Problem
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till så provar att skriva här, kanske kan man få tips från några som ser och tänker klart..?
Kortfattat ser min situation ut som så att jag är tillsammans med en suuper svartsjuk kille sedan snart 6 månader. Han är lika gammal som mig, 18 år men är enligt mig ganska omogen i många situationer. Vi har bråkat otroligt mycket och har olika uppfattningar om det mesta, allt från skola till om man ska få ha vänner av det andra könet.
Så till problemet; i januari-april var jag utomlands och där träffade jag en kille som är allt annat än.. bra. Han röker gräs varje dag och gud vet vad mer han håller på med. Dessutom bor han i en riktigt "risig" förort och är bara så långt från mig personligen man kan komma egentligen. Men vi klickade så himla bra (gjorde aldrig något förutom kramas typ) och kunde prata om så mycket saker, kände mig bara hemma med honom helt enkelt. Sen lämnade han landet före mig och åkte hem till Sverige och sen dess har vi snackat en hel del över internet.
När jag kom hem skulle vi ses men då mådde han för dåligt för att "palla träffa någon". Så det blev aldrig av, jag var ledsen och försökte gå vidare, hittade en pojkvän som jag faktiskt älskar osv. Men nu träffade jag den här andra killen ute och allting kom tillbaka på en gång och jag känner bara att jag mer och mer vill vara med den andre, även fast jag vet hur fel allt är och hans känslor inte ens är besvarade.Gjorde något jag dessutom skäms över, följde med honom och hans kompis hem och sov den natten där. Inget hände men ändå, känns inte okej..
Känner mig mindre och mindre attraherad av min pojkvän, även fast han är min bästa vän och jag vill ha med honom i allt liksom! Kan inte tänka mig att vara utan honom, sova ensam och kolla på Breaking Bad ensam.. Men samtidigt går mina tankar till den andra killen hela tiden.
Alla bråk med killen har tillsammans med stress mynnat ut i magsår/ångestattacker på nätter, mycket negativa tankar osv. Nu har dessutom pojkvännen "förbjudit" mig att gå ut (klubba/barer) på helger eftersom han anade oråd förra helgen vilket jag lite snyggt ljög bort :( Men känns ändå inte bra att jag inte får göra vad jag vill, även fast jag kan känna att det är befogat trots allt..
Vet inte vad jag ska ta mig till och jag vill inte prata om detta med vänner eller familj, berättade för pappa och han dumförklarade mig ungefär 100 gånger för att jag ens tänkte på en "förorts pundare". Känns som att allt detta talar för att jag bara borde göra slut, för bådas skull, men det känns såå fel i hjärtat på något sätt.. Vad tycker ni..?
För mig är det tydligt att du inte känner rätt för din nuvarande. Och du borde prata med honom. Pundaren borde du skita i oavsett vad du känner. Droger för ALDRIG med sig något gott och gräset brukar visa sig inte alls vara grönare på andra sidan. Försök lösa problemen ni har.
#1 Så du tycker att jag bara ska glömma den andra killen och försöka få det att fungera med min nuvarande pojkvän? Hur brukar man göra i förhållanden egentligen, är det okej för den andra att gå ut och klubba och sånt med vänner? Det här är mitt första riktiga förhållande och det känns som han stället massa krav som jag inte riktigt kan leva upp till..
Det finns inga universala regler. Varje par måste själva komma överens om hur deras relation och förhållande ska se ut. Känner du att du inte trivs i förhållandet måste ni ju prata om det. Du skrev att du älskar honom. Men gör du verkligen det? Vill du lösa era problem eller vill du gå? Stanna inne för att du är rädd för att vara ensam. Det är inte alls rätt mot honom. Och har du nu känslor för en annan måste du välja. Men att starta något med en pundare kommer inte vara bättre. Det lovar jag dig.
Ärligt talat tycker jag inte någon av dem låter som något att satsa på.
