Jag har inte själv upplevt det men två bekanta till mig träffade sina numera äkta hälfter då de var 13-14 år.

Vet inte hur gamla ni är nu, så svårt att svara på. Men jag känner ett par som bara haft varandra och de träffades för snart 40 år sedan. Ett annat som bara haft varandra firade nyss 17 år tillsammans.

okej tack då vet jag nu känner man sig inte lika udda. För de flesta jag känner har haft flera olika så man känner precis ibland som man inte är lika erfaren bara för man har en enda.

Det är nog ganska ovanligt men tycker det är himla fint och gott för er! :) Känn dig inte dum utan var glad för det du har!

Det är nog inte helt ovanligt tror jag. Jag träffade min nuvarande sambo/fästman när jag var 16 och han var 17. Ingen av oss har haft någon tidigare pojkvän/flickvän och nu har vi snart varit tillsammans i tio år och planerar bröllop till sommaren. :)

En i samma kvarter som jag bor i vart tillsammans när tjejen var 13 och killen var 14, visst det gick väldigt upp och ner de första två åren tills dom fick ett stabilt förhållande. Men nu 14 år senare så väntar dom sitt första barn. :-)

En klasskompis i gymnasiet träffade sin kille förste året i gymnasiet och de är fortfarande ihop/gifta 29 år senare.  Hon var nog inte 14 utan 15 eller 16.

Min kille är min första kärlek, min första i sängen och den första jag kysste 🙂 Vi är sambos nu idag 5 år senare. Idag är vi 20

Jag tycker det är fint! Min mans mormor och morfar träffades också väldigt unga och firade 65 år som gifta i år <3

Vad glad jag blir av att läsa alla fina kommentarer:) Haft vänner som sagt att det inte kommer hålla mellan oss, men de hade fel visade det sig. Kan tycka det var lite taskigt att säga så när de som sagt så inte ens varit nära vän till mig eller känt mig riktigt.

Även idag finns det folk som måste påpeka att de inte tror att vi kommer gifta oss /ha en framtid tillsammans och sådant. Lite surt kan jag tycka då de knappt känner oss. 

Vi är varandras bästa vänner därför tror jag att förhållandet hållit så länge då vi berättar allt för varandra och allt känns så rätt mellan oss.  

#9 Jag tycker med det är oerhört fint :) <3 Vad gulligt:)

Har minst två vännersom haft samma partner som de mötte under högstadietiden och mist eoskulden med. Sen ahr jag många vänner osm är med killen de hade sex med efter killen de miste oksulden med. Sen känner jag några få, som är som mig, seriemonogama ^_^ Och sen hag jag även vänner som inte alls vill eller har försökt "rota sig" med någon och haft många….många…många. Tror det handlar om ens läggning än om värderingar eller hur man planerat det. Så länge man är nöjd så gör man det man gör. Själv har jag alltid haft lätt för att bli kär, och gillar sex, men jag gillar även tanken på monogami- därför har jag haft många relationer och därmed sex med ganska många (beroende på med vad man jämför med).

Du är inte unik i din situation, men att träffa och stanna med sin första är nog inte så supervanligt i Sverige idag, tror jag. Unikare blir det om det är ni resten av livet så lycka till! :)

(mina två vänner som har haft samma kille sen de miste oskulden när de var runt 14, är båda gifta, har hus och barn med den partnern ännu idag. Tänk då att jag är över 30 så det handlar om att de varit tillsammans i runt 13-15 år vardera.

#11 ja så är det nog:) jag vet inte riktigt om jag har lätt för att bli kär för han var min första kärlek någonsin. Men vi pratar om att gifta oss längre fram och vår framtid. Men en sak som finns i mina tankar är vad om det tar slut jag kommer bli helt knäckt då och vara helt vilsen som singel. Nu tror jag inte det tar slut men jag kan inte låta bli att tänka så ibland. Tycker det är kusligt att vara så kär i någon för vi är jätte nära varandra och efter alla dessa åren vet han exakt allt om mig och jag brukar inte släppa folk nära inpå mig själv. Han är den enda som är så nära mig och det är kusligt ibland att någon känner och vet allt om en. Men jag gillar det också.

Jag var 14 när jag träffade min pojkvän, men fyllde 15 veckan därpå.

Väntade 4 månader och hade sedan sex med honom och det var bådas första gång någonsin, vi är ihop än idag, över fyra år senare.

Det är inte konstigt.

Har haft min första nu i 11 år.

#13 ta mig inte fel nu men ajg tänker så också om min kille, fast jag haft….många före honom. Jag tror det är så för alla som hittat någon de vekrligne älskar och bryr sig om, och kanske är "orolig" i sin natur. Men det är ödet för oss alla, att dö ensamma :) Eller bli lämande ensam ett tag mot slutet i livet (om man har tur- all blir ju inte pensionärer).

Så att känna dne rädslan eller oron är också bra naturligt, precis som föräldrar säkert känenr så inför att förlora sitt barn eller man som barn var rädd att förlora sin familj, så är man ju rädd att mista någon man delar sitt liv med. Det förändrar ju rätt mycket om en partner försvinner på något sätt. Menade att folk, som t.ex jag- har lätt att bli kär. Jag har varit kär i många. En del verkar tro att de aldrig varit kära och andra har kanske bara turen att hitta rätt direkt. Det är så mycket som ska klicka för att en relation ska fungera, själv är jag glad för att jag itne är tillsammans med min första kärlek för han skulle inte ha passat mig idag.

#16 du skriver så klokt måste säga det:)

Jag och min man träffades när vi var 15 och 18, och har bara haft varandra. Det är mer än fem år sen nu :)

Mamma träffade pappa när hon var 16….fram tills igår har dom varit gifta i 29 år och har 6 barn ihop