Hej!

Jag ska också snart flytta ihop med min pojkvän och hade lite samma problem att jag inte längre visste om han ville flytta ihop eller inte då han verkade negativ osv.

Jag frågade han helt öppet om han ville det när vi var själva och påpekade hur han hade betett sig och då sa han att han ville flytta ihop med mig samtidigt som han ville flytta ihop med en kompis till han och göra något spontant och roligt med honom (medans de fortfarande är unga liksom). Så han visste inte riktigt hur han ville göra. Vi har f.ö "bara" varit tillsammans 5 månader nu.

Vi bestämde iallafall att han skulle flytta ihop med honom nu och att vi skulle flytta ihop senare så han skulle hinna göra något spontant och roligt som han sen inte kan göra när han flyttat ihop med mig och vi börjat bygga upp vårat liv tillsammans.

Sen nu har han ändrat sig iallafall och ska flytta med mig när jag ska skaffa jobb längre ner i landet vilket förhoppningsvis blir väldigt snart :)

Men jag tycker att du ska fråga din pojkvän varför han varit så negativ, om det är något som skrämmer han när det blir mer seriöst eller om det är något annat som stör honom.

Kan ju bli bättre bara ni fått prata ut om det ordentligt :)

Lycka till!

Tack så mycket för dit svar :) 

Jag får göra som du säger verkligen sätta mig ner och prata ut med han:) För det är säkert bara något litet men man kliar ju sig i huvudet

Kan ju vara så att han trots vad han säger innerst inne inte är redo flytta ifrån sin mamma och får lite inre panik när du föreslår han ska flytta. Kanske du ska backa lite i din iver och låta honom få flytta hemifrån i sin egen takt, att du hela tiden kommer med insinuationer om att han ska flytta och visar på nya bostäder kan få motsatt effekt med det du vill och han stretar emot mer.

Att flytta ihop är en stor förändring och det känns som singellivet och möjligheterna, som man ändå aldrig utnyttjar, försvinner. Det kan ta ett tag och inse att det faktiskt bara blir bättre av det hela, men i mångt och mycket förespråkar ju alla tv-serier och dylikt att det ska vara ensamt leverne utan att vara fångad. 

Ta en diskussion som tidigare nämnts och fråga honom rakt ut varför men ställ frågan neutralt såsom "det känns som du inte riktigt är säker på detta,är det något som gör att du är osäker på att flytta ihop?" hellre än "varför vill du inte flytta ihop med mig?". Är du för anklagande kan han känna att han inte vill vara ärlig.

Om det är möjligt flytta själv så du får bestämma boende, han kommer säkert flytta efter.

Att flytta hemifrån är ett stort steg och att flytta ihop med någon är ett annat stort steg. Det kan påverka förhållandet väldigt mycket att flytta ihop. Har du själv bott tillsammans med en partner?

Jag tror inte din pojkvän är redo för det steget än, men det behöver inte alls betyda att han inte tror på ert förhållande. Jag tycker att du borde avvakta och låta hans känslor komma ikapp dina.

Det är ofta inte smart att flytta ihop med någon som inte har bott ensam tidigare. Risken är stor att den andra parten väntar sig att det ska bli likadant att bo med dig som att bo med mamma, och då är det bäddat för konflikter. Skaffa er boende på varsitt håll, så att han lär sig att klara alla aspekter av sitt boende på egen hand. När ni båda vet att ni klarar er själva kan ni flytta ihop på ett mer balanserat sätt.

Jag hade sambo innan jag testade att bo själv som jag gör nu. Det var ett otroligt dumt drag som ledde till mycket onödiga konflikter. Man växer och mognar något enormt av att bo själv och han borde få möjligheten att göra det först. Risken som är då, som i mitt fall, att man blir väldigt fäst vid att vara just själv och att man blir lite kär i sin nyfunna självständighet. Men det går väl över som allt annat

jag känner ingen som levt i en relation när det var dags att flytta hemifrån (jag själv inkluderat) som bott själv innan man flyttat ihop, och i inget av fallen har någon av parterna trott att det bara är att glida vidare som om man bodde hemma. jag tror att det kan vara klurigt i början oavsett hur man flyttar ihop. oavsett om man varit hemmaboende hos föräldrar och flyttar direkt in med någon, eller kommer från eget boende in tillsammans med någon blir det en omställning. att lära sig bo själv tror jag inte alls är en nödvändighet om inte det är så att någon önskar det. jag tror att risken är ganska liten att man tror att man ska bli servad. det handlar nog mer om vissa personer snarare än folk som flyttar direkt från föräldrahemmet, och de personerna vete sjutton om dom inte åker hem till mamma och pappa med tvätten ändå, för sådanna känner jag också.

Jag och min sambo har varit ihop sen fem år tillbaka ungefär, vi är båda 22 nu och var 17 år gamla då. När han blev 18 fick han jobb och flyttade hemifrån till en etta som han hyrde genom företaget han jobbar för. Jag hade ingenting emot att han flyttade hemifrån själv eftersom jag fortfarande hade ett år av gymnasietiden kvar och ville gärna ha en fast inkomst innan jag flyttande in med honom så att jag inte behövde leva på honom så att säga. Dessutom ville jag gärna att han skulle lära sig att bo själv en stund så att han vet hur är att sköta ett hushåll på egen hand. Jag bodde under tiden kvar hos mina föräldrar men sov över under vissa helger hos min pojkvän ändå. För ett år sen ungefär började vi att gå på visningar och några månader senare köpte han en ganska stor tvåa men han fick flytta in där själv, igen, eftersom jag inte var redo än. Nu är det snart ett halvår sen jag flyttande in hos honom och så här i efterhand är jag glad över att han fick bo själv i några år eftersom vi delar upp hushållssysslorna ganska jämnt mellan varandra utan tjafs och bråk.