Relationer iFokus

Relationer

Etikettvänskap
Läst 2008 ggr
pippa__
2007-07-28 01:07
0

Lite På Folk??

har ni någon gång blivit sviken av någon så ni har svårt att lita på folk igen?

Hur isf har ni hanterat detta?? Känns lite dumt att gå runt och misstro folk hela tiden ju..=)

pippa__
2007-07-28 01:07
0
#1

Lita skulle det va!! ;)

[SharpMissy]
2007-07-28 02:01
0
#2

Det handlar väl egentligen mest om Förlåtelse, som jag ser det. Om man kan förlåta personen och gå vidare, inte förlåta personen för personens skull, utan förlåta personen för sin EGEN skull. Så att man kan släppa taget och våga gå vidare. Man behöver inte ens förlåta personen så att vederbörande VET det, utan att man gör det inombords.

Ett styng av misstro kommer alltid finnas, skymta fram under korta ögonblick. Det behöver inte betyda att man är bitter och inte vågar känna tillit igen, det enda det innebär är att man inte längre är naiv och oskuldsfull vad gäller att lita på någon. Det är en sund försvarsmekanism att man ändå alltid någonstans är vaken och inte försätter sig i riktigt samma situation en gång till. Om man inte lärde sig av sina misstag skulle man ju hela tiden sitta och stoppa handen i elden trots att man redan bränt sig 39 gånger och det känns ju fullkomligt idiotiskt.

Men tillit och tillförsikt, en stor portion hopp och mycket kärlek, kan få en att våga lita på en annan människa igen. Vad har man för val? Ska man hålla sig tillbaka hela tiden gentemot andra människor? Det kan man inte kalla ett fullgott liv värdigt en människa av kött och blod.

Svikna blir vi alla. De allra flesta förmodligen ett flertal gånger, och några av gångerna är vi den som svikit någon annan, medvetet eller omedvetet. Det är en del av livet och jag tror också att många gånger kan man gå stärkt ur en sådan kris.

pippa__
2007-07-28 14:26
0
#3

Men det är så svåååårt…Jag har svårt att lita på folk, men ger dem ändå en chans..Jobbigt att känna så här..jobbigt att bara gå och  tänka hela tiden "tänk om…"

Inget tips hur man stänger av hjärnan för en sekund ;)

[SharpMissy]
2007-07-28 15:14
0
#4

Allt handlar om att man ska ta kommandot över sina egna tankar, vilket inte är gjort i en handvändning. Man måste vara på sin vakt när de negativa tankarna kommer, och när man upptäcker det så måste man tvinga sig själv att tänka på något positivt. Att klappa en hund, en vacker solnedgång, ett roligt minne eller vad som helst som ger positiva vibrationer.

Det här är en process som kan ta upp till tre månader, därefter ska man ha lärt sig att vända på negativa energier och byta ut dem mot positiva.

Jag har precis läst boken The Secret, som i och för sig inte innehåller något revolutionerande nytt, men som manat mig till eftertanke vad gäller hur jag utformar mitt liv. Den finns även i filmversion.

Det är inte en enkel resa jag har gett mig ut på, jag måste lära mig att visualisera och att tänka positivt. Det är svårt många gånger, när man egentligen bara vill sätta sig ner och storgrina. Att bära på mycket ilska och frustration, som leder till negativa tankar, är inte lätt att bara förtränga heller, och det tror jag inte är tanken att man ska göra. Men man måste lära sig att se det positiva i allt. Den energi man sänder ut, är det man också drar till sig enligt lagen om attraktion, som nämns i boken.

Jag tror att du signalerar ut en energi att du väntar dig att bli sviken, och gissa vad? Det är precis vad livet kommer att förse dig med…

pippa__
2007-07-28 16:14
0
#5

Hmm så sant egentligen det du säger. Men känner mej inte så stark att jag kan få fram en positiv tanke mitt i allt negativt.

siddelina
2007-07-28 16:32
0
#6

Jag tror att man förmedlar vad man känner. Så således om du känner att du har svårt att lita på folk, är det också det som händer. Du blir sviken …

Lägg bort vreden och tro istället på att den människan som står framför dig, vill dig väl och framförallt att DU vill denna människa väl. Det mesta ger sig själv sen, men framför allt slösa inte energi på att tro att du ska bli sviken igen!

