Träffa inte dit ex. Han är inte i en position där han kan ställ krav. Älskar han dig lägger han av med dorgerna och väntar till du är redo att eventuellt träffa honom.

Vilken människa alltså!

Förklara för hans mamma att du inte känner dig trygg med honom och att du inte vill att han kommer förrän han kan sköta sig. Har hon något vett i huvudet respekterar hon det.

Tänkte bara nämna det att är du så säker på att hans mamma verkligen sagt det till honom och det inte är något han kläckt ur sig? Eller så har hon sagt en sak att ja om hon är villig så kan jag betala flygbiljetten. Missbrukare säger så jäkla mycket. Vrider ord.

Jag ser inte ens vad det skulle leda till att träffa honom, förutom slöseri med hans mammas pengar. Jag har sagt allt jag behöver säga och varje gång han säger att han funderar över något och behöver prata så är det alltid samma visa. Så vad skulle möjligen bli annorlunda av att han satt i mitt vardagsrum?! Är det för att han då har möjlighet att kyssa mig? Tjata sig till närhet? Manipulera mig? Jag är inte alls bekväm vid tanken på att ha honom här, särskilt inte nu när jag bor själv och inte har en chans att försvara mig ifall något skulle inträffa. Har ju ingen aning om jag råkar trycka på en öm punkt eller får sagt "du ljög för mig" en gång för mycket så att han exploderar…

#3 Där sa du ett sant ord….tänkte faktiskt inte på det…

Men om du känner dig otrygg och så säker på din sak att inget mer behöver sägas i person. Då tycker jag att han ska hålla sig borta och du håller fast vid det. Magkänslan har ju oftast rätt. 
Men du kan ju ringa hans mamma bara för att kontrollera det, om hon sa det förtydliga att jag vill inte ha med honom att göra förrän han har skaffat hjälp. Uppmuntra honom inte. 
Och annars har du fått ännu mer bekräftelse på att han säger vad som helst :( 

Men förstår att oavsett så tar det ju kraft att tom ringa till hans mamma, för du vill ju släppa det och gå vidare.

Låter kanske hårt, men jag tycker du ska lugna ner dig. :) Hans mamma vill ju att hennes son ska vara lycklig, och i ett ögonblick såg hon framför sig att det kanske kan bli ni två igen, om sonen skärper till sig, så borde väl allt kunna bli som förut? Samtidigt tycker hon om dig och vill visa all förståelse för dig, så hon håller med dig om allt när ni pratas vid. Det är kanske svaghet av mamman att säga både det ena och det andra, men egentligen är hon bara snäll och vill att ni båda ska vara glada. Ibland kan det bli lite fel. Men du, det är fortfarande 100 mil mellan er, och så länge du inte vill ha något med dem att göra så kommer det bli så.

När du säger "Han är typ 30 och arbetar på kriminalvården, så han stöter ju på såna som mitt ex så gott som dagligen." … så tycker jag att det är lite förnedrande mot ditt ex.. och jag tycker mig märka i din text hur du går in i en offerroll, som samtidigt blir mer spännande av den här 30-åriga killen som kommit in i bilden.

Måste du verkligen prata om ditt ex med honom? Nu? Nu kanske du inte bryr dig om ditt ex, men det är ju ganska respektlöst att berätta om alla hans misslyckanden, taget ur sitt sammanhang. Vi här på forumet har ju för ett tag sen fått höra mycket om hur underbar ditt ex är, men för denna killen antar jag att du dragit upp allt det värsta, och det är också det du fokuserar tankarna på nu? Hur han hotade dig EN gång när han mådde piss.

Jag tror inte du behöver bli ett offer för att gå ut ur den här relationen på ett bra sätt, och jag tror inte du behöver någon ny kille som kommer in och räddar dig. 

Den enda anledningen till att din kille skulle komma är ju för det lilla hoppet att ni kan bli ni igen. Om det är uteslutet så är det bara att säga nej och stå fast vid det. Han kommer inte komma.

Hoppas verkligen att du kan ta det jag skrivit på ett bra sätt, och att du kan förstå nyttan med det. Jag har själv gått in i en offerroll många gånger och jag vet att då kan man inte längre se på verkligheten på ett balanserat sätt, och man gör människor som man älskat nästan till monster.

Vill verkligen inte vara elak på något sätt. Framför allt tycker jag inte du ska oroa dig för ditt ex eller hans mamma. De är bara människor, som tycker allt var mycket bättre när du fanns i deras liv. Och det är bara drygt en vecka sen det tog slut. Det är ingen tid alls.

#7 har rätt i mycket men JAG tycker även att DU gör rätt i att skippa dne här grabben. Även när du talade högt om honom så fanns det ju alltid det där med drogerna i bakgrunden- "det som hände förr"- men kom ikapp och sabbade allt- igen.

