Om han börjar hota med våld och sånt, då ska du polisanmäla. Helt klart är han instabil och om han dessutom använder droger så vet man aldrig vad han kan göra.

Vad vissa människor är bra på, är att dra in folk i känslostormar. Det bästa man kan göra då är att ta sig ur det och helt enkelt ignorera allt han säger som lögner.

Han vill, som du säger själv, ha reaktioner från dig. Rädsla, ilska osv. Det är ett spel och han vill provocera fram saker ur dig.

Svaret där också är att ignorera honom. Ge honom inte vad han vill ha!

En polisanmälan är för att skydda dig själv.

Frågan ör ju om det går att anmäla?? Det man kan förstå av ditt inlägg så verkar han inte gjort några hot eller så?? Men han har ju garanterat kränkt dig som prerson!! frågan kanske är om de finns någon som du känner i hans närhet som kan hjälpa honom!! Han har ju helt klart problem med drogor och kanske värre saker oxså? Har en bekant som är i en ganska likvärd sittuation och hon kan ej lämna mannen trots att han beter sig precis som du beskriver. Det är ju det bästa du kan göra. Jag tror att det är så att han måste själv vilja ha hjälp om de ska hända något. Tror inte att de tar in en person förens nå allvarligt händer. Tyvär. Hoppas de finns någon här inne som har nå bättre svar att ge dig!! Men i övrigt stå på dig och gå INTE tillbaka till honom. Han kommer alltid att hålla på som han gör om du tilllåter det!!

Han har hotat att göra mig illa i själen, som han inte specificerar om jag inte hör av mig.

Sen har han sagt nedlåtande sexuella hårda ord.

Jag ska ta ut mail iallafall, och får se vad jag kan göra. Skulle gärna vilja lägga ut det här, men vet att jag inte får det. Men jag skickade det vidare igår, och hon sa att hon upplevde hans mail som hot.

 Tacksam för speglingar och TACK för Era inlägg.

  Hej..

 Det var ett tag sen…som Jag skrev härinne..Har haft fullt upp !! Har brottats med liknande som Du beskriver. Men inte med Mig själv !! Hjälpt andra !!

Enligt sociala…så skulle Du kunna polis-anmäla detta, för det är HOT inblandat. MEN..kontaktar Du Polis - Hmm?? De ser helt annorlunda på saker & ting !! Enligt det Du har skrivit HÄR…så "tror Jag med säkerhet" att Polisen inte ingriper..Tyvärr =(

Man kan ju undra ? Hur långt det måste gå/ske..innan De rycker ut ??  MEN…helt klart…LÄMNA HONOM DIREKT, SVARA INTE på NÅGOT som han skriver, till Dig..FÖRSÖK !!

DU ÄR VÄRD NÅGOT MYCKET BÄTTRE…STARKT av Dig, att skriva Om det !! Tänk på Dig själv NU !! /Kram på Dig.

Om du vill bli av med honom ska du inte besvara hanns mail och eventuella telefonsamtal. Så länge han får svar kommer han att fortsätta.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag håller med Niklas  svara ej när han ringer och ej på hann mail.  Han kommer att tröttna och få någon annans uppmärksamhet.

Nej jag svarade inte på hans sista brev, där han ändrat taktik och dryper av förlåtelse och kärlek.

Jag har varit rejält hjärntvättad, har gått in i det här varje gång, för känslan att bli orättvist behandlad har varit så stark i mig, så jag vill försvara mig.

Jag ska kopiera brevet och gå till Polisen, även om de inte gör något så markerar jag för mig själv, och det är ett stort steg. Han har hållt på så här nästan 3 år nu, det började nästan direkt när vi träffades.

Jag har också kontakt med en annan kvinna han dejtat före mig, scenariot är exakt likadant. Han hotar ta livet av sig, om man inte ringer eller hör av sig. Eftersom hans pappa gjorde det, efter just ett sånt telefonsamtal, har kraften i det 'hotet' varit extra verksamt just för mig.

Denna gång motarbetade jag just den känslan i mig själv, genom att fråga honom hur han ville ha sin begravning om han dog. Så jag kan släppa det att jag är ansvarig för hans liv.

