Det finns mycket besvikelse under ytan i din berättelse. Du verkar inte vara din svärmors favorit och jag kan känna mig ledsen för din skull. Jag har aldrig haft någon svärmor, då min fd man blev moderlös som barn, men jag har hört många berättelser i min omgivning som liknar din. Min egen mamma hade en svärmor som aldrig ville acceptera henne. Min syster hade t o m riktigt elaka svärföräldrar.

Det förefaller vara mycket vanligt och sedan flera år är jag själv svärmor och försöker bli en bättre sådan så gott det går. 

Kan tänkas att din svärmor saknar empati, men det kan också vara så att hon ser dig som en rival om sin sons kärlek.

Jag läser mellan raderna att även Du är kritisk till din svärmor, möjligen pga att Du har försökt bli vän med henne, men inte lyckats.

Finns det möjlighet för dig att helt enkelt ge upp alla försök? Det är så energikrävande att göra allt för att bli gillad av en motsträvig person. Det är mycket bättre att satsa all den här energi på sig själv i stället. Du kommer att må bättre om Du tar hand om ditt mående i stället för att anstränga dig för att bli accepterad av henne. Hon måste inte tycka om dig, men Du ska se till att hon inte behandlar dig illa.

Styrkekramar!

#1 Gett upp har jag redan, står i texten. Jag har svårt att förstå varför hon verkligen inte vill lära känna mig medan jag i princip tvingas till att lära känna henne, lyssna på henne, visa ömkan till henne osv.

Tex när en i hennes närhet blev svårt sjuk då prata hon om sin sorg till mig konstant i flera månader, jag trösta henne, visa henne medkänsla osv men det är inget hon kan ge tillbaka när något sker från mitt håll.

Kan också tillägga att jag är den enda tjej hon varit så mot, övriga Kvinnor min man haft innan mig prata hon mycket med, skratta med, umgicks med osv.

Min man är något lack på sin mor pga att hon är så egotrippad, han pratar inte ofta med henne längre pga hennes brist av intresse.

Sådant är svårt att förstå och jag vill inte spekulera i varför hon bemöter dig på det sättet. Antagligen har Du redan försökt ta reda på det utan att det har lett någonvart.

Vad säger din man om det? Kan ni prata om relationen till hans mor?

Har han bra relation med henne?

#3 Ja vi kan prata om allt mellan himmel och jord och han förstår inte heller varför. Hans mor var inte ens sådan mot hans syster kille som hon var med i 1 år, hon visste allt om honom och ignorerade till och med mig och umgicks med honom när vi var på besök.

Han har bra relation med sin mor, hon bryr sig mycket om honom och visar verkligen medkänsla gentemot honom.

Men han är less på henne att hon ska vara så kall mot mig.

Hans mor skyller på att allt beror på att vi bor så långt bort men vi har inte bott så långt bort alla 9 år och dessutom finns telefon. Skulle vi flytta närmare så skulle inte situationen ändras för nära har vi bott förr.

Har ni barn? Hur är hon som farmor?

#5 Ja vi har barn. Med sina barnbarn är hon omtänksam osv. Händer något dem så blir det frågesport, dock inte med mig utan med min man, precis om det händer min man något utom att då hör hon av sig till honom för att få reda på saker istället för mig oavsett hur krasslig han än är.

Aldrig fattat varför vissa människor är sådär mot varandra, min mamma hade samma problem med min pappas släkt. Kalla handen direkt, de föredraog honom tillsammans med någon av sina kusiner eller något, än min mor :P (Ja, SVENSK familj).

Kanske ni har samma roller eller hon känner sig hotad av dig :) Tycker du ska sluta försöka vara hennes vän. sluta ömka dig, sluta spela för henne, sluta låtsas saker.

Hon har en relation med din man och era barn och av någon anledning gillar hon inte dig. Man kan inte tvingas till att gilla någon, och ma vet inte heller alltid varför man inte gillar någon. Hon bara känner så, men kan ogärna säga varför eftersom hon kanske inte själv kna sätta fingret på det- för det är som sagt för att hon kanske känner sig hotad. Så det är ingenting du ka ta personligt, problemet är ju hos henne och man kan inte tvinga fram ömma känslor.

