min bästa vän..
Jag kanske överreagerar, men jag är jätteledsen på min vän just nu. Vi kan kalla henne L.
L träffade en kille i förrgår och hon var superglad och tyckte att allt kändes bra och hon vill gärna fortsätta träffa honom. Eftersom hon har haft lite svårt med kärleksrelationer så är jag jätteglad för hennes skull. Hon fick sova här när hon skulle på dejten så att jag kunde fixa hennes smink och hår, stylist som jag är.
Jag nämner ju ofta att jag har ett handikapp. Ehler Danlos syndrom vilket kort sagt är en muskelsjukdom som ger mig konstant smärta i muskler och leder (värst på vintern när det är kallt), dålig sömn och koncentrationsförmåga, samt dåligt minne. Satt i rullstol som liten och kommer hamna där när jag blir äldre också. Har opererat ena benet 4 gånger och det är en daglig kamp att ta sig ur sängen och leva ett normalt liv. Detta är inget handikapp som syns, oftast till min fördel, men ibland till min nackdel.
Igår vid 23 tiden så hade jag precis pratat med 30 åringen som jag nämnt tidigare angående att jag skulle komma hem till honom idag och myste runt i pyjamas och skulle precis bädda ner mig framför tvn.
Då ringer min telefon. Det är L och hon var alldeles lyrisk och sa åt mig att ta på mig fina kläder och sminka mig för den här killen som hon träffat (J) hade bjudit hem henne till honom, men hon ville inte åka själv för hans kompisar var där.
Var inte alls sugen, men förstår ju att detta är viktigt för henne och hon behövde stöd och jag skulle ju ändå inte göra någonting, så jag tackade ja till att följa med, men sa att jag måste vara hemma vid 1, 1.30 eftersom jag skulle upp tidigt idag. Hon sa då att vi skulle vara hemma absolut senast 3 för hon skulle också upp tidigt.
Hon kom hit och invaderade lägenheten och skulle låna smink och spegel och få fixat håret och låna kläder som nu bara ligger runt garderoben. Sen åkte vi.
Väl där så är J's vänner aspackade och väldigt högljudda och spelade väldigt hög musik. (låter som en tant nu, ursäkta). Men dom var trevliga och sociala så man fann sig till rätta i en av fåtöljerna medans dom kivades om vilken låt som skulle spelas härnäst. Allteftersom dom dricker så blir dom mer och mer på. Dom ville ha upp mig till att dansa och tackade nej med förklaringen att jag har dåliga ben. Då börjar dom dra och slita i mig och knuffas och kittlas och drar ännu mer för att försöka få med mig. Kände verkligen hur mina leder tänjdes åt helt fel håll (är överrörlig med på grund av sjukdomen) och bad dom sluta. Sen fick dom någon jävla idé om att alla skulle sätta sig PÅ mig i fåtöljen. Kan ju då poängtera att den ena killen var allt annat än en lättviktare…Så L sätter sig i mitt knä, sen kommer J's två kompisar och ska sätta sig ovanpå dom också. Så höll det på hela kvällen! Att dom skulle sätta sig på en så fort det var något eller bara för att "retas" lite! Försökte upprepade gånger tala om att jag har ett handikapp.
Fick emellanåt ögonkontakt med J och jag såg att han såg att jag hade det jobbigt och försökte säga till sina kompisar så gott han kunde. Men han var väl inte riktigt den man lyssnade på.
L satt och trummade på mina ben och en annan tjej i sällskapet började också trumma på mina ben. Då säger L "Testa att slå så hårt du kan! Hon har bara en muskelsjukdom så det är lugnt!" Så då satt dom där och turades om att slå mina ben så hårt dom kunde…jag var chockad och fick inte sagt ifrån. L har ju för sjutton kört mig i rullstol när vi gick i skolan! Hon har sett hur dåliga mina ben är!