Otroligt vilken kraft det ligger i mänsklig natur alltså. Burr ..

Tack för alla svar och reflektioner. Jag är 20 dagar 'ren' idag :)

Ja, har man en stark vilja så kan man gå långt. Både på ett negativt sätt och ett positivt sätt, tyvärr.

Jag håller med om att du ska sluta svara på brev och sånt, ignorera honom helt och bryt alla band. Att gå till polisen kanske inte leder till något MEN det kan också vara en bra handling för dig, som du sa själv. Sen vet man inte, om det finns en anmärkning på honom… Kanske han i framtiden gör något liknande mot någon annan och det går längre? Då kan ju polisen se att han haft samma beteende förut. :)

#7 Fanken, vad bra, Jazmine. Att du kan vara stark och stå emot hans hot. Jag fnissade faktiskt till lite när du skriver att du frågat hur han vill ha sin begravning. Det ÄR ju faktiskt inte ditt ansvar om han lever eller dör, och det vet både du och han. Jag undrar vad det är som driver en människa att bli så ynklig och patetisk att man till och med föredrar att någon är ihop med en av medlidande och inte av kärlek. Sorgligt är vad det är!

Jag kände en tjej en gång för många år sedan, som for väldigt illa i sin relation. Det var misshandel och övergrepp och psykiskt lidande för hennes del. När hon äntligen var stark nog att lämna honom, med hjälp av sin chef (hon hade ingen annan som ställde upp så som han gjorde) så hotade killen med att ta livet av sig. Ingen trodde på detta, men han gjorde det faktiskt. Sköt skallen i bitar.

Personligen, (men jag är nog en mycket cynisk människa) tyckte jag att det var det bästa som kunnat hända. Hon och hennes dotter hade aldrig fått ett lugnt och fritt liv med honom och hans hotelser och misshandel varje dag.

All credit till dig, Jazmine. Du är en stark person och låt ingen sätta sig på dig, på något sätt.

Jag tycker du ska ta med dej de mail/sms han skickat och gå till polisen.

Alltså, han tror verkligen att det är någon annans fel om han vill ta livet av sig.

Det är det som är så starkt, att han tror på sina egna förnekelser.

Tack alla ni fina människor som speglar mig. Det hjälper mig verkligen. I´m on my way back …

Om han nu verkligen tror på det så behöver han ju absolut psykvård!

Idag skrev han igen, ett kärleksdrypande brev där han senare hotade att ta livet av sig, om han inte fick en förklaring varför jag gjort slut.

Han undrar också varför jag verkar arg, (för jag inte svarar på hans sexuella hot?), och säger sig tycka att det är han som ska vara arg istället.

Jag gjorde slut i februari i år, och jag gjorde missen att jag åkte in och mötte honom för att ge en förklaring, eftersom han varit mest benzad när jag förklarat det innan. Jag hade med mig en kompis som jag hade som stöd, och som satt med mig. Men alltså, kraften i den här relationen är så stark. Jag kommer ihåg känslan när jag gick därifrån, tyckte sååååå synd om honom.

Jag förstår att han har en stark inverkan på mig, och speciellt som jag levt med honom såhär i över 2 år. Det förvrider huvudet på en så katastrofalt så jag känner att jag varit sjuk känslomässigt.

Brevet avslutar han med jag älskar dig ff. Nu förstår jag att han aldrig älskat mig, för då gör man inte så som han gör, Känslomässig utpressning kallas det enligt mig, för honom kärlek.

Jag vill inte ha den längre.

#13 Strongt av dig Jazmine. Tror det är svårt för den som inte varit i din situation av medberoende, passion och känslomässig utpressning, att förstå hur det verkligen är att leva i ett sånt förhållande.

Jag kan dock föreställa mig att det måste vara nedrans svårt att vara stark och stå emot, att kunna ta sig ur det.

Men det du gör är bra, och du ser också till att omge dig med människor som kan stötta dig, det är kanon ju!

Önskar dig all lycka och all kraft att stå emot honom.

