Jag blir inte frestas av andra. Har aldrig gjort det när jag är i förhållanden och definitivt inte nu eftersom detta är största kärleken hittills. Förstår inte varför du är med din "sjukt tråkiga kille". När jag känner så för en partner är det dags att göra slut. Har du pratat med honom om att du behöver mer sex?

Alltså… Jag känner inte att jag stannar hos min kille under våra mer tråkigare perioder bara för att slippa vara ensam och spra undan en slant  :) Känner man så … känns inte det som en vidare bra relation (Kanske inte heller så kärleksfull och rättvis mot sin partner- som borde få iallafall respekten som en vän?).

Jag gillar absolut att flirta och kan sakna känslan av det där "nya" och nervösa men jag behöver bara tänka nån sekund på det och jämföra med vad jag redan har så bleknar det ändå i jämförelse.

När jag känner att man "dippar" snarare än toppar i relationen så måste man jobba för det lite. Försöka hitta tillbaka och "connecta" till varandra igen. Går man bara in i en relation, älskar och låter sedan vardagen släckalågan långsamt så kommer man glida isär och slutligen kommer någon att få nog (eller båda) och man gör slut. Så om dukänner såhär så hör nog även han det nu, eller snart och om du inte väljer att ta tag i det så lär väl han tvingas till det förr eller senare. Frågan är bara om man väljer att ta tag i relationen och styra upp det eller hellre göra slut och börja om med någon annan…

Fundera på vad mer för positiva saker relationen tillför dig. Varför du blev kär i honom, vad han har för egenskaper som du tycker om, fundera på hur du kände för honom i början av er relation? :)

Prata med din kille först och främst och se om ni kan lösa det innan ni säger byebye :)

Men sen… alltså. Bara för att man är i relation betyder det inte att man inte får titta på andra? Är jag väldigt elak som erkänner att jag gör det? Jag menar.. min pojkvän är inte den enda snygga killen i denna värld. Såklart det är kul att titta lite (nu låter det som att jag går runt och flirtar och har mig med andra killar men fallet är inte så) på andra snygga killar. Så länge jag har respekten mot min kille! Dvs inte går runt och säger ''men kolla snyggingen!'' eller verkligen tar det till en ny nivå: tar ut det i fysisk handling och flirtar hej vilt och tar kontakt. Man får titta, men inte röra.
Men nej, väl i en relation är jag aldrig otrogen. Vill jag vara otrogen diskuterar jag problemet med min partner (har aldrig behövt) eller så gör jag slut. När känslan ''jag vill leva loppan och inte ha hänsyn till en annan person'' tar över allt annat i min tankebana så gör jag slut.

Jag har aldrig någonsin varit frestad av andra i något av mina förhållanden. Nu har jag en härlig man och vi har det väldigt bra dessutom. 

Tycker inte att man ska nöja sig med förhållandet om det är dåligt och speciellt inte om man tycker att den andre är tråkig och att man har för lite sex. Vad säger din kille, vad tycker han om ert förhållande? 
Kanske är du inte redo just nu för att ha en förhållande, och killen kanske inte är rätt för dig? 

En del har ju ett behov av att vara lös och ledig så att säga, flirta, jaga, ha one night stands osv. Inget fel eller konstigt med det, jag har också varit i det läget då jag verkligen uppskattat att vara fri.

Så prata med killen, följ ditt hjärta och magkänsla.

Först och främst väger man spänningen i en ny flirt mot det man har, och bestämmer sig för huruvida det man har är värt att avstå den kicken för.

Om det är värt det låter man bli att flirta. Då menar jag iofs inte att man aldrig får möta någon annans blick, aldrig får ha en rolig konversation med någon där man känner att det finns ett visst intresse och tycka det är kul (och kanske tänka att under andra omständigheter skulle det kanske ha varit nåt att undersöka), men att man inte går över en gräns där man antyder att det faktiskt kanske skulle kunna bli nåt.

Om det man har hemma inte känns tillräckligt kul, å andra sidan, och inte värt att offra andra saker för, då tar man en seriös titt på det. Vill jag verkligen vara med den här personen? Exakt vad är problemet, och går det att göra något åt det? Är det bara den vardagsslentrian man delvis får leva med i ett långt förhållande, eller har känslorna dött ut? Tror man att det finns möjlighet att göra det bättre så att det känns bra igen, då gör man det som krävs för att reparera. Känns det inte som att det är någon idé, då gör man slut. Och ja, man ska nog passa sig för att stanna med någon bara av ren bekvämlighet.

