Oj vad tråkigt att din mamma drog in en ny så fort. Har du berättat hur du känner?

huruvida han dumpar henne eller inte är ett senare ämne, de kanske är kära och ingen vet hur länge ett förhållande håller.
däremot tycker jag du ska prata m mamma om de andra, att du tycker det gått alldeles för fort o hennes nya stil. Ni kanske kan komma fram till något tillsammans som båda kan trivas med.
Hade mina barn sagt något till mig om min "stil" så hade jag definitivt lyssnat och försökt hitta ngt som de kan acceptera, dock hade jag nog inte gjort om mig helt för då hade det inte vart jag.

Ja men det går ju inte att prata med mamma. Hon är helt förändrad och inte så seriös som när hon var med pappa. Då var hon lugn och så.

Nu flamsar hon bara och när jag står på mig så blir hon arg pch säger att jag inte har med det att göra och att dom är vuxna båda. Det är inget fel på killen egentligen, han är rätt trevlig mot mig och inte alls så barnslig som mamma blivit. Men jag saknar den mamma jag hade som var lugn och trygg och alltid fanns. Hon säger att hon finns nu med men det gör hon inte

Oj, kan bara tänka mig hur svårt det måste kännas. Om du inte får fram hur du känner till din mamma så kanske det är lättare att skriva ett brev som hon får läsa. Då får du fram allt du vill ha sagt innan hon får en chans att avbryta dig. Annars har jag nog tyvärr inte så mycket råd att ge. :/

Usch vad jobbigt… kanske kan du prata med den nya killen?🙂

Din mamma är kär, och hon kommer preci ut ur ett långt förhållande! Bara för att man är 44 på pappret så måste man inte bli jättetråkig.

Hur påverkar hennes fnissighet och kortkorta kjol DIN trygghet?

Fundera på om du kanske är den som inte vill unna din mamma någonting bra, för att du är lite orolig för hur det ska gå- men även tycker att uppbrottet är din mammas fel?

Bara för att du upplever det så, så måste det inte vara så. Du är deras barn, du bor under samma tak, du har sett saker själv- men det sker även saker som man som barn inte ser eller förstår hur det påverkar, vad som blivit sagt ovanför ditt huvud, bakom kulisserna.

Nu är jag vuxen, men känner igen mig i beteendet hos min egen mor (och far, tyvärr ;) ) när de precis skilt sig. De blev annorlunda- MEN de blev även lyckligare. Tänk om din mor var så "lugn" och sansad för att hon inte längre var kär i din pappa, kanske mådde dåligt, kanske hade det jättetråkigt, tänk om DET HÄR är hur din mamma är, när hon är glad? :)

Åldersskillnader är inte alltid ett problem, han vill kanske aldrig  habarn, eller så är de inte riktigt där och det är inte ett problem ännu. Kärleken styr man inte över alla gånger. Även om det tar slut mellan dem imorgon så blir ju relationen inte fel? Relationer tar slut ibland, de kan ändå ha varit bra för en (eller dåliga).

Sluta skämmas å dinmors vägnar, även om det är svårt. Hennes handlingar står för henne- inte för dig. Ni är individer, och hon är vuxen. Vuxna är också människor.

Unga Kvinnor blir ofta ihop med gamla gubbar, så varför skulle inte din mammas pojkvän tycka om henne, även i längden? Och med eller utan den här pojkvännen, så hoppas jag att du inser att det skulel nog tagit slut mellan dina föräldrar ändå. Man stannar inte hos någon för att den personen aldrig skulle lämna en, man är med någon för att den personen gör en lycklig och man tycker om varandra.

