Jo tyvärr är det så vardagen är för många numera, tex vi som har diagnos fibromyalgi. så nu drabbast även dom utbrända, dom skal då va friska äfter några veckor…. hurra hurra

Jag läste artikeln i Expressen och tycker det är beklämmande (och det är bara förnamnet på det). Jag har själv varit utbränd ett par - tre gånger  och vet vad det handlar om. De som tagit fram dessa strängare regler, vad vet de om utbrändhet?! Har de varit utbrända själva?

#2 knappast vet dom hur det är att va sjuk och bli kallat hypokonder och få besked om "ut och arbeta, eod"

Alltså, nu vet jag inte nått om bakgrunder eller omständigheter. Jag lägger heller inga värderingar i hur eller vad. Det jag funderar på är ju att om man mår så dåligt att man varit sjukskriven i 7 år så tycker jag nog att det är nått fel på systemet. Uppenbarligen så tas inte det som drabbat dej på allvar och behandlas därefter, jag tycker det är skrämmande att någon överhuvudtaget får vara sjukskriven så länge utan att dom vänt ut och in på sej för att få dej frisk igen. Jag kan tycka det är ok att inte folk ska vara sjukskrivna så länge med då ska man å andra sidan få en korrekt vård och rehabelitering så man kan återvända till någon typ av jobb iaf.

Okej om man aldrig kan återvända till samma jobb man har haft innan men man ska iså fall få utbildning och möjlighet att omskola sej till ett jobb som passar efter dom begränsningar man har.

 Personligen gick jag aldrig till läkare när jag var utbränd (jag fattade inte var det var) och blev därmed inte sjukskriven.

Iofs kan det mycket väl finnas någon handläggare som vet och förstår men de kanske inte "hörs" lika mycket så att säga.

Men i ärlighetens namn så måste jag faktiskt säga att när jag var sjukskriven på grund av min whiplerskada så hade jag världens bästa handläggare på Försäkringskassan. En helt underbara person och som alltid ställde upp för mig och förstod min situation.

#4Mycket kloka ord…Det   beror nog på att man vill sätta press på systemet med dagens nya regler så att man inte går 7 år sjukskriven..Dom som vet säger att efter 2 år är man ínte med i systemet längre .Jag hjälper många som vill arbetsträna och har haft ett 20tal hos mig i min butik.Det har varit mycket varierade krämpor men dom flesta har kämpat på med sin arbetsträning….sen finns det även arbetskygga men som tur var är dom få…

#4 Jo, men det är väl det som är tanken med förslaget? Att man ska förbättra för de utbrända istället för att bara sjukskriva dem.

Men jag måste säga att det låter väldigt korkat när man hör nyheterna kring det. Det enda de sa på TV4 i morse var att man kommit med ett nytt förslag där man inte längre ska bli sjukskriven en enda dag vid tex utbrändhet. De sa ingenting om hur man ska göra istället utan det lät som att dessa människor snällt ska gå till jobbet iallafall. Men det är väl media, vinkla såna här förslag så det blir folkstorm istället för att faktiskt spegla sanningen..

som jag fattade det, så är det dom med sömnstörningar som kommer få vara hemma..

#8 Mmm, och jag som led av allvarlig depression och INTE hade sömnstörningar. ;) Jag hade kanske inte blivit sjukskriven då.

Nej, det är fel på samhället och synen på människor. Är man sjuk ska man botas genom att ta reda på VARFÖR man är sjuk. Att sparka ut folk som är utbrända kommer definitivt att leda till fler självmord.

Prostatacancer skulle leda till 0 dagars sjukskrivning enligt en av kvällstidningarna.

Verkligen tur att de borgerliga politikerna är immuna mot dessa sjukdomar, så de själva aldrig kommer att behöva vara sjukskrivna. Empati kan de inte ens stava till.

Man kanske inte skall lyssna på vad kvällstidningarna basunerar ut dom tar bara upp en del av problemet.Jag tror att man på detta sättet SKA ta reda på vad folk klarar av .Jag tror inte på att långa sjukskrivningar botar folk . Man bör ha en sysselsättng man klarar av och det är nog detdet går ut på .Att få testa vad man klarar av.Man kan bli ännu mer deprimerad av att gå hemma och känna sig meningslös..Så vänta och se innan ni gör en höna av en fjäder..

Själv är jag egen företagare och har ingen ersättning alls eller obefintlig om jag blir sjuk..men oss är det inget synd om trots att det alltid varit så..

#11 Vadå?? Min mamma är egen företagare. Jag tycker väl lika synd om henne som om någon annan som blir sjuk. Det har inte alls med saken att göra.

Egna företagare har urusla villkor men det betyder inte att detta är ett bra förslag…

Dessutom kommer dom som är sjuka att inte bli sjukskrivna ALLS. Och då får man heller ingen hjälp eller behandling.

#12 Du har inte läst det jag skrev ordentligt*L* bortsett från det sista…

Dom sjuka kommer visst bli sjukskrivna men kanske inte i samma omfattning och dessutom kanske man sätter in hjälp så folk kan komma tillbaka och inte gå år ut o år in av ren vana eller för att man helt enkelt inte klarar av ett jobb med inrutade tider då man vant sig vid att inte ha tider att passa..

Varför man tar till sånt här är för att det är finns en del  som jobbar hårt på att inte jobba..Jag har hjälpt länsstyrelsen med arbetsprövning på just arbetskygga eller låntidsjukskrivna under 15 år och jag har sett dom som verkligen INTE vill ha ett jobb..men som jobbar heltid hemifrån med att sälja saker på tradera etc..Jag tror inte om man verkligen är sjuk inte blir sjukskriven , men man kommer nog inte att bli långtidssjukskriven om man inte verkligen är i behov av det.Det är väl bara bra…

jag tror att det kanske kan bli bra, då kanske man kan förhindra att människor blir sittandes hemma hur länge som helst, utan nån slags rehabilitering över huvudtaget.
det man behöver om man blir sjukskriven är ju hjälp att komma tillbaka till arbetslivet, inte fler papper på att man ska vara hemma. och abbi, det är helt sant med att det finns dom som jobbar hårt med att inte jobba, vi har haft ett par sånna på mitt jobb, och jösses. jag hade skämts ihjäl om jag hade betett mig som dom !

#13 Jag läste visst vad du skrev, men jag tror inte att du har rätt.

Jag förstår absolut att man vill komma åt fusk MEN jag anser att det är fel metod. Redan idag så blir folk inte sjukskrivna som bör bli det, för att läkare är inställda på att det är lathet som gäller.

Och man får ju ingen hjälp om man inte är sjukskriven, eller hur? FÖr då är man inte innne i systemet.

Jag tycker det är värre att folk som är sjuka och inte får hjälp än att det finns några som snyltar. Hellre att någon för mycket får pengar än någon för lite.

Men snälla…JAG får hjälpa länstyrelsen som i uppdrag AV försäkringskassan skickar hopplösa sjukskrivna fall till dom för att hitta en lösning..När man sen pratar med DOM SOM JOBBAR med detta ,så är det inte "några enstaka fall" som snyltar .Dom är många och har ökat under dom sista åren KATASTROFALT.

Du får visst hjälp om du är sjukskriven men dom flesta som försäkringskassan sätter under lupp tar det personligt istället för att se att dom faktiskt försöker  hjälpa en att komma tillbaka..Sen kan dom kanske ha en del bryska metoder med egna läkare som aldrig tittar på patienten etc.Men till syven o sist är det ändå snyltare man letar efter och då kan andra komma ikläm..Om man vet med sig själv att man är sjuk så behöver man inte vara orolig,eller hur

Jag sitter inte och säger att dom som verkligen ÄR sjuka inte ska bli sjukskrivna.

Hur  ska man komma åt dessa snyltare då? Eller tycker du det är helt OK att en del utnyttjar systemet och sitter och tjuter och spelar teater hos sin läkare för att dom skall förlänga deras sjukskrivning.För det va precis vad den sista tjejen jag hade gjorde .När jag kom på henne att hon jobbade heltid hemifrån med tradera så blev hon avstängd från försäkringskassan..

Själv som egen företagare så får jag kämpa på med mitt jobb när jag är sjuk och det är fel om något.Alla dom pengar som går åt för att försörja snyltare med kan man kanske lägga en del på att förbättra socailförsäkringen för småföretagare utan anställda.Som det är idag betalar man otroliga pengar varje år för nått du aldrig kan utnyttja.

Vilken sorts arbeten finns för människor som har nedsatt arbetsförmåga? Vad ska de kunna jobba med?

#17 Det finns massor - men går inte att svara på rakt av eftersom att det givetvis beror på vad och hur nedsatt arbetsförmågan är.

Jag håller med abbi.s - jag ser ett stort antal fuskare (inte flest inom sjukskrivningen utan andra sätt) och vet att det är kataostrofalt många som fuskar.

Nu handlar debatten egentligen inte om dem - för jag tycker givetvis att man skall kunna få hjälp (och även bli sjukskriven) om man nu är sjuk. Givetvis måste man göra lite själv också, all hjälp kommer inte i brevlådan och jag har ibland behövt fixa hjälp utan att vara sjukskriven men det har gått alldeles utmärkt.

Jag vet inte om det är rätt metod, men en sak är jag helt säker på. För att de som verkligen är sjuka och behöver vara sjukskrivna skall kunna få den hjälp de behöver - så måste systemen göras så att det inte är för enkelt att lata sig och "bli sjukskriven". Jag vet folk som varit utbrända, och det är otroligt tråkigt att se. Jag har även tipsat myndigheterna om två bekanta som är sjukskrivna som "utbrända", men som jag vet inte är det.

#11 

Nu måste jag bara få fråga varför man inte får sjukersättning för att man är egen företagare? Jag skulle få vanlig sjukpenning när jag var egen företagare om jag blev sjuk, jag fick välja på 0, 3 eller 30 dagars karens och fick betala skatt beroende på vad jag valde. Min ersättningsnivå räknades ut med hjälp av tidigare års inkomst samt preliminär självdeklaration.

