Hej jela96!

Din situation liknar min egen vid 18 års ålder väldigt mycket. Nu kanske du inte vill höra min historia alls, men ifall att det kan vara till någon tröst så vill jag gärna berätta en liten del.

Jag har bott med min sambo nu i två år snart, innan det hade vi ett distansförhållande pga att vi "tillhörde" olika länder. Så jag förstår dig och att det är jobbigt, det var otroligt påfrestande när man var ifrån varandra. Jag hade också som du har nu, problem med depressioner. Det var så mycket lindrigare när jag fick vara tillsammans med kärleken, och så fort vi drogs ifrån varandra bröt det hus i helvete och blev sämre än, tja, åtminstone än vad det var innan vi träffades.

Dock hade vi en fördel som inte du och din kärlek har, och detta var att båda vi bodde i varsitt nordiskt land. Så en flytt kunde ske enklare än från ett land som tex afghanistan. 

Så en flytt blev det. Jag bröt upp från det trygga, familj, släkt och bekanta. Jag hade ju ändå inte mått bra där så vad hade jag att förlora, dom skulle ändå vara kvar och älska mig oavsett vad, även om jag valde att komma tillbaka senare. Nu har vi bott ihop i två år och jag är lyckligare än någonsin trots andra motgångar som kommit, jag klarar vad som helst med min kärlek. Så känns det åtminstone.

Det jag skulle vilja fråga dig, det är om du får någon hjälp med ditt mående nu? Får du hjälp på medicinsk väg, eller vad gör du för att du ska klara av det här? I en sådan här situation när man mår dåligt, då tycker jag faktiskt att man har rätt att få vara självisk och tänka på sig själv. Göra det man själv blir glad av. Resten kan du väl ta tag i senare?

Tack så mycket! :) Skönt att höra att någon har vart i en liknande situation, har känt mig så ensam och oförstådd i det här. Jo alltså jag skulle vara redo att offra allt här och flytta det skulle bara göra mig lycklig över att få vara med honom men mina föräldrar vägrar låta mig eftersom jag som sagt är 17 år…

Jag har ätit sertralin sen 2 år tillbaka och har även fått lugnande tabletter (som gör mig till mer zombie) och även sömntabletter :)

Jo du är trots allt ung och inte myndig ännu så jag förstår dina föräldrar. Det är ett enormt steg att flytta till ett annat land. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så mycket daltande hit och dit för att flytta inom norden, och då kan jag omöjligt föreställa mig hur krångligt det skulle vara att flytta mellan afghanistan och sverige. Bara den delen att du inte fyllt 18 ännu krånglar ju till det en hel del tyvärr.

Därför skulle det vara mycket lättare om din pojkvän kunde få uppehållstillstånd i sverige istället, han har väl ändå bott här åtminstone i 8 månader och lärt sig en del om hur landet fungerar. Kanske det skulle vara mindre omständigt för honom än för dig att flytta. Jag hoppas och vill tro att det kommer lyckas för er så att han får komma hit till dig. Tyvärr kan detta säkerligen ta mycket lång tid. Det tar ju evigheter att vänta på svar för alla små steg man måste ta för att försöka få uppehållstillstånd. Helt otroligt att det ska ta sådan tid egentligen..

Det glädjer mig att du fått hjälp på medicinsk väg. Tycker du medicinerna fungerar bra? Du verkar må så dåligt trots allt du äter.. Om det är längesen en kontroll gjordes kanske det är dags igen? Det är ju onödigt att proppa i sig någonting som kanske inte passar dina behov?

Du skrev att du hade möjlighet att hälsa på honom under jul men att du inte kunde bo hos honom. Går det inte att lösa så att du kan bo någon annanstans i närheten? På hotell?