Jag tänkte bara att "Shit, den här tjejen har DÅLIG killsmak för sitt eget bästa" ingen av killarna låter som ett kap… och att hoppa direkt från en dålig kille till en annan låter också som en dålig idé. Nu tycker jag inte att röka cannabs är värsta grejen men du beskriver honom som ne bad boy och din nuvarande verkar också ha det stråket i sig då han ställer sådana krav på dig och du beskriver honom som väldigt svartsjuk.
Samtidigt verkar du vilja festa en hel del och klubba osv, låter inte som att relationer är det du behöver/bör vara inne i just nu? Varför inte göra dig kvitt "magsåret" med att dumpa pojkvännen? Sen festa loss, skit i cannabussnubben, eller göka med honom eller vad du nu vill med en pundare från "risiga förorten" som inte "pallar" att träffa en tjej han fick sådan connection med…EFTER semester. Menar…kom igen, bättre killar finns det där ute. Få honom ur dtt system men inled inte ett förhållande med honom, annars har du bara magsår nr 2 på ingång.
Men ja, alla relationer osm ska blilångvaria behöver man jobba med- men nej, jag skulle inte tycka att en relation där problem som sådana här uppstår efter bara 6 månader är något VÄRT att jobba speciellt hårt på… så känner/tycker jag. Haft pojkvän i snart 6 år, men har ett gäng lyckade och mycket mindre lyckade relatione rbakom mig, bland annat en snubbe som rökte på rätt ofta. Vill du ha en kille som mins att DU är hans tjej, och finns där för dig….skippa cannabissnubben också. Röker man på gör man det oftast pga något underliggande problem- så som psykiska/känslomässiga eller sömnsvårigheter och liknande. I mina ögon blir man inte en knarkare för att man röker cannabis ibland men en som röker på ofta…well, jag upplever att folk blir nämnvärt påverkade av det, på ett negativt sätt. Men ja. De kan vara skittrevliga för det, men en pojkvän är väl en perosn man vill kunna vara trygg med, lita på? Skippa båda, eller ös problemen med din nuvarande (att vara svartsjuk är fel men Sååååååååå känner han väl av att du är påväg bort från honom, du ljuger för honom och du är, som ni kommit överrens om- typ, otrogen mot honom. Så du är inte en ängel själv. Så börja tala sanning till honom, kanske rent av säga att du har knslor för någon annan- då slipper du kanske rent av att göra slut med honom….han gör det åt dig.
…seriöst, skippa båda och sluta jaga bad boys om det är relationer du vill ha. :)
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Förbud går inte hand i hand med en sund relation.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#5 Vilket klockrent svar ändå, satt och smålog genom hela och ba ja jo det kanske stämmer, hm ja.. Osv haha. Din första rad stämmer nog ganska bra. Ända sedan jag förlorade oskulden har jag bara varit med äldre killar som bara totalt "skitit" i mig på olika sätt liksom. Vet inte varför jag dragit mig till dem.. Därför tänkte jag att nu ska jag vara "normal" och vara med en snäll 18 årig kille typ. Är egentligen inte förhållandetypen (förmodligen eftersom de äldre killarna liksom såklart inte velat ha förhållanden) men ja jag vet inte..
Ack och ve vad svårt det är att släppa taget bara :C Igår ville pojkvännen ha en paus, "så länge att jag kan bevisa att jag kan vara undergiven honom, visa mer kärlek och att han får vara mannen i förhållandet och jag ska "prepare to be amazed" när han går ut i helgen och hur många tjejer som är efter honom". Haha kan inte annat än skratta åt det.. Men ja. Får väl se hur det blir.. :o
Dock mår jag så dåligt över såna här situationer (
när hans äger/gör sådär), vaknade imorse, kände mig mer "ensam" än någonsin och får riktig sån här morgonångest typ.
Men herrejösses vilken idiot. Han vill ta paus för att han ska imponera på dig genom att visa hur många tjejer som vill ha honom, och så tar han på nåder tillbaka dig när du blivit mer undergiven och förstår hur fantastisk han är? Det låter som om han har riktigt allvarliga brister i sin självkänsla OCH förmåga till relationer till andra människor.