Sitt inte och vänta på honom, på att han ska få ornding på sitt liv- men kanske du ska ta det lilla lugna också med att börja med en ny relation så snart? Att du var väldigt kär och nära, att det var intensivt med ditt ex och att det är mycket att sörja är tydligt. Tror absolut att träffa honom är en dålig idé, han kan manipulera dig. Stå på dig. Men ja, gå inte direkt in i en ny relation, låt dig stanna upp och tänka och känna. "kriminalvårdaren" låter sund och klok men alla människor är trevliga…tills man lär känna dem, brukar jag tänka ;)

eller min favorit "Även Hitler hade vänner"…. 🍸

Har varit i en liknande sits och ja, det är SJUKT skönt att ha någon som stöttar en som man kan vräka ur sig ALLT dåligt som ens ex gjort mot en… men det är inte rätt väg att gå om du tänkt att kriminalvårdaren ska bli din framtida pojkvän, tror jag. Sen som #7 säger, så är det inte snällt mot exet….MEN…vem bryr sig. Det är ditt ex, han är ute ur ditt liv, vräker du inte galla över honom till dina vänner så när är det okej att vräka galla över någon? ;D Jag ser det som en del i läkeprocessen- men just därför är det dumt att blanda in killar som du vill dejta. :)

Jag har inte svartmålat mitt ex inför någon. Jag talar om rent konkret vad som gick fel, varför jag inte kan godta hans beteenden…den här mannen, som jag precis har börjat träffa och ingen av oss har någonsin uttalat något om att detta skulle vara eller leda till något seriöst, har väldigt starka åsikter kring missbruk. Det leder till många intressanta diskussioner oss två emellan eftersom jag inte ser allting som han gör, men så har vi ju helt olika perspektiv på det också. Han ser det från en yrkesroll, jag ser det från en känslomässig relation. 

 Jag var väldigt kär i mitt ex och jag är så ledsen över att det gick åt fanders. Hade drömmar och visioner om en möjlig framtid ihop och tyckte att han var fantastisk som tog sig framåt i livet. 

Men att ljuga för mig en gång är en gång för mycket. Att stå och gapa på mig utanför min lägenhet mitt i natten och uppträda hotfullt en gång är en gång för mycket. Det är enligt mig fullkomligt oacceptabelt. Jag ska inte behöva gå runt i min relation och vara rädd för att jag kanske får tryckt på en öm punkt eller får trampat på honom så att han exploderar. Vart någonstans skulle det vara sunt? 

Han rökte på som en jävla skorsten i början av vår relation. Gav honom en chans att lugna ner sig, för annars skulle jag gå. Han la av direkt. Första chansen. 

Han stod utanför min lägenhet och gormade mitt i natten. Vi gick in och blev sams till slut, fastän jag skakade av rädsla och ångest. Andra chansen.

Två dagar efter får han ett återfall och ljuger om det. Då rökte han alltså inte bara på, utan brände alla sina pengar på methadon och benzo. Ingen mer chans. 

Överreagerar jag verkligen? Hur många chanser ska han ha då? 

Vi lägger kriminalvårdaren åt sidan, för han är egentligen inte jätterelevant i detta då vi som sagt aldrig har yttrat något om att vi skulle vara seriösa. Tror inte alls att han skulle vara intresserad av mig på det viset och jag är inte redo för en ny relation, även om jag uppskattar sällskapet så vill jag inte ha några förpliktelser emot honom eller någon annan. Kanske onödigt av mig att blanda in honom i detta. 

 Har aldrig menat att vara förnedrande emot mitt ex. Jag VET att han är världens snällaste och jag vet att hans vänner är supergoa killar och jag har lärt mig jättemycket utav den här relationen. Men det är svårt när alla andra runt omkring mig envisas med "Såna som han förändras aldrig. Dom blir aldrig någonting. Du förtjänar bättre. Ge dig inte in i sån skit. Du kommer sluta som dom. Han är farlig. Han uppvisar symptom på schitzofreni. Han blir psykotisk och då svävar du i livsfara."
 Detta kommer ifrån folk som på ett eller annat sätt arbetar med ungdomar och folk som…inte har det så lätt. (mitt ex har vissa diagnoser som vissa utav dessa personer baserar sina slutsatser på). 
Detta kommer från folk som jag antar vet vad dom pratar om och som är väldigt sunda. Då är det jätte, jättesvårt för mig att sitta som en naiv 19 åring och argumentera för att dom har fel…

 Det här är skitjobbigt. Även om jag vill tro att mitt ex aldrig skulle göra om sina misstag så är jag rädd att det dyker upp nya oacceptabla misstag. Vad händer den dagen jag står med en bebis med feber som skriker i tre dagar? Kan han ta det? Kan han hantera det? Jag tänker inte stanna och ta reda på det…Det hade väl ändå varit mer än lovligt korkat när jag har sett vilka sidor han sitter inne med. Jag har varit i destruktiva relationer så många gånger och jag har lärt mig att ingen man är värd att jag sätter min självrespekt åt sidan. För min egen skull, så är det absolut vettigaste att gå från honom och inte se tillbaka. Det gör att jag blir stark och trygg i mig själv. Jag visar mig själv att jag har sunda värderingar och att jag inte låter mig behandlas hur som helst. Och det är värt 1000 gånger mer än att fortsätta hoppas på att han kanske inte kommer behandla mig illa igen…Jag vill aldrig mer vara intim med en man som har skrämt mig till tårar.

