Experiment ang höra av sig..
Har nu i en månads tid gett fan i att höra av mig till någon då jag nästan känner mig tjatig och påstridig då det alltid är jag som startar konversationer, roddar i praktiska saker till att ses, alltid jag som ska åka till dem.. Efter en vecka har en person som inte sen svarar ens på mitt gensvar har hört av sig…annars ingen…kul att folk tjatar om hur bra jag är som vän och att man borde ses och prata mer på telefon… så fort jag inte driver på blir det knäpptyst och så undrar folk varför jag känner mig ensam…. Ha! Någon som känner igen sig? Tänkte fortsätta med mitt experiment en stund till för att se om man fångar in de som inte hör av sig ofta säger något.. Är såklart medveten om att folk har annat för sig men när jag ser att folk läst det jag skriver och ger fan i att svara.. då tappar man lusten.
Grymt trist situation 😕 Jag kan inte säga så mycket, är själv en sådan som har jättesvårt att höra av mig till andra men i mitt fall handlar det om prestationsångest, typ "om jag träffar kompisar så måste jag prestera så jag mäktar inte med att träffas alls." Jag försöker bättra mig. Hade du haft en enda vän som var sån så hade jag sagt att du inte ska ta det personligt och inte oroa dig, men nu gäller det ju alla dina vänner och då är det ju någonting som är fel.
Det låter som att du behöver se dig om efter andra kompisar, där du kan umgås mer kravlöst och båda parter drar samma "lass" för att få vänskapen att fungera. Hur du hittar nya vänner har jag tyvärr inga tips på, jag är själv jättedålig på sånt som sagt.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Ja, känner så väl igen mig..det tar på krafterna att vara den som ska ta initiativet jämt. Har en så kallad "vän" t.ex. som jag känt i 16 år. Har slutat umgås med han nu eftersom jag tycker att en vänskap ska ge båda någonting. Men han hörde knappt av sig, frågade ofta undrande vad jag ville typ, när jag ringde upp för att vara social.
Det är nedvärderande, och inget man ska behöva ta, att de man känner behandlar en på det sättet.
Jag sitter i samma sitts, har träffat mina vänner 2ggr sedan i sommras och får knappt några sms, meddelanden eller telefonsamtal från någon. En person kan jag förstå är lite off, då denne nyligen fått barn men inte resterande människorna…
Jag har gjort detsamma i ett par månader nu. Mina två närmsta vänner har inte hört av sig en enda gång om att ses och hitta på något. Träffat en av dom 3 gånger på fest. Den andra har jag pratat lite kort med på snapchat och så fest en gång. Annars är det jag som höet av mig men ändå inte ofta! En annan vän jag har, har hört av sig genomsnitt 3 gånger i månaden sedan augusti och vi har väl hittat på saker eftersom hon är tsm med mim killes närmsta vän. Vi sågs varje dag i somras men nu för upptagen med pojkvän och jobb. Jag har inte varit särskilt duktig jag heller på att höra av mig till just henne på grund av några händelser i somras som jag blivit besviken på. Men ja i korta drag är det nästan bara jag som får höra av mig för att få någon att ta sig tiden att träffas. Så jag har nästan slutat med det vilket har gjort att jag knappt umgås med mina egna vänner (utom vid planerade tillfällen som födelsedag) utan mest med pojkvän hans vänner min syster och jobbar samt är i stallet. Min ena vän är arbetslös men är ändå den som är svårast att få sig tid med?!
#Alla Fy fan va tråkigt, förstår inte alls detta då jag inte heller fått uppfattningen att de ogillar mig utan en av dem berättar precis vad som helst för mig när vi väl pratar och en kille vill verkligen prata och träffa mig men drar sig undan pga att jag har sambo, ja han förstår jag att han drar sig undan men ändå. Sen har vi en kompis som jag erbjöd mig att komma hem till henne och laga mat osv då hon var mammaledig eller bara umgås… "Ja gud va roligt och snällt" då frågade jag när då vi bor 7 mil ifrån så åker jag inte bara förbi när som helst… inget svar men ser att hon läst FB meddelandet… tänkte att hon var upptagen.. hon la sedan ut bilder på picknickar med kompisar och shopping rundor osv osv - Tack? En annan skulle hit över jul och träffas innan han åkte till sin flickvän.. han skickade sent som fan på kvällen att han skulle åka direkt till henne ist… då har jag ställt in hela kvällen på att han skulle dyka förbi (en sån där person jag kan berätta allt för men träffar jäkligt sällan).. skrev även att vi kunde ses en specifik dag då hon skulle jobba så kunde han följa med mig och gå med hunden och snacka en stund.. han hörde inte ac sig på flera dagar.. juldagen skickade jag sms och frågade när han tänkte åka hem. .. om en timma… jaha okej blev inget träffas och prata denna gång heller men jag får gärna komma till sthlm och hälsa på.. jamen visst skit enkelt för mig just nu.. (inte) Skulle kunna dra hur många exempel som helst men helatiden stopp..