Prata med din mamma och förklara att det känns lite pinsamt att ta hem kompisar när hon är klädd på ett visst sätt, så kanske hon kna visa dig den hänsynen. Däremot finns det ingen anledning att klanka ner på hennes beslut i vilka män hon dejtar så länge dessa faktiskt är trevliga mot dig? :)

Tänk såhär- hur känner du om din mamma äger åt dig hur du ska klä dig eller vilka killar du får bli kär i? Din mamma är precis som du + din mamma. Hon är en kvinna som vill bli älskad och få älska, men hon är också din mamma och hon älskar även dig och bryr sig om vad du tycker och känner. Så utnytja det inte mot henne. Är hennes kille dum med dig eller henne? klaga på honom och relationen. Inte annars. Skäms du för hennes utseende? Be henne att klä sig på ett annat sätt när dina vänner är där, men det handlar nog om att hon vill vara sexig för sin pojkvän…vilket du kanske inte vill höra om. Men så är det iallafall.

Såhär är det, i din ålder föräldrarna oftast pinsamma för minsta lilla. Och det är jättevanligt att äldre män eller Kvinnor träffar en ny, yngre som dom sedan "börjar om" med och skaffar barn osv. Dock brukar detta ske när de första barnen flyttat hemifrån.

Du måste prata med din mamma om det! Du bor också där, och vill du inte ha någon "inneboende" så har du rätt att säga till.

Nej ni har fel. Hon går ju inte att prata med längre. Och det är inte såhär hon är EGENTLIGEN när hon är glad. Hon är bara speedad nu. ett exempel:

Om det är nått i skolan som bekymrar mig har jag ALLTID kunnat prata med mamma förut. Då kunde hon säga typ: "kom och sätt dig här så pratar vi om det, vad är det som känns jobbigt?"

Nu säger hon typ:

"jaja det ordnar sig väl,  hihi haha tralalala" (sjunger nån rocklåt samtidigt som hon dansar runt och skrattar hysteriskt) När jag vill sitta och PRATA.

Då kan hennes nya kille komma till mig och fråga om vi kan prata om saken. Men det är ju min MAMMA som borde vilja veta hur det är i skolan och inte hennes kille-

#8 Det där är verkligen inte bra. Din pappa borde prata med henne. Hon kan inte skita i sitt ansvar som förälder bara för att hon är kär.

Jag instämmer 100% med Hera…

Kan inte låta bli att fråga hur pappan mår? Stackarn! :-/

Jag har varit med om nästan exakt samma sak som dig, TS… Jag kan inte skriva några detaljer eftersom jag inte är helt anonym här men jag tycker att du ska prata med någon, kanske din pappa eller en skolkurator?

Det jag ångrar med alltihopa är att jag höll allt inom mig för min mamma gick inte heller att prata med. Hon slog ifrån sig allt och det förstörde vår relation helt vilket jag inte vill ska hända dig! Jag hoppas såklart att det "bara" är en fas din mamma går igenom och att den snart är över.

Lycka till med allt!

Pappa mår jättedåligt förstås. Han älskar mamma. Dom hade det jätte bra tills mamma blev så där konstig och började "jobba över" jämt och gömma sig i källaren med telefonen jämt och började tokbanta, bytte frisyr klädstil intressen musiksmak, ALLT. Hon har då aldrig intresserat sig för motorcyklar och hårdrock förut iallafall-

men pappa ska prata med henne. Men han tror inte det gör nån nytta. För han tror hon bestämt sig för att uppleva tonårslivet igen

#13 Du skriver att dina föräldrar hade det jättebra innan din mamma blev konstigt, men antagligen tyckte inte din mamma det. Något måste varit fel, men vad vet kanske varken du eller din far. Och att hon uppför sig annorlunda nu beror nog på att hon försöker hitta en ny roll och ta reda på vem hon är och vem hon vill vara. Det kan inte vara lätt efter ett så långt förhållande där hon antagligen haft en tydlig roll. Jag tror hon kommer lugna ner sig så småningom. Men fram till dess upplever du att hon inte finns där för dig. Det är så klart ett stort problem, och jag tror att du skulle behöva prata med någon, förslagsvis en kurator. Din skolsköterska kan nog hjälpa dig att hitta någon du kan vända dig till.