Jag har dessutom märkt att om någon ogillar någon kan de överdriva andra känslor mot andra inför den personen de inte gillar. Så sitt inte och jämför dig med andra och undra varför hon är si och så mot övrig släkt och ställer dig ute i kylan, fokusera på DIN relation med hans övriga släkt och din egen familj.

Den ökända svärmor-svärdotter relationen…kampen om sonen! 

Har inga bra råd till dig då jag själv har en svärmor som ogillar mig. Allt min kille gör eller vill göra som inkluderar mig är en "dålig idé" enligt  henne ^^ 

Hoppas det löser sig för dig!

Ofta har mödrar en väldigt god och nära relation med sina döttrar. Den måste iofs inte alltid vara så god, men oftast ändå nära och att man delar livet med varann som dotter och mor. Söner är ofta mer självständiga gentemot sin mamma och mamman måste kämpa för att behålla relationen till sin son och att få ut information om dem. Kanske är det bara så att din svärmor är så intresserad av sin son att hon glömmer bort dig. Du blir liksom ointressant i sammanhanget. Hon tänker på sin son… och hon tänker på sig själv därför att hon vill att hennes son ska veta vad som händer i hennes liv. Hon vill ha uppmärksamhet från sin son. Att få uppmärksamhet från dig kan vara ett någorlunda andrahandsalternativ.. du och sonen hänger ju ihop ändå.

Jag tror nog nästan att en majoritet av svärdotter-svärmoder-relationerna är komplicerade, och det behöver inte alls handla om något personligt. Det är helt enkelt en komplicerad relation och det måste mycket till för att det ska fungera. 

Det kan mycket väl vara så att hon inte alls förstår att hon är kylig mot dig. Och människor är ju olika. Det är olika på vilket sätt man upprätthåller kontakten med andra, om man gillar att prata i telefon osv. 

Jag tror det bästa för en själv är om man försöker acceptera sin svärmor som hon är. Man måste ha en himla tur och flyt om den relationen ska fungera perfekt. Du har ju din man på din sida och det är det viktiga. Dessutom ska man ha den där relationen i väldigt många år. Om man skapar konflikter kan man skapa sår som aldrig hinner läka. Om man har tålamod och gör så gott man kan har man goda förutsättningar för att saker långsamt kan utvecklas åt det goda hållet.

#9 Är det verkligen så eller gissar du bara när det kommer till relationer söner/döttrar?

#10 Har ingen studie att hänvisa till just nu iaf, men har pratat om det med två bekanta som är terapeuter. De insisterade båda på att det är så. Kvinnor är i allmänhet mer relationella av sig och håller mer kontakt med sin familj, umgås mer. Det är högre odds att ett par umgås mer med kvinnans familj än med mannens. Jag tycker det är bra att känna till som förälder. Om man förstår att det är naturligt att sonen med familj inte kommer umgås med en lika mycket som ens döttrar kanske gör, och att sonen med familj kanske kommer umgås mer med sonhustruns familj, så behöver man inte ta det negativt och personligt och förstora det. Sen kan det ju bli på ett annat sätt i praktiken förstås.

#11 Jag tror att det är en förlegad form av vårt kristna arv.

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor
för att leva med sin hustru,
och de två skall bli ett."

#12 Men på vilket sätt skulle det forma hur vi lever i våra relationer? Historiskt så har ju sonhustrurna fått flytta in hos mannens familj i Sverige. Om det berodde på kultur, borde det inte mer vara tvärtom då isåfall?

Tack för era kommentarer, det får mig att må bättre och veta att jag inte är ensam om dilemmat. Känns lite lättare att släppa det hela nu och bara fokusera på vår familj. 

Tur det finns sådana här forum. ❤️

Lite smått sårad just nu pga svärmor. Min farfar ligger på å sjukhus och de tror han bara har en vecka kvar att leva, han har lungcancer. Detta är givetvis jobbigt och jga gråter och går i oro över det där sista samtalet från sjukhuset som kan komma när som helst. Berätta detta för min svärmor som bara sa "ok, ha det så bra". Samtidigt sker det många mindre roliga saker med andra personer runt henne och det blir hon ledsen över och pratar om hela tiden samt vill hjälpa personerna. Jag börjar allvarligt överväga att säga ifrån kontakten med henne. För detta börjar bli jobbigt.