Hade någon sagt så till mig hade jag garvat läppen av mig, sagt "jamen lycka till då" och sen hade jag gått därifrån, glad att ha kommit undan ett sånt rikspucko men samtidigt rätt skamsen över att inte ha insett det tidigare.
Du frågade inte vad han ska bevisa för dig under tiden?
Nej, allvarligt talat, jag tycker du ska ta en paus från killar öht och fundera igenom vad du vill ha och behöver i en relation, vad det är som gör att du väljer att vara med killar som inte ger dig det, och försök fokusera på det.
Jag vet inte om det är så för dig, men för många blir det så viktigt att vara ihop med någon att man blir för o-kräsen och tar den som dyker upp bara för att vara med någon. Det kan handla om att man inte värderar sig själv tillräckligt högt och behöver någon annans godkännande för att känna sig tillräckligt bra. Det kan vara att man är rädd att vara ensam.
Vad är det som gör att du inte bara säger "nope, det här duger inte" och går vidare? Vad händer om du tänker tanken på att bryta med båda de här killarna och fokusera på annat ett tag?
#8 är helt inne på mitt spår där.Jag bara satt och GAPADE när jag läste vad din pojkvän, TS, sagt åt dig. JAg har dejtat IDIOTER men inte ens någon av de har sagt sådär till mig.
Han känner sig absolut "underlägsen dig", grejen är att i e relation är man jämlikar. Hur jämlikheten ser ut varierar såklart, med jämlik menar jag att där alltid finns en balans, av att ge och ta- att offra och offras till. Bäst är det ju när ingen behöver offra något för att vara med den andre.
Nu vet jag inte vad du har sagt till honom för att få den där responsen, du kanske också säger att du minsan kan få andra killar än honom? :D Eller kom det där bara sådär? Du borde vara glad i så fall, radera numret, blockera fejjan, hör aldrig av dig till honom igen…. XD "Prepare to be amazed". HERREGUUUUUUUD.
Om du inte vill vara med honom nu, skulle du vilja vara med honom mer bara för att andra tjejer vill vara med honom? för det vore inte vad jag kallar för kärlek utan mer tävlingsinstinkt, och något märkligt bekräftelsebehov. Det är bra ibland att bli påmind om att det man har är bra, men det du har verkar tyvärr inte vara så jättebra. Det är nog inte bara hans fel, ni är bara inte ämnade att vara? 🤪
Testa vara singel och bara ha kul, testa att vänta på snubben som gillar hela dig- inte bara det faktum att du är närmaste kvinnan han grabbar tag i håret och släpar in i sin stenåldersgrotta för att sätta på. *tänker på en krönika jag läste här om veckan* om hur män ska få va män och Kvinnor ska va Kvinnor men detta blev bara skrattretande.
VADÅ UNDERNÅDIG.
..om en mans manighet är uppbyggd på att mästra och dominera kvinnan i relationen är det.. jag vet inte. Det är iallafall inte min drömrelation. Om det är din, kör hårt!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Din kille är en idiot och du borde tacka gudarna för den här pausen. Se till att den håller för evigt och spring fort åt andra hållet. Ett kontrollfreak som vill vara dig överlägsen är inget att stanna hos. Var en stark, självständig kvinna och be honom dra åt helvete.
Den andra killen har redan gjort det klart att han inte vill ha en relation. Om man inte "pallar" så är man inte mogen nog för en relation. Att röka på ibland kan väl vara ok i mina ögon, men är det regelbundet är det inget att ha.
Men, du måste hantera var sak för sig. Först hanterar du pojkvännen och tar ett beslut, sen när det beslutet är fattat och genomfört så hanterar du den andra killen. Du kan inte ta beslut om killen som beror på om du får den andra eller inte. Att vara ensam är tungt ibland, men det gör en stark. Att lära sig uppskatta sitt eget sällskap är guld värt.