Jazmine, först och främst så har du tagit det viktigaste steget. Du har insett att du "hjärntvättats", och att denna relationen inte är bra för dig. Jag tycker det är otroligt strongt av dig att kämpa, jag hoppas och tror att det kommer att gå bra för dig.

Som några redan har sagt (och jag vet att det är väldigt svårt), det bästa du kan göra egentligen är att sluta läsa hans meddelande. Inte svara på dem. Som någon skrev, varje gång du svarar så ger du hans eld mer bränsle, och den slutar aldrig brinna. Givetvis skall du inte heller gå med på att träffa honom.

Ang att anmäla, går du till polisen och vill göra en anmälan så måste de ta emot den, de får inte neka dig att göra en anmälan. Sen kan det bli svårare att bevisa att det är han som skickat, det kräver att dejtingsidans ansvariga tar ut ip-adresser osv. Polisen kan inte vid den här typen av brott göra det (för lågt straffvärde).

Ett annat alternativ är att du abuseanmäler honom till dejtingsidan, och hoppas på att han blir avstängd - de har säkert vett&etikettregler som han verkar ha brutit kraftigt mot.

Återigen, hoppas att allt blir bra för dig. Jag har även skickat dig ett mail.

mvh /Martin

Det är bara att stå på dig! Och det blir bättre, men det kan ta tid…. har inte levt i en sån relation men min pappa är psykopat och fullständigt galen. Har nu inte haft någon relation med honom på 10 år, och de senaste typ 4 åren har han lämnat mig ifred (äntligen). Så stå på dig, svara INTE på brev, sms, självmordshot, kärleksförklaringar…. inte på någonting, ens om han bara vill hämta en kvarglömd tröja. Byt nummer, mail, alltihopa så blir det lite lättare…. Dessvärre tror jag inte på att anmäla, det kommer inte att hända honom någonting, det enda som händer är att det blir en jobbig process för dig. Men det kan ju vara olika på olika platser… men det är min erfarenhet.

Lycka till!

Hej Terrierlina!

Bra att du kommit ifrån din pappa. Jag har heller ingen kontakt med min, han är missbrukare och när jag flyttade sist har jag inte haft någon kontakt med honom.

Jag kommer att anmäla, iallafall tror jag det idag. Men jag har massa andra saker att ta hand om först, som är viktigare än honom.

Han har skrivit igen, nu är han den 'överväldigande' kärleksfulla killen, som önskar (kräver) att jag ska träffa honom för ett sista samtal för att han inte ska få några av sina skov och vilja ta livet av sig.

Först blir det, aha, men efterhand blir jag bara förbannad. Men jag har inte 'råd' med det, så ska försöka koncentrerar mig på andra saker.

Min pappa är psykopat, kanske därför jag dras till den här typen av killar. Har fått en tankeställare, kraftigt den här gången. Min pappa är inte så mycket den aggressiva typen, även om han får sina frispel. Utan snarare en gnagande psykisk press som går ut på att jag ska uppfylla hans önskningar. Han skräms ofta (eller gjorde) med otrolig skicklighet. När jag ser barn med deras pappor, går liksom en rysning inom mig. Och jag tänker att det är synd om dem. Tills jag kommer på att alla pappor är inte såna!!

För det första!
Hotar han med att ta livet av sig, så kommer han inte göra det. Det är inte de som skriker ut som är i farosonen, då vill man bara ha bekräftelse på att någon bryr sig - det är de tysta man ska oroa sig för.

Jag känner igen det här beteendet från ett tidigare förhållande och också ifrån min pappa som är alkoholmissbrukare. Det är läskigt hur de kan ändra allting emot en. Och ja, de tror sig själva!

Vad som är lite lustigt samtidigt är att han anklagar dig för att ha 'vikt ut dig' på en dejtingsajt, men att han inte lägger någon som helst skuld på sig själv för att han faktikst är ute och spanar han också.