#13 Man kan bli förälskad trots att man egentligen har det bra. Man är inte alltid på topp i en relation som sträcker sig över tiotals år, men det betyder inte att man har det dåligt eller att man inte kommer ha fjärilar i magen för sin partner igen. Man kan bli förälskad i nån annan, och om man hänger sig till den känslan kan det man hade dö ganska fort. Jag tycker det låter som att mamman blev lite uppvaktad av en yngre kille och tyckte det var helt underbart med lite uppmärksamhet och gick all in. Det är ändå ett val man gör om man ska tillåta sådant eller bryta och försöka skydda relationen. Allt kanske inte är perfekt med ens partner, men är det värt att riskera allt man byggt upp under så lång tid?

Det verkar ju i alla fall inte som att mamman var så intresserad av att lämna pappan förrän detta hände. Okej om man skiljer sig för att man har riktiga problem och mår dåligt av varann. Men här verkar anledningen bara ha varit att hon blev kär i någon annan och började odla den relationen vid sidan av utan att ta ett snack med sin partner på en gång.

15 nu känner du ju inte alls till hur dessa människors förhållande såg ur. Så att antaga att det enda som fick henne att lämna mannen är fel. Det är ju ganska troligt mer som spelat in. Vi vet ingenting mer än det som ts skrivit. Och ts levde inte i förhållandet.

#16 Det är sant. 

Däremot så inledde hon uppenbarligen en romans med den här killen innan hon redde ut sin relation med pappan. Är man så missnöjd med sin relation kan man väl göra upp med det innan man inleder något nytt.

Men ja, jag vet inte allt, och jag kanske misstar mig ordentligt.

ja jag är 100 på att hon träffade han medan hon var gift med pappa. Det var ju därför hon blev så konstig. Hon behövde ju inte gå och gömma sig för att prata i telefon med en väninna. Det var den nya hon smusslade med i smyg, + alla jobba över kvällar som blev typ samtidigt. Hon var hos den nya killen. Även om hon inte erkänt det. Såklart hon inte kunnat hinna träffa honom EFTER skilsmässan för han flytta ju in så fort.

#17 Där håller jag med, man ska avsluta det man har innan man påbörjar något nytt. av respekt för en person som man uppenbarligen en gång har haft starka känslor för.

Men anledningarna till vrför det blev som det blev vet bra dom.

men sen tycker jag bara det är allmänt pinsamt också. Två grann tanter som varit här och inte visste att mamma hade en ny frågade om jag hade min kille på besök. Nää det är mammas kille liksom. Men han är ju bara 6 år äldre än mig och 24 ¨år yngre än mamma så vore ju mer normalt om jag var ihop med han iofs

#8 Jag tycker du skall ta tillvara att din mammas nya kille frågar om du vill prata, dels kan du prata om det varit något i skolan, då kommer du att märka om han verkligen bryr sig o faktiskt lyssnar.

Om du blir bekväm med att samtala med honom så kan du fortsätta med dina känslor över den nya situationen, att du störs så över din mammas flamsighet o att hon slutat lyssna på dig.

Även om du tycker att han är ung så är han vuxen, o kanske mognare än du tror. Han är oxå den som har möjlighet att nå fram till din mamma.

Nej usch, jag hade tyckt att det var väldigt jobbigt om jag var i din situation TS. Jag är 20 och de flesta jag känner också och dom är allt annat ifrån mogen och kunna ta en vuxen roll. Jag är inte ens så mogen som jag vill påstå i många situationer.

Vad som är "normalt" finns inte, ville jag bara understryka till TS: Detär väldigt viktigt att "vara normal" och passa in, vara som alla andra, vara så att alla andra förstår en. Men nej, du som 14 år passar inte bättre med en mogen 20åring än en 40åring gör med en 20åring. Skillnaden ligger i att 20åringen och din mamma är vuxna, det är inte du ännu.

Prata med din pappa, så hoppas jag att du får flytta hem till honom istället och din mamma kanske så småningom landar i allt det här och det blir bra mellan er.

Jag tycker din mamma är ute på hal is.

Det är okej att skilja sig, men när man har barn och varit gifta länge tycker jag man ska göra vad man kan i sin relation innan man beslutar sig för skilsmässa. Rent allmänt tycker jag att alldeles för många par skiljer sig för snabbt och utan att ha försökt lösa problemen först.

