Jag har brutit med flera vänner. Mest för att de behandlat mig riktigt fel. Efteråt kände jag mig befriad. Kunde andas igen. Jag har noll kontakt med dem nu och det är jag nöjd med.

Har bara brutit upp med en internet vän förr.. Vi var bästisar, vi snackade i skype hela tiden.. Dag och natt, vårat rekord var 17 timmar xP Men det var så, vi vaknade och började prata tills natt.. Vi gick båda inte i skolan pga personliga problem. Så vi hade bara varandra. Vi visste allt om varandra osv osv.. Som bröder. Men jag började snacka lite med andra och gå i skolan lite, och slutade snacka med han 24/7, vi snackade fortfarande flera timmar om dagen med varandra.. Men han var jävligt svartsjuk typ.. Snackade jag med någon annan så ville han snacka med mig, frågade alltid vem jag pratade med och ibland när jag inte kunde prata med han för jag var med någon annan så spammade han mig med sms och allt.. Blev så jobbigt en gång att jag stängde av ljudet.. När jag kollade igen så måste han ha skickat minst hundra sms -.- det kändes typ som att han höll mig bak i livet när jag ville fram. Gränsen gick dock när jag kom ut till han och han började bitcha om min sexualitet.. Han sa att han skämtade men det gjorde verkligen ont. Så jag ignorera han ett tag, tänkte att han kanske skulle fatta att jag inte ville ha kontakt med han längre. Men han fattade inte, så jag berättade att jag inte vill vara hans vän längre helt enkelt.. Och har inte pratat med han sen dess. Har gått typ över två och ett halvt år nu. Känner verkligen att det var ett bra val, jag började bli mer social och fick en grupp vänner och jag började leva igen. Hade jag fortsatt prata med han nu så hade jag säkert varit osocial i skolan, knappt ha någon vän och bara suttit inne hela dagarna och snackat med en kille som är bitchig mot mig för att jag är gay. Ångrar verkligen inte mitt val.

Det är trist när man funkat bra i några år. Har kunnat prata "med" varandra. Mot slutet börjar hon leta fel och hon fick väldigt lätt för att "attackera". Jo. Jag känner igen…

Jag bröt kontakten med min kusin för några månader sedan. Hon bor i danmark och jag här i sverige då. 

Vi har alltid sett varandra som bästisar och berättat allt för varandra, men hon har alltid haft en lite överlägsen attityd emot mig. Det blev inte bättre när jag började skaffa pojkvänner. Hon själv har haft två pojkvänner och den nuvarande har hon varit ihop med i 5 år och dom ska köpa hus nu och allt är rosa och glitter för att hon tror att det bara är så man är lycklig. Sen att hon flera gånger velat dänga upp sin sambo med stekpannan är tydligen inte relevant, men det är ju deras val anser jag. 

Tråkigt nog har hon aldrig varit så bra på att acceptera mina val. Hon fäller alltid kommentarer som "Ja Penny…du och alla dessa killar! Man kan ju faktiskt hålla sig till en. Var hittar du alla män?" osv. 

Droppen rann väl över bägaren i september i år när jag träffade min nuvarande pojkvän efter att ha varit singel i 2-3 månader. Bröt upp relationen med en jättefin kille som jag fortfarande är vän med och vi träffas ibland och pratar och så, så det är inga konstigheter. Men det vart ett ramaskri från min kusin när hon såg på facebook att jag hade sällskap med "ytterligare" en ny kille och jag fick arga facebook meddelanden där hon ifrågasatte varför jag gjorde slut med mitt ex, nu när jag äntligen hade hittat en så bra kille och hon sa åt mig att sluta presentera ALLA mina killar och att jag skulle lära mig att hålla mig till en enda. 

Där insåg jag hur avundsjuk min kusin måste vara. Det är inte för att sätta mig själv på höga hästar, men hon har så mycket egna regler på hur saker och ting ska vara och jag lever väldigt fritt. Samtidigt så anser hon sig nog bättre än mig för att hon har hittat "den rätta" och aldrig varit med någon annan och jag antar att frustrationen grundar sig i att hon inte förstår varför hon är olycklig när det är hon som gör "rätt". 

 Idag är hon blockerad på min facebook. Vi pratar inte med varandra mer än när jag åker med till danmark och då nöjer vi oss med artigheten. Hennes sambo varken tittar eller hälsar på mig. Tyvärr är det så att jag vill ha en ursäkt från min kusin. Hon har sagt många sårande saker som jag inte har förtjänat. Det är dock så att det troligtvis är en ursäkt jag väldigt sent, eller aldrig kommer att få. 

Jag hoppas att din vän inte vänder sig emot dig på grund av erat uppbrott. Det vore fruktansvärt att veta att allt man har delat, är delat med en person som vill en ont. Hoppas att hon tar det på ett bra och moget sätt så att ni båda kan fortsätta era liv på varsitt håll och att era vägar kan korsas utan hårda ord och sårade blickar.

Jag bröt med min absolut bästa vän. Vi va som systrar. Alla har alltid sagt att hon inte var snäll mot mig men jag brydde mig inte. Men när jag träffade min nuvarande så försökte hon få mig att göra slut. Sa att han bara ville ha sex, behandlade mig dåligt, va tjock och ful. Att han va den första som aldrig pressat mig till sex och gjorde/gör fortfarande allt för mig är en annan sak. Sedan började hon skoja om när jag blev mobbad i skolan. Hur kul det var när jag var helt ensam och vägrade gå till skolan. Då började jag inse att folk hade rätt. Vi hade hand om en häst tillsammans och efter hon såg mig och min nuvarande hos hästen ringde hon ägaren och sa något som gjorde att jag inte fick ha hand om den. Fick ett sms "hämta dina grejer och försvinn" fick inte ens säga hej då till hästen. Efter det bröt jag allt. Skrev att hon va som död för mig och att jag aldrig ville veta av henne igen. Fick ett sms 6 månader senare att hennes (inte samma som vi hade hand om) häst hade blivit skadad och avlivad. Jag beklagade sorgen och grät på mitt håll men avvisade henne när hon ville ha tröst av mig. Kanske elakt men hon har manipulerat mig sedan 7an och sedan vi bröt kontakten för 3,5 år sedan har jag börjat må mycket bättre. Det var som en tyngd lyftes från mina axlar istället för sorgen att förlorat någon jag jämförde med en syster. Tycker det säger mycket om våran vänskap. Jag saknar de vi hade men vill inte veta av henne. Tvivlar på att hon gjorde det med mening men det gör inte allt hon gjort under åren rätt.

Att förvägras en förklaring, verkar vara en orsak till varför man grubblar/ältar vissa negativa erfarenheter.