Detta är en sjuk människa!
Svara inte på hans samtal, ring inte tillbaka, svara inte på några mail. Själsliga vampyrer kallas de, energitjuvar. De suger all livsglädje och energi ur en och lämnar ett tomt skal efter sig. Han är ingenting utan dig, det stämmer. För han kan inte fylla på sig själv med energi utan parasiterar på andra. Detta är vanligt hos missbrukare. Oftast ligger det en anledning bakom att de missbrukar också!
Håll dig borta!! Han kommer aldrig ändra på sig

Mvh MimmieM

Tack MimmieM för ditt svar, betyder mycket för mig.

Jag har också undrat samma sak, att han har mage att anklaga mig för att jag 'lägger ut' mig, och han gör likadant. Annars kan han ju inte veta jag är där. Men det är som det alltid varit i våran relation, har jag förstått. Jag är ärlig och öppet visar, medan han nu smyger omkring med massa olika nick och försöker få mig till kontakt.

Han är feg, och jag börjar se att jag varit helt i hans grepp. Han har ett ytterst raffiernat sätt att inge mig känslan att jag är den 'dåliga' som inte älskat honom, som har fel osv.

Han skriver fortfarande brev, mail. Men hoppas han börjar tröttna snart? Jag hoppas (egentligen inte) att han träffat någon annan, iom att jag då önskar någon annan det jag gått igenom. Men kanske kan hon se det här tidigare, och bespara sig massa onödigt lidande.

Tack att du noterade det jag själv sagt till honom i över 2 år nu. Det känns som jag inte är tokig trots allt. Även om känslan i allt det här ofta har varit det.

Du är då rakt inte galen eller tokig, men de får en att tänka i de banorna. Tillslut kommer allting man gör ställas i relation till hur den andra parten kommer reagera.
"Blir han arg om jag gör så här!" eller
"Jag kan inte göra så för då blir han arg!"

Man får sluta umgås med vissa människor för att inte den andra parten skall få någon anledning att bli upprörd. Det är lättare att bryta med vänner än vad det är att bryta med sin partner:
De svagare individerna kan släppa hela sin bekantskapskrets och förminska sin värld till sin partner. Detta är en långsam process som grundar sig i att man får dåligt samvete.

Min pappa kunde supa till en dag och helt sonika få det till att det var mitt fel för att jag var så oårdningsam och egoistisk som inte tänkte på hur han kände det. Förstod jag inte att jag, genom mina handlingar gjorde så att han mådde skit och bara måste få trösta sig med några öl, eller tänkte jag ta det ifrån honom också? Allt man gjorde blev fel, allt man sa, allt man tänkte blev bara fel.

De är mannipulativa och har en eoerhörd förmåga att vända på ALLA situationer. De är DE som är offren. Det är DE som lider, och det ska den andra parten minsann få veta. Man ska vara tacksam för att de över huvudtaget står ut med en sådan sig en själv, för man är hopplös på alla sätt och vis. Det finns ingen i hela världen som kan stå¨ut med en!
Och vad är den största drivkraften hos en människa? Att bli älskad, omtyckt och omhändertagen av någon annan. Bekräfted på sitt egenvärde!

Alltihopa slutade med att han slog mig ett par gånger (mitt eget fel). Han lämnade mig hyperventilerande på golvet ett gar gånger.
En gång beskyllde han mig för att det var mitt fel för att han mådde så dåligt. För om jag inte stoppat honom från att ta sitt liv så hade han inte behövt må som han gjorde nu. Du hör ju själv hur absurt det låter, eller hur?!

Jag flyttade när jag var 19. Nu är jag 21. I julas ringde han och sa att han skulle ta livet av sig, snaran var riggad i garaget. Jag satte mig i bilen och körde de 8 milen hem till honom för att möstas av en fullegubbe som skulle gå till sängs. Inte fanns det någon snara heller.
Men han kunde sen sitta och yla hela natten om hur synd det var om honom!!

Gå ifrån denna mannen nu medan du har chansen. Ju längre tid det går, ju mer makt kommer han få över dig. Han kommer inte ge upp, han känner att han fortfarande har makt över dig, att du fortfarande bryr dig om honom. Det är de han spelar på, han kan fortfarande få dig att må dåligt! Och så länge du känner så, så kommer han också att fortsätta!

Lycka till!