Hade min eventuella partner tänkt så om mig som du tänker om din hade jag velat att han gjorde slut. Jag förtjänar att vara med någon som inte måste tvinga sig själv att stanna.

Om du är med din kille för att slippa vara ensam och för att spara så känns det som att du borde bli singel istället. Det är helt fel anledningar att vara i en relation, speciellt när du verkar sakna att vara singel.

Jag har bara känt så i ett förhållande, mitt förra. Han var också sjukt tråkig och vårt sexliv var närmast obefintligt. Jag stannade hos honom pga rädslan för ensamma kvällar och också för att han bönade och bad om en ny chans varje gång jag berättade om mitt missnöje. Förhållandet började med att jag var otrogen, just för att jag inte var redo för att binda mig till pojkvännen än (inte att jag inte var redo för ett förhållande, utan ett förhållande med just honom, men det insåg jag ju alldeles för sent). Efter det flirtade jag ofta med killar, men med erfarenheten av att ha varit otrogen bakom mig blev jag bättre på att motstå frestelserna. Han visste hela tiden om det, men som sagt insisterade han på att jag skulle stanna. Tillslut ledsnade jag totalt och lämnade honom. På en gång var jag mycket lyckligare, och det var jätteskönt att vara ensam! Jag fick flirta så mycket jag ville och hade inte en tanke på att hitta någon ny. Fast ofta är det ju så att det är precis då man hittar kärleken. Bara en månads singelliv fick jag innan jag hittade den rätte. Det tog bara några dejter innan jag tappade all lust för att flirta med andra, och i de fyra år vi har varit tillsammans har jag aldrig varit frestad av någon annan. Jag tror frestelser kommer av att man antingen inte är redo för ett förhållande eller att man inte får ut det man vill ha av sitt förhållande. Oavsett tror jag det är ett tecken på att något inte står rätt till. När du dessutom kallar din pojkvän tråkig och uttrycker missnöje med sexlivet tänker jag att det är förhållandet du inte trivs med. Men du kan ju välja. Lev med frestelserna och lär dig undvika situationer där de riskerar att bli för mycket. Eller ta risken, gör slut och satsa på ett förhållande där du är nöjd till 100% och slipper bli frestad.

men det skulle inte bli bättre med någon annan "gräset är inte grönare på andra sidan"

Jag har sagt att jag måste få mer sex och kanske en kram ibland, vi har bråkat om det. jag vill ha kärlek och han tycker inte att jag gör mig förtjänt av det, jag skulle behöva sluta med att glömma ta ut soporna och att inte prata med han när han kommer hem från jobbet m,m.. jag älskar honom men det är bara jag som ger och ger och ger men jag får aldrig något tillbaka. Jag skriker efter kärlek och närhet men jag får det inte, han har blivit trevligare men mer än så är det inte.. vi sitter i varsin ände på soffan och är mer som vänner.. jag klänger på han för att få närhet och han anstränger sig inte för att komma nära eller att hålla om mig tillbaka.. jag är tom på bekräftelse och närhet och jag har sagt det hur mycket som helst men det vill tydligen inte in. Han blivit snällare och liiite mysigare han suckar inte om jag vill att han ska hålla om mig. Det låter som han en kall människa men det är han inte, men vi är mer som vänner känns det som.. svårt att förklara

Jag är nog tom på kärlek?

Han låter precis som mitt ex… Han var också så, ville inte kramas och gav aldrig bekräftelse. Min nuvarande kramas hela tiden, ibland måste jag säga ifrån för att få något gjort ;P Som tur är, är det ofta så att gräset faktiskt ÄR grönare på andra sidan, om man hittar någon som man passar bättre med.

men han är den jag har passat bäst med.. fick leta 6år innan jag hitta honom (en seriös kille som ville ha mig) alla andra bara dumpa mig efter en kort tid

Ibland funderar jag på hur jag skulle göra utan min sambo. På listan har aldrig funnits "spara pengar" eller "sitta ensam på kvällarna". På min lista finns, ingen att ringa och prata med, ingen som stöttar mig, ingen att älska. Tanken på att vara utan min sambo får mig att mår illa. Bara tanken på att dejta ger mig kalla kårar. Jag vill ha honom i mitt liv. Vet inte hur jag skulle överleva eller ens andas utan honom i mitt liv.

#11 om du anser att det är att passa ihop… visst att man har olika behov i många relationer, men… jag håller med om att gräset faktiskt kan vara grönare på andra sidan.