Igår var jag ute med halva min klass + massa fler TROTS hans förbud. Tror ni inte det slutade med att han kom dit? Jag ville vara vänner och bli sams, han tittade åt andra hållet. När vi tillslut pratade strulade han emd mig lite först och sen ba du gick ut ändå. som jag sa att du inte fick. Sen när vi gick hem tappade jag bort mitt busskort, han gick åt ett helt annat håll. Jag blev jätteledsen när jag upptäckte detta (annars är det samma buss hem) och ringde och grät typ. Han blockade mig senare på facebook och telefon.. Nu känns det så.. förjävligt så jag får panik
Jag orkar inte på det här sättet, förra gången det blev såhär med en "kille" gjorde jag något super destruktivt som förföljt mig som fan. klarar inte sånt här bara 😭

Varför strulade du med honom?? Man väljer själv om man är i en destruktiv relation eller inte.
#13 Jag vet inte.. Antar att jag vill att det ska lösa sig, jag vill att han ska vara normal i sitt sätt och allt. Men nu verkar han se att jag är såå ledsen och spelar på det. Idag när vi trffades skrattade han typ åt mig och ba mm en paus och sen typ haha asså jag pallar inte med dig, det är slut och jag vill käka min pizza med min kompis (som stod bredvid) och sen bara gick han.
Btw var det jag som hade blockat honom och inte kommit ihåg det, var riktigt full.. Inte bra

Han är elak och det är dags för dig att ta honom på orden, det är slut. Bra att du blockat honom, håll honom på avstånd nu.
VÅGA KÄNNA SMÄRTAN. För de tär aldrig bekvämt eller skönt att lämna någon, inte ens när det är rätt att lämna någon. Du verkar vara självdestruktiv och vet om det- låt bara bli? försök.
Ju mer du springer efter honom i det här läget, där han är skitstöveln som tror att han äger dig, desto mer gräver du ner dig i hans grop och desto mer dåligt mår du när det tar slut. Acceptera bara, han har faktiskt dumpat dig, inse vilken skit det är du har att göra med. Skratta tillbaka, ta ingen mer kontakt, låt han inte få sista ordet genom att få rpata med dig igen.
Du har samtidigt svikit era överrenskommelser och det du gått med på som han sagt (det är också fel på så många sätt). Du bord ebara sagt "det här är inte okej" när han säger saker som du inte alls vill eller håller med om. Inte ljuga och gå bakom ryggen och göra precis som du vill. DU ska absolut få göra PRECIS som du vill, gällande festande etc- men du visste vad han kände så du hade valet- vara fri från ett destruktivt, kontrollerande förhållande eller ljug och han får veta och blir arg på dig, gör slut eller fjantar sig sådär.
Sluta vara hans lekasak, stå upp för dig själv.
Du ska ge fan i att skada dig själv bara för att han behandlat dig illa. Du förtjänar bättre. Umgås med vänner och familj, säg som det är till dem- att du inte kan/bör vara ensam just nu, du behöver dem. Då menar jag RIKTIGA vänner, inte killar som vid första bästa tillfälle vill sätta på dig (de flesta tjejer har kanske haft sådana "vänner", iallafall tyvärr jag -_-). De tär VÄNNER du behöver nu, inte någon ny att haka upp dig och dina känslor på. Det kommer att bli bättre, du måste bara uthärda och faktiskt våga möta sorgen, saknaden och ilskan. Se det som en storm som du måste gå igenom, de tär inte bekvämt men inget du kan undvika och solen finns på andra sidan.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Åh fy.. Såg nu på morgonen att han blockerat mig på Facebook, instagram, ja allt. Jag hade nämligen blockat upp för vill inte vara ovänner.. Detta efter att han frågat på snapchat om vi ska vara vänner. Svarade inte då för var på gala..han måste blivit jättesur då. Har såå svårt att inte skriva till honom nu.. Vill bara lösa det här alltså.. Måste det bli så dramatiskt? Vaknar upp med världens magont. Har såå mycket i skolan också men kan inte fokusera på plugg nu..! Ärligt talat känns det innerst inne som stt vi ska lösa det här när vi ses i skolan på måndag..