#15: Du behöver kanske inte säga upp kontakten med henne, men du behöver heller inte bry dig om henne. Nästa gång hon ojar sig över något tråkigt som hänt henne, så säger du "Jaja, sånt händer. Tror du det blir snö i jul?" eller något annat lagom ointressant. Varför slösa inte energi på henne?

#15 Du tror inte att hon tolkade dig som att du kanske ville lägga på för att de kunde ringa när som helst från sjukhuset?

Förstår ändå att du känner dig ledsen, men det kan ju hända att hon tolkade dig som att det var dags att avsluta.

#16 Har jag gjort förr, men hon blir as förbannad och skäller då ut en. Hon har som sagt enormt behov av att stå i centrum.

Hon funkar som så att jag ska bry mig om henne, lyssna och trösta men hon kan inte ge tillbaka utan ger handflatan i facet direkt om man pratar med henne. Behöver inte vara trokiga saker utan det kan vara generella saker som tex intressen vi har gemensamt blir samma sak där, jag måste lyssna på henne men hon vänder dövörat till om jag pratar och ger mig "the silent treatment".

#17 Det var via sms hon skrev så dvs jag skrev vad som hänt och hur läget är och då skrev hon ett enda svar vilket var "ok, ha det så bra". Ringer henne gör jag inte och pratar för då brukar det bli "Mmm, jaha, jaja, så går det" eller liknande.

Ändå säger hon hela tiden att jag kan prata med henne om vad som helst och att om jag behöver så finns hon för mig men den kritan vänder hon på och blir iskall när det väl kommer till det.

Hon verkar inte särskilt sympatisk, din svärmor, så som Du beskriver henne. Varför vill Du få hennes gillande? Gillar Du henne? Är det pga att Du är ihop med hennes son som Du försöker få hennes bekräftelse? Satsa på dig själv och din familj, placera ditt känslokapital där i stället och låt din svärmor vara som hon är. Du kan kallprata ibland, men ge upp alla försöken till närhet, ta timeout.

Min erfarenhet säger mig att det är de relationer där det finns en ömsesidighet och otvungenhet i umgänge som överlever. Så fort det är krystat och där man inte känner sig bekväm så kan man nästan räkna ut att så blir det i fortsättningen också. I backspegeln kan man konstatera att all energi vi har satsat var bortkastad.

Om inte Du ger all den energi till dig själv och de dina framöver kommer Du att ångra dig en dag. Så GO tjejen! Styrkekramar!

#19 Håller med dig i visa avseenden. Hon ger mig dubbla budskap på vår relation hela tiden vilket gör att jag ena stunden tror hon bryr sig men sen vänder hon på en femöring och sårar mig istället. Ibland känns det som att hon är ute efter att sänka mig. Saken är också den att när jag inte har någon lust att prata med henne när vi hälsar på och är då tyst och håller mig till mitt, ja då blir jag osocial och ouppfostrad. När jag väl pratar om så bara kallprat då ignorerar hon mig istället. Så jag vet faktiskt inte vart hon står, hon är skit jobbig. Spendera en hel dag med henne omkring mig tröttar ut mig fysiskt som psykiskt, hon liksom slukar energi från mig som en vampyr skulle sluka blod. Finns många saker som hon sagt och säger än som också sårar mig inte bara att hon inte har någon syempati. Ibland kan hon börja prata om min mans ex flickvänner han hade som ung och berätta hur bra relation hon hade med dem och hur mycket de umgicks tillsammans mm, när min man plugga i annan stad kläckte hon ur sig att hon hade hoppats att han hitta en annan tjej där mm. Jag har pratat med henne om hennes attityd mot mig men jag gör inte om det för hon flög i taket och fick mig att grina.

Tråkigt att du hamnat i sån sits. Och att hon skäller ut dig om du drar upp något ang om henne. Din kille kanske vet om det och om han kunde vara med dig när du drar upp ämnet igen. Eller kanske skriva en brev hur du känner dig. Sen är det upp till henne hur hon gör. Om det inte löser sig något så kanske ta distans ett tag…?

#21 Jo min man vet om det och hat även han pratat med henne utan lycka. Han är något less på henne och gillar inte hennes iskalla attityd överhuvudtaget, det är en sida han aldrig sett hos henne tidigare.