Kommer ni ingen vart genom att prata om det är det kanske dags att bryta upp. Jag är en sådan som har ett relativt stort bekräftelsebehov samt stort behov av närhet och sex. Skulle inte min pojkvän förstå det trots att jag förklarade, förklarade och kanske till och med stod i tårar skulle jag inte vara kvar i det.

Det känns ju som att du har bestämt dig men mer skriver här för att höra ifall det är okej att man känner så som du gör. Och ja, det är väl okej, men då måste du ta tag i det och faktiskt bryta upp eller förklara allvaret i situationen ännu bättre för honom!

Med tanke på dina tidigare trådar, så gör slut! För er bådas skull! Det är falskt av dig att stanna kvar hos någon du tycker är sjukt tråkig och inte ger dig det du vill ha och behöver i närhet. Och när du känner att du måste anstränga dig för att inte "falla för frestelsen", det är ju något som inte stämmer med erat förhållande.

Jag har aldrig känt så med min nuvarande, vi har varit tillsammans fem år och jag har aldrig haft en tanke på att träffa någon annan.

#15 Precis, är man med rätt person behöver man inte kämpa för att falla för frestelsen.

Så enkelt är det. Så du har svaret redan där. Skulle min pojkvän vara sjukt tråkig och till exempel inte vilja ha sex hade det varit taskigt mot honom att låtsats och stanna kvar för att det känns bekvämt! Några risker/chanser får man faktiskt ta i livet.

Jag faller inte för frestelsen pga att jag älskar min sambo o skulle inte vilja vara med nån annan. Jag tycker inte gräset e grönare på andra sidan. Om man vill ha nån annan så gör man slut först o sen träffar den andra. Så TS känner du så för din sambo så gör slut för er bådas skull

När jag är i ett förhållande så skiter jag totalt i killar som försöker ragga eller liknande, för mig är det lätt att inte falla. Har inget behov av att få uppmärksamhet från andra när jag är i ett förhållande.

Känner dock igen mig lite, jag började känna lite som du i slutet på mitt första förhållande, dock så gjorde jag slut snabbt för bättre att man gör slut än är otrogen.

#18 Precis, börjar man känna så är det ofta i slutet av ett förhållande och att man längtar ut. Då det finns massa saker som fattas - och då man kanske helt enkelt börar fantisera om att det finns bättre saker där ute. Att man är på väg att falla för frestelsen.

Och ja, gör slut innan du inleder något annat. För dig är det kanske lika uppenbart som för många av oss andra, men oavsett vad som händer mellan er i framtiden så gör slut om du känner att du kan falla för frestelsen nu. Han är ju även en roll i ert förhållande.

Jag har aldrig varit det minsta i närheten av att "falla för frestelsen" under våra 15+ år tillsammans

Tycker man att ens partner är "sjukt tråkig" och längtar efter att vara singel så ska man nog inte stanna i det förhållandet

Tror inte det funkar i längden att vara i en urtråkig relation! Antingen får man se till att sparka liv i relationen man har eller så får man av respekt för den andra (och sig själv) avsluta.

Sen när det gäller frestelser fast man är i bra relation så har det hittills funkat för oss att vara ärliga och berätta för varandra när vi upplever sån attraktion. Att inte gå o ha småhemligheter om sånt. Att berätta avladdar den spänning som annars kan växa till sig och bli så stark att situationer kan bli mer eller mindre okontrollerbara.

Om du känner att du inte får ut det du vill av er relation så kanske det är dags att tänka på om ni överhuvudtaget borde vara tillsammans. Börja med att fundera på vad du vill i framtiden, hur ser du på er relation om några år, vill du dela resten av livet med den här killen, osv.
Om allting känns rätt i ett förhållande så blir man inte "frestad" av något annat. T.ex. har jag inte haft minsta intresse för någon annan kille sedan jag träffade min sambo för 9+ år sedan. Han är allt jag någonsin kunnat drömma om, då finns det ingen anledning att ens tänka på andra.

#0 Är du kär i din pojkvän eller är du ihop med honom bara för att slippa vara ensam?

I det jag blir frestad av andra så är det för mig ett tecken på att något i mitt förhållande inte är bra. Då kan man ju välja om man tycker att det är värt att jobba på det eller springa vidare till det som känns roligast just då. 

Personligen har mina förhållanden hunnit så långt åt skogen när det händer att jag aldrig tyckt att relationen/killen varit värt att lägga ner något extra jobb. Så jag släpper den ryggsäcken och går vidare.

Att attraheras och bli kär i andra kan vara ett tecken på att du är polyamorös. Men jag ser det också som en omognadsgrej att inte vara nöjd med det man har. Väljer man spänningen eller tryggheten?