#20 Du skriver att det var ditt fel att han slog dig. Jag tror inte det, sålänge du inte attackerade honom först så har han aldrig rätt att slå dig, oavsett vad du säger. Alltså, den som slår är den som bär skulden.

Det är min fasta åsikt och övertygelse.

Håller med #21

#21 Håller helt med. Man får lära sig att stå emot en provokation. Det kan de flesta.

Man SKA inte använda våld! Blir man attackerad så får man försvara sig med nödvändiga medel. Inte mer.

attans.. formulerade mig fel :) Enligt honom var det mitt fel (som allting annat)..

#24 Tänkte väl det! Bra att du inte tror det var ditt fel!

Aldrig ;)

Jag vet inte hur jag ska göra, behöver era speglingar. Han har börjat höra av sig igen, har iof inte slutat att höra av sig.

Nu börjar han kräva att jag hör av mig, hans brev verkar desperata. Han påstår att eftersom han inte gjort den här separationen svår (genom att komma och skrika och hota), så är min skyldighet att höra av mig för att hjälpa honom i hans process.

Jag har skrivit 3 brev till honom, med samma innehåll. Det är slut mellan oss, och jag vill inte ha kontakt.

Det är just den här reaktionen jag ofta känner igen. Eftersom jag tycker att jag varit tydlig, när jag gjorde slut, när jag sedan svarat kort på hans brev. Så blir jag förvirrad av hans beteende, han öser över mig brev, där han förklarar att det är jag som är skyldig honom något.

Han byter ämne för att provocera mig, i början var det för att jag var på en dejtingsajt, nu när även han är där, är det för att jag bara lämnat honom kvar med alla frågor. Han älskar mig (vilket jag inte tror), och behöver få svar för att gå vidare i sin process.

Det låter ju förklarligt. Är jag skyldig honom det?

I 1 år har jag förklarat för honom, att det är just tilliten som är mitt problem. Och eftersom han har ljugit så många gånger, har det liksom nått till min gräns vad gäller det. Jag har förklarat att jag inte orkar fortsätta. Att alla hans lögner har gjort det omöjligt för mig att fortsätta. Och även mitt eget beteende i förhållande till att jag blivit osäker, jag har blivit rädd för mig själv ofta.

Hur jag reagerar när jag tror han ljuger. Jag blir tokig, och nu till slut har jag tagit beslutet att jag inte kan fortsätta.

Behöver jag ändå förklara mer för honom?

Vad tänker ni?

#27 Du är inte skyldig honom ett skit!

Om det hade varit jag, så hade jag bara totalignorerat. Hållt fullständig "radiotystnad" vad gäller honom. Att du bemödar dig med att svara på hans brev, om än avvisande, så ger du honom ändå det han vill ha. Ditt engagemang, din respons, hur negativ den än är, så ger du honom i alla fall uppmärksamhet. Han lyckas ju, helt klart.

Jag hade bara, helt enkelt, iggat honom totalt.

Hoppas allt löser sig för dig, till sist.

Du är INTE skyldig han nått öht! jag rekomenderar att du ignorerar han totalt. Svara inte påbrev/mail, svara inte på sms eller om han ringer.

Om du känner att du inte klarar det så kan du ju byta mail och telefonnummer.

Tack SharpMissy och BioBio för Era svar.

Jag känner mig skyldig just för att jag bytt telefonnummer och det enda sättet han kan få kontakt är genom mail.

Men, just precis exakt för någon minut sen kom jag på att han har mitt hemnummer, så han kan ringa när han vill i princip. Men han vågar inte, för min son kan svara, och han skäms för honom, för han är inte inne i hans 'skuldtrippar' som jag är.

Jag har ingenting att förklara. Det är så lätt att 'se' och förstå hos andra, men så himla svårt hos mig själv. Läste något om föräldra'jaget', att om det är starkt så kan det vara lättare att vara offer för just skuld. Jag har väldigt dåliga föräldrabilder, och därför känner jag mig i princip aldrig helt ok, eller skuldfri.

Men jag börjar acceptera det och får 'lära om' varje dag.