Men varför träffar du henne då? Varför pratar du med henne och utväxlar SMS?

#20

Någon taktkänsla verkar hon inte ha i alla fall.

Jag har levt i ett förhållande med en man som var på det sättet. Dubbla budskap hela tiden, det blev värre och värre med åren. Precis som Du beskriver det som en vampyr som tömmer en på energi och ger ingenting tillbaka. Men han var mycket charmig och många i hans omgivning (kompisar och arbetskamrater) gillade honom jättemycket. Pga detta trodde jag hela tiden att det var mig det var fel på. Men till slut insåg jag att det var de ytliga relationerna som han fungerade bäst i. I nära relationer visar man fler sidor än bara artighet och hyfs. Det är då de eventuellt lite sadistiska eller cyniska sidorna kommer fram.

Men om din man inte har sett de sidorna tidigare kanske är det så trivialt att hon inte gillar dig. Det finns gulliga och omtyckta personer som kan vara rent obehagliga när de inte gillar någon. Sådana är många svärmödrar!

#23 varför jag träffar henne? Ja, hon är min mans mor och farmor till mina barn blir oundvikligt då liksom det då också blir oundvikligt att prata med henne. SMS händer att hon skriver till mig och jag till hon men det sker inte många gånger under ett år.

#24 Så som du beskriver det är hon, kompisar osv i hennes närhet är hon så charmig mot. Men mig spelar det ingen roll om vi bara kallpratar eller liknande, hon är lika tvär för det. Att hon inte gillar mig har jag väll känt sen första början men hon känner mig inte trots att jag varit med hennes son i 9 år. Har frågat henne kring det också men ack vad förbannad hon blev och hävda hon inte ogillar mig och accepterar den min man är med mm. Sen är hon inte speciellt sugen på att lära känna mig måste jag anta då hon sa när jag börja gå hos psykolog för tragiska händelser i mitt liv, "jag märkte när jag träffa dig att det är fel på dig". Hon gillar väll inte tanken på att hennes son är med en tjej som har depression så det med att hon inte ogillar mig som hon hela tiden säger tycker inte jag är sanningen.

#26

"jag märkte när jag träffa dig att det är fel på dig"

Hur kan man säga så till någon? Det är inte bara empatibefriat, det är rått, cyniskt och småelakt. Undra inte på att Du går där och funderar. Men Du behöver inte skriva henne på näsan, då får Du en fiende som kommer att förstöra för dig. Håll på din integritet bara och sätt upp en mental skärm mellan henne och dig. Inlåt dig inte på diskussioner och sök ingen medkänsla, bortkastad tid.

#27 Det är en av många saker hon sagt. Hon kan i princip vräka ur sig vad som helst. Min far har de träffat en gång och det första de gjorde när de träffa honom var att prata skit om deras son alltså min man, min far fick dåligt intryck av dem då han anser att man inte håller på så och vill inte se dem mer efter det. Men du har rätt. Tog ett tag sedan bort henne från min vänlista på fb då jag inte orka med henne längre. Jag vet att det resulterar ibatt vi aldrig kommer prata mer än de få gånger vi träffas pga barnen men det kvittar för mig just nu, hädanefter skiter jag i henne och kommer hon med sina bekymmer till mig kan hon ta dem med någon annan. Kanske ger det henne en tankeställare.

Jag tror inte att hon reflekterar över det så som Du beskrivit henne. Nej, hon kommer snarare att vända det mot dig.

Bäst att inte svara utan sätta upp en "glasskiva" mellan dig och henne som spottet hamnar på, om Du förstår vad jag menar. Om Du förvandlar dig till en "observatör" i ert samspel utan att Du låter dig beröras av hennes meningar, då kan Du under tiden virka, kolla på internet, göra inköpslista… för att ge några exempel. Hon får prata på och Du blir utanför hennes känslomässiga spyor samtidigt som Du inte utmanar henne, eftersom hon fortfarande är och blir farmor till dina barn och mor till din man.

Det är bättre att ta hand om det positiva man har i livet i stället för att slås med drakar.

#29 Åh virka, eller varför inte sticka. Där sa du något, sysselsätta mig med något som för mig ger positivitet och glädje medan hon pladdrar på då kanske man står ut också.

Lite av terapi samtidigt. :)