Nu behövdes det aldrig, jag var inte sjuk någon gång under de åren, men vad är det som förändrats och hur?

#16 "Men till syven o sist är det ändå snyltare man letar efter och då kan andra komma ikläm..Om man vet med sig själv att man är sjuk så behöver man inte vara orolig,eller hur"

Det är precis där du har fel, anser jag. Detta kommer att drabba många som är sjuka, vilket kommer att leda till fler självmord och att människor får djupare psykologiska problem.

Jag tycker det är bättre att en snyltare får gratis pengar (eller att man samkör register för att sätta dit dom) än att en sjuk hamnar utanför systemet.

Vad i helskotta ska man ta sig till när "sjukskrivningsdagarna" är slut och man fortfarande är sjuk?

Naturligtvis är det fel på systemet!

Jag har varit sjukskriven sen 2003 för fibromyalgi och utmattningsdepression och prövat all den rehabilitering som sjukvården kan hjälpa mig med.

Jag har föreslagit allt (även utanför den vanliga vården) som beskrivs ha en bra verkan men varken försäkringskassan eller min arbetsgivare vill lägga pengar på att rehabilitera mig på sådant som inte ingår i den vanliga vårdsvängen.

Själv lever jag på existensminimum och det finns inga pengar till alternativa behandlingar hur mycket jag än sparar in på.

Förra året tjatade (ja, jag har tjatat i flera år) jag mig till en remiss till öppenpsyk. Det tog ett halvår innan jag fick komma dit, efter en timmes snack får jag reda på att visst jag kanske skulle ha nytta av att få prata med ex en psykolog men jag är inte prioriterad så jag får vänta. Jag har väntat i ett år nu!

Så ja, det är sannerligen fel på systemet!

Intressanta inlägg här tycker jag. Sjukförsäkringssystemet har alltid varit en kär fråga att bli irriterad på. Själv tycker jag att det är jättebra att det finns, men det skapar också många frågetecken om hur det nyttjas och utnyttjas.

Man kan fundera på hur sjuka vi svenskar är då vi ligger i världstopp på sjukfrånvarodagar. Är det för att vi är så sjuka och har möjlighet att med en hyffsad penning vara hemma, eller är vi hemma med sjukpenning för att det är så lätt att "lura" systemet?

Sjukförsäkringen är faktiskt till för att ersätta den tid vi är hemma p g a sjukdom som gör att vi absolut inte kan utföra någon syssla hos vår arbetsgivare. Faktum är att jag tror att en hel del krämpor man har så kan man kanske utföra någon annan syssla på arbetsplatsen alternativt göra ett antal procent av sin arbetstid.

Jag tror också säkert att de flesta av oss känner till folk i sin närmsta omgivning som varit hemma med sjukpenning trots att de kunnat utföra sitt arbete.

Men till de förslag som nu kommit är inte de några nya, utan en följd av redan tidigare åtgärder. Det är heller inget som denna regering står ensamma bakom. Läser man Arbetsmiljölagen så säger den faktiskt att det är både arbetsgivarens och arbetstagarorganisationens skyldighet tillsammans med arbetstagaren att upprätta en handlingsplan för återgång till arbete. För hur man än ser det så ska väl ingen gå år ut och år in på pengar från försäkringskassan.

Då jag själv jobbat som skyddsombud på såväl lokal som regional nivå så vet jag att ett samarbete mellan arbetsgivare, facket och försäkringskassa för det mesta leder till bra lösningar för den enskilde.

#12,14 det är faktiskt så det är tänkt att genom snabba åtgärder få folk i åtgärder för att slippa isolation och få det lättare att komma tillbaks i arbete. För varje dag som går på en sjukskrivning ökar risken att den enskilde inte kommer tillbaks i arbete.

# 22 Inte om du arbetar inom vården i Alingsås kommun..

Jag menade # 13 och 14

 # 20 det kan aldrig vara acceptabelt att några snyltar på skattepengar.

# 24 Jag menade:

"Då jag själv jobbat som skyddsombud på såväl lokal som regional nivå så vet jag att ett samarbete mellan arbetsgivare, facket och försäkringskassa för det mesta leder till bra lösningar för den enskilde."

Nope, det är inte accetabelt att snylta men det är heller inte accetabelt att sjuka människor inte får hjälp. Av två onda ting så är snyltningen mindre ond än att en sjuk människa blir utan hjälp.

# 25 hur det än är så måste lagen vara sådan att man försvårar allt fusk. Sedan är det upp till arbetsgivare, facket, försäkringskassan och andra intressenter att hitta enskilda lösningar.

#20 att skärpta kassaregler kommer att leda till ökade psykiska problem och ökat antal självmord tror jag är taget i luften. Då vi redan idag ligger bland toppen på självmordslistan måste bero på något annat än vårt socialförsäkringssystem.

#19 Du har så rätt att man har 0,3 eller 30 karensdagar .Man betalar sociala avgifter utifrån detta..0  karens har man inte råd med knappt 3 heller då återstår 30 karensdagar som du får betala för.Men hur många är sjuk mer än en vecka vid normala förkylningar .Alltså avstår man ifrån att sjukskriva sig och jobbar ändå med feber etc.

Sen är det hur man beräknar sjuklönen för en egen företagare som hållit på några år.För min del som ALDRIG varit sjukskriven kom det som en kalldusch när man ringde från försäkringskassan och begärde in 3 årslöner för att sen räkna ut ett snitt på detta.Vilket resulterade att dom sänkte min årsinkomst till hälften.Man gick alltså INTE på det jag faktiskt tjänat det sista året.Det resulterade i att det va bara att avbryta den sjukskrivning som jag fått .

Jag har haft diagnosen fibro myalgi i 10 år men jobbar heltid o mer ibland.Jag har dock ett arbete jag stortrivs med så för mig är det inget problem när jag får mina värkskov.Fibro kräver att man har harmoni hemma och någon som stöttar en.Men jag inser att i framtiden kommer jag få stora problem med min försörjning..

Har inte hunnit läsa inläggen sedan jag skrev, men kommer att vara en debatt om detta imorgon på SVT Nyhetsmorgon.

Jag fick ett jobb en gång, för damen som jag ersatte hade plötsligt blivit utbränd. Sanningen var att hon hade kommit ihop sig med chefen, kände sig förnärmad och orkade inte möta honom i arbetet igen.

Jag kastades in i tjänsten, ingen visste riktigt vad den innebar, och att ringa till damen med sjukskrivningen var inte tal om. Det skulle upplevas oerhört stressande för henne. Emellertid dök hon upp på kontoret två veckor efter jag börjat, chefen frågar henne om hon kan avvara en timma för att svara på lite frågor jag hade om tjänsten och dess rutiner, men icke sa nicke! Helt fränt deklarerade hon att det hade hon minsann inte tid med för hon hade lovat sin dotter att följa med ut och rida.

Så kan det vara att få diagnosen utbränd. I själva verket var hon svag, klarade inte kritik på ett konstruktivt sätt, kunde inte ta tag i sig själv och komma överens med de beslut som fattades på arbetsplatsen.

Sen hade jag ett par vänner. Han hade så oerhört hög lön att han insåg att han tjänade tillräckligt bra som utbränd. Mja, det var inget han sa, men sjukskriven blev han. Under de tre år som gått (och han är fortfarande utbränd) har han byggt tre nya byggnader på sin gård, målat om huset, byggt ut, skaffat fem olika sorters nya djur, skaffat ett barn till, med mera, med mera. Jodå, han är utbränd.

Jag känner fler utbrända. Men de har inte tid att träffas för de har fullt upp.

Jag tror att om man "går in i väggen" på riktigt, vilket är ett fenomen som faktiskt finns, så beror det på att man inte varvar ner efter jobbet. Många har ungar som ska skjutsas till fem olika aktiviteter, man är själv med i två föreningar, har hus och hem som ska skötas, helgerna går åt till sommarstuga och diverse aktiviteter. Folk har ju inte lärt sig att bromsa in i tid. Personligen ser jag alltid till att ta mig tid till att varva ner, varje dag.

Mår man dåligt på ett jobb, så får man väl antingen be om att få bli förflyttad, eller säga upp sig. Man kan också be att få lösa problemet, går det omöjligen att lösa, så tycker inte jag att sjukskrivning är en lösning.

Jag mådde pissdåligt på ett jobb jag hade. Jag tappade håret och fick stora kala fläckar över hela huvudet. Jag orkade inte ta konflikten som fanns på platsen, jag valde att säga upp mig istället. Detta trots att jag visste jag skulle bli avstängd i 45 dagar från a-kassan. I efterhand försökte jag få ett läkarintyg på att jag mådde dåligt, så att jag skulle slippa min avstängning, men se det gick inte! Doktorn sa att jag skulle sett till att få en långtidssjukskrivning istället, då hade det varit enklare. Jo, man tackar! JAG tänker inte utnyttja systemet för att jag inte klarar att säga upp mig.

Jo, jag har faktiskt en vän som var utbränd. H*n var det i flera år, är inte riktigt helt frisk än. Men h*n orkade aldrig träffa oss, ville bara vara inne, isolerade sig. Det är tecken på att man mår dåligt, tycker jag.

Men alla skapar vi vår egen statistik i vårt inre. Om jag känner till 10 personer som är utbrända varav jag VET att 7 stycken har fullt upp med sina hobbies dagarna i ända, då tycker jag att jag har tillräckligt statistiskt underlag för att "dra alla över en kam". 70% är således fuskare i min värld. Enligt min erfarenhet. Sådana är vi ju människor, vi agerar och tycker och tänker enligt de referensramar man har.

Därför tycker jag inte att man kan bli upprörd över att människor upplever sjukskrivningar/utbrändhet på så olika sätt.

# 29 håller helt med dig. Jag har samma erfarenheter från både min privata omgivning, samt när jag jobbat som skyddsombud.

Att riksdagen och försäkringskassan tuffar till sina regler och kontroller är en följd av detta.

Ett typiskt fuskfall jag var med om var när en chef misskött sina uppgifter och fick gå med omedelbar verkan, så blev han sjukskriven p g a depression. Den riktiga anledningen var att täcka hans ekonomiska bortfall, vilket inte är sjukförsäkringens syfte.