Det är så nyttigt att vara på den här sajten, för jag ser så väl hos andra när de skriver hur respektlöst en del blir behandlade, sakta börjar jag känna att jag kan appelera det på mig själv också.

Tack att ni finns allihop!

Vad bra att du känner ett det går framåt för dej iaf, är alltid glad om man kan hjälpa nåm lite iaf. Hoppas att det ordnar sig för dej snart och stå på dej du är inte skyldig han nått alls.

SOm dom andra sagt. Han tolkar inte signaler som "normala" män gör. Hade han varit en normal man hade du kunnat diskutera med honom. DU gör rätt i att ignorera honom. Det är enda sättet han kan förstå att du inte vill ha kontakt med honom.

Och du är absolut INTE skylding honom något! Det är aldrig någons skyldighet att hjälpa till i nån komma-över process. Har aldrig hört på maken! Har man gjort slut är det bäst att processera det själv eller med hjälp av familj o vänner, inte ens ex. ;)

Nu sjunker han, han vet att jag är orolig för att han ska ringa mitt jobb, och vara benzad. Jag skäms liksom, iallafall har gjort. Han vet också att det är ett sätt att få mig att höra av mig genom att hota med det.

Nu gjorde han det igen, och jag känner, att han får väl göra det då. Jag har precis börjat nytt jobb, och det första jag vill säga är ju inte Hej, min kille är narkoman!

Han vet hur känsligt det är för mig, därför hotar han med det. Så jävla lågt. Han kan ringa hem till mig direkt nu, om han vill. Men nu vill ha såra mig ordentligt, för att han har bestämt att jag ska höra av mig.

Tack zeretki för påminnelsen att han inte reagerar normalt på mina signaler. I morgon kommer jag att sitta ensam på jobbet från någon gång på förmiddagen, får hoppas att han ringer då, vilket jag faktiskt inte alls tror. Men rädslan att han ska göra det, vet han att jag kan reagera på.

Kommer jag någonsin att komma ifrån honom? Han är fd heroinist, och en kvinna sa till mig Hoppas han träffar en ny, annars kommer han aldrig släppa dig.

Om han ringer så lägg på direkt du hör att det är han. narkoman eller ej tillslut så tröttnar han och hittar nått annat att göra.

Ring till polisen och berätta hur det ligger till. Du ska inte behöva vara rädd för någon som inte visar respekt. Sen tycker jag att du ska vara stark och visa att ingen kan leka med dig. Hoppas att det fixar sig och du får det lugnt. Mvh/Mandrakonian.

Jazmine, jag förstår att detta är jobbigt för dig. Du ska veta att du gärna får prata av dig här för du kan behöva stöd. Jag är säker på att andra liksom jag känner att vi vill hjälpa dig. :)

Ja, han reagerar inte normalt anser jag. Han beter sig onormalt. Som du själv har sagt, psykopatiska drag (vet ej om det är korrekta termen?).

Det bästa du kan göra är att vara stark. Vet att du GÖR RÄTT! Ignorera honom. Försöka tänka på andra saker, gör saker som gör dig glad. :) Du ska leva DITT liv! :D

Om han ringer ditt job behöver DU inte skämmas. Det är ju han som gör bort sig, inte DU. :)

Det brukar också vara så att när någon känner på sig att "nu är det slut2, då lägger dom in en extra stöt - han blir desperat.

Så nu gäller det att du står emot med ALLT du har!

*stora kramar*

Åh tack snälla du zeretki. Jag har inte orkat skriva i tråden, för jag känner mig så himla dum och återupprepande.

Jag tar på mig hans skuld, jag vet det, men det är så fruktansvärt svårt att bryta det, eftersom jag levt såhär så länge. Han har blivit som du säger, helt GALEN. I helgen har han mailbombat mig, han skrev 8 brev på en halvtimme, + massa mail till min vanliga mail. Han reggar sig som helt olika nick och skriver och försöker spela andra, medan ibland är han sig 'själv'.

