen etikett om du vill, så inviterar man båda parter i en äktenskapsliknande relation.

Medarbetare Hittekatter iFokus

kärochgalen
0
#14

Hej, vill bara höra hur det har gått för er? Jag är nämligen i precis samma situation och är så arg och besviken på mina föräldrar, främst min pappa. Jag är 26 år och min kille är 40 år fyllda precis.

Har ni några tips och råd är dom såå välkomna..