Tiden gick och jag fortsatte behandlas som en trasdocka. När klockan var 2 så bad jag L om att få åka hem. Då sa hon "Jag sa senast tre och det tar bara en halvtimme hem. Så vi kan stanna lite till!"
Jag var så trött och hade så ont och började må illa av tröttheten. Klockan blev 2.30 och klockan blev 3. När vi sedan äntligen skulle gå så ska självklart den stora killen krama en hejdå och tar i för kung och fosterland så jag kunde inte andas och så skrek han mig rätt in i örat.
Klockan 4, stod vi utanför min lägenhet igen och jag ville bara gråta. Det kändes som om min kropp inte höll ihop sig själv och som om mina inälvor skulle komma upp vilken sekund som helst.
Nu ligger jag här i sängen och kan inte ta mig upp. Jag skulle ha gått upp vid 8 för att färga håret, fixa i lägenheten och göra mig iordning för att åka till min "dejt" om man nu vill kalla det det, men jag kommer inte ens upp! Jag ställde upp på L eftersom jag visste hur viktigt detta är för henne med J, men det togs ingen hänsyn till mig och min sjukdom alls. Det kommer ta flera dagar för mig att återhämta mig för jag tänker ändå åka idag och imorgon fyller min pappa år. Hela nästa vecka kan jag inte boka in någonting för jag kommer vara så jävla slut…
Som sagt, jag är nog överkänslig just nu, men jag är ledsen på henne…
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
L är inte din vän om hon behandlar dig på det viset. Är detta första gången som hon behandlar dig illa så berätta för henne hur illa hon gjort och ge henne en chans att bättra sig, men har detta hänt tidigare skulle jag säga upp bekantskapen. Med såna vänner behöver du inga ovänner.
Sedan måste jag säga att jag tycker du borde kunnat förutse att kvällen skulle bli en katastrof med tanke på upplägget och enligt mig borde du aldrig gått dit överhuvudtaget. Om du ändå skulle ge det en chans så borde du gått hem så fort du insåg att de inte visade hänsyn mot dig.
Om du vill att andra människor ska värdesätta dig och respektera dig så måste du först värdesätta och repektera dig själv och det gör du inte genom att ställa upp så saker som du inte mår bra av. Inte ens om du gör det av omtanke om någon annan. Istället förstärker du andras uppfattning om att det är okej att behandla dig hur som helst, och det är det verkligen inte. Du är värd mer och du måste visa det genom att sätta gränser som du inte ruckar på för någon. Människor som verkligen uppskattar dig kommer att förstå och respektera de gränserna och de andra kan du strunta i.
/Sjöis
"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"
Oj vännen… det du berättar är ju rena rama misshandeln!
Hur korkade och icke illamenande personerna än var blev det ju rena misshandeln!
Jag förstår att du är ledsen på din kompis! Tycker du ska prata ut med henne om vad som hände under den kvällen. Inte för att anklaga henne utan bara berätta för henne hur du upplevde det och hur du faktiskt mår nu efteråt!
Det är lätt att glömma bort andras plåga och smärta när man inte upplever den själv eftersom den inte syns… Hur obetänksamt och korkat det än var av din vän med att slå osv!
Förstår också om du känner dig utnyttjad i hela situationen med tanke på att din kompis tog så lite hänsyn till dig när du nu ansträngde dig och ställde upp.
Stor varm MJUK kram till dig! 🌺
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.
L är väldigt speciell och tänker sig sällan för. Hon är ganska självcentrerad och pratar och bekymrar sig mycket om sig själv och det är okej, men ibland önskar man att hon ibland också kunde sätta sig själv åt sidan när jag behöver henne så som jag gör för henne.
Jag lovar, hade jag kunnat GÅ hem så hade jag gjort det. Men det tog en halvtimme med bil och det var L's bil och jag har inget körkort och de andra hade ju druckit. Så jag kom inte därifrån.