Han ringde givetvis inte till jobbet, men jag var inte helt säker, så omedvetet så är jag spänd, känner det eftersom jag är så himla trött hela tiden. Han går på Rohypnol så man kan inte räkna med att han är ofarlig, även om han ser sån ut när han har tagit (dåsar, noddar, segar). Och med all ilska han har inom sig är jag på något sätt orolig även om jag mest blir arg, så finns rädslan därunder. Han har aldrig slagit mig, utan han har styrt mig genom skuldtrippar -som jag börjar 'se' mer och mer.

Men däremot började det ringa på min vanliga telefon igår, någon andades i luren, 5 gånger och sen stängde jag av telefonen. Jag sätter det i samband med honom, men han har iallafall varit lugn på mailen.

Jag måste nog ta något 'steg' i någon riktning snart, för jag tror att jag 'triggar' igång honom med min tystnad. Eftersom jag haft destruktiva relationer förut, så är jag rädd, vill ha kontroll. Och även om det kan tyckas enkelt för andra, så har jag en son och min historia att ta hänsyn till. Därför är det för min egen säkerhet, jag försöker få någon sorts bild av hur han 'är'. Även om jag vet att det säkert uppfattas som en undanflykt.

Jag har tänkt i olika riktningar, att byta mail, och säga till min son att han INTE får öppna. Men det 'väcker' så jobbiga minnen till liv, då jag förut bott på skyddad identitet.

Om jag vore du skulle jag byta telefonnummer och email. För att du ska kunna få vara ifred.

Jag förstår att du vill ha kontroll över ditt liv. Det har du rätt till. Jag tror din rädsla står i vägen för det, kanske? Jag vet inte, jag är ingen expert…men jag har själv ofta känt att rädslan hindrar mig från att ta kontroll över vad jag vill göra.

Tror kanske att det vore bra för dig att tala med någon som har mer erfarenhet av sådana här män. Typ nån kvinnojour kanske? Det finns kanske nåt telefonstöd?

Vi här hjälper ju gärna till men vi kanske inte kan lika mycket som dom (inte jag iallafall).

Gå inte för en sekund på att det är ditt fel.

Du har all rätt i världen att ta ett steg tillbaka för att freda dig! Fortsätter han att besvära dig, ska du kontakta polisen och anmäla honom. Skriv ner när han hör av sig och vad du gjorde m.m. för att ha bevis och ge inte upp!

Du är inte skyldig honom ett smack!

ursekta mig jasmine men detta låter som samma kille jag råkade ut för förra sommaren. han är utlänsk, höll på på samma sätt mot mig so med dig (nästan) jag träffade honom som tur var inte… har ham möjligt vis en mail adress som heter

enLITENapelsin@hotmail.com eller DENcoolKILLEN@hotmail.com det hätte den pykopaten jag blev utsatt för…

Angel88, jag kan berätta för dig att det är inte samma kille. Det finns säkert massor därute som hellre, lägger ut sina obearbetade saker på andra.

Idag var Mia Törnblom på P1 som sommarpratare, hon berättade om en gång hon fått en fråga vad hon önskade av världen. Hon sa då;

"Jag skulle önska att det var obligatoriskt att jobba med sig själv, att det vore en lag på det. Så skulle vi ha människor som tog ansvar för sina egna beteende och en värld som mådde mycket bättre".

Tyvärr är det ju inte så i verkliga världen. Men allting börjar ju inom en själv, som kanske kan ge ringar på vattnen till de som man möter i vardagen, och på så sätt … långsamt kommer också långt.

Jag har tomheten just nu, för på ett sätt var mitt X ett sätt för mig att hålla vissa av mina egna obearbetade känslor ifrån mig, något som kommer tillbaka nu. Och den enda vägen ut är igenom … finns ingen genväg.