Om man sedan hittar en ny okej, men återigen, när man har barn tycker jag man ska skynda långsamt och ta bra beslut. Jag tycker det sänder ut väldigt dåliga värderingar att låta en ny kille flytta in så snabbt och som dessutom är i mer passande ålder för dottern än till mamman själv. Att förändra sig totalt framför dottern låter inte heller sunt. Och man kan aldrig "signa ut" sig som förälder, barnen ska fortfarande tas om hand och pratas med som vanligt oavsett om man har träffat någon ny eller inte.

#25 du säger att det är okej att ksilja sig men sne dömer du utifrån vad en 14åring berättar om en kvinnas  äktenskap. Jag hade inte en aning om de hemskheter min pappa utsatte min mor för under hela min uppväxt. Föräldrar, bra sådana, är väldigt bra på att även dölja bråk och oegenheter mellan dem, så i mina ögon är det självklart att pappan är ledsen (han rä den som blev sumpad, men ingen säger att HAN kämpat för relationen, eller att de inte redna har försökt på andra sätt).

Att vara otrogen är fel, men otrohet är, enligt mig- inte enbart den ena partnerns "fel". Att man tillåter sig bli kär i någon annan tyder ju på en brist/svaghet i den existerande relationen- vad denna är, vet ingen av oss. Så ingen tror att jag försvarar moderns beteende mot sin dotter- för det gör jag inte! Men kärlek gör oss fjantiga ibland. Min mor blev också ganka "fjortis" ;) När hon kom ut på dejtingmarknaden efter 30 år med min far. Att en mamma får en annan roll, blir kär….TS har kanske aldrig SETT sin mamma såhär KÄR, därför upplevs hon som en helt annan, främmande person. Kärlek är kemi i vår kropp. Kanske är det en livskris för modern.

Förstår inte alla som tycker att en 20åring är mer lämplig för en 14åring än för en kvinna som är vuxen. Ålder är väl ganska irrelevant så länge båda parterna har samma mål och är vuxna? Som vuxen kvinna så skule jag också känna mig väldigt smickrad om en mogen 20åring visade mig uppmärksamhet.

TS borde absolut kräva att hennes mor är en mor, men hon borde sluta fokusera på att försöka klanka ner på sin moders pojkvän och val av skilsmässa och ny partner. Försök sätta dig ner med din mamma och fråga om varför hon lämnade din pappa, alltså… attdu verkligne vill veta, varför.

#25 Jag förstår att det är något som ligger till grund för skilsmässan, men jag kan inte anta det ena eller andra orsakerna, för jag vet inte mer än vad som står. Poängen är bara att TS upplever för stor förändring på sin mamma och jag tycker förändring är okej till viss grad, men det låter för mycket när hon inte längre vill prata om skolan eller annat med sin dotter.

Sedan vill jag inte förstora eller förminska TS känslor pga att hon är 14 år, utan läser just vad hon har skrivit. Barn/ungdomar behöver inte förstora upp saker och de kan känna av och förstå saker bättre än många vuxna tror.

#26 att känna av saker är ju inte samma sak som att kunna förstå en relation eller se det som förädrarna känner/upplever mellan varandra. Menade aldrig att förminska TS pga hennes ålder, men det faktum är att hon ÄR bara 14, hon har aldrig varit gift, knappast haft någon längre relation som i närhet ger henne insikt i sådana känslor och problem som kna uppstå i ett äktenskap. Jag förstod alltid att något var fel men när jag nu som vuxen pratar med min mor, efter skilsmässan så förstår jag vilket helvete hon fick vara med om. Säger inte att det måste vara så för TS, bara att vuxna är bra på att dölja sådant för, främst, sina barn just för att skona dem.

Bra föräldrar vill dessutom ogärna baktala sina fd partners för de är fortf föräldrar till deras barn. Jag sa inte heller emot att moderns beteende som mamma var okej, hon kan som det sas tidigare- inte signa ut som mamma. Däremot kan man vara förvirrad och så, trots att man är en mamma.