PS. Något som faktiskt känns bättre, är att läsa era långa svar, det får mig att se saken på ett annat sätt på nåt märkligt vis typ.. Plus att man inte känner sig så ensam haha.
Nä gud nu känns allt plötsligt värre och värre, alla andra i min familj sover och jag har varit vaken sen typ 7. Alltid när jag har nåt problem googlar jag det och läser om andra som haft samma problem och nu när jag gör det sitter jag bara och gråter, jag kommer inte klara alla "steg" alla snackar om. Jag mådde rätt dåligt redan innan det här och har försökt bara strunta i det för alla i min omgivnings skull. Har sagt till mig själv att gud jag skulle inte klara ett uppbrott med honom nu, även om det kanske vore bäst.. Och så kommer det nu. Nä fy
1. fokusera på skolan.
2. STÖR och VAR till besvär för din omgivning, dina vänner och familj finns där för dig, precis som du säkert skulle finnas där (vilja finnas där?) för dem om de var i samma känslomässiga knipa?
3. LÄS hela tråden. Du var själv dne som ville lämna men direkt han är dne som lämnar så faller du direkt omkull och bönar om att han ska ta tillbaka dig igen. Jag tror absolut att man kan vara vänner med ex, men då måste man först släppa varandra och gå vidare- vilker knappast någon av er har gjort.
4. Jo. Det blir ganska dramatiskt ibland när folk gör slut. Tycker du klarat dig undan rätt bra. Låt blocken vara kvar. Ser det som att han är död för dig nu. Sörj honom. gå vidare. Det gör satans ont men du överlever det. Gör det som står i 1 och 2.
STOR KRAM
Du klarar detta!
Världen har itne gått under, du har bara en ny chans att lära känna dig själv, vad du klarar av och kanske i framtidne få en kille som inte är fullt lika stor skitstövel (mognare osv) mot dig, någon du också kan respektera och älska på rätt sätt.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
#20 tack för dina tips och råd..! Jag känner så mycket ånger, ångrar att jag inte var lite bättre och gjorde lite mysigare, avsatte mer tid för honom, bakade pysslade och hade mysigt bara.. Vet stt jag kan ha ett förjävligt humör speciellt när jag mår dåligt och många gånger har det gått ut över honom. Fick jag göra om skulle jag bara försöka ännu mer helt enkelt.. :C känner mig hemsk och allt möjligt. Även fast jag VET stt jag inte förtjänar hur han gör nu för jag har inte varit "elak eller oschysst" så utan mer kanske stängt honom ute när jag mått dåligt, för att inte dra ner honom.. Men nä, ånger är vad jag känner just nu.
#21 Man är måhända tåv i en relation och ett uppbrott är i mina ögon bådas fel, men det tar också slut av goda anledningar oftast och de som du räknat upp kunde inget bullbak rädda, vännen.
Du är ung, impulsiv, ja du har kanske humör men det förändrar ju inte heller att HAN är kontrollerande? Anser sig vara ÖVER dig? Behandla dig som skit när han känner för det han också.
När man gör slut, vad orsaken än är- så känner man alltid tvivel, ilska, sorg… det är olika faser man går igenom. Som jag skrev- låtsas att han är död, det är samma faser där. Ilska, sorg, saknad, ånger!
Det är därför du ebhöver dina vänner och familj för att stötta dig i ditt beslut. Sen angående dina humörsvängningar - gå till läkar eoch berätta om dem, det kan handla om PMS (en dle har kraftigare besvär än andra) eller annat, som kan lindras. I mitt fall handlade det om PMS + ADHD. Kunde bli rätt störda situationer när jag var yngre, trots att jag "normalt" var världens timida lilla snällunge :P Bara ett tips, så du kan vara den vän och flickvän du önskar i framtiden (med de osm förtjänar det!).
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Halloj igen. Litn update om hur det blivit.. Jo, vi sågs i tisdags och pratade, kortfattat slutade det med att vi bestämde oss för att vara kks, vänner i skolan men inte träffa andra (hans önskemål alltihop) och vi låg.