Lycka till och tänk positivt!

pippa__
2007-07-28 17:09
0
#7

Mmm tack för svaren!! Ska faktiskt försöka att tänka på människan i fråga nästa gång.. =)

Pomperipossa
2007-07-29 12:05
1
#8

Jag kan erkänna att jag litar inte på folk…. Det är bara en eller två som känner mig riktigt. Trots att jag har ett stort umgänge med många människor och upplevs som mycket social så vet dessa människor inget om mig. Har lite för mycket i ryggsäcken för att släppa folk inpå mig hur som helst.Fundersam

siddelina
2007-07-29 14:50
0
#9

Nä, jag har också svårt att lita på folk. Men jag är avvaktande i början och sen när jag lär känna människan i fråga kan jag öppna mig mer och mer. I början känner jag ofta att jag inte ens tycker om människan och sen visar det sig att man har mycket gemensamt. Däremot folk som är lätta att ta kontakt med och som jag tycker är roliga som jag blir sviken av har jag märkt så jag är också försiktig.

lisette
2007-07-30 01:06
0
#10

jag litar väldigt sällan på folk. kan berätta mycket då jag är öppen av mig. men saker som hur jag känner mig inombords, vad jag tänker på osv - det håller jag helst för mig själv.

har blivit sviken av folk o jag tycker bättre om att ha mina tankar för mig själv sedan dess.

pippa__
2007-07-31 00:15
0
#11

#10 visst är det så..problemet är att man blir ju helt psykad själv till sist…Går och inbillar sej massa saker att folk har sagt och gjort och sånt….

Sillen
2007-07-31 00:37
0
#12

Beror på hur man menar med sviken.
Har blivit sviken av familj och vänner många ggr men det som gjorde ondast var när kärleken svek.
Det gjorde vansinnigt sjukt jäkla ont, och än idag kan jag fundera på vad som gick fel osv.
Men, som dom säger… tiden läker alla sår, iaf dom mesta.
Och för varje dag som går känner jag mig starkare.

Visst kan det väl hända att man har svårt att lita på någon om man hamnar i en liknande situation igen, men det gäller nog att skilja på person och sak då.

Lite rörigt men ;)

pippa__
2007-07-31 23:41
0
#13

#12 Jo du har en poäng i det du säger det att skilja på person och sak =)

zeretki
2007-08-01 00:19
0
#14

Det är svårt i livet. Man blir sviken och sårad. Tror inte att någon i världen lyckats undvika det helt. :(

Men det gäller att ta sig vidare och inte se för mycket bakåt. Att döma en person efter hur dom är och inte efter hur någon annan var. För vi själva skulle ju inte vilja bli dömda efter hur någon annan har betett sig? :)

Och jag tror det blir dubbelt jobbigt att leva om man stänger in sig och isolerar sig från folk, om man aldrig vågar lita på någon alls.

pippa__
2007-08-01 01:04
0
#15

#14 Mmm det är så sant så. Man ska ju behandla folk som man själv vill bli behandlad…så rätt!! =)

BraveandCrazy
2007-08-03 12:51
0
#16

Hallå!
Håller med #8. Hennes inlägg stämmer in på mig till 100%

Mötte en person som jag "kände" var skickad i min väg för
att jag skulle hjälpa den. Denna person var som oss #8 Räcka ut tungan

Så där krävdes det att jag vågade öppna mig och släppa in denna person. Jag var tvungen att bevisa för den att jag inte skulle svika försvinna eller rent av dö i från den här personen.

Nu när jag ser tillbaka så har vi två hjälpt varann lika mycket!!

Så mitt råd till dig är att när du har umgåtts med någon ett tag och du känner att den personen inte bangar för lite bekymmer..
Öppna upp dig, det gjorde jag och jag mår mycket bättre idag.

Var ärlig! Säg som det är att du blivit sviken och har en hög mur men gärna vill släppa in personen i fråga.

Lycka till!
Freaket

Medarbetare på HBT ifokus

Pomperipossa
2007-08-03 13:17
0
#17

#16 Jo men trots att jag är obotlig optimist och brukar kunna hitta nåt possitivt i allt så har jag svårt att släppa folk inpå. Jag vet inte vad du hade i ryggsäcken innan. Jag har inga som helst problem att ta kontakt med människor och att umgås. Räknas som väldigt social. Ju fler gånger man blir sviken och ju större svek, dessto svårare att släppa folk inpå sig. Jag mår ganska bra som det är nu eftersom jag slipper ha förväntningar på andra.

