Hon är ung och jag förstår hennes upplevelse. Hon har ju troligen ett hopp om att ni ska bli en hel familj igen. Sedan tycks det ju även ha funnits en del turbulens kring det nya förhållandet. Jag skulle säga skynda långsamt  och ge henne en chans att utveckla sina tankar kring hennes känslor. Sedan får du kanske respektera att hon inte vill bo hemma hos dig, då hon ändå är nitton år..du har valt honom inte hon.

Jag skulle nog inte tolerera det, hon är myndig och kan flytta hemifrån om det inte duger. Hon är ju vuxen nog att inse att vad hans ex gjort, inte har med honom att göra. De är ju två helt skilda personer - att hon sedan är ett ex, tyder väl på någon slags oenighet.

För mig låter hon alltså lite väl gammal för sådana tonårsfasoner, som att sätta sig på tvären. Hon kan ju inte missunna dig lycka. 

Sedan undrar jag om hon får hjälp (av psykvården) att bearbeta misshandeln? Om hon fick det, så skulle nog inte taggarna vara så hårda utåt och hon kunde se mer rationellt.

Låter som mig då jag var yngre. Jag ägnade ca 6 år till att ignorera det faktum att mammas nya man fanns. De har varit tillsammans drygt 20 år nu och jag gillar honom skarpt, men jag straffade mamma länge.

Vad säger hon själv är anledningen till att hon inte gillar ert förhållande då? 

Jag var också negativ mot min mammas nya kille, eftersom han var ett arsle, betedde sig som en femåring, slog henne och hotade alla i sin närhet typ. 

Kan ju finnas vettiga anledningar till att inte gilla någon menar jag.

en del gånger har barnen rätt, man vill gärna skiva att om du är kär så strunta i dina barn och gör som du vilL!

men det fungerar inte så. Jag vet säjlv när mamma skaffade ny, jag visste ån början att allt inte stod rätt till. Och det gjorde det inte heller. 

Om ni nu bor grannar så kanske nbi kan fortsätta göra det tills dottern har flyttat ut eller tills hon helt enkelt är med tillfreds med tanken att han ska flytta in

Ska dock lägga till att mammas man alltid varit väldigt bra. Min anledning var endast att straffa mamma för att hon tog ut skilsmässa.

Jag förstår att det kan vara jobbigt för din dotter.

Jag har själv inte föräldrar som är skilda, men självklart skulle det kännas jobbigt men huvudsaken för mig är att de själva är lyckliga, och deras förhållande har jag ingenting med att göra då jag heller inte kan styra över någon annans känslor. 

Låter som att hon tog i lite väl när hon sa att hon ''ska säga upp bekantskapen'' med dig på grund av det. 

Om hon har problem med att ni vill flytta ihop så är det kanske hon som ska flytta, då du inte ska behöva anpassa ditt liv helt till en annan människa. Trots att det är ditt barn, men hon måste kunna acceptera det här enligt mig.

tack för alla svar.  Min dotter är arbetslös och vägrar gå på soc. och jag är arbetslös med 7700 efter skatt. 

Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att hon måste betala hemma, men hon vill absolut ej gå till soc fast hon vet att jag går back flera tusen varje månad. Där har vi också ett skäl till varför vi är osams :( 

Hennes pappa bor kvar i "vårat" gamla hus och har en god ekonomi, så ibland har jag lust att be henne flytta dit helt. Men jag känner mig så jäkla elak. Jag vill ju inte kasta ut henne ju :(

känns som att vad jag än gör så blir det fel

Ibland om jag och min särbo gör nått som tex åker o äter pizza med hans barn så blir hon skitsur fastän hon är hos sin pappa då. 

" ha det så trevligt med din nya familj" säger hon.

Själv tror jag att hon är rädd att jag ska bli deras nya mamma, men jag säger ofta till min dotter att hon och hennes bror är mitt allt!! 

och jag menar verkligen det ju. varför förstår hon inte det? Hennes pappa och jag skildes för att han var alkoholist och fanns ej för mig el sina barn. Jag har alltid funnits där för dom.

Min son vet om det, men min dotter blundar för det.

Ska jag hoppas på att hon lugnar sig så småningom?

Jag har redan gjort slut med min särbo pga att det blev så jobbigt med min dotter. men när vi blev tillsammans igen (efter 2 veckor) så blev allt bara värre

#8 du får pressa henne mer till att skaffa jobb eller söka stödfrån soc, ett annat alternativ är väl att hon börjar studera på högskola och tar lån/får CSNbidrag? Låter som att din dotter har svårt för att växa upp, och jag förstår henne delvis men bara för att hon har rätt till sina känslor betyder det inte att du inte har rätt till att leva ditt liv.