Hur skulle jag kunna ha förusett att folk skulle slita och dra och även sätta sig på mig (bokstavligen)? Det är ju inte vad man normalt räknar med när man träffar folk. Och jag försökte som sagt flera gånger att tala om att jag har ett handikapp men fick bara till svar "Det har väl för fan alla, sluta fjanta dig". Försökte flytta på mig, gå undan, vara med hundarna istället. Det var inte som att jag bjöd in folk till min privata sfär heller. Jag var trevlig och skojade och så, men höll mig för mig själv och försökte visa tydligt att jag inte hänger på vad som helst…Ville inte ställa till med en scen heller, återigen för att jag visste hur viktigt detta var för L och ville inte förstöra något för henne…
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Tack så jättemycket Tjeja.
Man hoppas ju liksom att folk ska inse hur mycket man vill dom väl och hur mycket man bryr sig om dom och att man då också ska få samma mynt tillbaka, men tydligen inte :/
Jag pratade lite med henne innan jag hoppade ur bilen. Sa bara att detta inte får upprepas till en annan gång för nu är hela min helg förstörd och jag kommer få ont osv och att vi faktiskt hade en deal om när vi skulle ha varit hemma. Hon satt bara tyst och "Hmm"ade och tittade ut genom framrutan…
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Jag kommer inte riktigt ihåg hur gammal du är, men nu får du börja med att bli obekväm och jag kan tycka att du faktiskt ska ta kontakt med dem nu i efterhand och upplysa dem om din upplevelse. Jag tycker även att du ska tacka nej till att umgås med dem och vara tydlig med varför. Om du någonsin skulle hamna i en liknande situation, så ta en taxi eller en buss. Upplys då vännen om att du behöver ta dig hem och att hon bör följa med. Sedan verkar ju inte det här vara några killar som man vill ha i sin omgivning och kanske skulle även hon må bra av att undvika killarna ifråga.
#5 Jag är 19. Blir 20 i sommar.
Jo jag har försökt få tag på L. Ringde henne innan men hon svarade inte. Sen fick jag ett sms där det stod "Vad ville du?". Skrev tillbaka att jag ville prata om igår och sen dess har hon inte hört av sig, men ser att hon uppdaterar sin facebook hela tiden.
Jag vill inte träffa dom killarna igen. Inte en chans. Det var inte min typ av umgänge så om hon vill dit så får hon åka själv framöver.
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Förskräckligt beteende av din kompis.
Jag som har samma sjukdom lider med dig. Har du möjlighet så prata gärna med din läkare, reumatolog, sjukgymnast om händelsen och att du har mer ont än normalt pga det just nu. De kanske anser röntgen behövs av benen. Ortoser är också att rekommendera, kan du få av sjukgymnast om du inte redan har. Du kan även få smärtstillande om du inte redan äter det.
Sen ta ett allvarligt snack med din vän, anledningen till att du inte fått tag på henne kan vara för att hon känner sig dum efter händelsen och inte vågar prata med dig pga att hon mår så dåligt.
Men herregud! Nej du överreagerar verkligen inte! Fan vilka omogna människor som håller på så och inte kan lyssna! Din vän borde veta bättre än så… Sjukt respektlöst..
Styrkekramar ❤️❤️🌺🤗
Den vännen är inget att ha, hoppas du lärt dig av denna hemska upplevelse (menar inget illa, bara att man ska lära sig av allt man är med om här i livet.. gott som ont) och aldrig mer följer med henne på saker för hon kommer aldrig, aldrig, aldrig have your back. Ställer inte hon upp för dig har du inga skyldigheter att ställa upp för henne.
Hon vill säkert inte prata för att hon skäms och fattar att hon betedde sig dumt åt bara föratt impa på en kille. Nästa gång folk slår på dig får du verkligen säga ifrån, hade också blivit sjukt chockad. Riktiga fjortis fasoner på din vän. Låt henne tro att du släppt det men ställ henne mot väggen och tala tydligt om att det inte är så man behandlar en vän. Ni ska ta hand om varandra inte skada.
Anna och taxen Max