Jag hade blivit galen på dig oavsett hur kär jag var. Finns inget jobbigare i en relation än en partner som är klängig. Di får helt enkelt lägga band på dig och inte se det som att han inte tycker om dig om han backar. Det kan bli för mycket helt enkelt.

jag tycker också att jag är jobbig. på senaste tiden har jag försökt motverka min impuls att kyssa honom med att ge ett lätt tryck i hans hand för att visa på ett mindre vis min tillgivenhet.

Det blir bara för mycket om man inte kan andas ordentligt och svimmar. Men det är min åsikt och jag är SPECIELL! :D

Jag kan ha lite fobi för långa kyssar, för ibland täpper ena näsborren till och så kanske jag inte har fri luftväg i andra och kan då inte andas! xD Men brukar lite snyggt ändra om på kyssens position så det blir bekvämt. ^^ 

 Jag förstår hur du menar…själv är jag ett fan av min killes kinder då huden där är fantastiskt mjuk och han doftar så gott! Så jag pussar honom hemskt gärna på kinderna, många många pussar och så liksom…har jag en ovana att "gulla" med dom…ni vet så som man gör med söta småbarn och DET tror jag inte han uppskattar lika mycket alla gånger xD han brukar säga att jag berövar honom hans rykte och hans manlighet men skrattar samtidigt åt min noja och blir samtidigt smickrad av att jag inte kan sluta röra vid honom ^^ Men jag tycker det är annorlunda när ens partner själv flinar åt det och tar det med ro än om han skulle bli seriöst irriterad. Då hade jag lagt ner direkt, eller sänkt nivån drastiskt…att jag kanske skulle hålla mig till att SMEKA hans kind när tillfället känns rätt eller bara pussa honom en gång på kinden åt gången liksom. 

Det allra bästa är ju om man faktiskt frågar sin partner hur denne vill ha det och vad som känns bekvämt. För om min kille sagt att han inte uppskattade allt mitt gullande och lagt av med allt helt tvärt, så hade han nog tolkat det som att jag är sur och känner mig förolämpad, vilket i sin tur hade lett till att han blivit grinig över att jag blir sur över en sån skitsak. Så det absolut bästa är att prata om man är oense om något! :)

Jag har pratat med min kille idag för förstod tidigare idag när jag pratade med en vän varför jag haft sånt behov av närhet på senaste tiden. Jag har haft jätte jobbigt med min relation till både min mamma som legat och tärt och även sagt upp en bekantskap med en vän som följt mig i många år. Tror helt enkelt att jag är så rädd för att förlora just min partner som står mig så nära och att jag därför varit klängig på honom och behövt försäkra mig om att han tycker om mig. Jag var inte så här förens för några två, tre veckor sen. Efter vi pratade om det idag och han sa till mig att allt kommer ordna sig med min mamma och att han älskar mig väldigt mycket kände jag att min abstinens att hela tiden kyssa honom släppte. Känns bra för trots att jag skrev humoristiskt om det här problemet har det varit något som jag tyckt känns jobbigt och inte förstått riktigt vad det beror på. Jag antar att sorg och räddsla kan uttrycka sig i de mest bisarra beteenden.

Jag är också som du… det suger. För man känner sig faktiskt inte speciellt omtyckt när man blir 'dissad' haha. Även om jag vet att min kille älskar mig. Är också ganska klängig tror jag, men man får väl jobba på det haha ;)

Alla har en personlig space så klart, om man inte känner för något (oavsett hur mycket man gillar den andre) så är det inget fel med det. Vissa personer vill helt enkelt inte bli daltade.

7 ser du närhet som daltande?

8:

Ja, det gör jag om personen i fråga är på väldigt ofta tills det att beteendet blir störande. Liksom att kvinnan "antar" att hon har rätt att gulla med killen eftersom hon "antar" att han vill det hela tiden.