Hon hotar dig, jag skulle påstå att dessa hot är ganska tomma och barnsliga. Lev du ditt liv, hon har haft 3 år på sig att vänja sig vid att ni är ett par. En annan vinkel är ju att nii fortsätter leva som grannar men då får du förlara för din dotter att hon måste tillföra något till hushållets kassa- för annars flyttar du ihop med honom för om inte annat så borde det väl förbättra din ekonomi?

Mina föräldrar skiljde sig, men då var jag runt 27 år och had einget att säga till om där- och ärligt, även om man hade åsikter så kom man snabbt över det för man är vuxen, mogen och SER hur mycket bättre ens föräldrar har det. Din dotter är inte vem som helst, men man kan heller inte låta sig styras på det där sättet av ett _vuxet_ barn. Nu är det hon som bestämmer, fast hon tillför ingenting. Många föräldrarskulle inte låta sina 18+ bo hemma helt gratis, speciellt inte om de har rätt till att ta ut bidrag. Det är en annan sak om man som förälder har råd, men du säger att du går back. Så gör det som blir bäst för dig i längden. Inte kommer hon att säga upp bekantskapen, i så fall kommer hon växa upp och ta tillbaka det förr eller senare när hon inser sitt misstag.

Här kan Du göra en beräkning på konsumentverket, och ta fram hur mycket din 18-åring kostar. 

Min 14-årige son kostar enligt existensminimum; 2840 kr + 520 kr. Det första är enbart honom (kläder, hygien, fritid m.m.), det sista hälften av gemensamma kostnader ( t ex diskmedel, toalettpapper, makaroner, margarin, ägg, telefon, internet osv. Detta är efter hyran, elen, hemförsäkring, busskort, medicin, läkarkostnad, fackavgift är betald. 

Nu flyttade jag hemifrån då jag var 16 år, men då jag slutade gymnasiet så flyttade jag hem till mormor och fick då betala så gott jag kunde. Mormor ställde ett vettigt krav; Sök jobb eller sök socialbidrag under tiden. Jag fick 2000 kr ungefär av socialen, som jag gav mormor nästan allt från. Detta var 15 år sedan ungefär.

Men herregud, är hon 18? Jag var 10 då jag gnällde som mest om mammas kille. Hon måste växa upp och du måste sluta behandla henne som ett barn.

Vi har pratat om att flytta ihop eftersom vi vill leva våra liv tillsammans, och det skulle gynna oss båda ekonomiskt vilket är ett stort plus. 

men till priset av att förlora min dotter :(

Men kanske ni har rätt. det ger sig förhoppningsvis någon gång.

Men fy vad jag mår dåligt av detta.

små barn = små bekymmer

stora barn = stora bekymmer ;)

Det hon gör är så fruktansvärt orättvist och elakt mot dig. Att ge sin förälder skuldkänslor bara för att denne vill vara lycklig… :( Hemskt. 

Det viktigaste känns som att du måste ta tag i pengafrågan med henne. Hon är en vuxen människa och måste försörja sig själv. Vid 19 hade jag jobbat extra i 3 år på sidan av gymnasiet och betalade ganska mycket till mamma. Hon hade det väldigt dåligt ställt efter skilsmässan och så fort jag kunde betalade jag hemma. Hon begärde inget av mig innan jag slutade gymnasiet, men jag köpte hem mycket mat och liknande, Så fort jag slutade gymnasiet fick jag betala mat och husrum. Inte mer än rätt! 

Även om det känns elakt så gör du henne en otjänst när du låter henne komma undan. Hon måste lära sig att ta ansvar, hon blir ju inte yngre och ska förhoppningsvis inte bo hemma hela livet…

öm jag är och har vart i samma situation men då jag är "barnet", jag tycker att det är hemskt att mammas skaffar någon som inte vi gillar.. man vill kunna komma hem och känna hemma<3 och inte behöva kolla sin rygg och inte kunna vara sig själv… nu är min mammas kille elak.. lite skillnad kanske jag vet iinte.. men din dotter kanske ser en falskhet i honom som inte du ser? alla ser sånt man själv inte ser i ett förhållande. Varför gillar hon inte han??

#15 Så du tycker att det är OK med vuxna barn som bor hemma utan att göra rätt för sig o samtidigt diktera villkor för hur föräldern skall leva?

#15 Ja visst är det komplicerat, så som jag ser det mår den här tjejen dåligt och på ngt sätt behöver hon få hjälp. Jag har varit i samma situatiom, även om jag var yngre och det är oerhört tufft känslomässigt.