Jag har fått veta idag att det finns en man som jobbar med en helt ny metod att bota fibromyalgi.En metod som jag absolut tänker prova .Han sa något som jag redan vet att det finns dom som är "sjuka" som inte vill bli friska för det är deras enda identitet.Dom har kanske varit sjukskrivna länge och t.om blivit bättre men vågar inte gå tillbaka till nåot jobb för trygghten finns hemma. Det är dom som behöver hjälp.Om det dessutom finns bot mot fibro då väljer man väl detta och inte fortsätta att gå hemma..

Många långtidssjukskrivna vill få hjälp, stöd, rehabilitering etc så de kan återgå till någon slags sysselsättning. Men systemet fungerar inte pga dåliga resurser och taskig planering. Många blir löst hängande i luften och när åren går så sänker det ju den långtidssjukskrivnas självkänsla. Det är inte så lätt att ta sig ur det. Det hinner gå för långt. Det är ju knappast den långtidssjukskrivnas fel att det är på det här sättet men det är han/hon som blir värderad av omgivningen.

Per automatik så blir många också ifrågasatta precis som om den sitter i den sistesen frivilligt. Tror ni verkligen folk frivilligt går hemma år ut och år in med en usel inkomst. Nej, jag har svårt att tro att folk gör det frivilligt. Sen att det finns en viss procent såna går ju inte att komma ifrån. Det fuskas inom allt. Ex. Föräldrar tar ut vård av sjuk barn fast barnet inte är sjukt, en del företagare fuskar med bokföring etc. Men alltid är det den sjukskrivna som blir hårt ifrågasatt/värderad.

Som ett exempel.

"Hon sitter ju och säljer saker på Tradera; då borde hon ju klara av att jobba".

Varför gör hon det? Jo, för att hon troligtvis lever på existensminimum och behöver pengarna. 

Gör hon det 8 timmar per dag? Nej, knappast. Har man ont eller vad man nu lider av så kan man gå ifrån när värken blir som jobbigast. Kan man det på en arbetsplats? Nej.

Bara för att man är sjukskriven; ska man sluta upp och försöka aktivera sig det lilla man nu orkar med bara för att det i andras ögon ser ut som om man är arbetsduglig?

Jag kan förstå att många reagerar när en de känner som är långtidssjukskriven gör saker; folk i allmänhet likställer ju det med att man är arbetsför. Folk har egentligen ingen hum om vad det innebär att leva med kronisk värk, ångest etc. Folk är helt enkelt avundsjuka på dom som går hemma och det är ju så idiotiskt. De som är sjuka skulle gärna byta.

Nu säger inte jag att det är helt rätt att någon går hemma år efter år utan att få stöd, hjälp, rehabiliteting … det är ju inte bra eftersom alla människor behöver få känna sig meningsfulla vilket sysslesättning ger. Men det är inte den sjukskrivnas fel utan systemets.

Jag har varit långtidssjukiven i 4 år.  De 2 första åren gick jag i terapi 3 gånger i veckan. Det var kämpigt eftersom jag hade kronisk värk och mådde dåligt psykiskt. Jag klarade inte av att arbeta men jag testade på att jobba några gånger under dessa 2 år men det gick inte så bra. Läkaren tyckte jag skulle fokusera mig på terapin enbart. Sedan gick jag på arbetsterapi 1 år. Under detta år tjatade jag på f-kassa om att komma igång med arbetsträning. Jag ansåg mig vara mogen för det. Jag ringde flera gånger per månad och tjatade och inget hände. INGET. Efter 8 månaders tjat hände det något. Nu är jag inne i en rehabiliteringsplan via f-kassa och arbetsförmedling. Jag kämpar för fullt att komma ut i arbetslivet. Det känns underbart samtidigt som det är omtumlande, svårt och tungt då man har sina begränsningar. Det är tufft att börja om eftersom självkänslan fått sig en törn. Men skulle det behövt taså lång tid? Nej, det tycker jag inte. Det är ju systemets fel.

Jag vet andra som inte orkar kämpa lika hårt, ringa och tjata om att komma igång med arbetsträning … jag förstår dom. Man måste vara frisk för att orka kämpa med att få rätt sorts rehabilitering.  Alla är inte lika starka. Många mår så dåligt att de inte klarar av ens de mest enkla sakerna som att äta frukost, vara ute bland folk, sova etc. Det är en kamp med att minska sina sårbarhetsfaktorer och att få en fungerande vardag.

Det som måste till är att den sjukskrivna inte blir löst hängande i luften. Att någon slags rehabilitering ska till. Stöd, terapi, sjukgymnastik … vad det nu är som behövs sättas in.

Nu ska den utbrända som varit sjukskriven få betala för något som egentligen är systemets fel. Det är ju helt åt he---te fel.

Hur man tar hand om de som är långtidssjukskrivna … det är det man borde se över.  Inte att straffa folk för att komma åt de som fuskar.

Ja, vad skall man säga.

Jag har varit sjukskriven några ggr. Första gången var när jag väntade andra barnet. Foglossningar gjorde att jag inte klarade av att städa 8 tim/dag i ett rasande tempo. Andra gången var när jag efter 16 år som städerska fick värk från nacke ända ut till fingrarna. Då var jag sjukskriven i 3 månader, sedan hittade jag ett annat arbete och sade upp mig. Jag hittade det själv, fick ingen hjälp av någon och det var tack vare kontakter jag fick det. Så kom inte och påstå att det är lätt att hitta arbete om man inte är 100% frisk. Arbetsgivare vill inte riskera sina pengar genom att anställa någon som kanske inte klarar jobbet. Det är den bistra sanningen.

Tyvärr..

Så är det många som fuskar..Och VI, som är sjuka..får lida för det…

Själv är Jag riktigt sjuk…opererat ryggen två ggr. pga. diskbråck m.m. Under åren som gått…så har Jag en nära släkting, som spionerat på Min sjukdom…Och som inte vill arbeta… Hon gick till Läkare…sa hur sjuk hon var/är ..exakt lika som Jag !! VA ?

Förbannat också !! Hon har frågat Mig HUR Jag mår o.s.v. Sen gick hon till Läkare och har också diskbråck..Vad kostar allt detta ? Oss skattebetalare ? Jag själv blir så förtvivlad, har ringt upp F-kassan och berättat vad Jag vet. Och hur denna kvinna lever för Liv !! Men, De kan inte göra något..mer än notera vad Jag berättat…Snacka Om..att såna här människor förstör för Oss sjuka !! (hon har varit hemma 5 år nu ) Hon har även gjort en röntgen, som givetvis inte visade diskbråck. Men hemma är hon.

Usch..detta är så ledsamt !! Hon lurar alla i sin närhet också.

#32 Miss pink.Först måste jag säga att jag tycker det är ledsamt att läsa din berättelse.Min första tanke som som kom upp är var tog din arbetsgivare vägen .Som arbetsgivare ska man tillsammmans med facket och försäkringskassan göra upp en rehabiliteringsplan när någon blir långtidssjukskriven.

Jag är övertygad att dom nya reglerna kommer sätta press på arbetsgivarna att just göra rehab på sina arbetstagare.

Och jag tror inte folk frivilligt går hemma som vill jobba..

Du skriver om din att din självkänsla fått sig en törn..Självklart har den fått det.Får man inte igång folk inom 2-3 månader så kan det vara kört för många..Så jag hoppas att dom nya reglerna skall få igång dig på nytt..

Är själv arbetgivare och det är dyrt att ha folk sjuka då man betalar både sjuklön och vikarielöln i 14 dagar.Man vill att folk ska bli friska fort..

Vad det gäller traderatjejen jag berättade om så satt hon heltid med detta.Inget jag hittat på.Jag kollade upp henne .Man kan gå på antal auktioner som ligger ute samt sålda auktioner.Hon hade 100 Auktioner ute  per vecka.Hon köpte in varorna billigt på e-bay i Usa .Är själv    traderare och vet hur mycket tid och kringarbete det är med varje auktion.Denna tjej skulle arbetsträna hos mig 2 timmar 2 dagar i veckan men 9 av 10 ggr så ringde hon och sa att hon inte orkade..Men hon orkade tradera..Hon blev väldigt aggresiv när handläggaren ifrågasatte detta.Hon sa uttryckligen att hon ville ha bort dom från sin rygg och att hon kunde avstå pengarna från försäkringskassan bara pga av detta..Hon blev sedemera avstängd..

Tyvärr har jag alltför många som jag känner till som inte skall varken vara förtidspensionärer eller sjukskrivna…

Har själv diagnosen fibromyalgi så jag vet visst hur det är att ha ständig värk..Man har som sagt bra eller dåliga dagar.För egen del så kan jag variera mitt arbete så jag kan jobba heltid..Jag bekostar själv rehabiliteringen och behandlingar.

När du säger att folk är avundsjuka när dom ser andra gå hemma men ändå håller på och jobbar med både det ena och det andra så förstår jag detta.Har själv haft folk som bara orkat jobba 4 timmar men sen går hem och storstädar ,putsar ALLA fönster och bakar 7 sorters kakor..Som arbetgivare blir man skit förbannad när man ser sånt..Är man sjuk så är man sjuk då får man avstå från mycket och kanske be någon annan göra jobbet man inte klarar av eller ta lite i taget.Man begär inte att folk skall lägga sig ner och dö för att dom har en kronisk sjukdom.Men som jag ser det kan man alltid utföra något arbete  fast man har värk..kanske inte 8 timmar om dagen och kanske inte varje dag men nått klarar man..