Nu har vi inte setts på hela veckan men jag har längtat efter honom ock känner mig typ nykär.. Dock gör inte han det alls, vilket jag upptäckte idag då vi skulle ses. Jag hade fixat och donat och gjort fint här hemma och tänkte att vi kunde ha en chill kväll osv. Men i skolan kommer han fram till mig och säge ratt han vill ha rollspel och när jag sa att jag inte kände mig bekväm med det än så sa han baa "nä asså jag är inte så taggad längre faktiskt. har annat att göra". Slutade dock med att jag frågade om vi kunde börja om iallafall så han kom hit, fick sin jävla vilja igenom och drog sen härifrån för att "bärsa" med sin kompis. Vet att det här säkerligen låter dumt osv men ja jag vet inte, känns som det är ett sätt att skydda mig själv på, att slippa förlora honom helt. Tänker dock försöka träffa andra under tiden för att inte bli så knäckt om han sedan gör det..
Du pratade om självdestruktivitet. Det du sysslar med nu skadar dig mer än om du skulle skära dig i armen (vet inte om det var det du gjorde men det är oftast det man gör). Man kan vara väldigt självdestruktiv med det du gör nu. Du skyddar inte dig själv utan varje gång du ligger med honom på det sättet gör du dig illa. Jag ska berätta en sak för dig jag va typ 17 när jag gjorde slut med en kille och började "leva livet". Festade och träffade andra killar. Efter ett tag trodde jag att om jag låg med killarna så skulle dom tycka om mig, bäst att allt, dom skulle inte kunna såra mig om det bara handlade om sex. Jag fick uppmärksamhet och "kärlek" några dagar som högst. Vid 19 började jag skära mig på överarmen, jag ville känna något. Sen började jag skära mig i handleden, jag behövde dämpa ångesten då jag innerst inne insåg att ingen tyckte om mig. Dom ville bara sätta på mig. Sen började jag skära mig på insidan låren, jag ville att folk skulle inse hur mycket ont det gjorde när folk bara ville ligga med mig och att dom skulle sluta. Tillslut ville jag skära mig i ansiktet så ingen skulle kunna göra mig illa mer. Nu har jag träffat en kille. Fyller snart 25år och ibland när jag ligger med honom, mannen jag ska gifta mig med, tänker jag på killarna som hjälpte mig att göra mig illa. Dom var som ett skärblad som skar i min själ, självkänsla och person. Jag kämpar fortfarande med mig själv och har jätte problem i relationen till en man som älskar mig. Väntar på dagen då han tröttnar på mig, när jag inte duger. När han inser hur hemsk och patetisk jag är. Vi har varit förlovade i 3år, igår faktiskt. Bor ihop sedan 3år tillbaka. Har hund och han älskar mig lika mycket nu som när vi träffades. Trots att han varit med mig genom förlusten av min farmor och farfar, genom en djup depression och psykisk ohälsa så skulle jag inte klandra honom om han en dag sa till mig "jag älskar dig inte och vill inte leva det dig". Jag väntar på dagen då han inser "vem jag egentligen är" trots att han nog är den som faktiskt vet det och jag behöver inse det. Att jag gjorde mig fysiskt illa har jag kommit över för länge sedan. Men att jag skadade mig själv psykiskt, på liknande sätt som du gör nu, kommer jag nog aldrig kunna släppa helt. Jag säger inte att man ska göra sig illa fysiskt bara att de psykiska ärren är mycket värre än vad man kan tro. Var försiktig med vad du låter hända med dig själv. Vilka relationer du sätter dig själv i. Att kunna vara ensam med sig själv är faktiskt fruktansvärt viktigt. Att behöva någon som sällskap även om relationen inte ger något är destruktivt. Att ligga med en person som uppenbarligen utnyttjar en sätter hemska spår, speciellt när man är medveten om det. Det är samma som att sätta ett skärblad mot sin kropp bara ett dom såren inte läker lika fort Ta hand om dig!