#16 Det här är troligen en flicka som inte är rationell just nu och jag skulle vilja säga att det är högst normalt att reagera så. Däremot så säger hennes beteende, med pengar, boende att hon mår oerhört dåligt….föräldraansvaret upphör inte för att någon är nitton år. Flickan har ju tydligen blivit misshandlad och utifrån berättelsen, så känns det som om det är mer som göms här än en obstinat, lat tonårstjej.

Jo ant, sen om tjejen inte lbivit uppfostrad till at tvara vuxen nu så är det kanske lite onödigt att plötsligt kasta ut henne för att hon är myndig. Människor mognar olika, själv hade jag inte varit mogen att bli utkastad när jag var 18 (jag bodde iofs själv i en egen byggnad men jag hade inte gillat att lämna familjen och bo i stan i lägenhet själv).

Men man ska ockå kunna ställa krav.

17 ser inte varför en musshandel ska påverka att hon betalar för sig? Att gå till socialen får tyvärr många göra. Och mår hon dåligt och är oförmögen får dom ju säka hjälp. Att låta henne gå hemma gratis stjälper bara henne, oavsett mående.

Hon gillar ej min särbo för att hon tror inte jag ska bli lycklig säger hon. sen vet jag att hon haft förhoppningar om attjag skulle gå tillbaka till hennes pappa då vi har kunnat umgåtts väldigt bra tills jag förstod att även han hade förhoppningar om att vi skulle bli ett par igen då när jag hade gjort en paus i min relation.

vi har firat våra barns födelsedagar tillsammans bl.a

när ja talade om för honom att det aldrig kommer att ske, utan jag tycker om honom som enbart en vän och skulle aldrig våga gå in i en relation med honom eftersom han svikit mig flera ggr med sitt alkoholmissbruk. så blev han sur och tvär. Och min dotter blev värre. (tror faktiskt dom pratat ihop sig där)

pappan skrev nämligen = ha ett bra liv, jag kan minsann försörja våran dotter. och han hälsar inte längre heller :(

Men min dotter och jag kan även skratta ihop annars när vi ses. Går bra så länge min särbo ej är med. Däremot tycker hon väldigt mycket om hans barn och dom avgudar henne :)

nu tänkte jag inte på att hon var lat och mår man dåligt så får sånt lida, det vet vi alla.

#21 Svårt att förstå vad det är som du kommenterar, skriv gärna vilket inlägg du svarar på.

Vad får lida o vad är det vi alla vet?

För mig spelar det ingen roll att hon är 18 och ska kunna försörja sig själv. Det är ingen anledning att kasta ut henne. Många människor blir inte mogna i huvudet bara för att de fyllt de magiska arton. 
och om hon då är omogen i sitt sätt så är det ännu en anledning till varför du inte kan välja bort henne för pengar eller en karl. 

Hon är inte vuxen än och behöver mer tid med sin mamma. Man kan inte tvinga någon att mogna. Det gör de i sin egen takt.

Att mogna och bi älskar betyder därmeot inte att man är dne som sätter upp alla regler och kna använda utpressning mot sin förälder. Att acceptera att ens förälder ocksåbehöver saker är en del av mognaden.

Hur har det gått TS?

24# Absolut, Men nu pratar vi om en dotter och en mamma. En dotter som inte är mogen och en mamma med lite pengar. Vad är viktigast? dottern eller pengar och karl?

#25 Varför skall man behöva välja o sen när kan man inte ställa krav på barn/ungdomar?

26#  Klart att man kan ställa krav på ungdomar, men att "tvinga" dem att växa upp fungerar inte. Man kan heller inte tvinga sitt barn att acceptera sin partner, eller tvinga den att acceptera att den måste bo med någon den verkligne inte tycker om. bara för att mamman står på lägenheten så betyder det inte att det bara är hennes hem. det är lika mycket dotterns hem än så länge. och då borde dottern få ha en talan om vem som ska bo där och inte.

Njae inte tycker jag att dottern ska få styra ifall mamman vill ha en ny livskamrat även omogna 18åringar brukar fatta att föräldrarna vill ha ett liv med och att de inte kommer bo hemma hela livet och att det är bra föräldern då inte blir ensam speciellt ifall den föräldern har det knapert ställt . +Det jag lärt mig är att ifall barnen skrämmer bort alla potentiella livskamrater till sin förälder så brukar de ångra det väldigt efteråt. Har flera vänner som gjort så och föräldrarna har då blivit ganska ensamma på äldre dar och krävt att deras barn ska fylla tomheten och fortsätta umgås ofta och regelbundet vilket kan störa det barnets privata liv med en livspartner. Vet en som var väldigt ledsen han skrämt bort alla potentiella livspartner till sin mamma för hon blev väldigt ensam + när hon blev sjuk och dog var det han som fick ta hand om allt själv för det fanns ingen annan.

