Relationer iFokus

Relationer

Etikettleva-tillsammans
Läst 938 ggr
april4
2007-08-11 23:34
0

Beteende

Jag vill höra era synpunkter på vad en människa är ute efter egentligen, som i ett förhållande provocerar hela tiden och söker efter osämja med flit.

T ex, personen tittar på ditt utseende och talar om vilken skiftning man har i ansiktet  beroende på vilket humör man är. Letar verkligen efter nåt som inte ska finnas där. Ledsamhet, att man är sur eller nåt annat. Då finns det anledning att bråka om det. Person som ljuger konstant om händelser som inte har hänt och försöker vrida och vinkla det så att det ska låta som att det har hänt.

Har detta hänt någon?

april4
2007-08-12 01:39
0
#1

Ingen som vet????

abbis
2007-08-12 03:00
0
#2

mytoman…

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

KissMe
2007-08-12 12:37
0
#3

Detta har aldrig hänt mig.

Låter som att personen ifråga inte mår så bra själv eftersom att den hackar på alla andra.
Dåligt självförtroende?

Du måste sätta gränser och tala om vad du tolererar och inte!

Du kan inte leva med att ständigt gå och fundera på vad personen ska hacka på idag…

Vänta inte tills trakaserierna byts ut mot knytnävar!!!
Gör något nu!

zeretki
2007-08-12 12:50
0
#4

Provokationer leder ju oftast till en konflikt. Och vad är en konflikt? Jo, det är kommunikation och uppmärksamhet.

Tänk efter själv om det vore en 5-åring som gjorde samma sak. Varför skulle barnet göra så? Jo, för att få uppmärksamhet och få din fokus.

Det är så jag tolkar ditt inlägg i allafall. :)

Personen i fråga kan ha växt upp i ett hem där man får uppmärksamhet om man beter sig dåligt, och då gäller det att "omprogrammera" detta. Genom att ge "belöning" när personen gör något bra. Belöning kan ju då vara uppmärksamhet och kramar eller beröring, något positivt helt enkelt.

Sen får du nog skriva felr detaljer om du vill ha mer råd, det är lite svårt att veta allt bara så där. :)

april4
2007-08-12 13:59
0
#5

Tack allihop för era svar. Idagsläget lever jag inte med denna person, men har alltid undrat vad han egentligen ville. Jag rymde fältet så att säga, när det började bli outhärdligt. Det är jag tacksam för idag.

april4
2007-08-12 14:06
0
#6

Glömde säga att knytnävarna hann aldrig komma, men det var farligt nära många ggr. Det jobbigaste i förhållandet var nog den psykiska terrorn. Hjärtat som bara bankade och känslan av att inte få luft för att man så pressad, gjorde att man var totalt slut. Nätter som man inte fick sova för att han tvingade mig vara vaken osv. I det tillståndet tänkte jag många ggr på själmord och att det skulle vara vägen mot frihet. Tur att det aldrig blev så.

KissMe
2007-08-12 14:12
0
#7

Hmm..
Vilken tur du har haft som blev av med honom.

Han behöver hjälp!!
Hoppas att han inser detta själv eller att han har någon i sin omgivning som kan tala om det för honom.

april4
2007-08-12 17:57
0
#8

Han insåg inte att han behövde hjälp. Om jag sa till honom att gå och prata med nån som är profesionell då blev han bara förbannad. Säkert flera som har påtalat det för honom men han bryr sig inte. Undrar om han behandlar nästa person på samma sätt. Man brukar ju säga att ränderna går aldrig ur.

KissMe
2007-08-12 18:37
0
#9

Har han ny på ingång..
Kanske måste du varna för honom.
Kom ihåg att alla är inte lika starka som du var.

april4
2007-08-12 20:44
0
#10

Jag vet faktiskt inte hur han har det idag…….detta hände som sagt för flera år sen.