Låter jättetråkigt :( För att lösa problem måste man ibland ta tag i folk istället för att, i deras ögon, "sura". Varför inte säga som det är till dina vänner? Nämn inte experimentet, det kommer verka lite småaktigt, men var i övrigt rak och tydlig:
"Det känns som att vår relation måste förändras om den ska vara kvar. Som det ser ut nu så är det alltid jag som driver på, det är alltid jag som hör av mig, det är alltid jag som drar igång grejer. Om jag någon gång låter bli att höra av mig en period, så är det knäpptyst från ert håll. Det får mig verkligen att känna mig ensam och som om jag bara duger om jag driver på vänskapen och ser till att vi träffas. Jag förstår att man har mycket att göra under perioder i livet, men när jag föreslår att ses och jag inte ens får ett svar tillbaka trots att jag ser att ni läst så blir jag jätteledsen. Om det inte blir en förändring på det så måste jag börja se mig om efter vänner som vill umgås med mig på lika villkor, för som det ser ut nu blir jag bara besviken och känner mig bortglömd."
Det lär bli en ögonöppnare för någon. För någon annan blir det kanske en lättnad att kunna avsluta en relation som man känner att man inte riktigt hinner/orkar med men inte velat avsluta själv i rädsla att såra. För en tredje kanske det inte gör så stor skillnad, men då har du åtminstone satt spelreglerna.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Hade det problemet ett tag. Körde samma metod och satt ensam hemma ett bra tag. Sedan började jag kommentera lite smått bara. Visa att jag fanns. Då började det pluppa upp förfrågningar om jag var hemma och hade tid att ses med mera. Jag visade omgivningen att jag inte bara satt hemma och inväntade sällskap utan gjorde mig själv "attraktiv" att hängas med.
De blev nyfikna på vad jag sysslade med när jag blev lite mer mystiskt. När man finns som vän hela tiden så hamnar man snabbt där folk tar en förgiven.
Istället för att fråga "kan jag komma till dig" eller "ska vi ses" skrev jag "På lördag ska jag dit, häng på vettja så kan vi snick snacka en stund"
Jag tror folk tar en för givet ibland, är de vana vid att man är den som alltid tar kontakt så blir det väl "jag kan berätta det när hon skriver nästa gång" typ. Det är tråkigt och så borde det inte vara :(
// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~
Tack för svar, känner att jag när jag landat lite då det just nu går halv dåligt överlag i livet så ska nu skriva som vanligt och sedan ifrågasätta när jag har min stabila grundtrygghet klar då jag troligen ska flytta och greja.
Jag känner mycket väl igen mig i det här. Tycker du är väldigt tålmodig som till och med accepterar att vänta en vecka på ett enkelt svar på sms. Bara där anser jag att en sk vän utstrålar nonchalans när det i praktiken tar 5 min att svara på ett sms. Om det hänt något väldigt speciellt kan man ju ha överseende men inte bara för att personen är lat eller oengagerad.
Jag känner mig också ensam pga såna här händelser, har suttit i samma läge där jag fått leveransbekräftelse på sms eller sett att en person läst ens mail men sen ändå inte fått något svar.
Det enda som jag anser att man kan göra som är konkret är att antingen göra såna här länge uppehåll och vänta ut en person eller att rakt av påpeka hur länge en person väntat med att svara och fråga personen varför han eller hon gör så upprepade gånger.
Ett annat sätt kan vara att för sig själv sätta upp en gräns för hur länge man ska vänta. Om du tycker det är ok att vänta ut en vän t ex en månad så kan du efter den månaden antingen skicka ett sms och skriva typ att "vi verkar inte ha något gemensamt längre eftersom jag inte hör något från dig" och typ avsluta vänskapen. Eller så har du en månad som en mental gräns och skulle sen den här vännen höra av sig om att ses så kan du då för dig själv bara anse att vännen förverkat sina chanser och helt sonika tacka nej till att ses.
Det är många här på forumet som själv är den omtänksamma typen, som hör efter sina vänner medan vännen på andra sidan bara tar det för givet och både är nonchalanta och oengagerade. Det ska man inte utsätta sig för hur länge som helst.
Chanser ska man ge folk, absolut fråga om det är nåt som hänt, varför det dröjer med svar osv men om såna påpekanden inte förbättrar vänskapen så anser jag att den enda vägen är att helt säga upp kontakten.
#10 helt rätt att man ska ifrågasätta efter ett tag. Ska göra det när de ordnat upp sig lite överlag för mig