27 hade dottern betalt för sig hade jag kunnat gå med på att hon skulle ja mer att säga till om. Nu gör hon inte ens det och hon är ung vuxen. En mamma med vixna barn kan inte pausa sitt liv hur länge som helst. Hur länge tycker du ts ska vänta? När är dottern gammal nog att få välja att bo med dom eller flytta? Och jag missade var det står att han flyttar in till dom?

29# Man är inte automatiskt vuxen för att man fyller 18. Bara på papper och det borde vi alla veta att det finns folk som är långt mycket äldre men ändå som inte är vuxna. 

Men det är väll bara att ge det något år så hinner nog dottern komma mer tillfreds med den nya killen, lära känna honom bättre och så.

30 man är vuxen nog att gå till soc för att betala för sig! Och ett år skriver du, hon har redan haft tre. Tänk om det aldrig händer? När trot du denna tonåring morgnar eftersom du tydligen bestämt dig för att hon inte är det?

Jag tycker detta låter som en situation jag har varit med om i livet själv.

Jag ska försöka förklara hur dottern känner sig: Hon känner sig osäker och utlämnad.

Hon kanske inte mår bra nu och hon tar ut ilska på dig. Och känner att du på något sätt "bryr" dig mer om din särbo och hans familj.

Det kanske låter konstigt men när jag var i samma sits då min mamma för några år sedan träffade en herre (nu hade han vuxna barn och var ganska gammal själv) och jag kände att min mamma hade inget mellanläge på något, hon gjorde allt för honom men sket i dom problemen som vi hade. Jag kan nu förstå att under den tiden var det inte lätt för någon av oss, jag mådde fan och hon såg detta som något som gjorde att hon kunde komma från dessa problem. Men jag kände samtidigt att denna mannen var inte vettig, och det visade sig att så var det.

Men jag vill min mamma hennes bästa och jag hoppas att hon hittar en person som älskar henne och håller av henne, för hon är en av dom bästa människorna som finns.

Jag tycker att du och din dotter ska börja umgås mer, sen diskutera detta med ekonomin och sådant.

Jag tror att det löser sig tillslut. Om inte annat kan jag säga att ni kommer få en bättre relation då hon flyttar hemifrån.

31# Men det märks ju att hon inte har mognat. Och jag har ingen aning om när hon gör det. Jag tycker hur som helst att det är fel att trycka in människor i sina barns liv som de är obekväma med. 

Efter som mamman och dottern bor under samma tak så får de respektera varandra. Och ja, dottern borde gå till soc, eller arbetsförmedlingen. Det har jag inte sagt att hon inte borde göra. Ännu en omogen handling från hennes sida att inte göra det.

Som man säger på danska "Du får skaffa hår på bröstet och lägga is i magen, sen är det inget kära mor längre". Be henne flytta om det inte passar. Då slänger du inte ut henne utan ger henne ett val att uppföra sig och börja bidra, eller också får hon dra. Det är simpel konsekvenspedagogik som man använt i sin uppfostran sedan…alltid? Samma sak som "Sitt fint och ät, annars får du lämna bordet. Sluta skrika och gnälla om att du vill ha den leksaken för, annars får du en timeout. Gnäll inte, för då åker vi hem." 

Samma princip och eftersom din 19 åring inte beter sig som en vuxen så ser jag ingen anledning till varför du ska behandla henne som en.

#34 Nu har ju uppfostran faktiskt utvecklats och älskar man sitt barn så försöker man se bakom beteendet och se känslorna och möta dem. Det finns alltid en anledning och man kan aldrig lösa ngt om man inte tala med varandra och ser bakom beteendemönster och i det ingår en hel del självkritik.

#35 Fast konsekvenspedagogik ÄR en stor del av uppfostran och jag undrar hur du vågar understå dig att påstå att jag inte älskar mina barn bara för att de inte får uppföra sig hur som helst när som helst. Tvärt om gör jag dom och mig själv en tjänst genom att visa att dom inte kommer någonvart genom att uppföra sig illa.

#36 För det första har jag ju ingen aning om huruvida du har några barn… Sedan är jag definitivt för tydlighet och struktur, men jag ser ju de barn som ingen lyssnat till eller pratar med….utan som bara ska hanteras med bestämdhet och okänslighet. Det var det jag reagerade utifrån. Jag tror helt enkelt inte man kan komma någonstans med enbart hårda nypor och konsekvenser…. Jag arbetar med tonåringar och träffar många trasiga sådana. Med det sagt är det givetvis viktigt att man visar på olika val och de utfall som de kan ha i ens liv och att man som vuxen vågar ta kommandot, men jag tror man går fel med den här flickan om man väljer att inte lyssna.

