Inte med en pedofil, skulle jag vilja påstå.

Det han har gjort mot dig är oförlåtligt i min värld! Jag har klarat mig utan pappa halva livet och det går jättebra! Han har visserligen inte gjort något sådant, men misshandlat min mamma och storebror, ringt högst två gånger om året senaste tio åren (dvs jul och födelsedag), letat på mig på ratsit och sett att jag gift mig och pressat min lillebror på information om hur jag lever. Att prata med mig är han däremot inte intresserad av.

Jag vet inte ja. Min uppfattning av dig här på relation är att Du är ung och väldigt osäker på dig själv (tänker på alla killar). Att kunna ha kontakt med någon som brutit det heligaste - då måste man vara väldigt stark. 

Var med om samma sak, fast min styvfar - och jag vägrade åka hem till honom mer. Satt kvar i bilen då lillebror hämtades. Höll mig på mer än en armlängds avstånd osv. Nu - 20 år senare kan vi ha en relation. Han är min enda "pappa-figur" jag haft och han hjälper till med mycket. Men skulle han varit fortsatt dum, så behövde jag inte den där pappan ändå. 

Det är frågan man får fråga sig tror jag. Varför behöver man honom? Och är längtan efter en far, större än rädslan att inte få vara i fred?

Jag älskar min pappa och saknar han lite då och då trotts att han gjorde de på mej

Frågan är väl om du litar på att det aldrig ska hända igen. Och om han någonsin gjort det mot någon annan. Är svaret ja på någon fråga är det skitsamma hur mycket du saknar honom.

Jag litar inte på han nej

Nej då ska du inte ha något med honom att göra.

Man väljer inte sin familj så man har minst, om inte större, rätt att bryta med dom om det inte funkar. "Bara för att han är din far" är inte anledning nog till att återta kontakten tycker jag, särskilt inte om du inte litar på honom.

Har i för sig redan sagt det här till dig en gång tidigare men, jag rekommenderar starkt att du faktiskt tar kontakt med kurator eller någon annan riktig person som du kan prata med. Tro mig du kommer må bra av det.

Jag har haft mycket problem med min mor under mina uppväxtår. Det är först nu som jag har börjat haft kontakt med henne. Jag säger inte att man kan jämföra med din situation men jag vet hur det känns att sakna en förälder. Jag har resonerat med mig själv och jag har kommit fram till att för min del så är det inte henne jag saknar utan en modersfigur som jag saknar. Det är inte saknaden av henne utan saknaden av den mor som jag ville ha haft.

Jag förstår att du saknar din pappa men man måste se det såhär: Du litar inte på honom. Om kontakten inte brutits, kanske han gjort värre saker mot dig som gett dig tydliga, goda orsaker att hata honom. Nu är det "bara" att han tog dig på brösten- men det är inte BARA, att ta det steget och göra så mot sitt eget kött och blod, sin dotter, ETT Barn, någon som är beroende av en, någon som ser upp till en…oförlåtligt som någon skrev. En oförlåtlig handling.

Mins även att en dag kanske du har en egen familj, skulle du släppa honom nära din egen dtter då tror du?

JAg blir så illa berörd av sånt här. I min släkt finns en liknande historia som är fäljande; En dotter blir våldtagen av sin far, tvingas hemifrån och får skuldne för vad fadern gjorde mot henne. Hon växer upp, återvänder och har nu själv döttrar, som hon lämnar till sin mor- som fortfarande lever med denna fader- som i sin tur våldför sig även på hennes döttrar.

Pedofil, som dessutom utför incest… det är vad din far är. Du kan sklt skilja på "den som gör dig illa och sviker dig" och "din far, personen du älskar och enligt normen SAK kunna lita på, bra minnen etc". Men för din egen skull måste du låta dessa två bilder sammanflätas. Mannen som är din far och säkert gjort bra saker för dig i egenskap som din far, är även en man som svikit ditt förtroende. Att ta dig på brösten är bara ett första steg till hemskare saker som han kanske skulle ha gjort med dig.

Du verkar dessutom ha vissa problem med relationer, behovet av bekräftelse från just män (pojkar) och detta kan lika gärna vara knutet till det som sker mellan dig och din far.  Så om du ska ha en relation med honom så bör det vara öppen och bland andra, inte en intim, bara mellan er två. Dvs inte att ni reser bort tillsammans, eller att du ska sova över med honom, inte att ni ska träffas någonstans på tu man hand och liknande.

Han har gått över en gräns och kan lika gärna gå över alla andra. Han är din far, men han är även en man som utnytjat sin maktsituation. Jobba med dig själv först. Om ni har en relation så ska det också vara på dina vilkor, inte hans. Så känn inte att du måste ha en nu, för annars är det försent.

Run baby, run. 

Du vill inte att det ska bli värre så fly fältet! Den dag OM han går ett steg längre, hemsk tanke, så skulle du önskat att du aldrig tog upp kontakten med han igen.