#9 Nej, du överreagerar inte.
Beroenden ska man inte blanda sig i. Inte lögnaktiga människor heller.
Och behöver du prata med någon om det, vem det än är så gör det utan dåligt samvete. Det är ditt ex som gjort det mot er, inte du.
Du gör inget fel som säger om det är.

Vill bara påpeka att jag aldrig ifrågasatt att du verkligen borde göra slut med honom. Du behöver inte försvara att du inte vill vara hans flickvän mer, i alla fall inte för mig. Det enda jag ville säga var att det nog inte är nödvändigt att bli så hispig över mammans och exets agerande. Det är väl inte så konstigt. Jobbigt kanske, men du kan alltid välja att ta det som en komplimang, och bestämt visa att det är slut.

#10 Tack Hera…Det är en så annorlunda situation så det är jättesvårt att hålla fötterna på jorden…

#11 Nej förlåt det var inte meningen att lägga sig så mycket i försvarsposition..Kände bara ett behov att förklara lite mer hur jag tänker och känner…

Just det ja…jag pratade med exet igår och han var hos läkaren. Han läggs in på psyk nu..

#12 :)

Jobbigt för er båda! Kram på dig!

Fattar inte att livet kan förändras så på mindre än 2 veckor. För två veckor sedan planerade vi att han skulle hit och allt skulle bli så bra…Nu blir jag påspänd av en man som hänger i motsatta campet till mitt ex och han kraschar och åker in på psyk…

Han sa att han hade åkt in på psyk oavsett om vi varit tillsammans eller inte, alternativt behandlingshem eftersom provsvaren visade positivt från återfallet som han tog medan vi fortfarande var ett par. Är jag hemsk om jag känner att jag är glad att vi inte är ett par längre nu när det blev såhär? :(

"Nu blir jag påspänd av en man som hänger i motsatta campet"
Den meningen känns ju väldigt underlig. Är det för att göra exet svartsjukt?

Nej, man är inte hemsk för att man är glad att man slipper skitet med droger och narkomaner.

Nej det var absolut inte därför…jag bara vädrade mina tankar kring hur fort saker och ting förändras..man hade en plan och sen är allting annorlunda…så det var absolut inte därför. Anses det olämpligt så får kommentaren raderas. Jag tänkte högt helt enkelt och ber om ursäkt om det anses stötande.

Eller…ta bort den kommentaren från mig förresten. Det var onödigt…

#17 jag tog upp kriminalaren ör ditt sätt att skriva om honom lät som att ni var påväg att ha en relation, eller har en relation (han som spänner på dig) och som ändå säger "gör du såhär så vill jag inte träffa dig mer"- lät som en möjlig relation. Så… lätt att ta fel :)

Om ditt ex hänger här på forumet borde han kanske sluta med det om han inte pallar att läsa sådana saker om ditt liv. Precis som att du knappast skulle be honom att sluta skriva saker på facebook- du skulle blockera/ta bort honom från facebook.

#18 *suck* så klumpigt man kan uttrycka sig och så kommer man på det efteråt. Munnen går fortare än hjärnan i vissa fall :( 

 Alltså…Jag har ingen aning om vart jag har den här snubben. Utgår väl bara ifrån att om han är ute efter något seriöst så kommer han väl att säga det någon gång..Lyckligtvis verkar han inte vara den som kastar sig in i något, vilket är skönt för då kan jag bara slappna av och tänka lite på mig själv. 

 Mitt ex är ju väl medveten om att jag är aktiv här och brukar gå in och läsa vad jag skriver. Eller gjorde iallafall när vi var tillsammans. Det har aldrig hindrat mig från att skriva det som jag anser passar mig. Eftersom jag aldrig nämner honom vid namn och aldrig skriver sånt jag inte kan stå för så har jag inga problem med att han läser. Men han vet ju att jag skriver väldigt privata saker här och just nu så är det vårat uppbrott som är aktuellt i mitt relationsliv, så då får han ju välja själv om han vill läsa eller ej. Tycker däremot att jag inte behöver trycka upp vissa saker i ansiktet på honom nu när han mår som sämst, ifall han läser. Därför jag bad om att få kommentaren raderad, för det var burdust och utan någon som helst tanke på honom som trots allt har sina känslor kvar för mig i allt det här…Även om han själv säkert förstår av min första text vad som pågår så kan såna kommentarer ändå göra väldigt ont och det önskar jag honom inte.