Anna och taxen Max
Du lurar dig själv, du vet om det också. Som du säger förösker du äta kakan men behålla den- att vara ensam, utan honom är för jobbigt, men samtidigt…
Du gick med på att vara KK och bara va vänner på skolan- även att vara moogama (men du vet i princip om att han komemr inte vara "trogen" mot dig, och därför funderar du på att bryta dne överenskommelsen själv i förebyggande syfte).
Sen blir du besviken, sårad, ledsen och kohandla rom dig själv- när HAN gör det man gör i en kk relation- vill ha sex, pratar sex, ställer sexuella krav (som du inte alls msåte ställa upp på men gör - i desperationa tt få vara kring honom) och du i din tur leker "house" genom att "fixa och dona" och "chilla".
Ni är ju inte ett par?
Ni har sex och ska bete er som folk runt varandra på skolan- Så ser läget ut. Han är inte din pojkvän. Kanske dags att stå upp för dig själv och göra det du behöver, inte vad som är genvägen kortsiktigt för att må bra. I längden ser jag bara att denna "lösning" enbart gynnar honom och bryter ner dig (känslomässigt). _Jag ser inge tproblem i att bara ha sex, men du vill…uppenbart andra saker än han, du är investerad i relationen på ett annat sätt.
Våga möta "ensamheten" och att "leva utan honom". Det går över, jag lovar.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
Att istället för att göra slut ingå i en kk-relation är ett klassiskt misstag. Ja just ett misstag. Man gillar tanken av att kunna ha bra sex och fortfarande få träffas. Därmed avslutar man inte förhållandet utan ljuger bara för varandra tills någon blir sårad och gör slut på riktigt.
Så kk-relation för att man inte riktigt vill göra slut är klassiskt och inte värt det det minsta i slutändan. Känslorna har ju inte bara dött, det förstår ju vem som helst! Avsluta, talar från flera förhållandens erfarenhet.
dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium 
Jag gjorde som ni, och typ alla mina vänner sa och gjorde slut med den här kk-relationen. Kände dagen efter att jag ångrade mig men stod ut och nu känns det lite bättre. Han har dock börjat med en ny grej, att vara jävligt elak. Jag är bara vänlig och försöker vara respektfull mot honom och han är såå dum tillbaka och säger exakt sånna saker som han vet sårar. Dessutom håller han på och säger typ att han ska börja haffa så mycket nu, att han redan hittat någon att värma sig med och dessutom så erkände han att han hade snackat med nån tjej på "okcupid" tror jag det hetter, när vi var ihop osv. Han säger så mycket just nu haha. Slutade svara och nu har vi inte pratat på ett tag.. Känns sjukt tråkigt och jag saknar honom så himla mycket samtidigt som jag tycker om honom mindre och mindre ju dummare han är. Men det kliar i fingrarna för att jag så gärna vill skriva till honom..
Fortsätt på den vägen, att inte ha någon kontakt med, ursäkta uttrycket med "grisen" Man behandlar inte en tjej på det viset. Har du ingen möjlighet att prata med skolsköterskan? hon kan slussa dej vidare om det behövs. Ha nu en bra jul!

Det funkar inte att ha en kk relation med ngn man precis gjort slut med och det funkar inte att ha en kk relation med ngn man är kär i. Han är inte kär i dig, han tar dig för givet, så det funkar från hans sida, men inte från din.
Ingenting är bättre nu, han hör av sig och kallar mig slyna bitch osv. Jag försöker stänga av men ärligt talat tär det på mig varenda gång jag ser hans namn och speciellt när han här av sig… Har brytit och försöker stänga ute. Men ärligt talat går jag sönder och klagar vet att mina "vänner" börjar tröttna på mig. Försöker att inte prata för mycket om det men jag vet inte vad jag gör längre, vet inte vad jag tänker. Känner mig så ensam men ändå inte.. Gråter när jag skriver det här nu, vet inte vad jag ska ta vägen typ :(
30 byt nummer och blockera honom från facebook och mail. Acceptera inte sådan behandling.