// abbi

#32

Känn ingen ledsamhet över det du. Jag mår bra. Jag har haft tur. Jag har fått bra rehabilitering och det är jag så tacksam över.  Jag har inte hänt löst i luften. Det har ju flytit på någorlunda bra iallafall. Att jag sen fick tjata på f-kassa det sista året var det relevanta i det hela i min korta story i förra inlägget. De borde lyssnat på mina önskemål tidigare kan man ju tycka då jag ansåg mig redå att komma ut i arbetslivet igen. Någon arbetsgivare hade jag inte just då eftersom jag efter fallolyckan sa upp mig. Dumt som fan .. jag vet. Men jag var så pliktrogen på den tiden och tyckte det var så genant att var anställde men att sen inte kunna arbeta då under de 8 månader det tog för mig att kunna gå ordentligt etc. Hade en sån där ställning fastmonterad. Men nog om min sjukdomshistoria; den är nte relevant i detta. I´m back in buisness iallafall. :-)

Mina funderingar kring det här ämnet var bara rent generella tankar i det stora hela. Hur folk ser på de långtidssjukskrivna, vanliga fördomar, värderingar, skvaller etc.

Jag tycker det är systemet som är helt åt skogen. Folk borde ju inte kunna gå hemma UTAN att ha någon slags sysselsättning, terapi, sjukgymnastik, uppföljning etc. Alla de instanserna måste in för annars går det ju för långt. Att vara långtidssjukskriven i ett visst antal år UTAN någon som helst handlingsplan för den sjuka är inte så bra.

Jag skrev i mitt första inlägg i den här tråden: 

"Nu säger inte jag att det är helt rätt att någon går hemma år efter år utan att få stöd, hjälp, rehabiliteting … det är ju inte bra eftersom alla människor behöver få känna sig meningsfulla vilket sysslesättning ger. Men det är inte den sjukskrivnas fel utan systemets."

Många som verkligen är sjuka orkar inte kämpa och ringa och allt man nu måste göra för att något ska hända. Om en människa sen går hemma i flera år så är det ju knappast den personens fel. Jag känner till många som är sjuka på olika sätt och inte ens jag kan föreställa mig vad det är de går igenom.

Jag själv var stark nog att orka ta tag i min rehabilitering då sjukskrivning för mig inte kändes som ett alternativ. Jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt att bli sjukskriven och försökte kombinera terapi, rehabilitering med arbete men det funkade inte i det lång loppet. Rehabiliteringen jag fått har hjälpt mig mycket och jag är tacksam över att jag haft den turen som fått rätt sorts hjälp. Att jag inte haft den oturen som många tyvärr har; att de hänger i luften.

Det måste ju vara fruktansvärt. Att inte få någon som helst rehabilitering. Bara en sjukskrivning utan uppföljning. En del har frågat mig varför jag klarat av att återgå till arbete tros alla de problem, värk, psykiska besvär etc jag tampats med och jag har inget svar på det. Det är så inviduellt. Alla behöver olika lång tid på sig men om åren går och ingen hjälp finns där så kan inte heller bli friska / få insikt i sin sjukdomsbild; vad det nu än må vara. 

Självklart är det helt fel enligt det du beskrev; hon som traderade och som inte var arbetsför. Hon är helt klart en fuskare. Trist att höra. Mitt exemepl i inlägget ovan syftade inte exakt på henne utan rent generellt vad en del säger om de som är långtidssjukskrivna.

Läser bloggar på nätet och en del får gliringar ala; Hon klarar minsann av att gå på krogen, jag såg henne i shoppingcentret, hon sitter uppe hela nätterna och pysslar etc.

Det är just det. Vad vet folk egentligen om sjukdomsbilden. Att följa med sin familj och handla borde man ju kunna få göra och vad vet vi om hur hon mår när hon nu handlar med sin familj. Hon kanske har jätteont. Att vara avundsjuk på dessa som trots värk etc aktiverar sig är ju så löjligt. Menar inte att du är avundsjuk. De som pratar så syftar jag på; de som inte har en aning om hur ont en del faktiskt har.

Annat är det ju om det helt uppenbart är folk som har arbetsförmåga och sen går hemma. Det är ju såklart fel.  

Såna känner jag också till via bloggar på nätet. Det är just såna som stämplar andra; de som verkligen är sjuka.

Det du nämde om en som jobbar 4 timmar och sen går hem och gör allt det där .. nog är den väl arbetsför. Jag blir helt matt av att tänka på det. Jag som inte klarat av att göra för mycket på samma dag de sista 4 åren.

Är man sjuk ska man ta emot den hjälp som erbjuds. Man ska försöka lära sig nåt om sig själv och sin sjukdomsbild. Får man hjälp ska man grabba tag i det. Men den bistra sanningen är ju att alla nu inte får någon som helst hjälp och det smärtar mig med den insikten. Det är ju så orättvisst.

Som sagt … det är ju systemet som är helt fel. Som inte fångar upp de som är långtidssjukskrivna.

Jag vet folk som överlevt fruktansvärda trauman, folk som haft olika psykiska diagnoser, de som har problem med det där som ni nämde förrut …fibro … som ändå klarar av att jobba 3-6 timmar om dagen etc. De har kommit tillbax tack vare rehabilitering, terapi, bra läkare som lyssnat på dom etc.

Jag önskar att alla som är sjuka kunde få rätt sorts hjälp. Jag lägger mindre energi på att bry mig om de som fuskar; de borde skämmas .. det viktiga i det hela är ju att fel människor drabbas när det stramas åt.

Jag vet, jag borde inte ta åt mig av att folk vill få dit fuskare.

I princip så hatar jag fuskare också. Speciellt dom som utnyttjar Försäkringskassan och Socialen för att dom är lata.

Problemet är HUR man avgör vem som är lat och vem som är sjuk? Och hur myndigheter agerar olika jämfört med läkare.

Jag vet inte om någon kan förstå hur mycket skuld och värdelöshet man känner när man är sjukskriven och tvingas gå till socialen. Jag har svårt att förstå att någon frivilligt vill gå dit, trots att dom inte måste, men kanske är det så att dom som är fuskare ser bara gratis pengar och inget annat.

Synd bara att dom som behöver pengarna mest är kanske dom som skäms mest också?

Jag har iallafall varit sjukskriven för depression och utbrändhet. Och känt mig helt värdelös och som att allt egentligen vore bättre om jag dog. Att min familj och hela samhället skulle bli bättre om jag dog, för att jag ligger till last och inte är till nytta för någon.

För hela mitt liv har jag fått höra att jag måste vara till nytta för någon. Jag måste ställa upp. Göra sånt som är nyttigt, inte sånt som är kul för mig. Inte vara egoist. Länge har jag hela tiden haft sikte på att skaffa ett jobb som är BRA för samhället, något som behövs. För att jag ska uppskattas och det gör jag inte om jag inte är nyttig för andra.

Genom terapi har jag fått arbeta för att förstå att mitt liv måste levas av mig. Jag kan inte hela tiden tänka på vad som är nyttigt för andra. Jag måste tänka på vad som är nyttigt för MIG först och främst.

Detta är bara några tankar och dom handlar om mig. Inte nån annan. Jag vill bara att folk ska förstå en del av hur det känns att vara utbränd och att alla som är sjukskrivna inte är lata.

Jag får otrolig ångest och skuldkänslor av att läsa den här tråden och tänker därför inte fortsätta diskussionen. Ber om ursäkt om jag förolämpat någon eller sagt nåt dumt.

#37

Jag tycker inte du ska behöva be om ursäkt för något. Jag kan inte se att du förolämpat någon i den här tråden. Det ärju en diskussion och alla resonerar och tänker olika. Jag är inne på din linje ska du veta.
Sorgligt att den här tråden ger dig mer ångest. :-(

Du skrev förrut:

"Jag tycker det är värre att folk som är sjuka och inte får hjälp än att det finns några som snyltar. Hellre att någon för mycket får pengar än någon för lite."

Jag håller helt med. Eftersom det faktiskt är de som är sjuka som drabbas. Men alltid ska snacket om fuskare komma fram. Det fuskas ju inom allt. Folk myglar för att tjäna mer pengar, folk vabbar fast deras barn inte är sjuka, en del företagare kör med dubbla bokföringar etc. Varför ska det alltid ta över; snacket om fuskare. Fusket kan tas om hand på ett annat sätt; inte på bekostnad av de som är sjuka. Jag tycker inte det är rätt; det de gör; fuskarna, absolut inte men det är verkligen inte rätt att de sjuka ska behöva drabbas.

Du skriver:

"Jag vet inte om någon kan förstå hur mycket skuld och värdelöshet man känner när man är sjukskriven och tvingas gå till socialen."

Jag tror nog de flesta som känner medmänsklighet kan föreställa sig hur jävligt det måste vara. Jag har en vän i den sitsen. Jag lider med henne. Det är sorgligt när man inser vilka fördomar det finns i vårt samhälle.

Tankarna om att "försvinna" så man inte ligger till last för någon har jag också haft. Du är inte ensam. Du är inte konstig på något sätt. Det är faktiskt jobbigt att lida av ångest, depression etc.

Den som inte vet hur det är eller den som inte kan konsten att validera med sina medmänniskor kan inte förstå eller veta hur det är.
Så är det bara. En del har förståelse och en del har det inte.

En del ser bara till fuskarna och en del ser fuskarna som en droppe i havet. Det är så inviduellt.

Jag är glad att läsa att du tack vare terapin lärt dig ett sunt tänkande kring dig själv och ditt liv. För ditt liv ska du ju leva för din egen skull; inte för andras skull.

Jag förstår inte  riktigt varför man skall tillåta fusk för att några mår dåligt av att kontrolleras..Jag är dessutom övertygad om att man inte bara letar fusk inom sjukskrivningsområdet . Man mår säkert dåligt av att bli påkommen med annat fusk oxå.Men så är det om man skall komma tillrätta med saker och ting..

Man ska inte acceptera fusk  någonstans varken hos föräldrar som är hemma fast barnen inte är sjuka eller företag eller försäkringskojare  vart skulle det sluta..Det är skattepengar vi pratar om … Detta skulle leda till ren  rama vilda västern..Skulle man helt sluta leta efter fusket skulle ännu fler säkert göra det för att man inte kan bli påkommen..Jag blir mörkrädd när jag hör sånt…

Var och en får ha sin åsikt .Det är väldigt intressant dock att se hur man resonerar omkring ett hett ämne!!

