Känner tvång att köpa?
Nu har det varit många jultidningar, kakor, stumpor och annat som mina arbetskamrater tar med till jobbet som deras barn ska sälja.
De flesta på jobbet handlar, men jag anser att jag inte behöver/vill ha det som säljs och köper därav i princip aldrig något.
Känner mig lite snål, även om jag vet att det inte är något tvång.
Känner ni något tvång att köpa saker utav arbetskamraternas barn?
Nej. Behöver jag inget köper jag inte.

Nej, verkligen inte! Vill jag inte ha/behöver inget så köper jag inte.
Nej, däremot skänke rjag gärna till välgörenhet, speciellt nu runt jul. Men köpa saker som deras ungar säljer, nope. Inte om jag inte vill ha det själv. De tar ju inte dit det för att man ska luras att köpa, är väl mer smidigt än att köra runt ungarna runt gatan/området en kväll.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Nej. Jag köper när det är något jag vill ha. Inte annars
Jag kan förstå pressen, om alla andra arbetskamrater köper och tittar halvt dömande på den som inte gör det som att "ska inte du också vara med och stötta hens barn?" Man kan ju kanske känna sig lite socialt tvingad? Har dock inte hamnat i läget, studerar för det första :)
dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium 
#5 då får de väl blänga, adlrig jobbat med folk som beter sig så dock. Skulle inte kalla det för speciellt socialt beteende alls :) haha… jobbigast fö dem, för de skulle få blänga så ofta och till slut skulle jag bli less och blänga tillbaka! Typ såhär---> 🤪
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Absolut inte. Behöver jag inte det så behöver jag det inte.
Har lite pengar så plånboken styr. Min sambo säljer saker en gång om året för insamling av pengar till WWF. Det är runt jul så kollar ofta om det finns något till mina släktingar att köpa i julklapp. Annars köper jag inget sånt :P
May the Gerbils be with you :3
Ibland om grannens barn kommer o knackar på kan jag känna att det är svårt att säga nej. Skönt då när de kommer sånt man faktiskt kan tänka sig köpa. På jobbet har vi gjort det avslappnat på det sättet att de som ska sälja åt barnen ställer det framme på ett bord i korridoren och då får själv gå o köpa om man vill ha, - man ser inte vilka som köper o inte, då känner man sig inte pressat.
#8 så har vi med, men vi skriver ju upp beställningen på en lista som ligger framme och då syns det ju tydligt vilka som har eller inte har beställt.
Så vem bryr sig? :) Det undrar jag mest. Vilka är det osm ställer sig och läser "jasså…minsan". Menar… 🤪Det är verkligen inga människor man ska slösa sin tid på ändå. Som någon statussymbol- "Emma är en snål jäkel, eller fattig, hon som jobabr hela tidne emn har itne råd att köpa en ynka liten bok av Emma, Pelle och Karins ungar. Ja vart är världen påväg". Menar, tänker folk så?
De kan ju inte ha mycket där innanför i så fall, om ni ursäktar att jag är rakt på sak. Därmed borde man egentligen inte vara/känna sig pressad att köpa saker. Fundera istället över varför man känner så? Att man bryr sig…och TROR att andra bryr sig. För i min sinnesvärld är det bara en ragata-mega-superskvallerkärring X2000 som skulle börja snacka skit eller döma folk utifrån om de köper eller inte köper från andras/deras ungars grejer.
Man kan inte ge pengar till allt. äger någon något så säg "Jag ger till hjärt och lungcancerfonden" eller "rädda barnen" istället för nån jäkla skitunges skolresa :P
Ok…stryk skitunge. Problemet är iaf nog hos en själv främst, att man tror att folk ens bryr sig. Därav skapas en press. Sluta tro att någon bryr sig/värderar dig utifrån ett sådant val.
Alt hitta något annat där du kan glänsa ikapp mot dina kollegor and what not.
God jul!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Absolut inte! Kanske jag skulle känna ett uns tvång om ungen själv bemödade knata runt och sälja men aldrig till en förälder.
#11 precis :) Nu knatade iallafall vi runt även själva, att ta till arbetsplatsne är ju bara ett sätt att utöka karan med eventuella samvetsköpare ;) Min pappa jobbad epå samma företag i över 40 år, så där kände ju en del varandras ungar sedan småbarn- så många köpte ju bara därför. Men ingen ska känna sig pressad. Jag tycke rinte detta är en grej som ska förbjudas eller förhindras för att vissa fått för sig att känna en outtalad, social press att de måste "hävda sig" inför sin kollegor- att man på något sätt blir dömd eller utanför, om man är den enda som inte köper en julbok, godis, strumpor osv.
Det är bara den naturliga känslan av obehag när man går emot grupptrycket ;) Men de tär bara nyttigt om man frågar mig. En känsla man gott kan ta och vänja sig vid.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Jag har bara varit med om det en gång och då köpte jag för skojs skull. Men jag har jättesvårt att säga nej till sånt :/
/Christine