BraveandCrazy
2007-08-03 20:54
0
#18

#17

Jag räknals också som en social typ!
Kan sitta och prata "ytlig" med vem som helst.
Sen när det kommer till att släppa in i dom innersta rummen då blir jag noga räknad.
Jag brukar säga att jag har massor av kompisar men 3 riktiga vänner då menar jag såna som vet allt och man duger ändå Flört

Medarbetare på HBT ifokus

Pomperipossa
2007-08-04 00:18
0
#19

#18 Precis. Man kan välja dom som verkligen känns "rätt" innan man tar steget. Jag har ett par goda vänner som jag kännt i ca 10-15 år och som verkligen ställer upp…men det är väl typ dom jag litar på och som känner mig utan och innan. Glad

Stravaganza
2007-08-04 23:37
0
#20

Jag litar inte på någon, om jag ska vara helt ärlig.

pippa__
2007-08-05 00:04
0
#21

#20 men det är ju det som är jobbigt…det gör inte jag heller fullt ut, men det är ju så jag inte vill ha det… Det är ju så skönt att kunna prata me ALLT om..

Stravaganza
2007-08-05 00:07
0
#22

#21 Ja, men jag litar inte på någon helt enkelt. Och jag tror att det kommer ta låång tid tills jag komemr att börja lita på andra, igen.

 Fast sen kan man ju inte lita på ALLA heller.

zeretki
2007-08-05 23:52
0
#23

#18 #19 Jo ,men så är det nog för många. Jag tror inte att alla människor går omkring och litar på ALLA så vi är nog rätt normala, när vi litar på kanske 1-3 personer eller så. :)

Ibland tror jag att det är en illusion, att ha EN person som vi kan tala om allt med. Kanske är det så att man har flera personer som man delar upp samtalsämnen med? :)

MiroSputnik
2007-08-06 21:44
0
#24

Jag litar inte heller fullt ut på någon. Har upptäckt den svåra vägen att det inte är värt priset det kostar.

Jag har nu valt att leva ett liv med "flera personligheter". Det finns ingen, jag menar INGEN som egentligen vet vem JAG är. Och det finns INGEN som jag litar på fullt ut… Det fanns det… En gång…Gråter

Men jag trivs ganska bra med mitt nuvarande liv, så jag ska väl inte klaga…

BraveandCrazy
2007-08-06 22:31
0
#25

# 23 &  #24
Då är jag lyckligt lottad alltså Skrattande
Jag har hittat en människa som jag inte har NÅGRA hemligheter för..känns otroligt skönt att till 100% kunna vara sig själv :=)

Jag hoppas verkligen att alla hittar en sådan människa någon gång i livet.

Medarbetare på HBT ifokus

mariamia
2007-08-07 22:40
0
#26

Jag är en väldigt blåögd person, & jag har gått flertalet nitar, en del värre än andra.

Tyvärr så gör jag om samma misstag igen, jag kan bara inte gå omkring & misstro alla…

Tror det handlar om personlighet, det ligger inte i min natur att vara misstänksam. Man vill ju tro på människor=)

Silverregn
2007-08-10 23:54
0
#27

Hej. Jag har väldigt svårt att lita på någon numera. De senaste åren har inneburit många svek som gjort att det blivit så tyvärr….Har något gjort riktigt ont så passar man ju sej för det sen och det görs säkert på ett omedvetet plan.Man vill inte gå omkring och misstro folk MEN….

pippa__
2007-08-11 00:31
0
#28

Har faktiskt kommit på att det är inte bara min förra vän som ligger bakom att jag inte litar på folk. Hittade en till som jag fick gräva lite djupare för att hitta, och kom på att det var han som är det allra största problemet…har egentligen inte alls me min "vän" att göra har jag nu kommit fram till…hon fick bara ta det för jag inte kom på den riktiga anledningen…hmmm…

[Anna-N]
2007-08-11 00:51
0
#29

Skulle man lita på alla skulle man bara svika sig själv. Även fast man vill vara sån att man tror alla om gott så inser man ganska snart att världen inte funkar så, tyvärr.

Stravaganza
2007-08-11 09:23
0
#30

#29 Det är inte svårt att inse att man inte kan lita på alla.

Inlägget är låst för nya kommentarer