#39

"Jag förstår inte  riktigt varför man skall tillåta fusk för att några mår dåligt av att kontrolleras.."

Jag vet inte om du läst vad de andra skrivit. Vems svarskommentar är det du syftar på? * jag är lite osäker*

Jag har då inte uppfattat att det är någon här som skulle må dåligt av att kontrolleras. Självklart ska fusk inte tillåtas. Kanske att jag missat läsa något. Det är ju rätt många kommentarer. :-)

Det är oaccetabelt med fusk. Självklart. Om en människa blir sjukskriven så ska det ju till en handlingsplan och en uppföljning måste till. Det är ju det som inte fungerar. Det är min åsikt. Det blir ju inte bättre för den sjuka att gå hemma utan några som helst åtgärder. Syftar då på de som gått hemma flera år.

Jag har förstått att det är det som är problemet; att folk inte får någon hjälp, rehabilitering etc. Eller har jag missuppfattat nåt?

Om någon nu varit sjukskriven .. vi säger 4 år UTAN att ha fått en rehabiliteringsplan/arbetsterapi/ arbetsträning etc hur ska den då helt plötsligt göra när de nya reglerna sätts in?

Det är väl knappast så att den personen fuskat. Läkaren har ju sjukskrivit personen för att anledning finns. Att sedan eftervård, uppföljning etc brister är ju knappast den sjukskrivnas fel.

Var ska man lägga ribban nånstans?

Jag tycker synd om de som drabbas som verkligen är sjuka men samtidigt så tycker jag inte det är helt i sin ordning att de som är sjuka går där år efter år utan att få hjälp. De långtidssjukskrivna måste fångas upp snabbare.  Man kanske klarar av att jobba 3 timmar per dag några gånger i veckan genom att testa på arbetsträning. Jag själv hade önskat att f-kassan var lite snabbare i vändningarna när det gäller arbetsträning. Det var jag som fick ligga på för att något skulle hända. Men det är det ju inte alla som har samma kraft och ork till. Alla tillfrisknar vi ju i olika takt.

Nu vet inte jag hur de satt gränserna för vad som accepteras för att man ska sjukskrivas / vad som inte accepteras.

abbi.s: Jag blir lite nyfiken på  hur du skulle uppleva det om du hamnar på psykakuten efter att nåt hemskt hänt och läkaren säger att du inte är tillräckligt sjuk för att få hjälp el. sjukskrivning. Du kanske skulle behöva terapi i några månader för att kunna återgå till ditt vanliga liv med arbete etc. Hur skulle det kännas om detta hänt dig och de helt plötsligt säger att du är arbetsför; att ditt psykiskt dåliga mående inte är tillräckligt kraftigt för att du ka få vara sjukskriven.

#39

Tror du inte man kommr åt fusket om man samkör olika register och om den sjukskrivna har en regelbunden kontakt med sin läkare och handläggare på f-kassa? Att det görs en uppföljning när den sjukskrivna varit sjukskriven en längre tid.

Händer inget och folk blir löst hängnade i luften; vems fel är det? Den sjukskrivnes eller systemet som inte verkar funka.

En fundering jag får när jag läser denna tråd är att nästan alla upplever att systemet är åt h-e. Att DET inte fångar upp de långtidssjukskrivna, men vad är systemet?
Systemet är skapat av samhället och samhället är vi. Så hur har vi hamnat här, att de som idag inte är helt  friska eller på annat sätt hamnat utanför arbetsmarknaden känner sig åsidosatta av samhället.

Det socialförsäkringssystem som vi/samhället byggde upp under 1900-talets senare hälft har runt om i världen hyllats, men ses nu monteras ner bit för bit. Troligtvis har det varit ett alldeles för dyrt system då de flesta partier har förslag på hur det skäras ner. Det är bara det att vi under så många år ( för många av oss hela vår livstid) vant oss att samhället/systemet alltid tar hand om oss på något sätt. Vi har glömt bort att det finns familj, vänner, medmänniskor, föreningar m.m runt omkring oss som kan ha en stöttande funktion.
För "dagens system" har faktiskt sina baksidor t ex ser inta jag det som en god gärning att så många människor går på antidepressiva medel för att klara sin vardag. Eller för att komma tillbaks till den en röd tråd i denna tråd att så många kan klara av att genom fusk få ut pengar från systemet.

Som sagt var detta bara en liten fundering på att det är lätt att glömma bort människan i systemet.

#40 Jag är övertygad om att jag skulle få hjälp om jag åkte in akut om jag verkligen var sjuk..Som egen företagare måste man ha extra försäkringar för eventualiteter.Så då får jag använda dom då jag ingen sjuklön har*L*

Men jag vet inte riktigt vad det har med fusket att göra då jag inte tänker ljuga om min sjukdom.

Det är bra om man behåller sin arbetsgivare om man vill ha hjälp fort..Går man en annan väg får man nog räkna med att få kämpa mer..men hjälp får man till slut .Jag har sett vad länsarbetsnämnden gör för dom som är "hopplösa" fall.Dom kämpar verkligen för att hitta lösningar fast folk är motsräviga.

Sen ska man tänka på att det oxå finns dom som är sjuka och som det inte går att rehabilitera.Tror inte man låter någon gå tillbaka som absolut inte kan det..

#39 Vad du inte förstår är att detta inte handlar om fusk. Det handlar om ett förslag där man inte längre ska bli sjukskriven för utbrändhet.

Kontroll om folk är utbrända eller inte, det vet jag inte om det finns med det skulle säkert funka. Hur man nu kollar sånt, med dold kamera? Eller med intervju?

Sen vill jag bara påpeka att alla som blir sjukskrivna inte arbetar och därför itne har något att gå tillbaka till…

Samköra register borde verkligen ske. Fattar inte varför man inte gör det, för det borde ju verkligen funka bra. Att man ser vad folk sysslar med.

Då är frågan varför ska man inte kunna bli sjukskriven för utbrändhet…jo för man har kommit på att det är lätt att låtsas vara det..Se bara i tråden om den personen som kopierade en annas tillstånd och än idag går sjukskriven för diskbråck..Dom jag tagit in och arbetstränat har gråtit sig till en sjukskrivning men egentligen haft jobbigt med karlar och ekonomi och ungar och vantrivts på jobb.Då får man faktiskt göra något åt det och inte gå iväg och sjukskriva sig..

Jag är för att man samkör register..men dom som är rädda att dom skall bli påkommna skriker om den personliga integriteten etc

#45 Att vara utbränd och ha depression är just det du skriver: man har det jobbigt och orkar inte göra något åt det. HUr löser man det tycker du? Ta sig i kragen? Det är just det man inte KAN göra när man är deprimerad.

Kan man ordna upp sitt liv så är man itne deprimerad.

Dom som är sjuka på riktigt bryr sig inte om personlig integritet pga samköra register, det kan jag lova dig. Man bryr sig bara om hur man ska överleva nästa dag.

Det finns folk som fuskar överallt. Både bland arbetslösa, sjuka och egna företagare. Bland de sistnämnda tror jag de största fuskarna finns.

Jag gillar inte att de som verkligen är sjuka skall drabbas för att det finns de som fuskar, man kan inte dra alla över samma kam.

För övrigt har denna tråd glidit in på politik ;)

ha ha ha …Jag har inga problem med att bli ifrågasatt som föetagare..det blir man ofta..t.o.m försäkrinskassan tyckte jag skulle ta fram mina pengar i madrassen.Problemet är bara att jag tillhör inte dom som har pengar i madrassen*L* Skulle vara rätt korkat och ifrågasätta andra i så fall….man drar alla företagare över samma kam oxå..

Om tråden dragit över till politik så är det väl den som startat tråden som lagt den fel..Men vad handlar inte om politik…hela livet är politik..

Ni som skriver och verkar som ni tror att ni minsann vet hur andra har det med sin utmattningsdepression och ev sjukskrivning………läs lite om ämnet först. Detta med att man hemmavid kanske kör storstädning, storbak och annat sådant är också en del av själva sjukdomen. Många blir sjukskrivna från arbetet, kommer hem och får ångest över att de inte duger till och sätter i gång med alla möjliga saker hemma. Det är alltså så att flera fall blir ännu mer "utbrända" än de var innan, då de inte kan hejda sig. De är så uppstressade och hjälpen är ringa och ångesten stor. En del sitter framför datorn hela nätterna, eller ser på TV, eller traskar runt, runt för de kan inte sova. Det finns mycket att läsa, även på nätet ang sjukdomen.

Jag ser här att abbi.s först tar upp ett fall som "tjöt" och spelade teater så hon fick sin sjukskrivning, i ett inlägg för att i ett annat inlägg utöka det till att det var flera som gjorde detta. Att hon har en enorm erfarenhet hur länsarbetsnämnden jobbar för dessa "hopplösa" fall och de då hopplösa fallen inte är samarbetsvilliga. Tja, den saken finns det nog flera åsikter om. Jag har själv varit sjukskriven p g a utmattningsdepression. Något jag aldrig trodde jag skulle kunna drabbas av. Jag som är så stark och duktig. Ha, så fel jag hade.

Dessutom är inte en utmattningsdepression något som alltid är relaterat till jobbet. Det är ofta en kedja av händelser som händer genom åren och till sist smäller det och då drabbas även jobbet, självklart. Allting drabbas ju runt omkring en. Jag ser här att en del tror att det bara är att byta jobb om man inte klarar av det man har. Så enkelt är det alltså inte. Jobbet du har kan du trivas med hur bra som helst. Jag gjorde det och jag funderade inte en sekund på att byta varken det eller arbetskompisar. Jag hade tur, jag fick vara hemma ett tag och bara vara. Hade enorma sömnsvårigheter och var konstant trött. Lärde mig läsa CD-böcker och tvingade mig själv att lyssna på rösten som berättade handlingen. På det sättet trängde jag bort ångesttankarna som annars trängde på. Kunde ligga så i timmar och till sist somna. När jag sov hade jag konstant ångestfyllda drömmar och vaknade varje natt med hjärtat bultande och svettig. Det är ett h-e kan jag upplysa alla er som inte bryr er om att ta reda på fakta innan ni säger era åsikter. Ja, till sist så tyckte jag att nu vill jag göra något annat än bara vara hemma och då fick jag jobba för det. Min läkare sa till mig att jag var en överlevare för jag aldrig gav upp. Till sist fick jag hjälp att komma ut igen. Samarbetet var mellan mig, läkare, sjukkassan och arbetsförmedlingen. Jag började jobba 4 timmar per dag för att testa min kapacitet. Efter två veckor var jag uppe i halvtid och efter ytterligare två veckor heltid.