Jag brukar jämföra förhållanden men en krukväxt. Det behövs vatten, näring och omtanke om den inte ska vissna. Vissa har mer tålamod så som kaktusar och tjockbladiga. Men att inte ge vad den behöver för att hålla liv i den är att låta den dö. Om du inte underhåller förhållandet så är det delvis ditt fel. Om partnern är torr och tråkig så kan du välja att kasta bort det eller att sats lite på att det ska bli lite bättre. Lite vardaglig omtanke och kärlek. Att skaffa en ny kan vara bra för stunden men det är inte säkert att det är bra om något år.

#25 Varför ska man nöja sig? Jag har inte nöjt mig bara för att jag haft en kille som är snäll, men som är skittråkig och aldrig säger att jag är vacker och inte intresserad av att ändra på sig. Man ska ju sträva efter den som uppfyller allt man behöver av en partner för att må bra. 

Är man omogen för att man vet att man kan få bättre än det man har eller för att man inser att relationen inte längre har mer att erbjuda ens utveckling?

#26 Du är den enda som kan svara på varför du är kvar i den relation du är i. Varför blev ni ihop i huvudtaget?

Troligtvis av samma anledning som de allra flesta har när de inleder en relation. Men jag ser inte hur det angår dig.

Eftersom sajten handlar om relationer är det konstigt att inte kunna prata om sina egna när man skriver i en tråd tycker jag, men det är min privata åsikt.

För mig har olika saker spelat stor roll beroende på var i livet jag är. Jag har oftast mer sex som singel än när jag har en flerårig relation. Men visst kan jag känna att det är en tråkig partner som jag lever med, men jag prioriterar ändå att ha tryggheten framför ett otroligt aktivt sexliv och en massa spänning. Om jag hade fått frågan för 5-7 år sedan hade jag kanske svarat annorlunda. Men nu är jag hellre ihop med en tråkmåns än att utsätta mig för spänningen att kasta mig ut i singelträsket igen.

Jag tycker inte relationen blir tråkig, men en längre relation kräver lite mer jobb (på vissa fronter) och mindre jobb (på andra fronter). Ju längre man är med någon så upplever iallafall jag- att det blir mindre "drama" ;) Ens egna känsloliv blir även mer stabilt och det är vad jag kaske upplever som "tråkigt". För sexlvet i sig är inte tråkigare, det är bara inte lika aktivt (man har ju oftast sex mer frekvent i början).

Däremot har jag och min partner efter snart 6 år blivit bättre på att bekräfta varandra, vi kan vara mer öppna. Jag tror längre relationer även kan komma till en punkt där man är mer trygg att ta in en tredje, fjärde, femte eller sjätte part :P Jag hör inte riktigt dit, men det är bara en tanke jag får om man upplever att man är frestad av omgivningen men ändå har något hos sin partner som man inte vill lämna. Det är ju upp till de inblandade.

Själv hoppas jag att min partner är med mig just för att jag är en bra partner till honom. Den dag det blir outhärdligt tråkigt och jag bara är "något tills något bättre dyker upp" så hoppas jag att han kan prata om det med mig så att vi får en chans att lösa det, eller om inte annat, jag också får en chans att veta var vi står.

Så länge man är i en relation kna man jobba med den men sen finns inte alltid intresset där av förklarliga själ.

#30 Bra skrivet! Jag vet par som är polyamorösa. För dem funkar det med att ha en tredje partner.

jag faller för frestelsen

Jag lovar aldrig att hålla mig till en person (polyamorös och relationsanarkist), så jag har aldrig det problemet om jag skulle bli intresserad av flera. Hade det förut dock innan jag kom på vad jag ville ha och gick in i monogama förhållanden. Men började jag längta ut ur förhållandet så gjorde jag slut innan jag gjorde något, att stanna kvar i ett förhållande enbart för tryggheten i att ha någon och inget annat så låter det inte som ett förhållande man borde fortsätta vara en del av.

Om du tycker så om din partner så tycker han säkert så om dig! Han är säkerligen inte dig helt trogen och ärlig heller.

Att man blir attraherad och intresserad av andra är ett tecken på friskhet. Hormoner har vi alla. den som inte känner något för fler under hela sin livstid tror jag har andra bekymmer. Sen är det ett hopp mellan att känna/tycka och tänka saker och agerera…. Det har rätt stor betydelse. Man måste inte agera på varje känsla.

Sen tror jag att många bryter upp tidigt, istället för att ta reda på vad som är fel och försöka åtgärda det. Och en del stannar för barnens skull etc. Lika fel det.