Fokusera på varför det tog slut mellan er. Älskar du din nya partner? Vill du bli ihop med din gamla partner för att han vill ha tillbaka dig? Hade ni det verkligen så bra som du minns? FÖrsök att se kritiskt på det.

Ofta kan det vara så, att när man väl släppt taget om en person, det är precis då som personen vill ha tillbaka en. Fråga mig inte hur det går till eller varför, men jag har själv varit med om det.

Som jag ser det så är hela problemet du själv från början till slut. Du vågade aldrig satsa, han ledsnade och du förlorade något värdefullt. Nu är du på väg, återigen på grund av din brist på vilja, att göra ett liknande val igen. Du är, trots dina erfarenheter inte alls på det klara med vad du själv känner och vad du själv vill, ens i det nya förhållandet.

Av olika anledningar ser ditt liv ut som det gör, och det är skapat av dina val. Vad jag tror du måste göra, är att sätta dig ner under några månader och fokusera på vad det är du egentligen vill med ditt liv. Kan du inte vara tydlig för dig själv med vad du önskar dig i livet, så är det också svårt för livet att förse dig med vad du önskar.

Jag tycker, precis som zeretki skriver här ovan, att du måste fokusera på vad du känner för din nya partner. Han förtjänar inte att du går och har en annan man i dina tankar. Kan du inte vara hans helt och fullt, så bör du nog låta honom gå vidare med sitt liv utan dig.

Jag kan rekommendera en bok som heter The Secret som är skriven av Rhonda Byrne, alternativt köp filmen.

Allt gott.
//SharpMissy

Hej, och tack för svaren. SharpMissy - det är som om du läst mina tankar. Det är PRECIS så jag upplever det, dvs att jag mer eller mindre håller på att begå samma misstag på nytt, och att alltihopa faller på mig själv (jag skyller nog inte på någon annan). OCH att jag beter mig orättvist mot min nya partner - gissa om jag har haft mina samvetskval…

Men varför klarar jag inte av att göra nånting åt saken? Jag känner mig helt låst i situationen, vet varken ut eller in. Måste medge att nån form av "ålderskris" säkert spelar med i bilden - jag närmar mig 30, och det var inte ALLS så här livet skulle se ut nu :( Jag känner bara en sån fruktansvärd ÅNGER och tänker istället i stil med (och det här känns hemskt att att medge) att om jag ännu var tillsammans med exet, hur långt skulle vi inte ha kommit då? Vi skulle säkert ha varit gifta vid det här skedet etc etc…

Nej, usch, jag märker själv när jag skriver det här hur barnsligt det hela låter. Det hjälper väl knappast att hänga upp sig så där.. Man har ju ansvar för sina egna handlingar, så är det ju bara - men ibland känns besluten helt enkelt för stora, och då blir det tydligen så här att man inte kommer någon vart och bara sårar sig själv och andra. Men hur hittar man modet att ta kontroll? Jag har försökt komma fram till vad jag vill med mitt liv, men får inget svar. Har funderat på att be om avstånd från min nya kille medan jag reder ut det här, men det känns också svårt - vill inte såra honom, och vill ju inte förlora det vi har!

Kanske ni båda har rätt i att jag helt enkelt borde bara försöka fokusera på det nya förhållandet… Kanske det är så att jag romantiserar det förra förhållandet… Jag har upplevt väldigt starka känslor för min nya partner, men jag tenderar att glömma det ibland då en sån här våg av ånger och ångest kommer över mig.

Tack för att ni orkar läsa - det känns bra att få ventilera lite!!

Det verkar som att du hamnat i en återvändsgränd där det inte heller finns en väg tillbaka. Du har fastnat i beslutsångest och väntar på att något utifrån kommande ska hitta dig och förlösa dig från att fatta beslut.

Here's news for you:

INGEN annan kommer att leverera de rätta svaren till dig. Du måste själv vara den som tar det beslutande steget framåt i livet. Jag skriver detta av egen erfarenhet.

Under ett  par tre års tid befann jag mig i en kris där jag tvekade oerhört på att lämna min dåvarande man och bryta upp en kärnfamilj. Jag stod liksom och balanserade på vågen hela tiden, fram och tillbaka, inom mig själv. Jag ventilerade också med vänner, mamma, Gud, böcker, visa Kvinnor och män, men utan resultat. Jag insåg till slut att beslutet var helt och hållet mitt eget, och ingen annan skulle befria mig från den bördan.