Så inte är det så enkelt så att man som sjukskriven får en sådan enorm hjälp att komma tillbaka till livet igen. Jag kämpade för det och fick kämpa hårt, trots att jag var sjuk. Alla orkar inte det och faller igenom. Det har jag sett otaliga gånger.  

En (utamattnings)depression är inte svart eller vit. En del klarar av att jobba heltid, andra inte. Det som gäller är att se till att man lär sig koppla av, även i privatlivet. Det som en del av er inte tycks förstå, då ni utgår att en människa som städar hemma inte kan vara sjuk, när den i själva verket kan vara så uppstressad så den går på tårna.

Ser också att ni skriver om fuskare. Ja, fuskare finns överallt i hela världen. Det är något som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Vi människor har utrustats med hjärnor, på både gott och ont. De allra flesta av oss är "ärliga" människor som gör vad vi kan för att vara goda medborgare. En kollektiv bestraffning är inte en lösning för att komma åt fuskarna. Som jag skrev i en annan tråd så skulle vi lika gärna kunna bötfällas allihop för att någon kör för fort. Det är också olagligt. Eller när man går mot röd gubbe vilket också är olagligt. Som en annan (gudstroende) skrev i en tråd…….den som är utan synd kastar första stenen. Tänk vilket budskap det ändå är. Det finns inte en av oss som är utan synd och då skulle vi alla kollektivt straffas gång på gång på gång på gång, för vad vi alla gjort. Eller gäller det bara de som är sjukskrivna? Jag håller med Zeretki i det hon skriver att det är bättre att låta en fuskare gå igenom än att stoppa en som är sjuk.

Det skiner igenom så tydligt i vissa inlägg att man anser sig vara så bra, så rätt samtidigt som man anser andra som så fel. Varenda kotte borde ställa sig framför spegeln och rannsaka sig själv först och sen döma andra. Fast först och främst rekommenderar jag att man läser lite om utmattningsdepression, som ju denna tråd handlar om, innan man kastar ur sig vad som helst.

#29. Vill bara tala om för dig att det finns många tecken på att man mår dåligt. Ett av dem är att man isolerar sig. Långt i från alla gör det, bara så att du vet och inte tror att en person som faktiskt visar sig ute inte mår dåligt bara för det. Det kan bli väldigt fel när man sätter "egentänkta diagnoser" på folk. Som sagt, hur vet du att de som har hobbies (som du kallar det) inte mår "pissdåligt"? Skulle vara kul att veta. Min erfarenhet (som en gång varande utbränd) är en helt annan.

#47 Det har inte blivit politik av detta, tråden startade med detta. Den minsta gemensamma nämnaren för definitionen av ordet politik är offentlig maktutövning, det var just det som parsley skrev att hon precis läst om de nya reglerna som ligger på förslag från ett offentligt organ.

#49 handlar denna tråd om utmattningsdepression, eller om rädslan för hur samhället behandlar de som är sjukskrivna?

För min del tolkar jag det att kärnpunkten är en rädsla för vad som ska hända om de nya reglerna kommer att klubbas. Alltså vad som kommer att ske med den enskilda om inte sjukpenningen trillar ut.
Vad en utmattningsdepression är och inte är tycker jag är ovidkommande här. Som jag skrivit tidigare så så är dessa förslag en kombination av att människor faktiskt fuskar ( och på så viss tillskansar sig skattepengar) och att staten inte har de ekonomiska resurser som skulle behövas för att hålla vårt socialförsäkringssystem på topp. Jag tror inte att det sitter några politiker/tjänstemän som är ute efter att knäcka människorna ute i landet. Däremot finns det olika uppfattningar i olika läger om hur vi kommer tillrätta med den stora gruppen sjukskrivna vi har i Sverige.

Sen förstår jag fortfarande inte hur man kan rycka på axlarna åt att folk fuskar till sig pengar. För vad är det det handlar om, jo faktiskt rent bedrägeri. Att skapa en acceptans för fuskare för att det alltid funnits sådana är väl en otroligt passiv och oengagerad hållning. Att se regeländringar som kollektiv bestraffning är väl att titta på samhället med en strut, för i samband med förändringar på ett område så planeras det för åtgärder på andra områden.

#49 Det jag känner till om riktig utbrändhet, är människor som mår så dåligt att de har tunnelseende, magproblem, sömnsvårigheter, kommer inte ur sängen om dagarna, ångest, kroppsliga smärtor, svårigheter att röra sig, blir asociala, handlingsförlamade, minsta ansträngning är ett oöverstigligt berg.

Är det så att man orkar bygga tre små hus och bygga ut sitt eget, då är man fysiskt arbetsför.

Klarar man att åka och handla, stå i långa köer på Maxi med två ungar i en kundvagn, gå på marknader, träffa kompisar, med mera, då är man också psykiskt labil och bör kunna uträtta ett arbete.

Det är oerhört tråkigt för oss som sliter häcken av oss, att se på hur vissa parasiterar på samhället. Jag ska säga dig att den "vän" jag berättar om, som har byggt ut huset, sa redan ett par år innan att: "fyy fanken vad lätt det är att komma undan med sånt, så ska jag fasen också göra"

Vad TROR du att jag ska tänka om sådana människor?

Det finns inget du kan skriva som får mig att ändra min åsikt i frågan, har man varit sjukskriven i åtta nio år utan att bli bättre, så hjälper det tydligen inte att avstå från arbete. Då måste man hitta andra utvägar.

Jag mådde apa när jag tappade mitt hår. Jag blev så illa behandlad på en arbetsplats att jag upplevde stark stress. Jag fick svårt att hålla tråden i en konversation, orden blev suddiga i mitt inre. Jag kände gråten i halsen hela tiden, paniken växte, de flinta fläckarna i huvudet blev allt värre (inte roligt när man har hår till midjan) när barnen pratade med mig så kunde jag inte höra vad de sa, det var som de pratade grumligt och sa massa konstiga ord, jag försökte fokusera men lyckades inte. Lösningen var att sluta arbeta, på den arbetsplatsen. Lösningen var inte att sluta arbeta - helt och hållet.

Far man illa, har dåliga anställningsvillkor, taskig chef, sura Medarbetare, låg lön, tungt jobb med mera, som man inte mår bra av, då måste man ta tag i sitt liv istället för att använda staten som stadig inkomst.

Jag har aldrig påstått att ALLA är fuskare. Bara att största flertalet i min närhet har varit det. Jag vet mycket väl att det finns de som har det väldigt svårt, och att självklart så tar just de personerna illa upp i debatten. Det är tyvärr oundvikligt och jag pekar heller inte finger åt dessa samhällets svaga.

#51. Ber om ursäkt om jag uppfattade att tråden handlade om utmattningsdepression (utbrändhet). Läser man inläggen så handlar det just om det, så jag tog för givet att det var det själva tråden handlade om. Är det bara jag, av alla, som skrivit om detta som får detta påpekande?

Nej, jag säger inte att man ska se mellan fingrarna på de som fuskar. Konstaterar ett faktum gör jag, som dessutom ingen kan förneka, att det alltid funnits sådana och alltid kommer att finnas. Hur väl man än gör ett "system" så kommer de att finnas. Meningen med det jag skrev, tydligen väldigt otydligt, var att man inte kan kollektivt bestraffa alla p g a fuskarna. Ska man gå så långt så kan man, som sagt, kollektivt bestraffa alla olagligheter. Du bör inte sparka på dem som redan ligger för att det finns oärligt folk i farten. För att klämma åt fuskarna bör de hitta på något annat och bättre system.

Jo, det är en kollektiv bestraffning och nej, det är inte att se med en strut på samhället. Åtgärderna åt andra hållet var ju inte så väl genomtänkt, vilket också erkändes. Nu fick de backa lite p g a de massiva protesterna, för att just tänka lite mer på vad man ska göra med alla de sjuka som inte får bli sjukskrivna.

Vet du, jag är en krass människa och jag tror inte ett dugg på att det är fuskarna i sig som regeringen är ute efter. Jag tror att de helt enkelt vill att alla ska bidraga och inte kosta. De vill att vi ska arbeta och producera fram till dess vi inte orkar längre. Gärna så länge som möjligt och att vi lagom till pensioneringen vandrar vidare så att vi inte kostar någonting då heller. Jag tror inte att regeringen sitter och ser på oss som individer och tänker på oss som människor. De ser oss som en arbetande massa som bidrar till samhället. De som ramlat utanför systemet kostar för mycket så då gör man vad man kan för att tvinga dem ut i arbete, som inte alltid finns. Det är min krassa syn på verkligheten. Sen att de står där och säger att bara man har ett arbete så mår man fint är en lögn som alla borde kunna se rätt igenom. Vi har faktiskt ett liv utanför arbetet också. Arbetet är inte allt. Det är en kvarleva från förr i tiden då man höll massan på plats och från predikstolen skrek ut hotelser om helvetet om man var "lat". Ett arbete är ett sätt att överleva.

#52. Fortfarande säger jag att ta och läs om utmattningsdepression så får du se att det inte alls är ovanligt att människor gör just sådant. Varför? Jo, för att de blir sjukskrivna utan någon som helst rehabilitering utan får gå hemma och bara fortsätter med alla kraven. Jag säger inte att just den personen med de tre husen är en sådan. Men innan man uttalar sig som att man vet, så bör man tänka efter lite. Det är alls inte ovanligt att man bara går på och går på, till dess det oundvikliga sker. Man hamnar i en svacka som är så djup och kunde ha förhindrats om man hade fått hjälp till att hantera sin egen inbyggda stress.