#33 Tjejen bor där var annan vecka.

38# jaha?

Jag har haft en diskusion med min dotter nu. jag har visat henne igen svart på vitt hur min ekonomiska sits är. Jag går back ca 2500kr varje månad och mina föräldrar har hjälpt mig massor tidigare, men nu knackar snart fogden på dörren :(

Jag har frågat henne säkert 10ggr om hon har något förslag på hur vi ska klara oss. Men hon säger att hon ej vill betala hemma (det hjälper iof inte mycket eftersom hon bor varannan vecka så kan jag ej kräva så mycket heller)

mitt förslag blev att jag skaffar en 1a ett tag så vi har någonstans att umgås, men hon svara bara att hon skiter i vad jag gör. Hon ska minsann inte trängas med mamma i en 1a även fast jag kan sova hos min särbo . blir ju nästan att hon får en egen etta då

Min särbo bjuder ofta på mat eftersom min ekonomiska sits är som den är. Men hon tänker inte gå dit att äta minsann.

Jag tror att det hon gör är ett försök att jag ska ge upp min relation för gott.

Jag har gjort slut med honom förut pga detta men ångrat mig då jag verkligen älskar honom

Flytta till en etta o bo där, så får hon väl gilla läget. Vill hon inte ha bjudmat så får hon väl vara hungrig.

Alltså att tacka nej till mat, inte vilja göra något för ekonomin. Hon låter inte som en 18åring utan som någon unge i trotsåldern. Så ja, planen är väl att anvnda sig själv som ett sätt att göra slut mellan er och därför borde du ignorera henne och sätta hårt mot hårt i vissa avseenden.

T.ex att ni äter hos honom/han bjuder på mat, annan mat blir det nämligen inte?

Det har du ju itne råd med- för hon vägrar bidra till någon del trots att hon skulle kunna göra det.Det är så synd om skilsmässobarn, så missförstådda och utsatta men det får finnas gränser. Hon straffar dig, men hon är 18 så du kanske måste välja mellan dem, och jag tror att hon kommer till ro med det förr eller senare så länge hon inte råkar ut för mer skit från den familjen.

det är 2 år sedan misshandeln nu, och jag tror inte hans ex vågar röra varken henne eller mig mera då soc varit inblandade och satt barnen hos pappan i väntan på utredningar om hon var lämplig förälder.

(nu har hon dom 4 dagar varannan vecka)

detat hände innan hon hade dessa taggar utåt åt min särbo- för det var i början på vårat förhållande.

själva misshandeln (lindrig) har vi kunnat bearbeta tillsammans och det tror jag hon kommit över ganska bra. 

det här har pågått sista 6-8månaderna då hon förstått att vi verkligen vill ha varann

Och även om man kan förstå dottern, så…är hon ett barn men samtidigt så gott som vuxen. Hon vet kanske inte ens själv varför hon är så emot "er" tillsammans. Så jag ser inget mräkligt i att du väljer din nya kärlek och står fast vid honom trots hennes utbrott kring det. Hon får anpassa sig eller verkställa sina hot- hon kommer över det.

för i det ånga loppet, du kan få kronofogden efter dig- det handlar inte om att du väljer bort dottern för pengar och en karl. Du väljer inte bort dottern- dottern väljer faktiskt bort dig/er!

Och du måste väl ha ett tak över huvudet- hans hem duger inte men han är inte välkommen hos er gissar jag och hon vill inte hjälpa till emd ekonomin- om hon uppriktigt bara hade emot honom, så skulle hon göra allt hon kan för att du ska slippa en situation där du måste ty dig till honom på grund av ekonomi.

Hon är bara tjurig, tycker jag det låter som. En förvuxen fjortis (förlåt, det är din dotter- men jag syftar till hennes dramatiska hot) som måste börja växa upp lite bara. En förälder ska inte göra sina ekonomiska problem  till sitt barns problem, men hon är 18 och de flesta 18åringr i en fmailj som har det sämre ställt eller vill gjuta ansvar i sina barn- skulle ställa krav på att söka jobb/söka soc, hjälpa till mer hemma så du kan jobba med- vad som nu krävs.

Lycka till. förstår att det inte är lätt, men jag tycker du kan välja kärleken. Hon kommer över det, du har ju inte valt bort henne, du har bara inte gått med på att bli utpressad av henne.

ja, det känns som en mellan-lösning på nått sätt.