När beslutet var fattat och jag tagit ett aktivt kliv framåt i mitt liv, så föll så många bitar på plats. Det var som en fördämning som brast, där ett flöde av många goda ting förde mig framåt. Jag fick en otrolig medvind under en tid framöver och allt kändes så oerhört gott, rätt och underbart.

Detta har med lagen om attraktion att göra. Det du tänker på, drömmer om, tackar för och aktivt arbetar för, det kommer att hända, med råge! Du får det du ber om. Men lever du ett liv i ånger, ruelse, tvekan och svårmod, så är det också det som kommer speglas för dig, om och om igen, tills du förmår att själv göra dig fri från detta cirkulerande scenario.

Och ventilera, det är något BRA! Du kan göra det en gång, tio gånger eller hundra tusen. Till slut har du öppnat nyckeln till ditt inre och du är redo att trycka på rätt knappar.

Skriv gärna mer om du känner att det tillför något. Vi är ju här.

Allt gott!

Kan det inte vara så att du ville testa din förra pojkvän ?Man vill ju ha bekräftelse på att man är älskad precis som man är.Jag känner igen det där att vela vad man vill . Är man kär och allt känns bra så är det väl bra ,tvekar man kanske det inte är så bra.Ibland behöver man ett brake för att verkligen känna efter vad man vill.Följ dina känslor det brukar alltid funka.LYCKA TILL!

Jag tror, precis som zeretki, att du förskönar förhållandet. Dessutom tror jag att när nya förhållanden inte är perfekta (eller så självklara och trygga som det tidigare) så längtar man tillbaka till det gamla där man vet hur alltid funkade. Jag tror att ni blev ihop igen så skulle ni snart vara inne i samma mönster och inte känna er riktigt tillfreds iallafall. Ni skulle förvänta er att förhållandet ska se ut på det gamla vanliga sättet, men det kommer det aldrig mer att göra. Det skulle vara något helt nytt och jag tror inte att det blir som ni har tänkte det och då blir pannkakan värre än nånsin.

Jag tycker att du ska ge all din kärlek och dina tankar åt din nya istället, du verkar ju vilja leva ett liv med honom också. Och han är ju i verkligheten medan den bild du har av ditt ex är en illusion - han finns inte kvar på riktigt! Allt som har hänt och de erfarenheter ni har fått sen ni gjorde slut har förändrat er båda som människor så jag tror ett nytt försök skulle innebära mest besvikelser och en fortsatt längtan efter det gamla som aldrig mer går att nå.

Måste bara tillägga att jag verkligen är imponerad över att du orkade gå vidare efter kallduschen! Att våga och att orka gå och få professionell hjälp är modigt! Kanske kan det vara ett sätt att reda ut lite tankar den här gången också?

Suck… ni har väl rätt. Jag vägrar väl minnas hur det förra förhållandet egentligen var, och tänker bara på de goda sidorna. Det är konstigt hur förnuftet kan säga en sak helt klart och tydligt, medan känslorna inte alls vill lyssna! Å andra sidan kanske det handlar mera om det att jag skyller mig själv så starkt för allt som hänt, att det därför känns svårt att acceptera det - det var ju mitt fel att förhållandet föll i bitar, så nu sitter jag ju här och funderar på hur bra det inte kunnat sluta om jag bara varit modigare då.

#5 - jag ser det nästan som om jag ville testa mig själv, mer än exet… Jag ville se hur jag kände om vi inte var tillsammans, vilket ju då inte riktigt fungerade så som jag tänkt mig. Och nu känns allting egentligen bara som ett enda stort missförstånd.

SharpMissy, tack igen för så kloka ord  Jag har nog insett det redan själv, dvs att det är jag själv som måste ta kontroll och börja fatta mina egna beslut, ingen kommer ju att göra det för mig! Det är bara som jag redan sa så otroligt svårt att våga ta det steget - jag är livrädd för att fatta fel beslut som jag sedan ska leva med resten av livet (mera ånger..). Jag vet att jag kanske överdramatiserar, men jag kan helt enkelt inte förmå mig själv att fatta det här beslutet! Hur GÖR folk riktigt när de bestämmer sig för så här stora saker??

#7 - jag har redan tagit reda på numret till en terapeut… vet inte riktigt hur jag annars ska ta mig ur den här soppan! Har inte ringt henne ännu dock… Kan inte låta bli att känna mig som en svag människa som inte klarar av att fixa det här själv

Tack igen för ert stöd!

Lingon!!

Kontakta mej gärna. Jag har samma erfarenhet..