Du säger att om man orkar gå och handla osv osv. Jösses, du vet inte vad du talar om. Det finns mycket man gör fast man inte orkar. Menar du att alla utbrända ska lägga sig och vara asociala och inte göra ett enda dugg? Då, när du är där, har du nått botten kan jag tala om för dig. Då är det inte längre bara fråga om utmattningsdepression, då är du i en djup depression och behöver enormt mycket hjälp, rent psykiskt. Att vara körd i vägg menas inte att du är helt förlamad.

Jag sliter också häcken av mig, har alltid gjort, utom den period jag var sjukskriven, fast då hade jag ett rent h-e istället. Jag har aldrig tänkt som du. Har heller inte gått och sneglat på vad andra människor gör och någonsin ens närmat mig tanken på att de paratiserar mig. Så länge jag inte vet vad det handlar om har jag inget att döma. Skulle jag ha en vän som jag trodde var en "parasit" skulle jag prata med den. Försöka ta reda på hur den egentligen mår och försöka uppmuntra den att antingen söka hjälp eller gå och jobba. Beroende på var problemet ligger. Jag utgår från att folk talar sanning till dess motsatsen är bevisad.

Om din lösning var att sluta arbeta på just den arbetsplatsen så var det ju rätt för dig. Du kan inte utgå från dig själv endast på hur andra ska göra. Du har ingen aning om vad som hänt andra i deras liv. Som jag skrev i förra inlägget så handlar det oftast inte bara om arbetet. Förstår inte varför så många tror det. Det är mycket, mycket annat som spelar in. Då är inte att byta arbete en lösning. Så var det inte för mig, som sagt. Trivdes alldeles utmärkt på mitt arbete. Gäller inte det? För min del fanns många orsaker till att det blev som det blev. Vi är inte stöpta i samma form och t o m en förkylning är inte lika för alla. En del kan ha 38 graders feber och gå och jobba, andra ligger för ankar. Det innebär inte att den som blir sängliggande är en lat och oduglig parasit.

Pekar finger åt dessa samhällets svaga. Vilket uttryck. De är, eller rättare sagt, vi är inte svaga, bara tillfälligt sjuka. När man läser sånt så undrar man i vilket århundrande vi lever i. Är vi inte mer upplysta än så? Själv är jag en oerhört stark människa (fast jag drabbades). Tog mig tillbaka genom att bråka mig till rätten att få komma tillbaka. Jobbar hårt och mycket och har en hel familj och en dröse djur att ta hand om. Det enda jag gör är att akta mig för negativ stress.

Jag undrar om du har pratat med det största flertalet i din närhet och om du är kunnig nog att avgöra om flertalet är fuskare eller "riktigt sjuka".

"52. Ser att du är yngre än jag, ett antal år faktiskt. Det innebär att jag slitit häcken av mig och betalat betydligt mer skatt än du, utan att utgå från att de flesta snor mina pengar.

#49 Jag har inte sagt att jag har en enorm erfarenhet av "hopplösa" fall.Jag har bara berättat vad jag jobbat med och mina erfarenheter .Det behöver man inte negligera.

Det vore bra om man sen läser igenom allt innan man kommenterar i debatten .

blombuketten säger :

 En del kan ha 38 graders feber och gå och jobba, andra ligger för ankar

Alltså  så hanterar människor utbrändhet olika så därför kan inte du säga att du vet  vad utbrändhet är .Det är din upplevelse  och ingen annans.Finns säkert olika grader på utbrändhet oxå och det säger jag utifrån mina erfarenheter. Sen kan man inte idiotförklara varenda läkare för att dom inte tror på alla.Man måste tro att deras långa utbildning och erfarenhet är något värd.Förhoppningsvis ska det finnas mer symtom än att man gråter för att bli långtidsjukskriven .Men det överlåter jag till dom som är utbildade att avgöra.

Sharpmissy: Jag har läst många av dina innlägg på relationssidan och tycker du har många kloka råd och verkar ha goda erfarenheter..så jag förstår din frustration..

Millex: Mycket bra innlägg i debatten…!!

"55. Jag har läst igenom inläggen, vad får dig att tro något annat? Kan f ö säga detsamma till dig märker jag på dina kommentarer till mig. Är alltid bra att ha kött på benen när man kastar ur sig dylika ting.

Jo, jag kan säga att jag vet rätt mycket om utmattningsdepression just p g a att jag själv varit där. Också p g a att jag studerat psykologi och psykiatri. Mycket p g a att jag träffat, genom sjukdomen, många andra med samma diagnos och sist men inte minst så har jag läst mycket, både i böcker och på internet om ämnet. Det är jag, om du läst inläggen, som förklarar just detta att man inte kan säga att en människa inte är sjuk p g a att den gör olika saker, som t ex storstädar, gör storbak osv. Det står i båda mina inlägg ovan. Självklart hanterar du en sjukdom, vad det än månde vara, olika. Jag påstår ingenstans att jag ställer "diagnos" på någon. Däremot tycker jag att en del inlägg här visar på att man kör just hemmasnickrade diagnoser.

Inte heller har jag idiotförklarat någon läkare. Om det nu är till mig du riktar den meningen, så undrar jag var jag skrivit det? De flesta läkare är medicin- eller kiruger, de vet inte så mycket om psyket, faktiskt. Den som bäst bedömmer hur du mår psykist är just en psykiatriker. Samma sak om man vänder på steken, en psykiatriker är inte det bästa valet om du har brutit foten. Fast jag har i mina båda inlägg ovan, inte nämnt något om några idioter till läkare. Min erfarenhet är att de flesta läkare är duktiga på det de gör. Fast som du själv säger "Man måste tro att deras långa utbildning och erfarenhet är något värd"  och "Men det överlåter jag till dom som är utbildade att avgöra". Gäller det bara när en läkare säger att någon inte är sjuk? Om inte, så må du ju tro på läkaren när den sjukskrivit någon för att den är sjuk. Inte dra egna slutsatser p g a att denna människa gör saker som du anser att man inte borde kunna göra när man är sjuk.

Vet du, jag har suttit med många som gråtit av förtvivlan för att de mår så dåligt och jag har utgått från att de faktiskt mår just det. Nu är jag inte läkare, men har en viss utbildning i ämnet och en viss erfarenhet genom att ha arbetat många år i vården. Helt novis är jag inte. Självklart ingen expert heller bäst att tillägga. Det jag vill ha fram är att det är lätt att döma, svårare att förstå en annan människas upplevelse.

Det finns också en annan aspekt på det hela och det är att en del söker hjälp tidigt, andra inte. Söker man hjälp tidigt så är det också lättare att hantera själva utbrändheten. Märker man inte varningssignalerna så blir smällen desto värre och tiden för rehabilitering mycket mer krävande. Självklart.

Har du själv varit "utbränd" och sjukskriven för det?

Till sist, jag påstår inte att jag vet allt om saken, men jag påstår att jag vet betydligt mer än vad en del inlägg här visar. Höll på att glömma, detta med utmattningsdepression är vad flertalet inlägg ovan handlar om, oavsett om man sen vill säga mig att tråden inte handlar om just det. Men var och en kan byta ut ordet mot någon annan sjukdom, kontentan blir i alla fall detsamma, oron för att sjukdomar inte längre räknas som just det.

# 53 du hänvisar till att vi inte längre står nedanför predikstolen och tar emot hoten från överheten, samtidigt som du säger att du har en krass syn på tillvaron och inte har någon tro på att regeringen ser oss annat en som en kollektiv produktiv massa. Här blir det faktiskt fel, du sorterar upp samhället i vi och dom, såsom förr i tiden. Detta blir fel då vi faktiskt är en del av problemet och en del i helheten. ( se inlägg 42 ).

jag tror också på att alla ska bidraga och gör vi det är det också okey att kosta. Men det kan inte kosta hur mycket som helst, vilket blir följden av att det finns en del som missbrukar systemet. Hur du tror att att de folkvalda ser på människorna i Sverige är precis så illa som du anser att vi andra i tråden tror att vi vet något om hur människor har det under en utmattningsdepression ( #49). Faktum är att förslagen som kommer fram i Riksdagen är underbyggda av riktiga människor som du och jag, samt att det finns en mängd remissinstanser som får säga sitt. Så återigen att påstå att de i Riksdaghusets korridorer ser oss som en diffus massa är inte bara krasst utan också ett tecken på vi och dom perspektiv (politikerförakt).

#57. Förslagen som kommer fram är förviso gjorda av riktiga människor, det förstår t o m jag. Men jag tror inte att de alltid är förankrade i verkligheten. Förslagen tas ofta fram för att kunna driva igenom något som Regeringen (Riksdag) vill ha igenom. Detta förslag ang sjukskrivningen var inte väl genomtänkt, vilket de själva erkänt. Jag tror att erkännandet kom p g a det massiva motståndet som blev.

Nu vränger du ord om det jag skriver. Vrider det så att det blir en helt annan mening. Jag skriver att vi lever i en kvarleva från förr i tiden då vi (som inte makten hade) skrämdes med helvetet och dess plågor och på det sättet höll oss i skinnet. Jag anser att det är lika nu. De som makten haver förankrar sig inte i verkilgheten, vilket visar sig gång på gång. Jag vill uppdela det i vi och dem därför att de återigen kommer med samma argument, arbetar vi och är flitiga är vi goda medborgare, gör vi det inte (strunt samma av vilken orsak) är vi svaga och eländiga medborgare. Arbete är glädjen i livet och alla som inte har ett arbete är alltså i avsaknad av ett liv och ska dessutom må extra dåligt för att andra sliter och betalar skatt. Tja, de får också gehör för nu så är sjukskrivna lata parasiter. Det är ord som oftare och oftare kommer upp. Det är min syn på saken. Rätt eller fel? Ja, det visar sig. Hoppas att den är helt fel.

Därmed har jag sagt mitt i denna debatt. Risken blir annars stor för upprepningar och det blir i längden rätt tråkigt.