Lycka till alla Ni därute :)

JAZMINE, SKULLE VILJA REKOMMENDERA MIN EGEN LILLA BIBEL, AV IYANLA VANZANT-GÅRDAGENS SMÄRTA, DEN HANDLAR OM EN MÄNNISKA PÅ SAMHÄLLETS BOTTENSKIKT, MED ALLA FÖRUTSÄTTNINGAR EMOT SIG, SÅ LYCKAS TA SIG UPP TILL ETT VÄRDIGT LIV, GENOM ATT HON INSER ATT ALLTING UPPREPAR SIG TILLS DESS ATT MAN HAR LÄRT SIG LÄXAN. DET KANSKE LÅTER HÅRT MEN DET BLEV ATT JAG KUNDE FÖRSTÅ VARFÖR MITT LIV HADE VARIT SÅ SVART. JAG UPPREPADE MINA BARNDOMS-TRAUMAN, GENOM ATT FÖRSÄTTA MIG I SAMMA SITUATIONER MED LIKNANDE PERSONER, FÖR ATT JAG INTE HADE LÄRT MIG MINA LÄXOR. ÄNNU. LYCKA TILL

Åh tack lightseeker, den ska jag försöka låna så snart jag kan :)

HITTAR DEN SIDAN FÖRST, AV VET DU DEN KAN VARA SVÅR ATT FÅ TAG PÅ, MEN PÅ EN ANNAN SIDA HÄR SÅ HADE DOM HITTAT DOM SOM POCKET PÅ EN INTERNET-BOKHANDEL, FÅR VÄL SE VEM SOM OSS.

DET BLEV LITET SNURR PÅ SIDAN, SÅ DEN FÖRSTA HALVA MENINGEN SKALL DU LÄSA SOM SIST I INLÄGGET, SORRY!

Vet inte vad som har hänt sedan i juli men…Gör testet på denna sida så får du se var han hamnar.
http://hem.bredband.net/stoppavaldet/Test.htm

Själv tycker jag att det låter riktigt illa ;(

http://hem.bredband.net/stoppavaldet/Test.htm

Hej, Jazmine. Jag håller fullständigt med alla som svarat till dig. Sluta svara på hans mail och svara inte om han ringer. Det värsta en psykopat råkar ut för är nonchalans. Då har dom inte fått fram sin vilja.Jag vet det av egen erfarenhet. Dom vill hela tiden ha kontrollen över partnern i relationen. Spara allt han skrivit och ha det som underlag om du väljer att polisanmäla. Jag tog mig ur ett sånt förhållande för flera år sen och har aldrig ångrat det. Önskar dig lycka till och skickar en varm kram.

Hej Jazmine!

Har läst igenom alla inlägg här och alla är så kloka och stöttande. Det jag tänker och reagerar på är att du har haft en uppväxt med missbruk i familjen vilket naturligtvis gör dig mer mottaglig för att "falla" för sådanan män nu som vuxen…du har ett livsmönster med dig som du måste bryta för din egen men också för din sons skull. Jag har själv växt upp med missbrukande förälder (alkohol,våld).Har själv gått i egen terapi för att bearbeta min barndom, och varit inne i ett destruktivt förhållande inte i så allvarlig grad som dig men dock. Vad jag gjorde var att jag omvandlade rädslan och ångesten till ilska och den ilskan vände jag mot den man som var hotfull mot mig! Jag hotade att "skada" honom om han kontaktade mig igen…lovade att söka upp honom om han ringde igen och då skulle jag inte vilja vara i hans kläder! Och det bästa vara att rädslan jag känt förbyttes i övertygelse om att jag verkligen hade sökt upp honom och ja…jag hade skadat honom! Men han ringde inte mer. Jag tog kontroll över mig själv och mitt liv.

Ditt liv är ditt och ditt välmående är också ditt,han kommer aldrig att vilja dig väl för han ser inte dig…bara sig själv!  Vad jag menar är att du måste hitta i ditt inre din kärlek till dig själv och inse att DU är den som är viktig och din son! Ni har rätten att må bra ,ni har rätten att vara trygga osv. Jag anser absolut att du ska byta mail,byta till hemligt telnummer osv. Han "känner" att du är rädd,att han ger dig ångest och det ger honom näring! Du ska göra ALLT för att klippa med honom så att han inte kan påverka dig på något sätt alls! Dessutom vill jag rekomendera dig att gå i egen terapi med tanke på din uppväxt om du inte redan har gjort det,du har ett helt liv du ska leva och det ska du göra så bra och njutningsfyllt som möjligt tillsammans med din son nu till att börja med.

Varma Lycka till kramar Carina