#56 åh ena sidan så har du studerat både psykologi o psykiatri och andra sidan vet du inte allt..hänger inte riktigt med i dina svängar här..Du är säkert mycket duktigare än många andra här  men jag tror ingen har påstått att den kan ställa diagnoser…men var och en har rätt till sina åsikter..

#51. Ber om ursäkt om jag uppfattade att tråden handlade om utmattningsdepression (utbrändhet). Läser man inläggen så handlar det just om det, så jag tog för givet att det var det själva tråden handlade om. Är det bara jag, av alla, som skrivit om detta som får detta påpekande?

Det va utifrån detta innlägg jag påstod att du inte läst ordentligt eller rättare sagt inte förstått va vi debatterade..

Jag har läst det jag kommenterat..annars skulle jag naturligtvis inte kommentera..Jag har inget intresse av att kommentera din utbrändhet.

 Jag har varit sjukskriven för utbrändhet men det tycker jag är irrelevant i debatten då jag inte är någon fuskare.

//abbi

#52 SharpMissy, nej du är en av dom få som verkar förstå skillnaden mellan att ha en åsikt och att hoppa på oskyldiga. :)

Du har klart och tydligt framfört dina åsikter och exempel på ett sätt som jag själv inte har gjort, eftersom jag står för nära.

Det är därför jag inte kan debattera detta, jag är fortfarande inte frisk från min depression och mina psykologiska problem. Däremot är jag ju inte sjukskriven, eftersom jag ansåg att jag inte fick nån hjälp iallafall och därmed friskskrev mig själv.

Men frisk är jag fan inte…

Jag blir otroligt förbannad när jag hör dig berätta om din "vän" som bygger tre hus och är sjukskriven. Så får det inte gå till och jag önskar att det gick att kolla upp såna saker. Bättre kontroll hade varit att föredra framför att inte sjukskriva människor alls.

Sen tycker jag det är en stor skillnad på att träffa kompisar och må bra av det mot att bygga tre hus. SOcial kontakt är väldigt bra, speciellt om man har depresison och försöker isolera sig. Och handla mat måste man ju göra, även om det är jobbigt. Det känns för jävligt att gå och handla när man vill gråta hela tiden, det har jag varit med om, men man måste ju. Vem fan ska annars handla åt mig?? Nej, då hade jag svält ihjäl. Vilket iofs var nära också…

Det är så svårt att ha en generell regel eftersom alla kommer från olika bakgrunder. Vissa talar om att det är bra att återgå till arbetsplatsen för där får man stöd. Men om man inte har nån arbetsplats då? Studenter och arbetslösa blir också sjuka, deprimerade och utbrända. Och dom får inget stöd alls, om dom inte blir sjukskrivna.

Alltså är väl problemet snarare vilken rehabilitering man ska få, hur länge, vilken ersättning osv. än om man ska bli sjukskriven alls? För som det är nu, så blir det bara så att är man utbränd så blir man inte sjukskriven. Och då spelar det ingen roll hur äkta man är. För du kommer inte att få nån hjälp alls.

Hur ? Är det möjligt att ha kvar sjukbidrag ? När man blivit mamma för 2 år sedan..och har alltså sparat alla mammadagar !! För Mig helt obegripligt ?? Själv fick Jag gå & jobba när Mitt första barn var 6 månader..

Kan någon förklara detta ??

#59. Men snälla du, vem vet allt????? Bara för att jag har studerat ämnena så innebär det väl inte att jag vet allt. Då vore jag ju en supermänniska och såna finns inte.

Dessa åsikter som man slänger ur sig, att den och den inte är sjuk, det anser jag vara självtänkta diagnoser. I allra högsta grad om personerna i fråga, vilka de än månde vara, är sjukskrivna och redan fått en diagnos från en läkare, som du ju själv säger…..har en lång och gedigen utbildning och erfarenhet.

"Det va utifrån detta innlägg jag påstod att du inte läst ordentligt eller rättare sagt inte förstått va vi debatterade.."……….Tydligen inte du heller. Därför anser jag din kommentar totalt onödig. Följer man tråden så övergår den till att handla om fuskare som blivit sjukskrivna p g a utbrändhet. Där en del inlägg handlar om, det du kallar åsikter och jag kallar okunskap. Alltså att man själv ställer en diagnos på en som redan fått en diagnos av en läkare. Det, om något, anser jag vara att idiotförklara läkaren. Dessutom handlar ju tråden om t ex fibromyalgi som tas upp. Varför? Jo, för att personer som tar upp det har erfarenhet av just det. Precis som jag har om utbrändhet. Svårare än så är det inte.

Vanligt är, har jag märkt, att när någon skriver en aning obekvämt så ropas det direkt att man gått utanför tråden, fast tråden sedan länge gått utanför gränsen. F ö rätt vanligt. En diskussion har en tendens att gå utanför gränserna och inte strikt följa en enda mening. Då skulle det aldrig bli någon diskussion.

Inte heller jag är någon fuskare, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Klarar mig ändå. Irrelevant är det inte att ta upp (i en tråd som denna) sin egen sjukdom, då man har en erfarenhet som man kan dela med sig till andra. Du själv t ex, som uttalar dig i ämnet har alltså en egen erfarenhet om att vara utbränd och kan dela med dig till andra. Du verkar ju ha kommit tillbaka rätt fort och det är ju väldigt intressant för andra att få ta del av, som kanske sitter där i klistret och inte kommer någonstans. Hänger du med i mitt resonemang? Samma med fibromyalgin som du ju har och ändå klarar av att arbeta så mycket. Andra gör inte det, efter vad jag förstår. Här är jag helt novis, men det är inte du och därför kan du dela med dig till andra som har samma sjukdom om hur du gjort och gör för att orka så mycket. Det är ju hur intressant som helst.

Nä, jag har väl inte funderat på om du kommenterat just min utbrändhet. Inte mycket att orda om. När jag tar upp min sjukdom så är det för att styrka en del av min egen erfarenhet. Inte för att jag är sugen på kommentarer eller uppmärksamhet. Tror heller inte du läst mina inlägg och förstått dem. Den slutsatsen drar jag när jag läser dina kommentarer på det jag skrivit.

#61. Jag kan inte förklara det. Det enda jag kan säga är att det kanske finns någon anledning som inte står skrivet i pannan på vederbörande. Känner du personen i fråga föreslår jag att du frågar henne, ett bra sätt att få reda på vad som sker så slipper man sprida rykten som kanske inte är sanna.

Ett alternativ är självklart att FK gjort en miss.

Självklart har Jag kontakt…Och har frågat hur det är möjligt ?? Men, hon säger att systemet är så. Det är Jag, som tycker det är konstigt att det kan fungera så ? När man fått barn..Hmm??

#64. Ja, det kan nog vara så. Är inte sjukbidrag tidsbestämd? D v s att man får det på en period på t ex två år. Det innebär kanske att även om man får ett barn så har man fortfarande sjukbidraget kvar. Ja, det här vet jag ju inte, det är bara en tanke. Du kanske kan ringa FK och fråga hur de gör i fall som dessa? Du behöver ju bara ställa en allmän fråga.

Själv tycker jag, precis som du, att det verkar knepigt. För på något sätt så borde ju, även om man har sjukbidrag, "mammapengarna" träda in när barnet föds. För annars blir det ju fel för alla som inte har sjukbidrag utan måste använda sig av mammaledigheten.

Varför var du hemma i bara 6 månader? Har det att göra med att pappan ska vara hemma den andra tiden? Jag frågar, säkert dumma frågor, för det var så länge sedan jag själv fick barn så jag har ingen aning om hur det fungerar nu. Själv var jag hemma så långt det gick. Ett år med full betalning (om jag inte minns helt fel) och ½ år med halv betalning. Men det var, som sagt, många år sedan dess :).

Har nu suttit och läst på FK´s hemsida, men hittar ingenting som förklarar din fråga.

Hej igen..

Min äldsta Dotter fyller 31 år, nu i september. Och på den tiden hade man endast 6 månader's som mammaledigt. Och Om man ville vara hemma några dagar före gravid-tiden, pga. foglossning eller att magen var i vägen, som i Mitt fall..Då var Vi alla mödrar tvungen att ta av dessa dagar !! Mamma-dagarna Det var hårt på den tiden,,när Jag jämför HUR det är nu !! Man räknades som frisk och inte sjuk..Jag jobbade in i det sista, för att kunna vara hemma med Mitt barn.

Förlåt..Om Jag avvek från ämnet, i denna Tråd.

Själv tycker Jag att det är självklart, att man ska ta av Mammadagar, än att utnyttja sjukbidrag !!

#66. Då slår du mig med 3 år då min äldsta grabb är 28 år . Sen har jag två som är 15 och 16 år yngre än honom, och det är dem jag jämförde med i inlägget ovan.

Jag kan inte hitta något om hur de gör när man får barn, samtidigt som man har sjukbidrag. Kanske någon annan här vet.

#67. Mina är 31, 27 och 24 år…Själv är Jag 52 unghahaha…

för mycket tjafs om hur jag läser och tolkar andra gör att jag avslutar debatten här..

//abbi

#69. Bra idée om du låter dig stötas så lätt. Själv skulle jag avhålla mig från att kalla det andra skriver (du kunde lika gärna skrivit blombuketten) för tjafs. Jag uppfattar dina kommentarer till mig som att du inte läst och förstått det jag skrivit och det har jag också framfört, vilket jag anser mig har rätt till.

Rätt synd egentligen. För, som du kunde läsa i mitt sista inlägg, så har du ju mycket att ge till folk som är utbrända och lider av fibromyalgi. Det tog du inte till dig tyvärr, utan föredrog att ta ner det jag skrivit till "tjafs". Synd.

Jag låser denna tråd med förtydligande; att ha en nedlåtande ton mot andra medlemmar på sajten är inte tillåtet. Man måste också kunna skilja på sak och person och inte skriva saker som kan upplevas som personangrepp. Att kommentera andra människors ålder, att kalla andras åsikter för "okunskap" med mera, är ett oproffessionellt sätt att debattera.

Visst välkomnar vi olika åsikter här, men på ett konstruktivt sätt.